I verkliga livet (det där ni vet som pågår bakom datorn nånstans ibland) kommenterar jag aldrig när folk använder med mina hatord: appsoluuut, åkeeeej, sattsäja och några till. Men i bloggen gnäller jag högt och ljudligt. Och nu har jag fått ett nytt hatobjekt. Är det så? Jo. Det är så. Först trodde jag det var en tillfällighet att jag hörde ett par personer i samma bygga-om-hemma-program säga det, men nu har jag hört det på flera håll, både i radio och teve och i den där verkligheten några meter bakom och framför datorn.
Det går helt klart att ersätta "appsoluuut" med "Är det så?" Jag har prövat lite tyst för mig själv. Fast det vittnar om en viss tveksamhet till det just sagda. Appsoluuut är ett erkännande: du har rätt!
Nu måste jag programmera min tunga så att den inte vrider till sig i ett: ädeså.... För även om jag vaktar den, har jag ibland hört ett "åkeeej" slinka igenom. Men nåt "appsoluuut" har absolut inte (whoops!) slunkit igenom. Fast jag kan säga det så här, inuti en mening där det passar. Inte som ersättning för "preciiiiiis" som jag lärde mig hata redan för ca 20 år sen.
Vad jag själv säger för dumheter? Hm.... jag liksom ... säger liksom inte nåt sånt. Mer än liksom förstås. Och när jag var ung på språkresa brukade de utländska alltid fråga vad "jajusta" betydde när jag pratade svenska... jag sa det så ofta. Först fattade jag inte vad de menade, nåt sånt sa väl inte jag. Men efter ett tag.... ja just det! Jag förstod.
27 kommentarer:
Det finns många ord som liksom hakar sig fast...som nu liksom :O)
Min rektor (=chef) säger allt som oftast "självklart". Nu har det blivit så att när jag är på något möte där hon medverkar...då sitter jag bara och väntar på att det ordet ska komma...och jag lovar jag behöver inte vänta länge
Ja, och min f.d. lärare i tyska, han harrrrklade sig alltid var gång han skulle inleda ett telefonsamtal; ibland även en vanlig mening.
Kanske tänker man inte så mycket på sina egna eländesord.
Men jag vet ju att jag "höll på att svimma/dö/spy rakt av", rätt så ofta.
Vilket spännande liv jag måtte ha!
Och så säger jag ett norrländskt "jo", uttalat oerhört kort .., som i jo:et i jomenvisst.
På jobbet härmas det friskt när jag säger så.
Det värsta är när folk säger "åkeeeej...?" som går upp i tonfall på slutet som en fråga, uttryckande hövligt tvivel på det man sagt. Helt amerikanskt och vansinnigt irriterande!
Eller hur?!
=)
Det började lite som ett skämt på jobbet med "är det så" men nu har det urartat och det värsta är att det är smittsamt. Helt omedvetet hör jag mig själv säga "är det så"
Oj, vad träffad jag kände mig. Absolut och precis används nog flitigt här... "Liksom" däremot slutade jag säga för många år sedan :)
"Är det så? Jo. Det är så" har jag missat...annars är jag ganska lyhörd för den typen av innehållslösa och meningslösa uttryck.
Inom familjen håller vi just nu på med en käck fras:
"jorå'så'att'dä'ä"- för liknande hörs ofta i vår bygd - som ett uttryck för att fylla ett tomrum i ett samtal.
När tankarna tryter - omm'man'sä'r.
Usch vad dåligt...haha, men roligt.
Gunnel: Det är irriterande när man bara sitter och väntar... så gör jag med. Och "liksom" kan jag reta mig på hos andra fast det slinker ur mig också...
Multifunktional: Spam är en sak jag inte heller gillar.
Elisabet: Min pappa hade också ett harkel, fast jag tyckte det var hemtrevligt. Och trodde det gick i arv... för jag har alltid harklat mig, men sen efter lungmassage har jag slutat! (Det gör lika ont som det låter! Mellan revbenen!)
Ditt liv framstår som väldigt spännande och roligt i bloggen!
ab: Jag blir knottrig - glömmer vad det var jag sa som gav den sortens okej..
Majsan: ELLER HUR!!! Ett hatobjekt jag glömde ta med. Så enformigt.
Helena: Det blir lätt så att man härmar på skoj först och sen sitter det... sonen härmar Sverker O, men jag tycker att SO har rätt att ställa den frågan - kanske är det han som myntat uttrycket???
Mossfolk: Vi skojade om det en gång hos ett par vi var hos - sen upptäckte jag att kvinnan där var en riktig absolutare... utan att veta det. Jag försöker få bort "liksom" men det går liksom inte.
Marskatten: Svaret behövs inte. Det räcker med "äreså?" man behöver inte alls svara. Lyssna - du kommer snart att höra det! På Bygglov var de värst!
"Om man sär" säger de här också, inte den andra utfyllnaden. Det finns gott om utfyllnader... jag gick en kurs i samtalsteknik en gång, och lärde mig en hel del... kanske var det på den kursen jag övade upp örat. Min svärmor avslutade sina uttalanden med "så är det" om ingen svarade direkt.
