I förrgår natt slängdes något granataktigt in genom ett fönster på ett hus i kvarteret intill vår sons i Större Staden, med dramatisk nattlig evakuering som följd. Jag rös när jag läste det... och tänkte att här, på vår gatstump, där det är så tyst om nätterna att endast de egna hjärtslagen hörs, här är det i alla fall lugnt och fridfullt och säkert.
FEL FEL FEL
Efter födelsedagsmiddagen i går kväll stannade sonen kvar här, och när maken somnat och jag låg och läste, tyckte jag det var märkligt att sonen smällde i dörrar där nere, och hade teven på så högt... men det tystnade rätt snabbt... Efter en stund smög han upp och viskade att det var fullt polispådrag. På teve, trodde jag... i Större Staden på lokalnyheterna... Men nej då - här! Utanför vårt hus...
Och det var det. Klockan var 00.00 och utanför vårt fönster blinkade två polisbilar med blåljus, tre ungdomar med handfängsel föstes lite hit och dit (jag såg bara en tjej tydligt, kan inte varit mer än 15 år, sen ett blont hårsvall från en annan tjej i samma ålder, den tredje såg jag inte på nära håll) och ett stort antal poliser med hundar och ficklampor letade efter nåt på gräsplanen mitt emot vårt hus. Och tittade in i vår trädgård och i grannens.... pekade och gestikulerade...
Nu snackar vi hjärtklappning... En timme höll de på, fram och tillaka och letade... med smygpublik... Vi förstod att det rörde sig en om stulen bil (oljudet jag hörde var biljakten in på vår återvändsgata - och flykt från en dumpad bil).
Efter att polisbilarna gett sig av, var det en polis kvar som satte plastremsa över den förmodligen stulna bilen, jag dristade mig då ut på balkongen... när dörren gnisslade fick jag omedelbart en ficklampa i ansiktet... snacka om snabb reaktion! Jag frågade om det var lugnt nu så jag vågade gå och lägga mig. Och jodå, det var det.... MEN: "Om du ser nån rörelse kring den här bilen, är det bra om du ringer oss!" Jag frågade om de saknade nån som kunde ligga i våra buskar... men nej, det trodde han inte. Men OM du ser nåt....
Det där sista fick mig förstås att tända ljus i fönstren lite här och där och ligga vaken en timme till med en massa fantasibilder i huvudet om gisslan och intrång... har ju sett och läst en och annan deckare... Och så tänkte jag förstås på de föräldrar som fick ett samtal från polisen i natt...
I morse tänkte jag först att det nog var en mardröm... men bilen står kvar, så tyvärr var det inte det. Däremot var det ett uppvaknande ur drömmen om att det är så lugnt och fridfullt här.
Sån här dramatik klarar jag mig utan...
Som information:
Ett tag framför blir jag nog rätt sporadisk här i bloggen - för nu är det dags att ta tag i nästa nummer av församlingsbladet och det kräver rätt många timmar och koncentration - om nån nu skulle undra varför jag är dålig på att kommentera. Men jag återkommer!
22 kommentarer:
Sånt kan man vara utan - fast bloggen var spännande. Hoppas det var ett engångsfall och att din gata återvänder till lugnet.
Kulsprutan
Omskakande, det är ju sådant man läser i tidningen... men visst kommer den verkligheten närmare hela tiden. Jag tycker att det är otäckt med alla vapen som tycks finnas i omlopp och knivar... Huva!
Vad trevligt då har vi ett församlingsblad att se fram emot.
Men det händer ju inte varje natt - inte ens varje vecka - så det är nog lugna gatan trots allt!
Margaretha
Men jisses vilken dramatik i mörka natten! Jag skulle nog också bli lite skakad. Lycka till med församlingsbladet!
Oj, precis utanför gräsmattan!
var rädd om dig! Gå inte ut på natten utan handgranater, lova det:)
Det låter hemskt, hur kan så unga tjejer hamnar in en sån situation, samt jobbigt för alla människor runt omkring. Det var ju värre än en däckare, men spännande läsning. Hoppas du få det lugnare framöver. / ela
Jag skulle bli KLART omskakad. DET kan jag lugnt säga.
Men, nu ska väl lugnet ha återinfunnit sig igen---
Sådant där kan man med lätthet vara utan. Hutter!!
