Nu är de postade. Utom ett som jag hade glömt... Varje år tänker jag att jag ska strunta i att skicka den här gången... Sen vet jag ju hur glad jag blir att både X och Y och Z kommer ihåg oss till julen... så då är jag där igen.
Och då tycker jag, när jag ändå hör av mig en gång om året, att jag kan skriva några rader ... men rabbla fakta... eller uttala mig om världsläget eller skriva nåt djupsinnigt.... näe... det ligger inte för mig. Så för några år sen lät jag i fantasin det ganska småttiga barnbarnet hålla i pennan och berätta om året ur sin synvinkel - och vips, blev det en tradition. Normalt är jag alltid ute i god tid med det jag måste - men det här segdrar jag med och flåsar iväg till lådan minst en dag för sent.
Men nu är bläckpatronen slut och drygt tre kartor med julfrimärken - så nu blir det inga fler. Och mina bloggkamrater ska jag hojta God Jul till via internet när det blir dags - bara så ni vet att jag tyvärr inte mäktar med bortåt 25 hälsningar till...
Och jodå, jag blir glad av bara ett "god jul" på ett enkelt kort, men nog undrar jag ibland vad som hänt sen förra året och året före det... hos dem jag inte pratat med på flera år.
Nääääeeeej.... nu kom jag på en till som inte står i adressboken, jag borde ha gamla vänner där och inte i hår-disken... den är full nu. Hm... lite svart bläck har jag nog kvar... det dög ju med svartvitt i många år... så...
11 kommentarer:
Jag tyckte att det var en himla bra idé det där med julbrev. I år hade jag ju redan beställt julkorten när jag läste om det men nästa år kanske... Om än inte skrivna av något barnbarn :)
Från en bekant fick vi vart år ett dignande julbrev där det berättades om vilka höga befattningar barnen nu hade erhållit och ja, rent ut sagt var det ett enda långt skrytande på ett A4-papper och man loooog medan man läste .. och tänkte att man själv skulle skriva ett, fast tvärtom. Berätta om övertrasseringar av lönekontot och hot från Justitia Inkasso, även om man inte fått nåt .-)
Det värsta med julkort är ju detta.
Man får från någon som man inte själv skickat till .., då skickar man ett nästa år, men då har dom ju bestämt sig för att det inte är någon idé .., och så där håller det på i all oändlighet!
Mossfolk: Jag ler åt Elisabets kommentar... där får du lite tips.
Elisabet: Tanken har svävat förbi här ibland att göra som du tipsar... jag förstår att du läste ett och annat mellan mina rader...
Ojojoj. Jag gör också ett sånt där julbrev, med foton. Fyrvikt i färg. Det är jättekul men tar en massa tid. Sitter just nu och gör färdigt det sista. Det blir inte så mycket skryt, hoppas jag, men lite glimtar från familjens liv under året.
Runt gymnasiet var det en väldig julkortsstress i kompisgänget, lite att den som skickade flest kort vann. Nu för tiden skickar jag max tio på per år och då skickar jag till olika nästan varje år. Mormor är nog eden enda som får varje år...
Ingela: Har jag inte sagt förr att vi har ganska många likheter?
Vonkis: Hehe... jag minns också att det var som ett popularitetsmått när jag var yngre. Men många av dem jag lärde känna som ung student och som nybliven mamma, har jag fortfarande julkortskontakt med även om vi bor långt ifrån varandra och inte umgås.
Jag blir nästan skraj när jag får julkort från personer jag nyss lärt känna... för jag klarar inte av fler julkortskontakter. Vet att jag inte måste känna sån stress, för om jag själv skriver sitter jag inte och prickar av dem jag inte får nåt från... men ändå.
Alltid sista natten...
Julbrev är så STORT här i USA. Det är massor, massor, massor som skriver julbrev och lägger ner i julkortet. Jag gillar det faktiskt, ävenom jag inte skriver julbrev själv.
Julbreven river alltid upp en debatt i tidningars frågespalter, en del tycker det är töntigt. Men, nej....jag gillar ideen. Vissst blir det ofta lite "skrytigt", men det är som det är...
Själv är jag äckligt sen med mina julkort iår...
Usch, jag ska skriva dom idag. Skyller på att det tog tid att få en bra bild på K...
Hannele: Nån gång har jag tänkt börja skriva i oktober, men eftersom jag absolut inte vill ta ut julen i förskott, blir det alltid rätt sent...
Annika: Jag har väldigt rent samvete när det gäller "skrytet"... fast det är klart - den som inte har barnbarn och längtar, kanske upplever det som skryt att visa upp sitt eget? Men då ligger skrytkänslan hos läsaren och det rår jag inte över.
Sen är det ju så att jag inte missunnar alla vars barn gör karriär utomlands och alla långa semesterresor. Faktiskt.
Julbrev har jag aldrig skrivit men gärna några extra rader förutom God Jul. Till en del fler rader (de som jag inte hört något från på länge). I år har jag bara skickat 20 kort. Förr skickade jag bortåt 40 st. Men nu börjar det komma kort från dem jag inte skickat till och då smyger sig en liten stresskänsla över mig.
jag är alltid ute i jättegod tid, typ oktober/november. men sen är det plötsligt 19 december och korten som varit "nästan färdiga" i flera veckor har förvånande nog inte lagt sig på lådan själva?
Skicka en kommentar