Nu lägger jag ihop pocketboken som jag blev tipsad om på jobbet. Den skulle vara så himla trevlig och mysig... men jag klarar inte stilen längre. Redan när jag läste på baksidan att Julia Roberts har köpt filmrättigheterna, luktade det feel-good-smörja, men då hade jag redan betalat boken och av ren snålhet tänkte jag läsa ut den... men..
Titeln "Livets aviga och räta" låter kul. Likaså att storyn utspelar sig i en stickklubb... så vad gnäller jag för då? Jo, boken är späckad med adjektiv i alla former och jag är allergisk mot onödiga sådana i vilken form de än uppträder.
Exempel:
... blåste på glöden i den lilla kaminen... sen satt de i strumplästen på den lilla soffan... hon hämtade sin stora stickväska ... tog fram de små stickorna... (hittat på 5 rader och ger mig en puttenuttig känsla som känns lite för gullig i en vuxenbok)
Det här med dubbla beskrivningar ger mig gåshud. En känd bestsellerförfattare från Västkusten strösslar också med såna dubbeladjektiv så till den milda grad i sina böcker att jag inte klarar att läsa dem trots att jag tycker damen i fråga är himla gullig och trevlig när jag hör henne prata i teve.
De här exemplen är från garnboken:
De prudentliga, kyrksamma damerna... Den stora, tjocka tröjan.. Det stora runda bordet... De förföriskt glänsande cyklarna...
Lika illa tycker jag om tvångsmässigt beskrivande av utseendet på alla som passerar revy i handlingen. Vanligt och trist (just så, alltså!) är det när någon står framför en spegel och konstaterar att ögonen är blå och att håret är långt, lockigt och kastanjefärgat etc. (Jag kan iofs hålla med om att jag ibland, vissa morgnar, konstaterar att jag inte alls ser ut som kvällen före... men det är en annan sak.)
Från boken igen:
... den vackra, ambitiösa dottern. Den robuste, mörkhårige skotten... Den söta, lilla, brunögda dottern... Stora blå ögon...
Och så några exempel på dialogattribueringar, som jag lärde mig i skolan att man skulle skriva... och då visste jag inte vad det hette, förmodligen inte mina lärare heller...
Exemplen är inte tagna direkt ur boken - men där kryllar av dem... liksom i alla de böcker som jag inte läser färdigt.
- Å, kommer du? utbrast hon förvånat. (Säger man så om man inte är förvånad?)
- Ska du gå nu? frågade han undrande. (Säger man så om man inte undrar?)
- Kom genast hit! skrek hon bestämt. (Skriker man så om man inte är bestämd?)
Det som till slut tog priset - och fick mig att slå igen för gott, var när jag fick veta att: "James ville verkligen träffa sin dotter..." SOM OM JAG INTE FATTAT DET efter oräkneliga försök från hans sida att träffa henne... det mesta har handlat om det och då behöver man inte försäkra sig extra om att läsaren inte är totalt korkad.
Jag har förstås funderat över hur det känns att översätta en bok som den här om garnaffären... själv är jag ju en riktig pekpinnepedagog och skulle säkert inte få godkänt, enär jag hade strukit minst 90% av alla små, stora, lilla, söta, vackra, fula ... (finns ju tillfällen då de är befogade) och 100% av alla "utbrast hon snopet".
Jag brukar inte skriva ner böcker så här, känns som att kasta sten i glashus eftersom jag själv skrivit ett par stycken, men nu ser jag den karriären (som knappt inte hann börja) som avslutad. Dessutom räknar jag med att Garnbokens författare inte läser svenska... men om hon gör det, så står jag för vartenda ord. Normalt brukar jag vara rätt snäll som läsare...
Nu går jag ner till soffan och hukar mig bakom en kudde för mothuggen från alla som gillar den här boken...
42 kommentarer:
Själv är jag urdålig på alla former av grammatik .., jag skriver garanterat hur mycket fel som helst och jag hade noll aning om att det hette "dialogattribueringar" ..-)
Du får väl rätta mig när jag brer på för mycket! hälsar "den mörhåriga damen med grå yllekofta som sitter vid det stora bordet med grön duk" ...!
