tisdag, oktober 28, 2008

Konstigt... eller inte?

... att jag är trött idag efter gårdagens tidiga resa till Sthlm och högljudd och folkrik skolboksmässa, är inte konstigt.

... att jag är ganska rosslig i halsen är inte heller konstigt, då det kryllar av snuvor och hostor runtomkring mig.

MEN - att kroppen fattade vinken när jag signalerade: sköt dig nu! och avstod från hostreflexer och näsdropp och harkel (som den plågat mig med senaste dygnet) under hela den halva timme som jag pratade och sjöng för ett gäng pensionärer i grannstaden, det är konstig. Inte ett dugg märktes... förrän jag började hosta i bilen på hemvägen.

Och en till sak förvånas jag över: Nu var det femte gången jag gestalade Britta-Cajsa på fattigstugan. Vid tre av gångerna har publiken skrattat gott flera gånger och nickat och lett - och vid två har de suttit knäpp tysta utan en enda min, utan leenden och skratt. Jag berättar samma historia, gör samma gester och miner... men får så totalt olika respons. Det förstår jag inte. Finns det en inbyggd stämning i gruppen? Här tänkte jag direkt när jag kom, att folk inte skrattade och skojade med varandra så mycket som de gjorde på förra stället...

Nåja, de var nog ändå nöjda, för flera kom fram och tackade och sa att de kände igen mycket av det jag berättade om från sina förfäders berättelser. Och jag är nöjd med att de lyssnar - ingen hosta som störde och de nya hundringarna i plånboken stör inte heller.

Och nu... ledig i flera härliga dagar... från skolan alltså... har mängder med jobb till församlingsbladet... men till det behöver jag varken vara kammad eller klädd, och jag kan hosta när jag behöver.

19 kommentarer:

mossfolk sa...

Skulle allt bra gärna se den där Britta-Cajsa på fattigstugan någon gång!
Jag är den enda (!) i min seminariegrupp som inte blivit sjuk under eller efter vfu:n och det är ganska intressant med tanke på att hela klassen sista veckan var som en stor smitthärd med hostande, nysande och snoriga barn...

Rosvikstjejen sa...

Det var himla bra gjort av din kropp att lyda så. Själv satt jag på föreläsning så gott som hela gårdagen och jag hörde hostningar från höger och vänster (mina kära kollegor)+ att jag själv hostade!!!

Hann knappt gå runt på mässan då vi var inbokade på en föreläsning som jag gott hade kunnat vara utan. Lena Endré var inte alls så bra som jag hade trott och föreställt mig. Hoppas att ni hade en fortsatt trevlig stund på mässan.
Det var jätteroligt att träffas där.

En helt annan sak. Jag förstår din frustration över datorn. Jag har skrivit något inlägg över hur jäkla less jag blir när den lever sitt eget liv.

Ha det så skönt under höstlovet!

Bloggblad sa...

mossfolk: Bra gjort! Kanske all frisk luft du får på hundpromenaderna? Fast... jag är ju min egen hund och traskar på rätt bra också... Det har hänt förr att jag klarar mig till loven... men då!

Vet du, jag skulle gärna vilja se det själv... :)

Rosvikstjejen: Det var roligt att få ett ansikte till från bloggvärlden!
Jag tänkte faktiskt på det igår, undrade hur många förkylda som spred sina basselusker... hörde hur mycket hostningar som helst, även om jag inte lider av bacillskräck mer än ung en vecka efter varje förkylning.

Visst är det trist när man blir besviken på föreläsningar man hoppats på...

Jag ska försöka njuta av ledigheten - gör så du också!

Emelie sa...

Krya på dig!

Klimakteriehäxan sa...

Å vad jag önskar att jag hade ett litet höstlov ... njut och krya på dej! (hoppas bokmässan var givande!)

Nina sa...

Ibland är det skönt att bara loda runt hemma utan att kamma sig och ta på ansiktet.

Det ska jag göra sedan jag flyttat... men då kommer väl den och hälsar på som jag vill vara vacker inför... just när jag ser ut som världens häxa :)

Susanne sa...

Och du är säker på att du berättar alldeles precis likadant varje gång? Med samma tonfall, samma konstpauser? Om du gör det är det ju konstigt att de inte skrattar. Men om inte, så kanske det inte är så konstigt.

Eller så är det publiken som är konstig, om något nu måste vara konstigt.

(Hur många konstigheter blev det i den här kommentaren egentligen?) :)

Ha ett bra lov och krya på dig!

Bloggblad sa...

Emelie: Tack!

K-häxan: Jag tillhör den skaran som inte vill byta till ett jobb utan skollov... därför bytte jag inom skolsektorn...

Det var mycket inspirerande och roligt att se så mycket material! Och jag tittade lika mycket med mormorsögon på alla roliga grejer och böcker.

Bra blir jag nog fort när jag inte har några måsten på ganska många dagar. (Mer än Kanalen förstås...)

Nina: Fast det låter ju som om det är ett himla trevligt besök du kan få! Vänj besökaren tidigt vid ett vardagligt utseende... tips från en som sminkar sig ytterst sällan, men har varit gift länge.

