Nu ska hela rasket rivas...

Först vill jag tacka för alla roliga och intressanta svar på mitt språkslarvsgnäll. Jag skrev ett lååååångt svar till alla i går kväll - och blogger tog sig en liten paus just då och sabbade alltihop.

Ska kanske tillägga att jag (absolut) inte har något emot när de här hatorden används rätt! För vi behöver ju allihop (eller hur?) När nån ber sig fixa nåt, svarar jag förstås "okej". Det är när man konsekvent felanvänder eller ersätter andra uttryck med dem som jag blir irriterad.

Nu gäller röjning inför påskhelgen (Nej, jag ska inte gå så drastiskt tillväga som bilden antyder!) och dessutom är jag inte helt ledig idag, har en del hemarbete som jag bör göra innan jag glömmer vad det var jag skulle göra, men innan jag tar lite bloggledigt måste jag bara visa utsikten från min balkong. Helt ny! Alltså utsikten... Den skola där jag jobbade i 15 år, varav 10 som klasslärare, den trevligaste och mysigaste av alla 50-talet skolor jag haft tillfälle att jobba kortare eller längre tid (nej, jag är inte hoppjerka, men under många år hade jag inte fast jobb utan vikarierade, och de sista åren har jag fått ta jobb där invandrareleverna funnits.) Alltså, min gamla älskade skola som luktat illa i många år, ska äntligen renoveras. Mögelbaracken lyfts bort, allt rivs ut inne i stora huset och eleverna är utlokaliserade. Det stora bruna som syns bakom, är gympasalen, resten är envånings med platt tak... alltså, platt tak... t.o.m. jag som inte är byggnadtekniskt kunnig, kan räkna ut ett och annat...

Redan när jag började där -85, kändes lukt och det regnade in så vi fick hoppa mellan hinkar... men ingen ansvarig märkte nåt... Förrän nu. Och när allt är klart hoppas jag innerligt att det flyttar hit så många invandrarbarn att jag bara kan rulla över gatan igen och börja där igen... För den goa stämning som "suttit i väggarna" trots en mängd lärarbyten genom åren, kan de bara inte bygga bort.