Hej svejs!
Jag säger som Elisabet, tänker kanske inte så ofta på dessa grammatiska former. Varken då jag själv skriver eller då jag läser. Och boken du nämner den har jag aldrig hört talas om, så jag kan inte uttala mig om just den.
Hehe, jag har inte läst boken, men jag hör att jag ska undvika den! Det blir lite som barnböcker som mycket ordentligt skriver ut stora och lilla överallt, men de vänder sig till barn som ska lära sig skillnader på storlekar och färger och sådant. Vi är väl gamla nog att kunna sånt nu ;-)
Jag håller med dig i allt. Jag blev ytterligt besviken på den boken och rekommenderar inte den till någon - som en sämre veckotidningsföljetong. Synd på sån trevlig titel!
Nämen kära människa - är det du eller jag som har skrivit inlägget?!Det är helt rätt, man ska ha krav! Särskilt om man betalar!
Du ger dig ju på språket, vilket vi ska dela med andra. Om någon ska kasta något på dig är det möjligen författaren, som ju inte borde lämnat ut ett sådant alster. Tycka har man f ö alltid rätt att göra.
En sak, i linje med de exempel du tagit upp med redundant information, är när det står "Bla bla bla," tänkte han för sig själv. Jaha, och vem ska man annars tänka för...?! Farmor, eller?
Hoppas du hittar något bättre att läsa, det finns det ju faktiskt gott om.
Elisabet: Det skulle aldrig falla mig in att kritisera språket hos andra bloggare... de som inte är proffs och får betalt skriver som amatörer (jag skriver inte perfekt själv), och hittar jag bloggare som skriver illa kan jag ju välja att inte läsa...
Eva: Jag lever ju till stora delar av och på det svenska språket, så jag är nog yrkesskadad.
PGW: Barnböcker har mer av det här än andra... speciellt för mellanstadieåldrarna som jag läst mycket av.
Annela: Skönt att du tyckte likadant...
Amber: När jag väl hittat saker att reta sig på, då blir det det enda jag ser. Har inte tänkt just på det du skrev, men nu kommer jag att göra det.
Jag har just börjat på en av de böckerna jag fick i present... bra skriven och översatt, men ack så läskig den börjar bli... bygger på en skrämmande verklighet med droger...
Tack för kommentaren inne hos mig och ja; jag kan också känna just på det viset. Det är aldrig ett utseende, eller två eller tre heller, för den delen som gör en film. Dock tilltalade mig titeln och trailern. :)
Och så gillar jag regissörens andra filmer mcyket.
Kram Lallis
Lallis: Du får väl berätta om hur den var sen...
Det är kul när man är engagerad och sågar av hjärtat ... Tack för varningen!
Den västkustska författarinnan har jag läst en bok av. Blir inga fler. Men hon klarar sig ju útan mig, som hon säljer ...
Du menar väl:
"Nu går jag ner till STORA soffan och hukar mig bakom en MJUK kudde för DE HÄTSKA mothuggen från alla som VERKLIGEN gillar den här boken..." :)
Visst har du rätt om adjektivsjukan! Jag syndar en del själv där, är jag rädd - rensar från adjektiv i redigeringen, men ett avsevärt antal får nog vara kvar.
K-häxan: Det är rätt sällan som jag blir så irriterad. Det var nog senast med den lilla tjocka västkustskan som skriver så rara trevliga små fina böcker...
ab: Hehe... klart att jag menade så... :) Tack för den vänliga kunniga hjälpen...
Jag tänkte inte alls på några adjektiv i dina böcker. Ett och annat stör mig inte alls, men de får inte ta överhanden.
Vi har nog alla en hel del privata egenheter. När jag skriver blogginlägg, märker jag att jag börjar varannan mening med "och" vilket jag inte gör annars. Rensar varenda gång...
Ibland undrar man också hur mkt som blir "Lost in translation"? Att översätta en bok måste vara bland det svåraste som finns. Och ofta tror jag att översättarna har det verkligt jobbigt...SÅNT brukar jag reagera på.