Susanne: Ordalydelsen är inte exakt förstås eftersom jag inte läser manus, men det skämtsamma är detsamma, kanske att jag lägger på ett extra leende när publiken ser surmulen ut, liksom för att visa att här får man le.... Det är ju många som går en ond bråd död tillmötes i storyn, så den är inte putslustig i sig.

Jag tror mer att stämningen inte var så hjärtlig i gruppen, hörde några som fräste åt varandra vid kaffet - på förra ställen skrattades det mycket mer överlag.

Men... en gång när jag läste en (enligt mig och familjen) himla rolig hyllningsdikt i ett stort sammanhang, var det inte en enda som skrattade, och jag fick lite lätt panik.... Efteråt sa nästan alla att de inte vågade skratta av rädsla för att missa nästa rolighet... Då andades jag ut...

Cecilia N sa...

Ja det förstår jag ju. Med så många roligheter tätt inpå både före och efter så hade inte en resa hit rymts.

Nåväl. Det kanske blir nån annan gång.

Krya på dig!

londongirl sa...

Roligt att träffa dig även om det var en snabbis.
Som Rosvik skrev så var vi besvikna på föreläsningen efter lunch. Men vi hade ju en riktigt bra förmiddag.
Mässor är annars ganska tröttande.

Jag skulle också vilja se den där Cajsa-Stina på fattigstugan någon gång. ;-)

Eleonora sa...

Du har en utmaning att hämta hos mig. Skönt att du får ledigt flera dagar nu och krya på dig. Kram

Bloggblad sa...

Cecilia: Fast när jag funderade på det, var fortfarande veckan alldeles tom... Det hängde mer på lång och dyr resa...

Londongirl: Vi satt på några småföreläsningar bara för att vila benen... för visst är det tröttande. Nu har jag packat upp alla gratisgrejer och samlat ihop alla bra väskor vi fick...

Eleonora: Ojoj... bara det inte är en massa saker jag måste sitta och fundera på, mina lediga timmar går fort ändå... Och att vila ut tar också tid... jag ska kolla.

ab sa...

Det var nog adrenalinet som slog till där och höll förkylningen stången medan du uppträdde. En fin uppfinning av kroppen!

Bloggblad sa...

ab: Jag gissar också på det, har märkt förr att man liksom kan skjuta upp/tränga bort kroppsliga fenomen när man verkligen behöver. Den konstruktionen tackar jag för...

Tyvärr kan jag inte skjuta upp jobbet jag pillrar med nu... ska till tryckeriet så fort som möjligt...

Elisabeth sa...

Det skulle vara en upplevelse att få se denna Britta-Cajsa!

Att skriva egna verk måste vara svårt, tänker jag. Eller åtminstone måste man ha en väldigt bra balans mellan att tro på sig själv, och det man skrivit... men samtidigt också vara mottaglig för kritik. Inte helt lätt, skulle jag tycka!

Varm kram..

Ps. Dina ord om hur svårt det kan vara för en utomstående att komma in i en familj där det finns så mycket trist... tack snälla! Både Carolina och jag fick oss en liten tankeställare... och C använde sen dina ord när hon tog ett allvar-snack med J. ("Men gu´... det har jag inte tänkt på... men gu´ va smart... så kan det ju vara", sa hon till mig. Jag håller med.)

Elisabeth sa...

Å en stor varm kram skickar jag genom rymden. Du vet, dina ord och din omtanke betyder mycket för mig...

STOR varm kram...

Bloggblad sa...

Elisabeth: Vad roligt att jag kan vara till någon nytta! Annars är det svårt det där att ge råd, det går ju inte, för om resultatet blir bra kanske man bara vill ha fler råd och inte tror på sig själv. Och blir det dåligt... ja då är det rådgivarens fel...

Men lite nya tankar att fundera på, kan fungera.

Det ÄR svårt att veta om man skrivit något bra. Jag brukar alltid låta texterna vila ett tag, sen läser jag och försöker se det utifrån, och då är det mycket som jag stryker...

Jag har också bra och duktiga personer som brukar läsa och kommentera ärligt innan jag visar upp något offentligt. Det är ovärderligt. Men till syvende och sist måste man stå för det man gjort alldeles själv.

Kram tillbaka!

Alde sa...

Hoppas att du får vila och ha det skönt, och att du blir piggare!
Här hinner inte bakterierna bita sig fast för nu har nattfrosten kommit och under dagarna ligger isen kvar på vattenpölarna. Hoppas på snö snart så det blir lite ljusare bara, annars är allt bra!

Tror förresten att vissa kan styra en grupp med sin blotta närvaro. En auktorativ och stram person kan nog få ett helt gäng att stelna till och de skrattar inte förrän de liksom fått godkänt från ledaren - när denne drar ut på mungipan. Usch för såna!

Inga M sa...

Ja, just det, hela skolvärlden har höstlov utom vi här i Årjäng, för vi hade älgjaktslov istället.

Jag får önska god fortsättning på ledigheten och hoppas att den är bra.

Här jobbar vi på i vårt anletes svett men det finns ljuspunkter; vi åker till huvudstaden på lördag till sönerna. Den resan känns som ljuset i tunneln just nu.