Av nedanstående skäl har jag inte så mycket tid över för datorn... men det gör inte ett dugg.
Och så var det några som inte riktigt förstod hur min bokhållare fungerar - eftersom jag inte gärna uppträder på bild nedbäddad, har jag fixat en fotomodell:
Boken hon läser är "Vila på gröna ängar" - tredje delen av Berlinerpopplarna. Jag hade läst på ett par bloggar att den inte skulle vara så bra som de två första, men nu när jag läst de två och dessutom sett tv-serien, ser jag alla personer och platser för mig och det blir som att läsa en film. Jag vill aldrig att boken ska ta slut... men den räcker nog bara till i kväll... tyvärr.
19 kommentarer:
Aha, nu förstår jag den där bokhållaren! Oj vad jag hade behövt en sådan igår, jag fick kämpa som sjutton med min bok! Jag läser oftast pocket, så en stadig inbunden en frestar på de obefintliga armmusklerna.
Finurligt, men inget för mig .. jag vill ligga på sidan och hålla i boken ..-)
Däremot är fortsättningen av Berlinerpopplarna något för mig!
Tack för tipset!
(Och vilken tjusig liten fotomodell som läser så avancerad litteratur vid så unga år ,-)
det är morfars dag, får man anta? om mormor vill överlåta en liten bit av barnet, förstås ...
Bra grej, det är just det där att hålla upp boken som är jobbigt. Och Berlinerpopplarna, ja del tre var inte sämre, men däremot inte alls förutsägbar, vilket jag tyckte var bra!
Fiffig grej... och tjusig fotomodell.
Måste till mitt nya bibbla och se om jag kan låna alla böcker i Berlinerpopplarserien. Har läst en, eller om det var två...
En bokhållare skulle inte vara så dumt att ha. Även jag tyckte mycket om Anne Ragdes serie först som böcker men sen också som TVserie. Hon får gärna skriva fler. Läste två av böckerna på norska, upplevde att det gjorde dem ännu bättre.
Fiffig lite grej! Tredje delen har jag beställt på biblioteket. Jag väntar otåligt!
Finurlig grej det där! Jag har inte läst fortsättningen än....jag drar ut på det. Jag vill nämligen ta den på jullovet och bara njuuuuuta av den.
Jag förstår fullkomligt att du inte vill att den tar slut.
Allihop: Tack för era kommentarer - och grattis till er som har den här boken kvar att läsa.
Nu är jag rätt mör efter barnhelg... den lilla var med i kyrkan på kvällen och hjälpte mormor att dela ut psalmböcker och hälsa välkommen. Lyckan var stor när hon fick trycka igång kyrkklockorna alldeles själv!
(Det ska böjas i tid...) Men kollekthåven fick inte svepa runt med... det räckte att jag petade till den andra kyrkvärden några gånger - jag är inte så van...
Tycker att hon ser ut att sköta modelljobbet med glans. Finurlig mackapär (vilket fult ord, var tvungen att slå upp det för att se om det verkligen stavas så) det där :)
Den boken får sättas upp på listan tillsammans med alla andra böcker som ska läsas... sen.
En sån skulle jag behöva! När jag var som sämst i musarmen valde jag nästan böcker efter tyngd i stället för innehåll ... (Det är bättre nu i och för sig<, men ändå.)
Och jag som frågade hur den fungerade - bokhållaren - inte "sångfågeln".
Nu ser jag precis. Bättre illustration kan man väl inte be om!
´Atril´ heter dylik bokhållarkonstruktion på spanska om någon är intresserad :o)
Kulsprutan
Såå tjusig fotomodell! Du kan då alltid dra fram ett kort ur rockärmen!
För övrigt - tack för din kommentar. November är en mörk månad. Konstigt at jag inte tyckte det för mer än 50 år sedan. November: gifte mig - november 2 år senare: fick älskad son.
Så snart ska jag fira att sonen fyller 50!!! Kan knappt tro det själv, men det finns ju papper o sånt´. Din kommentar uppmuntrade mig mer än du kan förstå! Kram
Det är nog inte riktigt min melodi att göra som den gamla damen ... men tanken var väl bra ... för henne.
Jag är van att vara ensam och trivs för det mesta med det, men så händer något som gör att man blir sorgsen och "deppar ihop". För det mesta har jag ju så mycket jag håller på med. Den här hösten började inget bra med min onda rygg. Det gjorde att jag inte tog upp mina Konsthistoriestudier, har inte gått till SPF och inte tagit min in till stan´ för att fylla på idéer och kreativitet. Låg hemma och hade ont, tyckte synd om mig själv och köpte "något gott" till kaffet. De 5 kg jag så duktigt gick ner i våras har jag nu nästan tagit tillbaka. Bara det är deprimerande - inga kläder passar!
Sonen fyller massor med år - hela 50 st - och jag har ännu inte hittat rätt present. Tankar har jag och alla är dyra, dyra. Så behöver jag nya kläder till festen (dom gamla är ju för små) och så gå till frissan och klippa håret.
Hujedamej vad mycket på en gång!!!
Förstå att en gammal dam får för mycket i sitt vita huvud!
Jag tog bort en av pojkbilderna. Det du så vänligt påpekade hade jag tänkt på, men bilderna är minst 2 år gamla och kommer från Amerika (tror jag) Har fått dom som mail av en vän. Men som sagt, jag tog det säkra för det osäkra.
Ha det gott vännen och tack för ditt engagemang i mitt liv. Kram
K-sprutan: Det kommer mail... snart...
Eleonora: Jag tycker mig ha uppfattat att du är ganska aktiv - men ryggont kan knäcka vem som helst. Och de där 5 kilona... samma som jag, fast jag sliter fortfarande med karaktären och promenaderna, lätt är det inte. Och sakta går det...
Kram på dig! (Har du prövat kiropraktor?)
Eleonora - en sak till! Har du tänkt på att medelålders ofta har allt vad de behöver?
"Bokstöd" tänkte jag, men det är nåt annat.
Jag köpte en bokhållare av trä i Hué, en mycket fuktig stad vid den vackra Parymfloden. När jag kom hem till Sverige sprack bokhållaren överallt, allt eftersom träet torkade ut. Inom gångavstånd från hemmet hade jag två skickliga ebenister. Till endera av dom gick jag med bokhållaren så fort den spruckit igen. Ebenisterna hade en princip att en reparation inte fick kosta mer än nån viss% av föremålets värde. Jag hade betalat 50 kronor för bokstödet. Ingen vidare affär för dom, alltså.Jag vet inte hur många gånger jag lämnade in det där bokstödet för lagning. Till sist fick jag en känsla av att dom vände upp STÄNGT-skylten när dom såg mej komma traskande med (det sabla) bokstödet. Jag hade det med til Öknen och där lämnade jag det. Lugnast så. - Raraste lilla bokmalen man sett!
Parfymfloden
Ö-råttan: Underbar story!!!
Jag har saknat dig! Har förstås i åtanke att maila dig, men har så korta tidssnuttar att jag väntar liiiite till.
Skicka en kommentar