Vi har nog alla några såna grejer för oss - och det stör mig inte så mycket. Det är mer de här modeuttrycken som ska vara lite tuffa som jag retar mig på.
Oj, här kommer jag sent in, har haft fullt schå med Blondinbella ett tag nu. Hon blev en tillfällig fördjupning.
GRATTIS I EFTERSKOTT TILL FÖDELSEDAG! Ser att jag missade den.
Det där med irriterande uttryck känner jag igen. Tyvärr vet jag inte vilka jag använder själv, det får nog omgivningen gnälla över istället. Men jag har en person på jobbet som hela tiden upprepar "så att säga" som en ödemarksstavelse och det i en omåttlig omfattning. Det kommer i var och varannan mening, speciellt när han blir lite nervös och det blir han ju ofta. Isch! Jag håller på att krypa ur skinnet efter att ha lyssnat i två timmar, jag lovar!
Som han i tvprogrammet Plus som hela tidne frågar - Är det så?
Super-irriterande...
Alla sådana här modeord är hemska och av ondo, tycker jag. Men efter appsoluuut och preciiiiis tycker jag att "tyyp" kommer!!! Och hur fort orden sprider sig!
Kansli-svenskan är ju inte mycket bättre, den är ganska svårförståelig! (för den som inte är insatt i juridiskt språkbruk).
Hur som helst kan jag helt perfekt säga till dig Glad Påsk och hoppas du får mysigt och trevligt! Kram
Jo nog har du rätt. men.. kan man ersätta dom isstället med kroppen? Du vet europerna... kroppspråk!
Uttrycket "eller hur?" använde min utländske man och jag när vi var på Sverigebesök och goda vänner berättade något långt och inte speciellt intressant/viktigt på svenska och se´n plötsligt kom ihåg att maken inte var speciellt flytande på svenska och de just skulle börja om hela historien på engelska.
Då förklarade jag att han nog förstått och vårt lilla trick var att jag sa: Eller hur? till honom och han hade lärt sig att svara "javisst" på det. Det funkade väldigt bra, faktiskt!
Kulsprutan
Och jag retar mig på australienarna som alltid ska börja varenda mening med "öuhhmm". Ibland säger det bara "öuhhmm" och kommer inte längre, så det tomma öuhhmet bara hänger där i luften.
Precis! :-D
Har du fyllt år? Grattis, grattis och hurra x4! Sången får du stå för själv!
När min man har dragit iväg en vanlig historia till att bli en skröna då säger jag: Är det så?
Men det har jag sagt i åratal, det är ingen nypåkommen fluga.
Är det så har jag inte runt omkring mig här. Men på jobbet började vi härma en tjej som ofta började sina meningar med att säga "ärligt talat så.."
Hon var medveten om det och tog alltså inte illa upp. Hon ville gärna sluta säga det i tid och otid. Men nu märker vi att vi andra också klämmer in det då och då. Urfånigt att fraser kan fastna så.
jag liksom ... hör lite dålit
Lilltjejen börjar de flesta meningar med: "Men hallå..." oavsett vad det gäller. Och tänk... jag har kommit på mig själv att ibland säga samma sak.
Annars brukar jag omedvetet lägga till "då" efter en mening. Eller "så".
Först måste jag få gratulera födelsedagsbarn.... nej, kanske inte barnet... men däremot en varm tjej i sina bästa år! Stort grattis i efterskott!
Sen måste jag få säga att versionen av "Empty room" med lilla barnbarnet... ja, den slog nästan ut originalet! Speciellt språket... helt underbart!
Du får tala om för henne att hon gjorde någon väldigt glad med sitt fantastiska uppträdande!
Varm kram så länge...
Guilty, guilty...Jag tror "absolut" är ett ord jag använder hela tiden, både på svenska och engelska...
Både i tal och skrift. Ja, så är det absolut!!
Är det så?! Sa jag häromdagen när min arbetskamrat berättade någonting. Och genast kom jag att tänka på ditt inlägg.
Här är alltså en till fd omedveten användare av just den frasen :)
Min kommentar försvann här(?) och jag orkar inte skriva en ny! Glad påsk! "Morskan"
Flera gånger har jag hört både tv-hallåor och journalister säga ejenkligen och änkligen i stället för egentligen och äntligen. Det stör mig mycket.
Jag svarade så ordentligt på alla kommenterar och sen försvann de... och jag ids bara inte göra om det hur oartigt det än verkar.
Morskan: Jag förstår preciiiiiis!
Mossfolk: Så skönt... då har jag lämnat nåt avtryck :)
Nicoline: Jodå, talfel har de gott om "pogramledarna" ... en del törs inte säga "breve" - utan tror att "jämte" är ett ord de ska använda i stället för bredvid... Men det passar inte alltid - och det stör mig också.
konstigt att jag äjänkligen ä en sån lugn och timid person när jag ideligen retar mig på dagliga uttryck.... "Stämmer bra det" och sånt...
Skicka en kommentar