- Jag måste skriva/redigera alla texter i god tid före deadline för att inte bli stressad och få krupp mot slutet. För tidigt kan jag inte börja; i juni känns det inte aktuellt om jag skriver om tidig mars och det är snö på bilderna...
- Sen när jag tjatat mig hes på dem som inte lämnat in i tid (=de flesta).... är det dags att skicka in rätt artikel/intervju/reportage med rätt bild/er. Och för mig som har noll sifferminne men desto fler bilder i datorn, är det rätt knepigt... Förmodligen får tryckeriet upp en och annan udda bild på nässlor, barnbarn eller muddar... men tryckarkillen har sunt förnuft och reagerar. Idag har jag skickat iväg 18 dokument och några fler bilder... *torkar svett från fingertopparna*
- Om några dagar kommer ett förslag från tryckeriet - jag skriver ut och det korrläses av flera stycken som tycker och tycker och tycker... (i sista minuten eftersom alla inte tänker som jag om stress...)
- Sen (sker oftast i sista minuten eftersom tryckeriet är vana att jobba under tidspress och inte tänker som jag om stress...) sitter jag i ca 90 minuter med tryckerikillen i örat och går igen sida för sida och flyttar bilder, fetstilar, gör indrag m.m. Alltså - jag ser inte vad han gör, jag bara säger hur jag vill ha det. Himla kul är det! Samarbetet funkar jättebra.
- Sen får jag ett nytt korrektur och rättar till de slarvfel som i alla fall smugit sig in.
- Sen andas jag ut och väntar två veckor tills brevbäraren kommer
- Efter en månad börjar proceduren om från början.
Jag är alltså bara vid punkt 2 nu, men det är skönt att ha kommit så långt. Jag blir lite tuffare för varje nummer och har de inte lämnat in eller hört av sig efter en påminnelse (som blir många eftersom de är många) får det vara. Material finns gott om ändå.
Låter det som om jag gnäller? Inte då! Jag tycker det är jättekul, men det tar tid. Visserligen får jag betalt, men eftersom jag är rätt petig tar det extra mycket tid. "Ingen ser tiden - men alla ser resultatet" sa min gamla slöjdfröken i trean, och nu först förstår jag vad hon menar.
Nånstans mellan skoljobbet och skrivjobbet måste jag ju peta in lite övning inför skolavslutningen... en av de tre gånger jag är superpoppis. De andra två gångerna är till Lucia och jul...
Blev en lång bortförklaring till varför jag inte bloggar. Men om Gud vill och yrseln inte slår till, kommer det ett nytt inlägg på torsdag ... för jag ska iväg på nåt roligt medan jag väntar på korrekturet ... hoppas jag.
20 kommentarer:
Det låter lite som du beskriver hur livet är i största allmänhet. Om du förstår hur jag menar! De håller förresten på att renovera stallet nu. Kanske blir det en ny trapp utanför ridhuset!!
Haha... det tänkte jag inte på, men det börjar ju också alltid om... och stressar...
Ny trapp... då kanske jag törs gå dit igen?
Kan de samtidigt ta en sväng om vårt ridhus med ett lass skållningsriskfria kaffemuggar?
(Eftersom jag skållade mig i vårt ridhus strax efter Blogblad gjorde sig illa i ert.)
Det är klart att du ska ägna dig åt jobbet med tidningen som du tycker är kul och som du dessutom får betalt för. Vi finns ju kvar här, väntande, och det ska bli spännande att se vad du skriver om på torsdag. En resa igen?
Tycker det låter otroligt stimulerande att producera bladet. Om någon skulle fråga mig skulle jag nog också säga Javisst, även om jag förstår att det är ett stressigt jobb.
Låter jätteroligt men jag kan förstå din känsla av stress. Jag är själv en person som vill planera i god tid.
Det låter som om du tycker att det är riktigt roligt, även om det har sin baksida, och då står man ut med lite stress.
Men det är verkligen inte kul att behöva jaga folk för att de ska lämna ifrån sig material.
Ut på äventyr igen?
Spännande :)
Först: vad kolossalt duktig du är! Och vad du kämpar på!
Sedan: så underhållande ch humoristiskt du skriver - vilken förmåga!
Till sist: jag ser fram emot ditt nya inlägg på torsdag!
Sköt om dig och stor kram vännen
Det blir ju en fin tidning varje gång :)
och inte kan det vara helt fel att vara populärar ett par - tre gånger om året. :)
Hoppas du får en fin vecka!
Bloggblad: Tycker verkligen du skall komma på besök igen!!Välkommen!!
Ni får förnya; e-tidningar till gamlingar.
Tryckfel kan väl inte vara stort problem idag?
Tidnings-Knytkalas; låta alla/många skriva sin egen bit, fler medverkar, mer varierande, fler att klaga på...
Det finns vissa andra som låter det mesta vänta till sista minuten ser jag. Men det brukar bli bra då. Jag ser fram mot nästa Kanalblad. Hoppas yrseln har gett med sig.
Tänk att jobba på en dagstidning...då kan man nog snacka om stress!
Allvarligt skojat, det låter himla kul att producera församlingsbladet och du lär dig som sagt för varje blad som publiceras.
Ta det vackert bara, jag tänker på yrschla!
Bloggblad! Jag såg för en stund sedan att vi har en gemensam "friend" på Fejan! :-)
Ja käre värld. En annan blir stressad av att göra bröllopshäften även fast det för det mesta går att återanvända mycket material från fest till fest.
Simma lugnt.
Skulle kunna vara från politiskt sammanhang...
Blyger: Då gissar jag kyrkopolitiskt, från norrlandskusten? Vi har träffats genom det, men känner inte varandra personligen - jag känner mest hans svärmor som bor här.
Några andra politiker tror jag inte finns på listan... Jag är inte aktiv alls med fejsboken.
Det verkar som du har roligt i alla fall trots att det kan bli stressigt. Vad ska du ut på för roligt?
Ha en skön helg!
ALLA: Tack snälla för rara och uppmuntrande kommentarer - blir så glad när de ploppar in!
Hannele: Har jag klagat? Då har jag uttryckt mig luddigt - jag tycker det är jättekul. Och de gamla tanter och farbröder som läser mest, har inte dator... (vet jag, för de klagar när vi hänvisar till hemsidan...)
Dessutom är det så redan nu att vem som helst får komma med förslag - eller lämna in eget. Tyvärr kommer det inte mycket...
Njaej... Inte vad jag vet...
Skicka en kommentar