Jag vet att jag sågs hänga i baren en stor del av kvällen i går... men det var enbart för att prata gamla minnen med servitrisen. Jag lovar! Och jag var mer än lycklig över att hon påstod att jag såg precis likadan ut som när vi var 17 för 40 år sen... Hon hade känt igen mig direkt - utan att hon hade tänkt på att mitt flickefternamn figurerade på många placeringskort.
Nu har jag rotat i mina gamla album och hittat ett skolfoto - men så snåla de var på den tiden - vi är små som knappnålshuvuden och går inte att förstora... men jag hittade ett kort från -68 och tycker inte själv att jag är lik mig... Sjuttonårigt rynkfri... ännu inga kaffefärgade tänder....
OBS! Jag är inte ute med håven för att få höra mer om hur lik mig jag är... jag är så nöjd och glad med att hon tyckte det - kommer att leva på det länge! Lite längre ner kan man se en färsk bild.
30 kommentarer:
Vet inte om du är dig lik...men jag ser din dotter i bilden och lilla barnbarnet!
Särskilt ögonen...
M-katten: Ja, släktdragen kan jag också se. När barnbarnet fick se bilder av mig i hennes ålder, frågade jag vem det var på bilderna: DET ÄR JAG! svarade hon mycket bestämt. Och likheten är påfallande - från min 5-årsålder alltså...
Det är mysigt tycker jag, att se hur arvsanlagen förs vidare! Mitt ena barnbarn, Jonathan, är så påfallande lik min bror, både till utseende och sätt!
Jag gillar det...
M-katten: Ju äldre jag blir, desto fler likheter tycker jag mig se. Jag har ett kort på den lille bäbisen där han har exakt samma blick som sin pappa...
Att dottern och jag är lika har vi fått höra ett oändligt antal gånger - men nu har hennes arbetskamrater börjat kalla hennes dotter för Lill-Cissi...
Ser du! Det ääär så!
Det kanske är för att jag har träffat dig "live" som jag tycker att du faktiskt är dig lik på bilden. Så klart ser man både dotter och barnbarn i dig också men det visste du ju. :)
Så fint hår du har!
M-katten: Jorå... jag vet.
MMY: Tack! Och om vi glömmer att vi är lika är det alltid nån som påminner...
ginger: Hade. Men tack ändå. Det är rätt snällt nu också även om det grånat en del och hålls kort och lättskött.
Åjo, likheten finns där - även om jag aldrig sett dig IRL, vare sig som ung eller i dag, dvs något lite äldre.
K-häxan: Något lite äldre... tack. Det låter lika snällt som "äldre junior"...:)
Förmodligen är jag mig lik därför att jag inte rökt - och för att jag fyllt ut rynkorna med diverse godsaker...
Javisst ser man likheterna både här och där.
Dessutom...Jag vill understryka att jag inte är ute efter att låna pengar... men jag tycker att du var söt då men är ännu snyggare nu! Du matchar barnbarnet väl.
Avd. guldkommentarer att spara till en snorig novemberdag.
:-)
en liten tant: Å... tack snälla rara - men jag behöver den redan idag... så jag slickar i mig.
(Det händer ganska ofta att jag tänker så när jag ser foton från nu och förr på bekanta. Det är som om åren ger en extra glimt på nåt sätt - som är viktigare än slät hud... Fast på bilder av mig brukar jag bara lägga märke till förfallet... så jag blev väldigt glad!)
Instämmer, instämmer - nog kan man se att det är du. Dessutom blir man inte "äldre". Man är "många unga år" som min lilla specialelev säger.
Du är snyggare i håret nu - men jag hade hoppats få se mer av skrynkeltoppen!
Jag såg din lilla dotterdotter på en gång när jag såg fotot. Men du och din söta dotter är ju fantastiskt lika varandra. Den enda likhet jag har med mina barnbarn är våra fötter. Vallonfötter;)
Malou: Tack! Det var ett bra uttryck! Ska komma ihåg det - låter nästan mer positivt än "äldre junipr"...
Skrynkeltoppen med välpackat valkinnehåll såg jag noga till att ha ganska dold under jackan...
Nicoline: Kul att du ser det... vallonfötter... hm... hur kan de se ut?
Så lik dottern skulle jag skriva... Men det har ju alla andra redan gjort :)
Ja, jag instämmer med övriga talare .. jag har ju varit i Halland där uppkopplingen är så seeeeg så jag orkar aldrig ta mig in på andras bloggar .., men nu har jag minsann läst ikapp och du har sannerligen varit produktiv sedan jag senast tittade in.