Jag vet vilken bok du pratar om, tror jag. Feelgood böcker, och filmer, älskar jag (oftast). Men visst kan man väl reta sig lite på språket ibland. Västkustförfattarens böcker har jag inte läst en enda av (och har ingen lust heller). Just nu är jag helt, och jag menar helt tagen av Stieg Larsson!! OCH jag som inte ens gillar deckare...Men detta är så bra!!!
Så jag är i gott sällskap - trodde att det bara var jag som är stönig. Den boken klarade jag inte mer än två kapitel av. Jag läser sällan böcker som rekommenderas mig, men den här skulle ju vara SÅ bra. Sjutton heller. Andra rekommenderade böcker som jag nyss lagt på hyllan är Laura Childs "te mysterier". De är för smågulliga och ytliga.
Griniga Margaretha
Det svämmar en del i talspråk också! Just nu irriterar jag mig på att av tre olika personer ha fått samma budskap; "Vännen H fick en liten flicka!" Jaha, tänkte jag, jag såg ju H i åttonde månaden så det var ju inte så konstigt med den lilla magen om det blev en liten bäbis. Igår träffade jag mor och barn. Ett synnerligen välnärt barn som hade vägt ordinära strax under fyra kilo vid födseln och pga starkt ärftligt påbrå hade en längd över genomsnittet! Jag tror varianter av liten är det som slösas med allra mest.
Instämmer totalt med Bloggblad! För mycket adjektiv är pest. Och förstärkningsord kan väldigt ofta tvärtom försvaga budskapet. I baksidestexten till min senaste bok stod det från början "...med humor och stor sakkunskap ...". "Säj till dom att ta bort 'stor'" sa Lille Maken. Och faktum är att sakkunskapen verkade större när "stor" var borttaget.
För mej är det "ju" som är Ordet Att Se Upp Med. Jag kan strö in hur många "ju" som helst om jag får hållas. Inte alls bra; det låter ju som om jag hela tiden tigger medhåll, eller hur? suckar Ökenråttan.
Inlägget föranleder fortsatt diskussion även på min blogg...
Känner inte till boken och efter din beskrivning här, kommer jag heller inte att intressera mig vidare för den.
Det finns så otroligt mycket bra att läsa, men dessvärre inte lika mycket tid. Eller så ska man bara ta sig tiden för att göra det man tycker är mysigt, va´?
Skön och fin måndag önskas du
Jag kommenterade hos Annaa att jag har blivit uppmanad att använda fler adjektiv, att brodera ut texten. Det kanske fler har blivit? Jag vänder mig mot det där förminskandet med att använda "lilla", värst är det i matlagningsprogram där det är lite smör, lite koriander, lite dittan och dattan av allting.
Men adjektiven - någonstans ifrån tror jag att det har kommit önskemål om den, inte bara från min svensklärare. Vill just de författarna se sina böcker som blivande filmmanus och liksom gör filmen redan i boken?
Nu har jag inte läst boken och hade gjort det hade jag säkert inte tänkt på alla adjektiv. Men det ligger nog lite i det du skriver. Själv kan jag tycka att det lämnar väldigt lite åt läsarens egen fantasi och lätt tar bort en del av stämningen som man annars skapar med hjälp av sin egen föreställning om hur saker och ting ser ut och är. Med för mycket adjektiv alltså.
Annika: Jodå, jag misstänker att somt kan handla om slarvig översättning, men jag tror inte att översättningen kan ändra hela tonen i en bok. Det klämkäcka blir nog klämkäckt på vilket språk som helst.
Stieg L… hm… Jag ska väl inte säga vad jag tycker om du är så förtjust… vill inte förstöra glädjen…
Em: Jag tycker nog att man får gnälla så länge man respekterar det som anhängarna tycker. Min man och jag har väldigt olika åsikter, han märker inte ”sånt småskit” som jag stönar över. Bara det är action…
Annaa M: Hehe… fast om nån sagt att vännen H fick en stor flicka, då kanske man sett en välutvecklad 13-åring framför sig…
Talspråket har som bekant inga regler. Man får prata precis hur man vill – med risk för att bli missförstådd eller att avslöja sin okunnighet… Jag rättar aldrig folk som pratar (om de inte frågar) dels pga att det som sagt inte finns regler, dels eftersom jag märker att jag själv slänger in lite för många ju och liksom i mitt snack. Men – jag har bett familjen uppmärksamma mig på om jag har olater som jag inte själv märker.
