- Jag vill sitta med labradorerna!
Jo, det är sant! Det var en av replikerna jag hörde i går på väg till Fina Middagen på Hotellet vid Hagaparken. Det tog bara en sekund innan jag förstod att damen inte hörde till vårt sällskap med läromedelsförfattare utan till den hundklubb som hade träff samtidigt. Hundarna var inte med i restaurangen - framåt natten hördes de dock yla rätt rejält från sina rum....
Själv satt jag med några mycket trevliga damer, den mittersta har förekommit flitigt som kommentator i flera bloggar under diverse råttpseudonymer. Mer säger jag inte för att inte röja anonymiteten.
I dag fick jag lära mig att en berättelse ska vara som en gädda: vass käft, välmatad i mitten och en snärtig avslutning. Det var ett citat av Astrid L som damen på bilden (nedan) gav oss.
Katarina Mazetti var mycket roligare än jag föreställt mig. Jag har läst mycket av det hon skrivit, och gillat en hel del, men i dag skrattade jag hela hennes timme. Vilka skrönor! Det började som om det kunde vara sant, och så nånstans skenade det iväg, fast med så pass mycket trovärdighet att det nog nästan kanske kunde varit sant... Hon var helt klart roligast av föreläsarna.
Hon blev själva slutsnärten på den här helgen. Den välmatade delen kommer här: (på första bilden syns det tydligt att jag har nåt självlysande kryptonitaktigt i glaset - kanske därför oxfilén blev lite suddig...) 
Filodeg med potatismos i... mmmm... Och sen brylépudding med rabarberkräm i skeden - säkert hade det nåt finare namn än brylépudding, men det smakade så.
Det var en fin liten förrätt med getost och chilisås på en toast och så rostade solroskärnor strödda över, men den slukade jag innan jag fick fram kameran.
Det var en maffig buffé som lunch idag... men det får vara måtta på matfrossa... Och frukosten... mmm... Vi var några damer som skolkade från första programpunkten och fikade långsamt i stället.
"Nu är det spik i Skåne "... hörde jag en av damerna säga... och min hjärna satte på sökfunktionen... vad menade hon? Vad har jag missat? Jag vet ju att jag har lite lätt nedsatt hörsel på vänster öra och att det främst är konsonanterna som försvinner. Men spik i Skåne... Näe.. Jag fick fråga om. Och det var den pågående programpunkten, den som vi inte var på, som hon kommenterade... Speaker's Corner... Så skönt att det inte var nåt häftigt kodord som jag inte förstod.
Hemresa gick fort - på displayen i kupén stod det flera gånger att vi åkte i 200km/tim. Lite för fort för min smak... så jag blundande och lyssnade på Vargskinnet - del I. Jag har läst/lyssnat på hela serien förut, men eftersom en historia i den har broderats ut och filmat, vill jag uppdatera minnet innan jag ser den. 
Sen läste jag en artikel om att man kan stressa ihjäl sig av bloggandet... vill ju inte riskera livet för Bloggkonsten, så jag stänger av för idag!
(Så banalt det känns plötsligt att blogga om trevligheter... jag hörde om Engla nyss...)
30 kommentarer:
Ja, Katarina Mazetti är underbart rolig att lyssna på. Fick den äran på ett fackmöte för några år sedan och jag skrattade gott åt hennes skolhistorier.
"Spik i Skåne"? Jag kopplade genast till de pågående slutspelen i handboll där skånelagen verkar slås ut, dvs. att de satt sin sista spik, men det var alltså inte det som åsyftades. :-)
Jag trodde att du hade fotoshoppat för att maskera nånting rött i glaset...
Susanne: Det var förmodligen samma skolhistorier! Värda att höras!
Sporttermer kan jag inte alls - men ser det inte som en brist i vare sig språk eller bildning...
Ingela: Näedå! Det bara blev så av spruttelvattnet. Fast... jag hade ett glas till...
Låter som en trevlig helg, men det där glaset ser mystiskt ut ...är du säker på att det bara är spruttel? ;o)
Jag tog precis bort ett par hurtiga blogginlägg pga detta med Engla. Det går inte att värja sig för det hemska.
Problemen med att blogg.se inte fungerar så bra verkar rätt små i jämförelse. Du bloggar ju inte där och slipper drabbas om det bli nedstängning.
Kollar lite på matbilderna och fnissar när jag kommer till den där biffen med filodeg eller vad det heter. Det ser vid första anblicken ut som om man stoppat in servetten i maten!
Det låter som en mycket trevligt helg!
Fast..det där med gäddan kunde du väl redan? Om inte, så lär du dig säkert snabbt!