MEN!!! Din dotter ser precis ut som du när du var ung!!! en kopia!!!
Vad kul det där med servitrisen...Precis, vilken komplimang!!!
Tvärkollar mina favvisbloggar från min grannes hus eftersom jag fortfarande itne har mitt bredband!!!...
Du var snygg då och är det fortfarande! Och nu har jag pingat :-)
Mossfolk: Och ändå finns det kort där vi är ännu mer lika... (hon kommer att jubla när hon läser att alla tycker hon är lik en medelålders tant... :)
Elisabet: hehe.. nu ger du igen! Min bloggproduktion ligger i lä jämfört med vissa andras... :) Men aktiv... jorå, det har jag varit även om jag inte bloggar varje dag.
Annika: Jag läste om din "avkoppling" från internet... Jag gick igång ordentligt och har tänkt på våra gemensamma klasskamrater - fast jag glömt namnen på flera.
Eva: Tack tack... ni är så snälla... känner mig som om jag gått med håven... Bra att du pingar så jag inte missar dig!
Jag tycker faktiskt att du är snyggare nu. Visst är det vackert med ett ungt rynkfritt ansikte - men det saknar den karaktär som du har idag tycker jag.
Ingen skulle kunna ana av det fotot att du skulle bli den stridbara f-n anamma kvinna som du är idag! Fast du är ju väldigt snäll innerst inne, det vet jag ju.
Kul att se fjärilen på Lill-Cissis mössa.
Musikanta: Tack tack! Men jag som är så blid och mild... :) Vad har du fått för bild av mig...?
Hon är SÅ lycklig för fjärilen, jag sydde fast den så att den inte ska ramla av.
Hade en manlig kollega som alltid hävdade att rynkorna är det som gör en kvinna speciell, personlig och - vacker! Annars så kan jag slås av att jag faktiskt var riktigt snygg förr i världen, fast då tyckte jag att allt var hopplöst: näsa, ögon, hals, mun ... Tänk om man hade haft förstånd nog att glädja sig åt det man faktiskt hade!
K-häxan: Jag tycker så om andra... att rynkorna ger liv och karaktär. liiiite svårare att se karaktär hos min hänghaka...
Och likadant tänker jag när jag ser gamla bilder - inte hade jag förstånd att inse hur jag såg ut...
Jag blir riktigt ledsen när jag ser alla unga vackra kvinnor i tv som sprutat in botox så att inget rör sig när de pratar... som om idealet är att se ut som en död plastdocka...
Jag har registrerat mig på Stayfriends (eller vad det heter) men inte en betalande sådan. Där har en kille, ja karl nu för tiden, lagt in vårat komfirmationsfoto...och så har han gjort frågetecken över en del personer...bl.a mig. Det roliga i det är att den här mannen bor på Gotland så vi träffas bara ca vart 10:e år (skoljubileum). Då känner han igen mig men inte då jag var ung...hm..det är underligt eftersom det måste ju vara den bilden han borde komma ihåg.
Gunnel: Kanske är det lättare att känna igen levande ansiktsdrag? Leende... gester...?
Jag är också med på Stayfriends (gratisvarianten...) och där finns några som länkar till mig (karlar) som jag inte alls känner igen - På den tiden hette alla Hans, Lennart eller Tommy... och har de ett son-namn är det omöjligt att se vad den skäggige/tunnhårige är för en...
Gulle dig 17-åring! Men även gulle dig 57-åring!
Det var ett jättefint sommarbröllop du varit med om. Så fina kort du visar och så söta småfolk som fick vara med. Tack för att jag fick vara med och fira,
Ha en riktigt bra vecka. KramKram
Eleonora: Jag rodnar nästan...
Klart att jag inte kan undanhålla läsarna detta natursköna bröllop!
Den här veckan hoppas jag slutar rätt bra... eftersom den slutar med att sommarlovet börjar. Bättre kan det väl knappt bli....? Och jag har kompat bort all efterarbetstid (det ska städas i klassrum o.dyl. men eftersom jag inte har nåt hade jag varit rätt sysslolös då...)
Det har hänt mig flera gånger, speciellt med killar/män som gått i mon klass. De känner igen mig, men jag känner inte igen dem. Jag stirrar och stirrar och djupt in i ögonen kommer jag på vem han är./persiljeland.blogg.se
Persilja: Det låter ju riktigt romantiskt... "och djupt inne i ögonen..." :)
Skicka en kommentar