I dag plockade barnbarnet och jag fram pulkan - och drog iväg till gamla grusgropen som är ett perfekt åkställe. Men hon var så bekymrad att jag nästan blev lite stött i kanten...
- Kan du åka pulka, mormor?
- Ja.
Efter hundra meter:
- Kan du verkligen åka pulka?
- Jaadå!
Framme vid backen:
- Är det säkert att du kan åka pulka?
Efter första åket i full fart nerför värsta backen trodde hon mig äntligen! Efter tionde var hon helt säker.
I går kväll frågade hon mig om jag kan cykla. Ett par gånger... Vad tror hon om mig egentligen?
Nu när de just gett sig av i snöyran, tänker jag bevisa att jag faktiskt kan diska också!
Uppdatering: Kan redan efter 5 timmar meddela att mina lårmuskler inte heller visste om att jag kan ta mig i och ur och nerför/uppför med en pulka... Detta talar de om ganska högljutt...
34 kommentarer:
*skrattar*
Den typen av kommentarer har jag också fått från mina barnbarn - vi som är så gamla att föddes förra århundradet....
Är du säker på att du kan diska?
hahahahaha... ja tur att du kan åka pulka :)
mm den där disken är ju en ständig tagg, fast just nu har jag rensat bort min, lycka till med din disk :)
Bar4n tror ibland inte förrän de SER att man kan göra saker och ting...! :)
/Caroline
*asgarvar*
Marskatten: Jodå, jag kom ihåg hur man diskar... det är klart nu.
Förra gången vi var här och hon och jag skulle iväg med bilen, frågade hon: KAN DU KÖRA BIL, MORMOR?
Emelie: Ja, du vet hur otroligt smidig jag är :)
Caroline: Förra årets pulkaåkning kom hon inte ihåg... och sen kom jag på att hon aldrig sett mig cykla... Måste ändra på det i sommar.
Vonkis: Det bjuder jag på!
Ja men du är ju så OMÅTTLIGT gammal så man vet ju aldrig om pulkan ens var uppfunnen när du var liten ;-) (är man i barnbarnets ålder är alla över tolv jättegamla. Som en dinosaurie ungefär)
Om det kan trösta dig så undrade mina jämnåriga kamrater om jag kunde cykla också. De hade aldrig sett det. Jag fick uppvisningscykla för att övertyga dem om att jag faktiskt kunde.
*skrattar*
inte lätt att vara mormor alla gånger, låter det som. Trots att jag varken är mormor eller farmor än så vet jag att båda KAN. Allt nästan.
PGW: Helt rätt! Pulkan VAR inte uppfunnen när jag var barn. Vi åkte tefat, runda med läderhandtag, eller på pappkartonger, eller på träkälkar.
På den tiden jag var klasslärare, var jag också en ivrig joggare med många tjejmilar tillryggalagda - men mina elever blev helt paff när jag vickade som gympalärare och vi joggage i skogen... "Kan DU springa?!?!?!"
Nina: Konstigt nog är hon alltid helt övertygad om att hon själv kan det mesta....
Typiskt ungar!
Jag har förresten en ridlärare, som är drygt 20, som brukar påpeka att vi äldre elever ju kan slå oss om vi ramlar av (i motsats till barnen som alltid klarar sig). Det värsta är ju att hon har rätt!
Kd: Det kanske bara var omtanke om gamla mormor :)
När jag var liten trodde jag att bara flickor kunde tralla.
M-dimma: jag gissar att det är du själv som lärt dig att du hade fel?
För det var väl inte i jämförelse med små gossar?
Där ser man, barnbarnen vet inte mycket om vad mormödrar kan.
Kram
Men var är filmen från pulkabacken?
Och då är det inte den lilla jag vill se :)
Tänk att man kan hitta nya muskler var gång man gör något man inte brukar :)
Haha!
Vilken bra mormor hon har som kan både åka pulka och cykla... och diska ;)
t-t-t-t-t
Inte bra....smörj med liniment!
Det är sådana ggr man känner sig gammal! Hoppas det onda ger med sig.
