... det gick åt skogen redan på första punkten...
Jag har bloggat tidigare om hur dåligt jag trivs där - har försökt övertyga maken att om vi renoverar, flyttar diskbänken till fönstret... så blir det nog roligare... men han går inte på det.
Tro nu bara inte att jag inte kan laga mat. För det kan jag. Den goda smaken har visat sig både i garderoben och på vågen... Men roligt är det inte att stå och pillra med nåt i flera timmar som sen slinker ner på ett par minuter. Och sen röja köket i en timme efteråt...
33 kommentarer:
Tur att jag har en som gillar sånt, annars skulle jag likna en streckgubbe.
Detär VISST roligare att laga mat vid ett fönster.
Hej Bloggblad! Jag skulle velat ha min diskbänk vid fönstret...
Jag känner dessvärre igen dilemmat med att inte hinna besöka alla kommentatorer snabbt nog - men bättre sent än aldrig... :-)
Nä, du & jag är knappast bloggberoende, fast det finns nog en och annan som är det, om ock inte lika illa som jag beskriver i mitt skojsiga inlägg! :-)
Din blogg tillhör de som gör mig på gott humör, men jag kunde inte räkna upp ALLA i dagens inlägg... Men vill du ska veta det... :-) (Ville dock lyfta fram en musikblogg av en ung kille, som är väldigt försynt men verkar himla sympatisk, och som ger så många bra länkar till klassisk musik! Och en trädgårdsblogg som är helt underbar!)
Ha det gott, vi hörs igen! :-)
Storkok är min melodi. En dag i köket, och sen mat för en månad framöver. Såser, grytor, pajer och stroganoff. Lika lycklig varje kväll när matlagningen bara tar 10 minuter :) (idag tog den 3, jag gillar snabbmakaroner ;))
Såna "råd" gör en ju bara förb-d!
Haha, det sprack på första punkten för min del med. Och när jag såg den andra, då var det defenitivt kört!
Men man kanske inte behöver laga mat? Det kanske inte finns någon lag som säger att två vuxna utan ansvar för småbarn måste laga mat i det egna köket - det finns ju krogar och färdiglagat?
kd: När maken åtar sig att laga mat, får jag välja mellan plättar och... plättar...
Nina: Jag ska hälsa det!
Ursula: Vad roligt att du blir glad! Jag blir glad av alla snälla kommentarer!
När jag blir rik (inte OM...) ska jag genast stuva om i köket!)
Emelie: Jag försöker att göra stora portioner och frysa in det som blir över, men då äts det bara mer, och så blir inget över... Men att stå en hel dag... näe...
K-häxan: Visst var det nedslående för en redan misslyckad köksa!
Mossfolk: Välkommen i klubben!
ab: Jag jobbar på det - men det blir rätt dyrt i längden. Jag har ju valt att jobba mindre för att orka ha roligt när jag är ledig... och det känns när man ska betala krognotan.
Soldatens ärtsoppa (eller vad den heter) - fiskgratänger - färdiga sallader - färdig stekt strömming - I could go on and on...
Sedan jag blev sjukskriven för utbrändhetssyndrom har jag totalt tappat lusten för matlagning. Som tur är gillar maken det, så jag slipper och de dagar han inte för det turas sönerna om.
Lyckos-mig!!
ab: Jaha, du menar sånt! Det kan jag flera versioner av... plus några riktiga rätter som går fort. Skulle gärna äta mer ute... för jag gillar ju god mat.
Annela: Jag hade en period av "köksbrunst" när barnen var små, gjorde kroppkakor och hemmalagad ärtsoppa, äppelmos och diverse sylter och safter...
Min make gillar inte matlagning, men å andra sidan gnäller han aldrig. Sonen tycker det är kul, så han har lagat en hel del märkliga rätter, men han bor ju inte hemma längre.
Dottern har aldrig gillat matlagning.
Jag brukar berätta för mina vänner vad du berättade att dottern sa en gång efter en stunds funderande: "Mamma, är det inte konstigt att det finns så några(=få) olika rätter!"
Musikanta: Ja, jag tänkte ta med det... den är rätt bra. Den lilla kraken hade bara ätit 5-6 rätter i sitt liv...
Förr tyckte jag det var hur roligt som helst att laga mat, baka, koka sylt..."en sann husmor". Den lusten har dämpats betydligt under senare år. Känns som om vi äter liknande mat varje vecka, jag orkar inte jaga nya recept. Framför allt, jag orkar inte bjuda hem vänner på små piffiga maträtter. OK om jag är tråkit men det finns så mkt annat roligt man kan göra. Så släng bort de där råden och gör det enkelt för dig. Grillad kyckling, färdig fiskgratäng....
Har läst ikapp här hos dig så GRATTIS till att få 6 låtar utgivna! Så roligt!
F.ö. kan jag upplysa om att Keldas soppor uppiffade med färska saker som räkor , tomatbitar, purjolök etc och sedan en frödingepaj till efterrätt absolut kan passera som hemlagat . Om man kastar förpackningarna direkt och inte glömmer att lyfta pajen ur sitt papperstråg före serveringen.
