Maken fyllde år igår, och eftersom han vill ha ett lättare liv efter 55, så fick han en våg. Den gamla snälla trotjänaren som visar några kilo mindre än alla andra vågar, och dessutom har bred nål och tätt mellan kilona, var nog inte så dum i alla fall...Naturligtvis blev jag uppkommenderad på den nya moderna efter firandet - utan tårta! Och det var ingen rolig historia... Den äkta hälften, som är ännu mer datoriserade än jag, gjorde en lista med kurvor där jag får mitt BMI uträknat direkt. Det tackade jag inte för. Kanske lättar jag om jag gråter en skvätt över eländet?
26 kommentarer:
Du får tänka så här, ju fler kilon du (behöve) gå ner, desto "duktigare" kan du känna dig efteråt. Så resonerade vi i jul i alla fall "Folk tycker man är duktogare omman gått ner tio kilo än ett".
Och så är det inte så mycket att fästa sig vid, det där med bmi, egentligen. Gå efter trivselvikt istället.
Vågen har jag slutat att ställa mig på, blir bara deprimerad av den.
Vonkis: Jag minns att det var så, när jag var ca 30, gick jag ner massor när jag blev vegetarian. Och den vikten höll jag i många år. Men senaste 15 åren har det nog blivit 1 kg per år.
Trivsel... jag trivs ju inte som överviktig. Bättre som skitviktig...
Eva: Jag undvek också i många år, och se så det gick!!! BMI:et ligger0,1 åt "fetma"-hållet.
Det blir att plocka fram stegräknaren i alla fall, Bloggblad!
'Jag trivs ju inte som overviktig. Battre som skitviktig.'.!!! Ha, Ha! den var rolig!
Men jag forstar hur du kanner. Man far kampa, i alla fall ibland... annars ar det forkylt!
Det förklarar varför jag har en våg från 50-talet kallt... längst in i klädkammaren...
Lilla B: Jag tänkte tanken idag... var ligger den?
Anita: Tur att jag kan skämta om det. Jag fick rena nojjan i helgen när jag såg så många tunggumpade damer som vaggade sig fram... Vilken framtidsvision. Nej tack.
Strumpstickan: Ett par extra kilon gör inget, men de har blivit för många på mig.
Hur som helst så är det ut att vara en fin våg. Hade i tanken att ge äldsta dottern en nu när hon fyller. Men nej...kan feltolkas. Fast jag vet att hon väger sig nästsan varje gång hon kommer hit.
Jag väger mig sällan...känner mest på jeanslinningen när det är dags att hålla igen :O)
Själva har vi en fin våg som beräknar fettprocent oxo, men den funktionen är avstängd, då den kan påverka mitt CI (magnetiska vågor).
Har själv gått ner 8 kg sedan november, har 4 kg kvar, men känner redan nu att det närmar sig favvovikten... :)
Försöker väga mig så sällan som möjligt, det blir lite mani annars.
/Caroline
Det var mig en tjusig våg! Fast den verkar humorfri och obarmhärtig. Vågar ska ha en snäll röst som säger t ex: "Men det där var väl inte så farligt? Jag tycker du är fin, jag!" Och det är du.
Tyvärr inköpte vi strax efter det att vi gift oss som andra investering i hushållet en riktig läkarvåg (kostade för 31 år sen nästan 1000 kr tror jag). (Den första investeringen var en mangel!)Den (vågen) väger fortfarande (alltför) perfekt så det blir inte någon nu tjusig digitalvåg i vårt hus så länge den fungerar. Och med tanke på alla rostiga vågar som fortfarande finns överallt på sjukhusen så lär den väl hålla 20 år till. Och då bryr jag väl mig inte om att väga mig längre om jag överhuvudtaget lever då.
Hur kan man bara utsätta sig för nånting så gräsligt hemskt?
