Statcounter

söndag, maj 04, 2008

Dagen efter...

Nu är de små sångfåglarna hemflugna - och det som började som lite stickande klåda i halsen igår strax före dopet, har utvecklats till en riktigt slafsigt snorig och högljutt nysande vårförkylning, så det är soffläge idag.

Ett tillägg till gårdagens musikinslag: den som tonsatt mina ord är Elisabeth Felling, trubadur och körledare på Hammarö utanför Karlstad. Det var den första sång vi gjorde tillsammans, för 12 år sedan, när vi träffades på en dirigentkurs på Ingesunds folkhögskola. (Och här skulle det förstås passat med en länk till en hemsida... om det funnits nån...)

Tänk, det är nästan så jag tycker det är skönt att med gott samvete dra en gammal filt över mig och ligga och titta på molnen som drar förbi... och i minnet nynna på en sång som blivit till där i soffan (fast melodi fick den på ett helt annat ställe...)
Ett moln drar förbi,
utan mening och mål,
utan frågor om framtid och frågor om hur.
Minns inte skuggorna alls från igår,
finns bara till….
medan vi är på väg...

12 kommentarer:

Anonym sa...

Soffläge låter inte helt fel med en förkylning...Själv har jag konfirmerat 8 konfirmander idag, lika fint varje gång. Jag blir så stolt, för fram till sista minut strular de, men under gudstjänsten är de så fantastiskt duktiga!
Hoppas du kryar på dig snabbt!

Musikanta sa...

Det var väl inte så längsen sen du var förkyld förra gången drar jag mig till minnes. Men mina förkylningar när jag jobbade brukade också komma i slutet av vårterminen kommer jag ihåg.

Dikten med molnen var fin. Den på minner mig om "Lasse liten" av Lillebror Söderlund. " Se molnena de jaga, dem gripa ingen hand/ blott Lasses lyckosaga, tar vägen dit ibland/Du Lasse, Lasse liten, världen är så stor, mycket mycket större än du nånsin kunde tro".

Bloggblad sa...

emelie: Det där känner jag igen... struliga nervösa ungar... som förvandlas till gullegoa när det väl är dags...

Musikanta: Nej, men sist gick det fort över, hoppas det går lika snabbt över nu. När jag ser hur ofta en del av mina kollegor är förkylda, tycker jag att jag är ovanligt frisk...
För mig hänger det oftast ihop med hur trött jag är.
Jag har bara hört slutet på Lasse Lasse liten, tydligen. Känner inte igen första raderna.

Anonym sa...

Klart du ska ha gott samvete att ligga och ha det skönt när du inte mår bra. Krya på dig!!!!

Anonym sa...

Stackare, förkylning nu igen...krya på dig!
Du har verkligen blivit rikt begåvad med att sätta vackra tankar och meningar på pränt! Så fin vers!

Tankevågor sa...

Stackars dig, inte kul med förkylningar! Jag skulle bli galen om jag fick en nu. Har hela veckan full med utvecklingssamtal. Puh!

Det är inte många skolveckor kvar nu.

Krya på dig, vår kära poetbloggmadame! :-)

Bloggblad sa...

Gunnel: Tack, tack! jag gör så gott jag kan.

Marskatten: Jag tycker ändå att jag hållit mig skapligt bra rätt länge - hade ett par dar före påsk, annars är det ett tag sen sist.
Det är en av tre verser - och de är skrivna till en underbar melodi, som verkar ha fastnat i produktionen tyvärr...

Londongirl: Tack tack.
Jag har inget program den här veckan - det är då sånt här kommer...
Jag ska slappa och försöka koppla av,

Eleonora sa...

Vilket fint dop och så vackra föräldrar. Förstår att lilla barnbarnet gjorde dig stolt med sin fina sång.

Så vackert garn du har stickat av. Det ser ulligt och varmt och gott ut! Kan nog behövas även svala sommarkvällar.

Krya nu på dig från förkylningen och bli snart bra igen. Kram kram

mossfolk sa...

Tur att förkylningen inte bröt ut förrän efter dopet.
Krya på dig!

Bloggblad sa...

Eleonora: Ja, den lille bäbisen kan skatta sig lycklig över det hem han fötts in i!
Och det bästa med barnbarn är att man är ju stolt över dem i alla lägen... Hade jag inte haft noterna att koncentrera mig på, hade jag gråtit av stolthet... hon var så fin och tog det på stort allvar.
Morfar och morbror säger att det lät mycket bättre och tydligare live än på videon.

Aktar mig för att krama tillbaka... även om det känns lite mindre smittsamt i dag...

Mossfolk: Det är ganska ofta så... kroppen vet när den kan släppa loss... Fast det började klia redan före dopet så jag hade svårt att sjunga med i psalmerna.

Jag gör vad jag kan för att driva ut de objudna gästerna ur kroppen... (oj, känns som om jag sysslar med andeutdrivning eller nåt...)

Linda sa...

Men skruttan då!
Vårförkylning är inte det lättaste att bli av med.
Hoppas du skrämmer iväg den fort!

Krya på dig.

Bloggblad sa...

Linda: Jag tror nog mest att det är kroppens sätt att be mig dra i bromsen...