Sen skulle vi äntligen äta. Morfar och jag tog hand om räkorna till äggen.
Sen var jag först vid bordet - men väntade förstås tills de andra kom innan jag högg in på maten. Ju fortare uppätet... desto fortare skulle nog tomten komma... 
Så här jätteglad blev jag när alla ätit upp: 
Nu är det mer firande hos min farmor - och jag tänker då inte sova som dom gjorde allihop hos mormor så fort paketen var klara... Förresten - ska jag säga vad som var det roligaste? Jo, titta i granen, där ligger ett kuvert. På kuvertet stod det: Följ tråden, och så var det en tråd fastsatt i den. Jag höll i tråden och mamma gick bakom och nystade upp, genom köket och hela huset upp till mormors garderob - och där stod mammas gamla dockskåp!!!! Sen blev jag ännu gladare när jag hittade grejer att möblera med i andra små paket. God jul på er!
21 kommentarer:
Kul idé med följa tråden, det skulle jag ha härmat om barnas faster inte redan hade dyvlat på oss farmors fina dockskåp -- alldeles för tidigt, tycker jag, Julflickan var bara treåttalvt när hon fick det så mycket av alla de pyttesmå fina grejerna är redan sönder eller borta. Hur gammal är din dotterdotter?
Miss G: Jag snodde idén från min far som gjorde så när brorsan fick nåt stort som barn. Jättebra att slippa slå in stora grejer.
Barnbarnet är 4½. Hon pillrar med pyttesmå saker och har drömt om ett dockskåp. Hennes mamma lekte inte så jättemycket med det, så det mesta var intakt. T.o.m. fanns det grejer kvar från min barndom.... ooooooj så länge sen :) (Fast det känns inte så när jag ser prylarna som jag faktiskt hunnit glömma.)
Nej - nu ska vi strax åka på midnattsmässa. Tyvärr kan jag inte sjunga med i den för natten ihopsatta "julkören". Jag har blivit brummare.
Vilken tjusig liten tomtetjej, med luva och fint förkläde, som hjälpte morfar skala räkor!
När de vuxna äter julbord tar det alltid jääättelång tid och är supertråkigt att vänta! Fast det är rätt snabbt glömt när tomten väl kommer.
Tack för titten hos er .. så här på julaftonen!
Alltid lika trevligt att titta in och se vad som har hänt .-)
God jul både till den söta tomtenissan med flätorna och hennes söta mormor!
God fortsättning! Då finns det två glada dockskåpsägande barn den här julen. En här och en där.
God Jul till er alla! Jag har också firat med ivriga barn som klappade och klämde på paketen under den låånga dagen när de vuxna bara vill äta och prata.
Men vilken lycka när tomten äntligen kom och det var dags för klapparna!
Åh, vilken mysig liten Tomtenissa! Vilken lycka att få mormors dockskåp! Jag minns när jag fick mitt dockskåp en jul när jag var liten.
Ha det så gott och ha en skön fortsättning på julhelgen!
Mossfolk: Ja, sötare än egna barn och barnbarn finns nog inte. Själv minns jag dessa långa julaftnar med fasa - hos oss skulle det alltid fikas med 7 sorters kakor på eftermiddagen... innan det äntligen var Dags.
Elisabet: I går var det fart, idag är det lite avslaget med folk som halvligger överallt... men potatisen kokar... snart dags för julbordrepris - och det är min favorit. Lugn och ro.
Ö-helena: Tack du - jag förstår att du haft mycket att göra. Du har inte setts till på ett tag.
IT-mamman: Synd att de är så långt ifrån varandra, annars kunde de bytt möbleringsidéer med varandra.
God jul till hela bloggarfamiljen!
Humlan: Det är nåt visst när det finns små barn med. Det var rätt många jular när vi var halvvuxna och åkte hem till våra föräldrar och inga småbarn fanns vid granen, det blir inte alls samma känsla.
Londongirl: Lyckan gick inte att ta fel på! Hon bara skuttade... snart kommer hon hit igen, när fadern måste åka till jobbet. Skåpet står och väntar.
Jag undrar ibland i vilken flyttning mina leksaker försvann, det finns bara några få småsaker kvar. Jag hade också ett dockskåp som pappa byggde - inte hade vi råd att köpa nåt inte...
Ha det så skönt du också vid din stora gran. Hoppas allt är väl.
Visst stämmer det där med bilderna.
Sicken lycka att ha ett dockskåp som väntar på en. Hon är helt underbar som tomtenissa.
Här idag har vi ett väldigt trött barnbarn... kan väl inte påstå att vi är särskilt pigga vi heller.
Det där trådpaketet var nog spännande. Ett sånt skulle jag med vilja ha...ååå vad spännande det skulle vara att få se vad som var i andra änden.
Ni ser ut att ha haft en fin jul hos mormor och morfar...och du hälsa god fortsättning ifrån mig.
Panter: I kväll är den lilla mer än trött... Det blev en lång dag med en annan tomte hos farmor igår kväll. Och den tomten hade glömt glasögonen hemma i skogen - så han fick låna farfars glasögon.
Gunnel: Tråd-idén kom från gammelmorfar... men den var en hit!
Som du ser i svaret ovan... är det lite tröttigt idag...
Hon ser verkligen ut som en liten miniprinsessa på bilden med tomten. Vilken lycka att få ett dockskåp.
Här har vi inga småbarn längre. Tonåringen fick sysselsätta sig med att montera ihop en skrivbordsstol och en byrå idag. Men han verkar rätt nöjd.
Vad fin du var i tomteluvan och vad du har växt! Du har i alla fall tur som fick träffa en tomte, det fick inte vi. Kanske har vi inte varit snälla nog...
Jag förstår att det var spännande att följa en tråd - och hitta ett dockskåp! /Monica m y
Jag kan verkligen sakna de där jularna när ungarna var små! Det var så härligt, och de blev jätteglada för minsta småsak i pakethögen!
Ack ja, det var då det...
God forts!
Nicoline: Jag tycker ju alltid det, men jag är ju partisk... människorna i dockskåpet har haft det trångt i natt! 6 personer och 1 säng och 1 vagga...
kd: Det går i vågor det där - om några år kanske du har småbarn vid granen igen...
MMY: Nej, det hänger helt på hur snäll man är - och om man känner ett lämpligt tomteämne...
K-häxan: Men det är rätt skönt att det är några år mellan småbarnsperioderna, för det är hektiskt...
God fortsättning själv.
Så mysigt :-) Vi hade väl lite tomte-tradition när jag var riktigt liten men jag kommer faktiskt inte ihåg... frågan är om man ska börja med tomte till sina egna barn när man inte har haft traditionen själv?...
Vi har varit så nöjda så med pappa som läst rim. :-)
Josephine: Jag har inget minne av tomtar hos oss när jag var barn, men jag har sett på foton att det fanns.
Man gör väl som det passar... som man har lust med. Här hade vi en lämplig tomtekandidat...
I år rimmade jag dåligt - alltså, mina julklappsrim brukar alltid vara dåliga, ju sämre desto bättre, men de blev få i år.
Herregud, jag har ju följt denna damen - nä flickan - länge nu och nu ser jag ju att hon har växt! Så lustigt - att följa ett barn på avstånd så.
Mette: Jag tror nog att du var med redan när jag skrev hennes dagbok från det att hon föddes, på min hemsida? Eller?
Hon växer så det knakar. Den här gången tänkte jag mest på att hon pratade så himla tydligt, det var inga felaktiga sje-ljud längre.
Skicka en kommentar