Nej, ära vare stretchbyxor och resårlinning i kjolen ..-)
Och nu kaffe och Milanokaka.
Det beror väl på hur mycket du kan klämma fram. En liter tårar bör väl väga cirka ett kilo?
Själv hoppas jag på fortsatt fint skidföre minst hela mars, gärna en bra bit in i april...
Gunnel: Risken finns. Att jag våg(!)ade beror på att han gnällt så över den gamla som slår på hela kilon.
Caroline: Grattis! Då har du kommit lite längre. Men jag tänker ta det på sikt, så jag stressar inte. Det har ju tagit tid att få dit det...
Min visar också % av fett och vatten, men hur sjutton kan den veta om jag har muskler eller vatten i knäna?
ab: Var hittar man en sån?
Musikanta: Min första investering efter äktenskapet var en systemkamera.... och nästa var en tvättmaskin. En sån läkarvåg är ju suverän, jag tror jag vägt mig på din nån gång när jag fortfarande var smal...
Elisabet: Och nattskjorta på... :)
Det var när knät gick sönder som jag märkte att jag var stel och otymplig. Och så i helgen när jag såg alla feta tanter som vaggade fram.... då blev jag rädd för framtiden.
Ingela: En liter per hekto behöver jag nog gråta ut.
Skidföre... jag blir GRÄS(ligt)T GRÖN av avund. På den tiden vi hade snö här, åkte jag skidor varenda helg. Inga viktproblem då, inte. Så jag kanske kan skylla på klimatet?
DET var en high tech våg! en sån behäver jag för jag är övertygad om att vår visar 5 kg för mkt!
Jag har också en sådan där obarmhärtig sak i badrummet. Brrr! Nu har batteriet tagit slut. Puuhhh..Och hittills har jag glömt att köpa ett nytt. :-)
Vid första anblicken trodde jag det var ett moderna och exklusivt smycke...
Man MÅSTE kanske inte använda den, kan ha den som konstföremål bara?
Så bra!
Vi skyller det på klimatet!
Ett klimatproblem till alltså.
Viktuppgång eftersom vi inte kan åka skidor då det ingen snö finns.
Inte har jag skaffat någon utsläppsrätt heller, och då kan man inte släppa ut en massa kilon.
Ja, ja, alltid hittar man saker att skylla på. :-)
Jag har också tänk passera de 55 som en lite "mindre viktig" person.
Vilken rolig våg. Fast det skulle krävas alldeles för mycket mod för att jag skulle kliva på!
Vonkis resonemang var ju iofs riktigt bra :)
Min mamma har en så kallad "glädje-våg", där väger jag alltid ett par kilo mindre än på andra vågar. Rekommenderas!
Jag känner alltför väl igen mig ... det värsta eller bästa är att det alltid kommer en ny dag när man kan börja om eller BÖRJA PÅ RIKTIGT. "Idag blir den dag då jag slutar äta kvällsmackor". Och blev det inte igår, jamen då kan det ju bli idag! På så sätt kan man känna sig duktig hela dagarna, fram till kvällen alltså.
(hoppas ingen köper en våg till mej :)
En sådan manick får inte komma över tröskeln hos oss.
Jag blir manisk...
Tyvärr.
Jag är totalimpad av designen på den nya vågen! Urläcker är ordet!
Allihop:
Tack för era kommentarer - pga tidsbrist blir det gemensamt svar.
Jag skulle inte våga köpa en våg till nån som inte verkligen ville ha en. Maken har retat sig på den gamla otydliga.
Den är köpt på en vanlig järnaffär.
Jag tycker det är bra att få bekräftelse på att jag lyckas hålla igen och hålla igång. Någon snabb bantningskur tänker jag inte ägna mig åt. Bara ett sundare liv.
Din våg blev fröet till dagens bloggpost hos mej! (fast bredbandet har strejkat större delen av dagen, du milde så irriterad man blir... fånigt nog)
Skicka en kommentar