Innan jag åkte till Vadstena igår, velade jag fram och tillbaka om jag skulle ta bilen - men såg i andanom hur jag skulle stå ensam mellan ett par nedfallna träd... så det blev buss + tåg + ...näe, inte alls buss igen. För strax före Mjölby blev det spänningslöst ... och då blev det i stället lite spännande... evakuering och fotvandring utmed spåret. Jobbigt för tanten med kryckor - jag hoppade förstås ner som en panter... :) Kolla in himlen i bakgrunden...
Hade jag fått sticka iväg direkt hade jag hunnit med bussen från Mjölby, men det skulle till tillstånd uppifrån för att släppa ut oss ur tåget. Att jag hade kameran med mig är ju självklart...
Liksom de andra medpassagerarna plockade jag fram mobilen, ringde hem för att få numret till min släkt-i-släktingen i Vadstena som skulle vara med på träffen, tänkte meddela att jag blev sen... Men den första person jag såg på stationen var just släkti-i-släktingen som skulle hämta två andra från andra tåg. Perfekt! Lite sent blev det, för det ena av tåget stod still i Linköping, så jag hann inte med Lilla Shoppingturen som jag hade tänkt....
I Vadstena blåste det! Jag tror inte ens att jag varit ute i en sån blåst. Jag vågade inte gå några längre sträckor... men när jag försökte blåste foten mot vaden. Det låter inte klokt, men jag sparkade ofrivilligt på den andra vaden vid varje steg... Skönt att det åtminstone var solsken! Jag gick omvägar om träden - med blicken riktad uppåt. Och detta inte inte för att det var ett kyrkligt möte... Kolla in de stora grenarna som var nyfallna! Jag smög utmed muren...Mitt rum låg bara några meter från vattnet, det var häftigt att titta på skummet.
Några av er tror att det var nåt spännande hos nunnorna, men det var det inte. Det var ett riksmöte för förtroendevalda i POSK. Intressant och trevligt, men inte särskilt spännande. Det som är spännande är om 2 veckor - och det är spännande bara för mig och de andra i gruppen, inte för nån annan. Då ska jag iväg med psalmskrivarskolan och få texter tonsatta av musikstudenter. Men det törs jag inte ta ut i förskott. Det tar vi då. Tänk om Zlatan bryter tån eller Kajsa B... näe, förresten, men man vet aldrig.
Jag erkänna att jag inte alls kunde hålla mig borta från tv när klockan blev 10, men ingen märkte att jag smet undan till ett rum med teve... Det var spännande att höra sången... och att prästen tog flera av mina fraser med i predikan, lite tårögd blev jag. Näe, rätt mycket... kändes verkligen som premiär. Om nån är nyfiken, så finns det på svt.se under TV-guide, och så den 20/1. Den kommer efter predikan, ca 27 minuter in i programmet. Eller i morgon ca kl 16.15 i tv2.
35 kommentarer:
*skämmes*
Glömde titta men har satt igång programmet på svt:s hemsida nu, Och tänka sig, de börjar med en av mina favoritsånger! Lovande, sannerligen lovande. Återkommer efter ditt bidrag.
Oj, det där var jag inte beredd på. Hon sjöng så vacert och texten träffade mig mitt i hjärtat. Nu ska jag gå och torka tårarna. Tack för en underbar text!
Vilken vacker text! Melodin passade så bra till.
Vonkis: Att jag blev tårögd beror ju på att jag vet när jag skrev det - och återupplever den känslan. Men det gör mig glad att det finns fler som känner igen det.
Majsan: Tack! Den sången har två andra melodier, men jag föredrar den här.
Ibland får man slåss mot vädrets makter minsann... tur att du inte fick något träd i huvvet.
Åhh, med alla fina bilder så får jag visst lite hemlängtan. Speciellt när jag ser färgen på pendeltåget, här är pendeltågen inte alls sådär chict oranga som hemma. haha :) Låter som du har haft en bra helg i alla fall!!
För övrigt tror jag att jag hittade dig via Madickens blogg, men är inte helt säker faktiskt eftersom jag minglar runt rätt friskt i bloggvärlden.