”Lite” tror jag gör att det låter mysigare – kanske? Det har jag inte stört mig på. Däremot att orden salt, sött och syrligt försvunnit, nu heter det sälta, sötma och syra…
Ö-råttan: Sån tur att du instämmer… Jag tror att du vid ett tillfälle påpekade (när jag bad om hjälp!) att jag skulle ta bort nån förstärkning för att få det starkare. Förr såg jag inte sånt alls, man måste lära sig att bli uppmärksam.
Ju – och sårensning måste jag ofta ägna mig åt. Brukar söka på de orden i alla längre texter jag skriver…
En gång hade jag en ganska högfärdig kollega (varför skrev jag ”ganska”? Hon var rejält högfärdig!) Hon påpekade alltid fel – vilket fick folk att avsky henne… För mer än 25 år sen sa jag: Tack vare det kom jag för sent… ”Du menar väl PÅ GRUND AV???” Och en gång sa jag ”Vi ska ju spela upp den pjäsen nästa vecka” – och hon frågade genast om jag förutsatte att hon kände till det jag pratade om. Snacka om att ge folk tunghäfta. Jag vågade inte prata med henne efter det. Jag som är svensklärare… (Fast hon var MER svensklärare än jag, för hon var ADJUNKT!) Grrrr (å, så skönt det var att skriva det där!)
Annaa M: Ska gå in och läsa vidare – nu har jag raggsockor på mig!
Eleonora: Tid att läsa har jag inte heller egentligen, men jag måste det ändå… det är mitt livselixir.
Rutan: Klart att det är från skolan det kommer. Ett sätt att få ungar att beskriva saker – jag har själv lärt ut dig. *Slår ned blicken och skäms…*
Sen har jag hört att miljöbeskrivningar är himla populärt hos förläggare och såna som delar ut stipendium. Eller om jag bara förstått det av motiveringar…
Mossfolk: Skulle vara intressant att höra vad du får lära dig i din utbildning om att lära ut skrivandets konst… nya rön? Utseenden är bara viktigt för den som skriver, läsaren gör sin egen bild.
Tips: Som bilduppgift i nån övningsklass kan du beskriva en bild för en klass, utan att de får se den. Beskriv snabbt och hafsigt. Sen visar du – och i stort sett alla blir besvikna, för de hade tänkt annorlunda. Pröva en gång till, fast beskriv noga – och visa. Tredje gången har du ett vitt papper och hittar på en bild. När de sen blir besvikna över att inte få facit – passar det utmärkt att prata just om att bilder vi gör när vi läser är lika viktiga som dem som författaren vill dyvla på oss.
Hoppsan! Har precis börjat att läsa den boken och gillar den. Längtar tilld det blir kv'll och jag får fortsätta... tycker att atmosfären är skön och vad handlingen beträffar så är jag bara i presentationen av karaktärerna. Men som sag, jag gillar dom!
Och hur gör man då för att ge läsaren en inlevande beskrivning och förståelse. Bildspråket är viktigt och om en kudda är både stor och jättemjuk, så kan man väl beskriva den så i samma mening, förstår inte grejen riktigt. Jag har grått och mörkt, lockigt hår som är halvlångt... ? Eller har jag grått hår. Lockigt. Halvlångt hår. et blir ju väldigt kallt och tråkigt om man inte kan använda sig av virvlande beskrivningar.
Nu kommer jag nog att se dej bakom texten på vajre blad... näääe du får inte förstöra mina härliga, lugna, bokfyllda kvällsstunder ;)
ALDE: ojojoj, har jag sabbat för dig... men du vet, man får tycka precis vad man vill.
Som svar på frågan om varför man inte behöver servera alla fakta:
Om man sjunker ner i en soffa - så fattar man att den är mjuk - man sjunker inte ned i en hård soffa. Om soffan är röd eller blå är bara intressant om det har med saken att göra - om hon ska tapetsera om för att matcha eller nåt sånt.
Om det är viktigt att håret är långt, kastanjebrunt och lockigt, kan man få fram det på andra sätt där läsare själv gör bilden i huvudet.