Din beskrivning av middagen låter underbar, men jag måste få säga att det ser ut som ni ska sätta kniven i en grillad servett! Haha
Ännu en gång lyckas du förmedla en trevlig helg med bra innehåll.
Det är alltid roligt att lyssna till duktiga talare som kan få en att dra på smilbanden eller ännu bättre, att få skratta rakt ut.
Men skrattet fastnar den här gången i halsgropen.
Det finns människor som borde låsas in för gott, ja, jag tycker det!!!
Åååhhh, jag blir så arg och ledsen.
Jag håller med Lindalotta om att vissa människor borde låsas in på riktig livstid.
Men trevligt sällskap, duktiga föreläsare och god mat; det ser ut som om ni har haft en riktigt bra helg!
Stressa ihjäl sig kan man väl göra för vad som helst. Det gäller väl som alltid att hitta balansen i det man gör.
Beträffande detta att få ågren för att det händer hemskheter i världen så ... ja, det gör det ju varje sekund och överallt och de som lider på nära håll lider inte värre än de som lider på andra sidan jordklotet.
Läs inte detta fel nu, som om jag struntar i världens vedervärdigheter. Jag har förmodligen grubblat mer över såna här saker än de flesta (känns det som ibland). Men såhär: vad hjälper det nån annan över huvud taget om man deppar ner sig? Vill man verkligen göra en insats för att förbättra vad-det-nu-vara-månde här i världen, då gör man det väääldigt dåligt om man låter sig slås ner i skoskaften av allt otäckt man hör. Att man försöker vara glad och positiv i _sin_egen_ tillvaro gör att man får krafter över åt andra också. Att blogga om saker som kan skänka andra ett skratt kan aldrig vara fel. Att låta bli förbättrar ingenting.
Självklart menar jag inte att man ska slå dövörat till. Jag tycker man ska ha både öron och ögon öppna. Men det är så förbannat kontraproduktivt att låta sig förlamas och nedslås. Bättre att verkligen göra en insats då. Åka till häktet och blåsa in giftsporer i flickmördarens cell, till exempel. (neeeej jag är inte _fullkomligt_ allvarlig) Eller skriva nåt kul på sin blogg så att nån annan får jävlaranamma nog att göra det.
Men inte bara sitta och låta ledsamheterna suga upp all energi som ett svart hål.
Humlan: Helt säker - men vad som var i andra glaset sen... hm...
Inga &Marskatten: Ja, vi var väldigt fundersamma på servetten innan någon stuckit gaffeln i den...
Linda:
Tack tack.
Inlåsning är nästan lindrigt... mamman och pappan har fått mycket värre livstidsdom...
mossfolk:
Det är så vidrigt sjukt... och säkert sätter det skräck ännu mer så att ingen vågar släppa ut sina barn ens.
När det kommer så pass nära: "det kan ju hända här..." blir det starkare än alla rapporter om hemskheter från hela världen.
Låter som en fantastiskt mysig kväll...
Men visst blir balansen svår när man hamnar i extra nyhetssändningar om lastbilschaufförer som erkänner mord, man kan liksom inte annat än bli förtvivlad ibland.
Men om man bara skulle vara ledsen å andras vägnar skulle man nog inte orka leva själv...
Kram till dig, det var länge sedan, jag mår bra men hinner mest blogga sporadiskt nu för tiden...;o)
Men vilket underbart citat...det om gäddan,och så SANT!!! SÅ ska det ju vara. DET citatet ska jag lägga på minnet.
Har läst flera böcker av Katarina Mazzetti. Gillar henne, och så roligt att höra att hon var så trevlig och även rolig IRL!!!
Låter som en trevlig och fin helg i Sthlm!
Miss G: Vi skrev tydligen samtidigt, därför kom det inget svar till dig direkt... (Jag fick en hålhalvtimme på jobbet och smet in till datorn - brukar jag inte)
Visst är det så - skulle vi bryta ihop för alla hemskheter så är det ute med mänskligheten. Numera kommer ju hela världens bekymmer in i vardagsrummet vare sig vi vill/orkar eller ej. Och faktiskt är vi inte konstruerade för att bära all världens bekymmer, ofta har vi nog med det vi måste klara i våra egna liv. Jag förfasas förstås också och vill egentligen inte ens tänka tanken fullt ut om vad som hänt, men som sagt…
Empati och sympati är okej, men jag kan inte sluta göra roliga saker eller skratta åt skämt utan att förringa det som hänt.
Jag har haft tillräckligt med bekymmer för att veta att jag orkar mer om jag kan njuta av glada stunder.
Maruschka: Välkommen tillbaka! Ja, det var ett tag sen, men jag har inte glömt dig!
Annika: Ja, visst var det bra! Jag visste visserligen hur man bygger en historia, men har aldrig hört liknelsen.