Nu måste jag gå in på webTv och lyssna till sång och predikan. Och vilken tur att inget träd föll över dig!! Läskigt med höga vågor men även imponerande, om man får beskåda dem inomhus :-)
Nina: Jag var faktiskt lite skraj när vi gick till och från kyrkan i mörkret på kvällen och det stormade i de stora träden.
Emelie: Ja, Vadstena är ju nästan "hemma" när man är i Göteborg! Jag gick i skolan i Vadstena och har många ljuva tonårsminnen därifrån.
Eva: Hör av dig sen så jag får en kommentar!
I dag blev det extra fromt med 2 gudstjänster på raken. Det var jättemycket folk i klosterkyrkan när vi 150 stycken hjälpte till att fylla den. Maffigt var det!
Så ROLIGT för dig, Bloggblad!
Jag orkar inte titta ikväll, - har arbetat till åtta -, så det får bli i morgon efter jobbet .., jag kan sannerligen behöva lite andlig spis.
Elisabet: Det är inte tittvång...:) (Och det går att spola fram till strax efter mitten om man inte vill ha andlig spis i övrigt)
Bloggblad: jag vet att det inte är titt-tvång, men jag v i l l se och lyssna ..-)
Lite mäktigt tycker jag att det är med sådant väder...
Och vilken fin text du har skrivit! Jag tror att den faktiskt på ett eller annat sätt berör de flesta.
Elisabet: Bra.
Mossfolk: Tack ska du ha. Och visst känns det mäktigt! Den svarta himlen där vid tåget fick mig i ett slags domedagstillstånd... kändes urläskigt att vingla fram bredvid spåret under svart himmel. Och sen var det helt klart och blått bara några kilometer längre västerut.
Nu har jag lyssnat. Vackert, vackert!
Den är jättefin den där sången. Jag har ju hört den förut, på din myspace, men den framfördes väldigt bra av de två i Farsta. En vardaglig text med välbekanta känslor och som berör. Jättebra.
Jag lyssnar just nu ..., hur vackert som helst är det!!
Fantastiskt!
(Pelle lyssnar också ...., katten, alltså .. han ligger precis framför den lilla högtalaren ..-)
Vadstena är så vackert när du visar det för oss... men vilket äventyr att ta dig dit!
Vilka vackra blider, ovädret till trots!
Hos oss var det som vanligt, en susning i träden bara :)
Jag missade sången på tv igår och lär inte hinna hem idag och tänkte leta på svt.se och hoppas på det bästa.
Och nu förstår jag att jag faktiskt kan se och höra det där.
Jag återkommer ikväll, men det verkar lovande enligt kommentarerna här ovan.
Som om jag trodde något annat :)
Du är så duktig! och i gång...
måste ta mig tid att lyssna,jag blir nyfiekn när de andra lovordar texten..
Jag litar på dem :-)
Blåsten var inte så kul,var ute och åkte i lördags,fast vi blivit tillsagda att stanna inne..*skäms*
Vi skulle gratulera barnens farfar..
"Du finns här bredvid, för en svindlande sekund". Ja så är det. Tack, din text greppade tag i just det trösterika, att även om vi inte alltid känner närvaron, så kan vi förnimma den, om än bara för en sekund. Och väl är det!
Susanne & INgela & Elisabet: Tack! Jag blir så glad att ni vill lyssna!
Strumpstickan: Jag tror jag visat fler bilder på Vadstena än på Söderköping... men vänta till sommaren kommer det!
Linda: Det låter nästan likadant om du lyssnar via Myspace i länken till höger... fast då ser man inte - och det är inte samma tjej som sjunger.
ab: Hehe... Jag la mig på soffan så fort jag kom hem.... är som ett vrak i dag.
mammamia: Det är lite svårt att veta om man ska lyssna på såna råd eller ej... har man bestämt sig för att åka, så...
eva: Låten är verkligen skriven i den känslan, så det är inte bara rim. Det är en av de få texter som jag filade länge på, och fick till en vers extra eftersom mina kördamer tyckte två verser var för lite...
