MEN.... vad är det för skillnad mot att berätta det i en blogg? Möjligen att det är frivilligt att klicka in sig här... radion går att stänga av också, men det blir mer påtvingande.
Det var en utvikning...
Alltså: Frälsningsarmén har måndagsträffar med pensionärer, och där behövs underhållning.
Den här byggnaden från 1896, byggd för sitt ändamål, är K-märkt. För ca 90 år sen började min mamma där i söndagsskolan, och sen blev hon fast i rörelsen. På den tiden var det en jättebyggnad mot de små träkåkarna på gatan, numera ser den inte så pampig ut i mäktigare sällskap. Det är fjärde gången som jag är där, en gång vartannat år ringer de. Att berätta om hur det var att växa upp som barn till officerare är tacksamt för såna som bara sett verksamheten nerifrån åhörarplats. Några kände till det lite mer, andra ännu mindre - och tänk - det satt en tant som ropade "det minns jag!" när jag berättade om hur mamma tog tåget för att titta på den stilige ogifte kaptenen i Söderköping...
Musikanta tog några bilder innan vi rev loss med låtar jag petat in för att muntra upp det hela.Det är gamle William Booth som sneglar nyfiket på mig i bakgrunden...
Nu har jag förberett morgondagens miniföredrag om nåt heeeelt annat. Så nu ska jag ägna mig åt att lösa korsord, gå promenad, fika hos en kompis och ta en sväng förbi tryckeriet och se hur det går med Kanalen. Alltså församlingsbladet. Götaversionen är nästan helt tömd än så länge.
9 kommentarer:
Tänk vad roligt för pensionärerna när du kommer och underhåller och kul att Musikanta hängde med och spelade. Har ni gjort så förut ihop?
Blir det turné nu runt landet? :-)
Jag har samma bild på huset i min blogg. Skillnaden är bara att man kan klicka på min så den blir större. Då ser man dig lite bättre...
Nu har jag nominerat dig på mailet. Få se om någon annan hänger på!
Jag är helt imponerad över att du gör så många olika saker!
Låter som om dagen idag kommer att bli riktigt trevlig :)
Nu har jag lagt in en bild av kaffebordet eftersom du inte har någon sådan med i din blogg.
Det är mycket svårt att se vilka det är (utom dig förstås) eftersom bilden inte går att förstora. Sedan tror jag inte att någon av de andra damerna använder internet heller...
VAD KUL!!!
Så roligt det hade varit att sälla sig till alla pensionärerna där och lyssna på er två!!
DÄR hade jag gärna varit med!!
Kul med all sång, och alla berättelser!!
det största fördelen med bloggen är att man är sin egen censur. ingen annan talar om för mig vad jag ska säga. eller låta bli. ibland hade man kanske behövt lite hjälp med just den där sista detaljen ;D
det var utvikningen.
log sött åt lilla tanten som mindes. och berättade det. såå härligt!
Ja du har då alltid fullt upp! Tänk vilken tur att du kunde engagera Musikanta att kompa dig. Jag tror ni är väldigt duktiga båda två och vem skulle inte bli glad över att få träffa två så mysiga och goa sång o. spelfåglar som ni!! Underbart att ni roar pensionärerna - önskar jag kunde komma ner och få delta och uppleva era musikaftnar! (eller om det är dagar) Kram kram på dig
Londongirl: Nej, det var vårt första gemensamma. Hoppas det blir fler, men nån turné lär ingen vilja betala….
Musikanta: Jag har sett! Vet inte alls hur man gör för att få förstoringsbara. Och – som du sett…. de blev bombarderade med mail…. Och jag tror inte det gör nåt att tanterna är med.
Mossfolk: För att vara riktigt äckligt vitsig, kan jag ju säga att jag har flera blad i min bok (än jag orkar med….?)
Annika: Du hade sänkt medelåldern… men säkert haft lite kul du också. Du hade fått sjunga med!
Ullisen: Jag censurerar rätt hårt… fast en del tror att jag berättar allt, har jag hört. Inte sant. Jag kände igen den lilla tanten efter tag… har sett henne förr.
Eleonora: Ja, tänk det blir alltid fullt… förmodligen trivs jag bäst så? Du hade säkert också trivts igår. Eller i morrn, för den delen… Kram på dig med!
Det där verkar som en lagom show för min smak. Har alltid gillat att uppträda, men aldrig längtat efter stora sammanhang.
Håller med dej om det där med radion. En bloggläsare behöver söka aktivt och välja på ett annat sätt än en radiolyssnare. Även om det tydligen finns de som tycker att man närmast tvingar på dem skrivstyckena...
Skicka en kommentar