MEN, det var spännande att läsa om det!
Herregud, rena filmscenariot!! Inte visste jag att det är sån action i din lilla stad.
Jag fick våren 2008 en enkät från den Lokala Polismyndigheten där jag skulle svara på hur trygg jag var i vårt boende.
Jag var MYCKET TRYGG:
Sedan händer det här.
Och sedan händer det här!
Vart tog tryggheten vägen?
Tyvärr så smyger sig den där otryggheten in både här och där. Tur att det inte var värre i alla fall. Hoppas du får sova ordentligt under kommande natt.
För några år sedan, när vi bodde på förra stället, blev vi evakuerade på grund av ett bombhot. En bil på parkeringen hade en hemmagjord bomb fastsatt på rutan. Bilen stod utanför vårt köksfönster. Nu bodde vi på sjunde våningen men hade det smällt så hade säkert rutorna krossats i alla fall.
Det där som är trevlig avkoppling att se på i en film/deckare eller läsa om i en bok är inte alls lika trevligt i verkligheten.
Trygghet är väldigt flyktigt och kan vara svårfångat när det en gång har flytt.
ALLA: Jag har varit mer skärrad i dag än jag trodde... visst vet man att det alltid kan hända saker, men när känslan kommer att det faktiskt på allvar kan gömma sig nån skraj/påtänd/beväpnad just i MIN trädgård... tar det en del energi.
Får väl hoppas att biljakt-infångad-kvoten för alltid är fylld på den här lilla gatstumpen...
Usch vad otäckt! På något sätt så förstärks det hela av att det var på natten också som det hände.
Där ser man att det tyvärr händer saker i små städer också och inte bara i storstan.
Lycka till med församlingsbladet!
Obehagligt. Man inbillar sig ju ändå att den egna trädgården ska vara "trygg". Eller vill gärna tro det i allafall.
Förhoppningsvis återgår det till att bli lugna gatan igen!
Londongirl & mossfolk: Jag hoppas också det... för jag skulle inte våga bo nånstans om jag hela tiden skulle oroa mig för farligheter.
Har funderat många gånger på hur flickornas familjer mår idag...
Välkommen i föreningen, madame Bloggblad.
Min granne skulle jag gärna tvångsförflytta till Sibirien .., här har varit slagsmål och poliser och smälla i dörrar oc krossat glas utanför fönstret.
Jag ska skaffa mig ett baseballträ.
Klart man blir skärrad. Tyvärr är det alldeles för vanligt med liknande incidenter - extra trist när de inblandade är så unga.
Inte ens här i hålan är det fritt från droger, som väl är den vanligaste orsaken till att det spårar ur. Men än så länge har vi sluppit händelser av det slag som du berättar om.
Huga!
Det kanske är ett tecken från ovan att du ska börja skriva deckare? :)
Jaha. Onsdag kväll ska alltså detta ha hänt. Undertecknad hade under em kommit hem från Stockholm och var supertrött. God mat och ett glas vin. Sedan var det färdigt för sängen. SÅ JAG HAR INTE HÖRT ETT JÄKLA DUGG!!!!!!Gänget kunde ju ha gjort vad som helst utan att vi vaknat. Såg bilen på din bild och samma bil ser jag genom mitt fönster. Helt otroligt Bloggblad!!!!!
Jag förstår att du blev skakad om det är lungt där du bor i vanliga fall.
Elisabet: Fast i bloggen framstår ditt kvarter lite som ett paradis med lummig innergård och mysiga människor.... Men, jag vet ju att du liksom jag väljer vad som kommer ut...
K-häxan: I storstan är ni kanske mer härdade? Här känner jag ju var och varannan unge i tonåren...
Ingela: Tänk du, det hittar till alla små hålor... Fast jag har inte en aning om hur jag skulle få tag på nåt... vilket jag ju inte vill...
ab: Nej, för tusan! Hur rädd skulle jag bli då????
Flaxa: Alldeles utanför ditt sovrumsfönster pågick jakten...
Matilda: Det är lugnet och tystnade jag uppskattar så här... mest äldre fridfulla tanter och farbröder (och så några gapiga barnbarn, men det lever jag gärna med... även när det inte är mitt)
Skicka en kommentar