Roligt att du gillar den!
Missade tv-tipset. Ska ta igen det via webben. Men visst är det fint i Vadstena, åtminstone är det det när det inte blåser storm!
Härlig text!
Och musiken går bra ihop. Gillar det där "hoppet" vid sekund. (Var det väl? Lyssnade i eftermiddags och skriver inte förrän nu ...)
Ylvas texter var inte dumma de heller.
Fast jag glömde titta och inte är personligt bekant med dig, så känns det pirrigt och tårögt iallafall....Grattis till HELA evenemanget! "Morskan"
(Hoppas du blir stenrik på STIM pengar!)
K-häxan: Det ligger kvar i 30 dagar - och på myspace ligger den hur länge som helst... :)
Vadstena är faktiskt alltid underbart! Nostalgi som bara den - för mig.
Cecilia N: Tack. Jag tycker också att han skrivit en s.k. organisk melodi som passar ihop så där tätt.
Ylva är ju proffs - en klar favorit!
Morskan: Tack. Hm... rik blir jag inte, men lite tillskott blir det.
Världen är väl ändå bra liten när personen du tänker ringa befinner sig på stationen :O)
Gunnel: I det här fallet var det nog inte SÅ konstigt. Han var med och arrangerade och skulle hämta två andra vid stationen. Och Mjölby-Vadstena är inga metropoler. Men ändå - jag tyckte själv det kändes märkligt att se honom när jag tog upp mobilen och skulle ringa.
låter MYCKET som min tågresa genom småland under Gudrun. Tyckte det var spännande tills vi sovit på hotell o hetsade med 20 000 andra om 4 platser på en buss söderut..
intressant blogg förresten! ny bekantskap.
Det är ju verkligen STORT Bloggblad! Jag ska definitivt kolla svt.se imorrn!
Och vilken blåst!!! Förstår att det var dramatiskt och lite häftigt!!
Jag hade ju på teven då. Tappade koncentrationen och kom på i halvtid att OJ! Är det denna psalmen? Men det var det inte och så tappade jag koncentrationen igen, grrr.
Ditt katastroftänkande är lite annorlunda ... Hahahah. Andra tänker "Om jag lever då" - du tänker att Zlatan kan bryta tån. Det är en ganska bra utväg om man nu tvunget måste ha så´nt tänkande. Jag kanske skulle ändra mitt tänkande så ... hm... Jag är lite orolig för min far just nu. Han är sjuk. Jag kanske skulle ändra det till att "tänk om Zlatan blir sjuk!". Hm ...
Alvas pappa: Välkommen hit! Jag ska titta in på din blogg strax.
Den där tågevakueringen var ju ganska lindrig... kunde varit betydligt värre. När Gudrun rasade stod jag mest och tittade ut mot altantaket och höll tummarna för att det inte skulle ge sig. Hade inte en aning om att södra Sverige blev så hårt drabbat just då.
Annika: Stort för mig, ja. Men i det stora hela är det en spottloska i havet. Jag är ändå jätteglad för det.
Mette: Men oj - lyssnar du inte uppmärksamt på Guds ord?! Du kan klicka på "mina låtar" i högerspalten och lyssna på den fjärde utan nån som pratar och stör.
Det där "om jag lever då", det finns ju alltid med, så det räknar jag inte ens - händer det så är det inte jag som behöver ställa in, och jag slipper bli besviken. Men det kan hända så mycket annat, allt från magsjuka till ... you name it.
Fast jämfört med sjuka familjemedlemmar, går alltid Zlatan och Kajsa Bergkvist före.. eller? Känns så i media.
Nu har jag lyssnat pa dina texter, pa din my space sida. Ah, vad bra du ar. Tack sa mycket for att du delar med dig pa internet. Jag skulle aldrig ha hort det har annars!
Very nice!
aurorabuddha: Tack ska du ha! Ja, visst är det otroligt vilka möjligheter Internet ger. (Jag skäms över att jag var stark motståndare till allt som hade med datorer att göra i mitten av 80-talet...)
Skicka en kommentar