Värsta kockslangen...

Nyss svarade jag så ordentligt på alla kommentarer i förra inlägget... hur gärna jag skulle se Christinas pennas syn på hur "fetma i munnen" ser ut... och vad jag lärt mig om visuell perception... men de som frågade om det träffar jag IRL, så de får svar direkt när vi ses. För hela mitt svar försvann i molnet...

I dag kände jag mig nästan, men bara nästan, lite skamsen att posten hade kommit innan jag lullade ut med yrvaken frisyr för att hämta morgontidningen... och vår post kommer inte tidigt... Men - jag blev superglad över ett vadderat kuvert med utrikiska frimärken!!! YIPPPEEEE! Helt otroligt vilka matnyttiga (just här i dubbel bemärkelse!) kontakter jag fått via bloggen. Nya melodier av min andra nyttiga bloggkontakt, får jag ca en gång i veckan via mail.... :) Jag slapp tina upp gammal rotfruktssoppa, kunde i stället avnjuta en jätteläcker kombination av sälta och fetma... Skinkan fick dock inte gifta sig med vare sig morotsomelett, ärtor eller paprika, den avnjöts långsamt som ogift. Fast jag är gift, så jag åt inte som ogift. Torkad, vacuumförpackad skinka klarar både flygtripp och bilskjuts hur bra som helst. Stort tack, du trogna bloggläsande utlandssvenska. Jag tog bara ett par skivor, så jag får njuta flera gånger och även bjuda maken.
Hade den här lunchen serverats på restaurang, hade den kostat rejält... för det är bara på dyra restauranger de smutsar ner tallrikarna med det som jag först trodde var chokladsås...
Till efterrätt blev det lite sötma och lite syra (dom säger alltid "lite" om allt som ska "köras i" maten i teve, hur mycket de än vräker på!) som faktiskt fick gifta sig. För balsamvinägerkräm och florsocker på jordgubbar (som jag överraskande hittade i den normalt ekande tomma frysen) är supergott ihop. Lyckat äktenskap...

Mätt och glad ska jag nu ta en kreativ paus... för det låter lite snyggare än att bara dega på soffan och titta på molntussarna som drar förbi. Ska alltså inte vara i molnet... (ni som läste i går förstår snacket!)