Det finns i a f en bra sak med träningsvärk: det bevisar att man, trots allt, har muskler. Annars skulle det ju inte göra ont...
Keep swingin´, Granny!
:-D
Hönsakadorran: Ja, tänk bara när hon får se mig simma...
Linda: Nej, den skadeglädjen vill jag inte ge mina kära bloggläsare! När hon såg hur jag vältrade mig ner i pulkan - kunde jag förstå hennes farhågor...
Mossfolk: Hon har även fattat att jag gör egna sånger - och det har hon tagit efter... ojojoj vilka fantastiska (fast knappt förståbara - något för Svenska akademin, kanske?) sånger hon framför!
Marskatten: Det ska på till natten! Nu kör jag med värmedyna.
Eva: Fast i full fart utför backen kände jag mig väldigt ung!
K-häxan: Oh, yeah!
Hm...konstig syn hon har på dig. Jag har lite svårt för pulka..det brukar bli lite stötigt för ryggen. Men bob kan jag ratta nerför backarna...oj vad längesen det är.
Gunnel: När det är gammal isig och sönderkörd snö, då brukar det vara obehagligt, men nu var det mjuk och ny snö och betydligt mjukare.
När sonen var i den där åldern ungefär svarade pappa i något hänseende "Det vet jag inte."
Varpå sonen häpet ställer nästa fråga: "Kan inte du allt?"
Inte sjutton tänker man på att stretcha efter pulkaåkning! Man åker ju bara nerför hela tiden.
(Men det verkar som att man går uppför en backe ganska ofta också ...)
Cecilia: I det här fallet har barnet tydligen inte förstått att mormor kan allt... :)
Annars tänker jag på att stretcha, men den här gången glömde jag, tänkte inte alls att det skulle märkas, men träningsvärk känns rätt bra - jag har ju gjort nåt! Värre med annan värk.
haha, mina barn tror att jag inte kan åka spårvagn :)
Häromdagen frågade Peters systerson min svärmor, på fullt allvar:
Mormor, kände du Jesus? Brukade ni leka när du var liten?
Helt underbart. Lillkillen är fem år och världens charmigaste och goaste. Tyckte det var så gulligt sagt.
Hannele: Kanske har de hört dig säga att allt du behöver finns på Hisingen? :)
Annika: Lillkillen kanske har gått i söndagsskola och lärt sig att Jesus lever? För i så fall kunde det stämma...
Vår lilla ska gå i samma klass som Madicken när hon börjar skolan...
Hon är för rolig. :) Men allvarligt... Om min mormor skulle åkt tefat med mig när jag var liten, skulle jag nog också ha ifrågasatt om hon verkligen kunde. :)
Nästa gång kan du stretcha när du går uppför backen genom att ta lååånga kliv.
Underbart! Liniment:)
Hon är min idol ditt barnbarn!
Det kanske var dom (lårmusklerna alltså) barnbarnet tänkte på då hon ställde sina frågor. Försökte kanske vara lite finkänslig. Hälsa henne från en bloggare som ler stort.
Ujuj hur går det med träningsvärken idag? Du behöver en spikmatta, det är ju det jag säger :-)
*ler*
Liknade kommentar fick jag för flera år sedan, när våra barn var mindre.
De två äldsta skulle åka skridskor medan de yngsta åkte bob som pappa drog. Vi skulle ut till en ö och grilla korv, samt fiska lite.
När jag tog på mig skridskorna så undrade döttrarna om jag verkligen kunde åka? Om jag vågade åka? Om de måste vänta på mig?
Men jag fick allt sista ordet! *ler*
De kunde inte förstå hur jag kunde åka så "fort", de hann ju inte med.
Tänk att man kan fastän man är mamma eller mormor/farmor.
Åh, vad trevliga saker ni skriver - mina muskler har fått jobba mer idag och blir tystare ju mer jobb de får utföra...
B-bo: Tänk om jag får visa mina isprinsesskunskaper nästa vinter.... fast jag tvivlar på att jag minns hur man gör åttor och åker baklänges... och vad mer jag nu kunde för mååååååånga år sen.
(barnen håller nästan med, att allt finns på Hisingen :)
Skicka en kommentar