Det är just det där att man inte behöver tänka själv som jag tycker gör en roman ytlig och för lättuggad. Det kallas för "gestaltning" det där som jag saknar.
Om man då och då använder två adjektiv i rad sväljer jag det utan minsta reaktion, men när man gör det systematiskt till varenda sak som omnämns, då blir jag allergisk.
Jag är nästan lite avis att du gillar den - jag hade hoppats att jag skulle göra det.
Än så länge har vi inte lärt oss någonting om "skrivandets konst" så det får jag återkomma med. Ditt tips däremot var intressant. Det är nu nedskrivet och ska absolut provas när tillfälle ges. Alla tips och idéer mottages tacksamt!
mossfolk: Ojoj, jag kanske ska satsa på en ny bloggarkarriär som lektionstipsare? Från min tid, för länge sen, som vikarie har jag en massa snabba roliga lektionstips... Men jag är nog för lat för det...
Däremot kan du höra av dig när du ska undervisa i musik - för det har jag varit med och skrivit en lärobok om. Mängder med lektionstips finns det.
Den bok du försökt läsa (som jag är glad jag missat..) verkar ha drabbats av "adjektivsjuka". :-) När författaren tror hon/han måste beskriva allt för att läsaren ska fatta...
För mig är språket i litteraturen viktig. Det behöver inte vara grammatiskt fulländat, bara jag känner känslan författaren vill förmedla, det som gör att jag stiger in i berättelsen och glömmer tid och rum omkring mig. Det ska kännas äkta, inte konstruerat och krångligt. Att skriva enkelt och klart är mycket svårare än att skriva krångligt.
Jag försökte för ett tag sedan läsa en bok på originalspråket engelska. Men det blev för svårt för mig, jag fick inte tag i känslan och melodin på det sätt jag ville. Jag kunde inte språket tillräckligt bra. Jag hade nog kunnat läsa boken om jag bara hade velat ta reda på vad som hände i berättelsen, men jag ville mer.. Så jag läser mest svenska böcker och förlitar mig på att skickliga översättare när det gäller utländska böcker.
Oj, det blev långt och delvis utanför ämnet, men detta är en sak jag verkligen brinner för och har åsikter om...
Ha det bra bloggblad, hoppas det löser sig med en ny bra dator till dig snart!
qi
Oj då. Och jag som drömmer om att skriva en bok. Hur ska jag någonsin...
Men jag blev ju nyfiken på den där boken, får väl ta och låna den. Och så lärde jag mig ett nytt ord av dig "dialogattribueringar". Det är väl det jag och min man ofta håller på mig. Han kan säga
"Har du tagit den sista biten äppelpaj?"
Och då säger jag "Frågade mannen bittert".
Vi har väldigt roligt med det där.
Va skönt att jag slipper irritera mig på sånt....läser väldigt lite böcker.
Finns ju TV-sporten...:)
Thomas
Om vi menar samma från Västkusten så tycker jag att hon är så sockersöt uti sin LILLA trut att jag blir totalavtänd och har inte sett nå´n av de TV-serierna som är gjorda på böckerna.
Det blir för gulligt.
Som Agatha Christies GULLIGA mord.
Undrar om man skulle kunna skriva en gullig novell om en blandmissbrukare? Det vore nå´t att sätta tänderna i ...
Qi: Jag håller med dig - skulle önska att jag iddes läsa på original i både tyska och engelska, men jag kör fast... moderna uttryck klarar jag inte på nåt av de språken, och inte heller gammeldags ovanliga ord.
Adjektivsjuka - jag minns första gången jag hörde ordet - då fattade jag inte vad det innebar, så den sjukan har nog grasserat länge.
Damen: Välkommen hit! I talspråk är det jättekul med de tilläggen... men bara där!
Jaså, du vill skriva en bok... Välkommen i klubben! Jag har fått två stycken utgivna (se hemsidan om du är nyfiken, finns till höger) men det är inte alls nån garanti för en fortsättning - man bör helst vara bestseller... och det är jag inte. Och inte mina böckerna heller.
