I dag är det Mettes begravningsdag. Glada, roliga Mette från Malmö med de underfundiga tankarna och det hesa skrattet, som lät precis som hon skrev det: hehehehe...Imagine är en av sångerna som fick följa henne på vägen och jag vill gärna föreställa mig bilden av Mette som i bilden ovan... glad och mångfacetterad.
Jag gillar inte klyschor om att vila i frid, jag tar för givet att vi har en evig frid att vänta efter livets slut, men jag kommer inte att glömma de pratstunder vi hade, både i och utanför bloggen. Och jag tänker på hennes syster, hennes pojkvän och föräldrar.
26 kommentarer:
Vilket fint kort.
Sorgligt. Man vill inte tro att människor bara kan försvinna så där - trots att man vet det.
Jag fick aldrig tillfälle att träffa henne, men såg däremot hennes dödsannons i Sydsvenskan och då hade jag ju redan fått veta, via andra bloggvänner som mött henne.
Man kan undra om ens dagar är räknade?
Det är ju vad jag egentligen tror.
Men inte hjälper det ju anhöriga i sin sorg.
Hon ser .., verkligen livsbejakande ut.
Eller: full av liv!
Vilken fin bild på henne....precis så som jag minns henne.
Härliga, glada och bubblande Mette!
Jag är så ny i bloggvärlden så jag vet inte vem det var, men ett oerhört fint minnesporträtt har du lagt ut.
Jag blir berörd, trots att jag inte kände henne.
Fantastisk bild! Jag kände henne inte men efter hennes död har jag läst hennes blogg. Jag förstår att hon är saknad.
Jag vet inte heller vem hon var men jag berörs ändå. Så ofattbart att i ena stunden vara så levande, för att i nästa stund död. Vilken fin bild på henne och dina ord därtill.
Ja, glada, lite tokiga Mette. Att hon skulle försvinna så plötsligt från oss. Det är inte rättvist. Det är bara ledsamt.
Jag kände inte Mette, varken som person eller som bloggare. Men att band som börjar med att man läser och kommenterar varandras bloggar kan växa så starka säger en hel del om kraften i den här märkliga cybervärlden.
Alla: Svar är ju överflödigt... Mettes syster har fått en vink om att titta på den fina bilden och då läser hon förstås vad ni tänker.
Ja: väldigt fin bild.
Jag lärde inte känna Mette, men har förstått genom flera bloggare att hon var mycket omtyckt.
Imagine passar bra tycker jag, ett mycket fint låtval.
Jag ryser.
Åh Mette, det är så tomt. Inga glada hehehe i våra kommentarer och inga rapporter om intensiv sidenbandsshopping, galna grannar och katternas framfart. Moderskeppet är tomt.
Oj så man saknar dom som plötsligt inte finns mer.
Fint foto och fint skrivet.
Kulsprutan
Alla: Jag tog flera bilder utanför hotellet och gjorde den här i picasa (som jag inte har i den här datorn) och den blev ovanligt bra som dubbelbild.
Tyvärr har det blivit lite för många minnesord... och för många saknader för många bloggarvänner senaste tiden.
Mette var en av de första som jag var inne och läste hos när jag började att blogga i april 06.Sedan har hon och jag kommenterat lite grann hos varandra då och då. Det känns fortfarande märkligt att veta att hon inte finns. Vacker bild!
Det där livet som är så lätt att ta för givet är så ofattbart skört.
Det är en jättefin bild!
Jag hade förmånen att träffa Mette. Det mötet finns som ett glädjefullt minne Ackompanjerat av hehehehe..
Vilken härlig bild på en härlig kvinna och visst är det hennes hehehe-skratt som jag minns allra bäst.
Det grep tag det du skrev trots att Mette inte var någon jag kände.
Var du på hennes begravning?
Jag fick ju lite kontakt igen med Mette i och med bloggandet 2005... Detta känns så overkligt.
Alla: Tack för era kommentarer, jag vet att Mettes syster läser.
Josephine: Nej, det är för långt till Malmö en vanlig dag när jag jobbar, men jag har mailat en del med hennes syster, så jag fick veta vilken musik det skulle bli.
Det är så overkligt att jag knappt hade trott på det om jag inte mailat med systern. Känns som ett absurt skämt. Hon som var ung och mitt i livet och var kär nu...
Lika absurt slut som i någon av hennes noveller...
jag skulle vilja kopiera Christinas ord för jag känner exakt så.
jag tror också man vilar i frid, såattsäga bland oss som blir kvar.
ett väldigt fint inlägg. otroligt fint.
Josephine: så kände jag också - för hon kunde ju skriva ganska häftiga historier...
ullisen: tack ska du ha - det är inte lätt att välja orden rätt, det kommer så många tankar.
Skicka en kommentar