Mat är gott,allra bäst när någon annan tillagar den.
Ibland, när utbudet krymper här hemma, gör jag tre veckors matsedlar. Jag kompletterar standardutbudet med några maträtter som jag hittar i kokböcker eller på nätet. Efter några sådana vändor så har jag en liten receptbank att använda, så det är ett tips; tre veckors matsedlar. Det blir inte särskilt mycket roligare, men du slipper bekymret att komma på vad.
Vänd på det hela... laga snabblagad mat som wok och ät i timmar istället?
Haha, jag kommer inte att lyckas om jag ska följa de 3 tipsen...
Klart det är roligt att vara i köket, med att glas rött eller vitt vin, medan jag tittar på micron som lagar klart Familjens Dafgårds Kåldolmar i gräddsås och potatis.
Blir passionerat lycklig när Frödinges Chokladkaka tas ur ugnen, som sedan serveras med den utmärkta råvaran lättvispad grädde!
Ja det var ju bra råd... Intet nytt alltså...
Jag KAN åxåx laga mat om jag vill men för det mesta är det ett nödvändigt ont..
Skulle jag bli rik (på pengar)så skulle jag hellre ta in en kock än en som städar,här hemma..
Som hushållsnäratjänst alltså,som visst ska vara fint att ha,säger de rika ;-)
moahaha
jag älskar att ÄTA allt
Förr var jag en person som tyckte att matlagning det var något nödvändigt ont...sen kom barnen och jag började jobba som dagmamma. Under den tiden tyckte jag faktist det var helt ok med kökssysslor och till och med att planera för bjudningar...nu när barnen är flyttasvuxna då är jag tillbaka till punkt ett. Mmmm..just det...lagar mat för att resten av familjen ska överleva
Eva: Det verkar som om det är fler som mattas av i matlagningsivern...
En liten tant: Tack! Sopporna har jag hittat! Och äter dem ofta med diverse saker islängda, men pajerna gillar jag inte.
Panter: Tre veckor!!! Jag som inte klarar att tänka ut 3 dagar när jag går i mataffären på fredagen.
Strumpstickan: Bra idé!
Marskatten: Då är vi på samma nivå!
Mammamia: Jag skulle ha både och!
Hannele: För mig är det tur att både familjen och jag inte har så storslagna vanor. Jag är ganska noga med råvarorna, dock.
Gunnel: Jag har haft samma karriär - för jag var rätt matpysslig när barnen var små, bakade och stod i.
Jag tycker om att vara i köket. Nästan mitt favvis-rum. Men att laga mat kanske inte alltid är så kul...
Jag brukar laga maten, Peter brukar städa upp. På helgerna blir det tvärtom.
Bakar gör jag däremot aldrig...
Namen fy. Lat maken laga maten! Det gor jag. ;o)
Annika: Jag säger bara GRATTIS...
aurora: Och äta plättar sju dagar i veckan.... näe....
Disk- och arbetsbänken vid fönstret skulle underlätta för matlagningsinspirationen. Köket är ju platsen där det händer saker och när jag äntligen tar mig dit fylls det med familjemedlemmar som trängs runt om mig och sniffar i grytorna.
Spännande att läsa vad alla tycker om det här. Jag tycker egentligen att det är roligt att laga mat. Speciellt när man har tid att göra det och inte är så vrålhungrig själv....
Tycker det är jobbigare att HANDLA den.
Men nuförtiden så har vi sån tidsbrist att det är hopplöst att ens ibland laga någon mat överhuvudtaget. Då blir det Take Away från någon bra restaurang som lagar gott, det vi inte hinner göra.
Bakar gör jag däremot så ofta jag kan. Det doftar så gott och jag ger gärna bort bröd och annat jag bakar till andra som inte gör det.
Men när jag blir rik (inte OM här heller) ska jag skaffa en som tar hand om oss....allt det där som vi inte hinner längre. ;)
Hahaha...precis så känner jag också!
Nicoline: Jag kan alltså fortsätta skylla på att jag står med näsan in emot hörn när jag lagar mat.... vem kan få inspiration av ett hörn?
(Fast det sniffas och provsmakas en hel del av dem som törs gå i närheten, oftast får jag vara ifred, de blir satta i arbete annars.)
Londongirl: Här finns bara pizza och tapas-take away, och det blir lite trist i längden.
Om det är trist att laga maten... så är handla den ännu värre!!!
Baka gjorde jag ofta förr, vill minnas att jag gillade det då. Nu har jag stängt om den tanken - fast jag upptäckte att jag är kakansvarig på jobbet på fredag... då blir de nog nåt bakat på lediga torsdagen.
Marie: Ny? Hittar inte din blogg - men roligt att det är fler som känner som jag.
Jag vill ha en hemmafru!!!
Annela: Det skulle jag med vilja...
Huvvaligen de där råden fick ju till och med mig att tappa lusten
Christina: Ja, om t.o.m. DU gör det... då förstår du ju hur fort jag tappade stinget!
Skicka en kommentar