Men - ge inte upp hoppet! Skriv på du bara. Att det bara är 2 promille av alla okända som oombedda skickar in manus till förlag och blir utgivna är väl inget som avskräcker? Vem vet? Just du kanske har den story de har saknat!
Låter jag bitter? Hehehe... icke. Du får gärna titta i min refuseringspärm!
Thomas: Om du ser matcherna textade får du ju lite läsövning...
Mette: Pröva! Det kan bli en ny Malmöserie.
Den blonda långa damen tog ett litet vitt piller till den stora brungula groggen i det höga vackra glaset medan hon satte sin tjocka breda rumpa i den mjuka bruna soffan och la upp fötterna på det blanka svarta bordet.... näe, nu får du fortsätta
Ja, jag ska kopiera detta som du skrivit och sen lägga ut hos mig.
heheheh.
Heheheh ... dags för dig att skriva. Kolla min blogg.
Mette: Men huga så hemskt... återkommer (är trångt om datortiden...)
Heheeh, japp - själv har jag TV-kväll. (Måste se vem bögen väljer)
Mette: Jag har gissat... Jag tycker det är urkul trots att jag tycker tanken är rätt absurd att inför publik testa vem man kan bli kär i... Han från gnällbältet blir jag så härligt irriterad på...
Ååå,vad jag har missat mycket av den här diskussionen!
Nu svarar jag på det sista, om Bonde söker fru. Det programmet har jag sågat vid fotknölarna .. men gissa, vem som på onsdagkvällarna "råkar" titta alldeles lyriskt ..., haha.
Trevligast är ju mannen som tycker om män.
elisabet - jag är i samma klämma. Gillar det inte - men glor. Och bögen e bäst! Hehehe.
jag blir alltid så rädd när jag läser sånt här. för det är så bra! och så sant! och så vet jag att jag är en sån som adjektivar och redunderar massor själv... och vet ju att det är fel. men kan itne låta bli. skillnaden är kanske att jag inte blir publicerad (förutom på bloggen ;)
förövrigt - och en helt annan grej! - är det festligt att det snurrar runt så i bloggvärlden. jag läste dina bloggblad "förr" men tappade bort dig. då och då hamnar jag här via andras länkar. och gillar alltid. men kommenterar inte alltid. den här gången kunde jag inte hålla mig!
tjo!
Elisabet & Mette: Klart att man måste få ha lite hemliga lustar... när de inte är värre än att vara nyfiken...
Ullisen: Välkommen tillbaka! Som du ser i nästa inlägg blir jag inte ett dugg störd av bloggare och amatörer som slösar med det ena eller andra, eller inte alls.
En del skriver dock så pass kryptiskt att jag inte förstår vad de menar - hemlighetsfullt, som om jag var insatt i deras liv, och det kan störa mig... då kan jag inte kommentera, och känner mig inte välkommen. Som bloggare får man räkna med alla alla inte följer allt och minns vad man skrev för 2 veckor sen...
Ser att jag kom extremt sent in i den här diskussionen men jag håller med om vartenda ord och jag klarar heller inte av den däringa litteraturen. Ibland undrar jag om anglosaxarna är särskilt hårt drabbade - det syns något hemskt i översättning i alla fall... Gestaltning saknas till exempel fullständigt i Harry Potter, och på svenska blir det nästan omöjligt att (hög)läsa. Originalspråket är lite mer förlåtande - vanans makt?
Cruella: Harry P har jag inte läst. Och om pladderlitteraturen är mer frekvent i den anglosaxiska världen vet jag inte, men de är fler än vi, så rimligtvis har de mer av alla genrer.
Du får förresten komma in när du vill i debatten. Jag läser alla inlägg med glädje!
ehum... nu tar jag åt mig en smula... för det där med interna bloggar menar jag! :)
Ullisen: Det är ju fritt fram att blogga hur man vill - och har man en fast läsekrets är det okej. Nu hinner jag inte bekanta mig med så många nya bloggare, men om jag kommer in hos nån och jag inte hajar direkt, så väljer jag bort den bloggen... för jag tar mig inte tid att läsa bakåt...
Det kan nog vara lite internt ibland hos mig också, men jag försöker att låta bli.
Skicka en kommentar