Jag tycker bra om vissa av hennes böcker, sämre om andra. Hon har prövat många olika genrer.
Här är en till som undrade varför de hade sölat ner och bränt servetten...
Ska tända ett ljus ikväll för Engla, och Pernilla.
Den där filodegen fick mig först att tänka "vad har hon gjort med servetten". Frukosten hade jag gärna avnjutit men se bryllepuddingen...tack den frestar ej.
Det är hemskt det som har hänt Engla...det är svårt att sätta ord på det. Det här fallet verkar ha satt spår hos många människor.
Vilket öde att just den mannen med nyinköpt kamera gick precis där och fotade först Engla och sedan bilen. Hade det blivit ännu ett olöst fall om inte han hade varit där på vägen och fotat.
Vonkis & Gunnel:
Nu var det inte svårt för oss att hitta samtalsämnen - men en sån fiffig matgrej är himla bra om man vill få folk att börja prata. Finns en fransk fras för det som jag kan SÄGA men inte stava till..
Jag tänder väl ett ljus för föräldrarna... de har det tufft...
Lilla Engla har blivit en ofrivillig ängel och jag skäms inte över att säga att jag önskar AE ett helvetiskt långt och kännbart straff.
Tänker på flickans stackars föräldrar, som så länge de lever få bära på denna tunga sorg.
Tyvärr kan vi människor inte axla hur många bördor som helst...vad Bibelns ord än säger, det är helt enkelt för mycket för oss nutidsmänniskor.
Om vi tog in helt fullt vidden av alla mord, brott, övergrepp som vi matas med dagligen via media skulle vi nog inte orka överleva.
Vi behöver ta emot de tillfällen av skratt och glädje som bjuds på, mellan varven. Annars hamnar vi alla på institution...
Därför, på tal om något annat: jag noterar att vi har likadan CD-spelare. Begriper du dig på din? Jag har efter ett och ett halvt år fullt sjå att fatta hur min fungerar!
Marskatten: Jag tänker också på mamman - och på mamman till de två små barnen som mördades... som det redan är tyst om...
Min första slutade fungera direkt. Jag klagade och fick en ny. Som slutade fungera efter 11 minuters speltid. Då plockade maken sönder den och trixade lite - och den gick igång igen. Annars är den enkel. I stort sett bara att trycka på play och skruva upp ljudet.
Din kanske har drabbats av samma tystnad som mina... för siffror visades, men den snurrade inte.
Låter i a f som det inte har gått nån riktig nöd på dig under helgen! Skönt!
K-häxan: Snarare tvärtom.... är lite lätt däst fortfarande.
Ja inte verkar det ha gått någon nöd på dig den här helgen i alla fall :) (lika lite som på mig som kunnat avnjuta hemlagad mat mest hela tiden).
Vilka trevliga trevligheter du är ute på.
Underbara bilder och underbar mat och jag trodde också att det var en servett först ..-)
Så fin du är i lila!
Ojojoj - så gott det ser ut! Här sitter jag bakfull med dregel på hakan.
Men så skoj att se att "råttan" finns!
Jag har saknat hennes kommentarer hos dig och Lotten.
Helst ska inte såna saker hända, som hänt Pernilla och Engla. Men det är skönt att deras fall nu verkar vara uppklarade.
Återstår de fall av mord och försvinnande som ännu är ouppklarade.
Jag tänkte igårkväll: hur går man vidare som anhörig? Gör det skillnad om kroppen hittats eller aldrig återfunnits eller om någon erkänt eller är dömd?
Samtidigt som man kan förfasa sig över att vi nu "glömmer" barnen som mördades i Arboga, kan det kanske vara "skönt" för dem att strålkastarna vänts åt ett annat håll.
Men så trevligt att se "råttan". Hälsa!
brylépudding är ju såååå gott
TACK - ser att det droppat in en mängd kommentarer - jag har varit borta hela dagen och måste isäng fort. Har tuff dag i morgon också.
Återkommer.
Och - ni som hälsar till "Råttan" - hon ser nog era hälsningar!
Kommentaren borttagen av mig, då halva texten inte kom med. Here we go again.
Du skriver så lättläst och medryckande att det kändes som om jag själv var med på middagen! Och god mat fick ni också.
Roligt och underbart att du får så mycket uppskattning och blir så eftersökt - det sporrar och inspirerar väl till fler prestationer antar jag. Sträck på dig du duktiga kvinna.
Ha det gott och mången god kram från mig
Eleonora: Tack snälla du! Allt beröm mottages med STOR tacksamhet.
Jag är så glad och nöjd med att vissa saker i min verksamhet flyter lätt - och visst sporrar det...
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar