söndag, maj 03, 2009

Bokblad möter bokblad

Ibland är det mycket praktiskt att heta något ovanligt - vi är 10 personer i Sverige med vårt efternamn, varav 6 hänger på vår gren (!). De andra finns i Skåne och är inte släkt. Det fanns en Viktoria Bokblad som har översatt Barn 312 (som jag grät mig halvt fördärvad av som 10-åring), men vem hon var verkar inte finnas några uppgifter om. Inte släkt med oss i alla fall.

Ibland är det inte så bra att heta nåt ovanligt... det är svårt att försvinna i mängden när man väl presenterat sig och fått kommentarer om vilken sida... eller om jag tagit namnet sen jag började skriva. Men mest är det trevligt. Och så går det ju att skoja till det... silverbokbladet här intill är gjutet efter ett blad just från trädet dottern tittar på. 50-årspresent som inte vissnar...

Jag har inte hittat på namnet själv utan valde att heta som resten av familjen när vi gifte oss (fast då visste vi inte hur stor familj det skulle bli). Någon gång under tidigt 1800-tal byttes namnet Bäckfall (efter boplatsen) plötsligt till Bokblad.

Om det bara hade gått att uttala, hade jag haft kvar mitt flicknamn också, men det funkar inte med 11 konsonanter och 5 vokaler inpetade här och där. Försök säga Fogelberg Bokblad snabbt!

Och så var det slut på 4 härligt lediga dagar... men jag jobbar bara 2 dagar den här veckan, så jag ska inte klaga. Sen har jag kompledigt och ska på avslutning med Psalmskolan hos nunnorna i Sthlm i tre dagar.

Den som har tid över och har koll på var Stora Sköndal ligger, är hjärtligt välkommen fredagen den 8 maj kl 18.00 för att avnjuta en konsert med 13 nya psalmer i kyrkan där + ett par av Anders Fr-sons. Många duktiga proffs är inhyrda som sångare och musiker, men det är ändå gratis. Några av stipendiaterna kommer att sjunga själva, men inte jag. Jag ska bara njuta.

29 kommentarer:

Amber sa...

Jo, det är knepigt att ha ett ovanligt namn - alla kommer ihåg att de har träffat en på fester eller utbildningar, själv minns man inte alla de som har alldeles vanliga namn och så känner man sig som ett nöt.

Väldigt vackert silversmycke!

Ska se om jag orkar med Stora Sköndal på fredag - har då startat vid 4-tiden på morgonen med att åka iväg till gökotta med mina elever.

Bloggblad sa...

Amber: Du har ju också ett, så du vet...
Det låter häftigt med så tidig morgon... du är ursäktad om du sover, men jag tror att du skulle uppskatta den unika konserten.

Cecilia N sa...

Dessvärre ligger ju inte Stora Sköndal baki knuten för mig.

Snyggt hänge!

Jag har också ett annorlunda efternamn som har den konstiga egenheten att jag hamnar mitt i klasslistor och dylikt. Det är svårt för en fd Andersson att förstå att jag inte står överst. Fortfarande efter mer än tjugo år tittar jag alltid överst på listan efter mig.

em sa...

Men varför måste man säga sitt namn fort? Jag hade inga problem med att säga namnet, fast visst kan det vara knöligt med långa namn på korta rader. Och det finns de som tycker det är jobbigt att komma ihåg två efternamn och konsekvent bara använder det ena. Kan ställa till en del när två personer inte använder samma namn och tror att de talar om två olika människor - eller glömmer bindestrecket. Inte ens telefonkatalogen klarar det där med bokstavsordning när man har dubbelnamn. Så det var nog ett smart val!
Margaretha

LindaLotta sa...

Jag klarade ut namnen bra, varför kunde du inte ha kvar det?
Man behöver ju inte prata fort, inte alltid i alla fall :)
Jag som har ett -sson-namn kommer snart att vara ovanlig för det är oerhört många som byter bort sina "vanliga" efternamn.
Det låter som om du har en härlig vecka framför dig :)

Bloggblad sa...

Cecilia N: näe, jag vet... synd. Du hade nog gillat det.
Jag har ungefär samma placering med B som med F.

em: Jag snubblar på alla konsonanter - och vad jag märkt nu, som jag inte visste då, är jag aldrig kan hålla reda på andras dubbelnamn. Det där med telefonkatalog hade jag inte ens tänkt på, men vet att jag ofta vänder på andras efternamn.

Nina sa...

Min son har ett mycket ovanligt efternamn, som bara tre personer i detta land har. Men vad... det får jag inte säga, för honom.

Bloggblad sa...

Linda: Nu gick vi om varandra... långsamt går det att säga, men fort... och att få plats på en liten rad med ett långt förnamn.

En period ångrade jag mig, tyckte att jag kunde haft kvar mitt gamla, men med det jag sysslar med nu är det en fördel att man minns mitt namn. Risken med ett dubbelt är att det blir huller om buller med konsonanterna.

Hedgren sa...

Mitt efternamn är enkelt men ovanligt. Vi är ett par hundra i Serige (två släkter, tror jag...) och det finns ingen annan än jag med mitt namn (förnamn + efternamn) - på gott och ont!

Marskatten sa...

Det där med efternamn kan vara knepigt, om man har ett av det lite ovanligare slagen. Mitt flicknamn är inte helt lätt, Månsson på latin, och mitt namn som gift får jag ofta upprepa trots att det är så kort och lätt.

Vilket vackert smycke, vilken fin idé att gjuta ett silverlöv av bokblad!

Bloggblad sa...

Nina: Jag får knappt ens säga att jag har en son, än mindre skriva om honom... så jag förstår.

Hedgren: Ändå låter varken ditt eller mitt särskilt ovanligt. Min kombination finns inte heller någon mer av. Bra iofs att bli hittad lätt i kataloger... ingen tvekan.

M-katten: månsson på latin... luna-nånting? Nej, jag kan bara ett par fraser + en massa Reqiuem och sånt på latin.
Jag förstår om folk inte uppfattar ditt efternamn, det är för enkelt. Som mitt telefonnummer, det får jag alltid upprepa.

Det där med silverbokbladet kom jag på alldeles själv... men maken betalade. Och silversmeden visste att jag håller på med musik, så han la till G-klaven.

Christina sa...

Vilket jättefint silverblad!!! Jag blir alldeles lycklig när jag ser det.

Bloggblad sa...

Christina: Så roligt! Jag gillar det skarpt, så pass att jag lät göra en brosch också av gamla smälta silverskedar. Fast då utan G-klav. (och jag har dem inte samtidigt :) Två små löv som örhängen finns det också.

mossfolk sa...

Fint hänge, en riktigt bra 50-årspresent!
Barn 312 hade jag alldeles glömt. Läste den första gången som tioåring och fick som favorit!
Det låter som att du har en skön och rolig vecka framför dig!

ullisen sa...

så roligt att få lite historia bakom ditt namn!

själv heter jag ju en smula ovanlig också. iaf när det gäller stavning. och min mamma har ett namn hon är en av två i sverige med så jag känner väl till det där med för- och nackdelar i sammanhanget.

måste också säga att det var en särdeles uppfinnningsrik present dottern kommit på! och fin!

Cicki sa...

Vilket otroligt vacker silverblad.

Jag har ett efternamn som låter vanligt men som ursprungligen är en släkt. Det blev taget från ett gårdsnamn någon gång på 1800-talet. Döm om min förvåning när en ung man från USA tog kontakt på Facebook. Han hade samma efternamn så tydligen hade någon emigrerat.

Min sambo är nästan helt ensam om sitt efternamn. Det finns fjorton stycken i Sverigen och alla är släkt. Sambons ena bror bor i New Jersey så där finns även några till. Det är både på gott och ont att ha ett ovanligt efternamn.

Monica Hansen sa...

Mycket vacker 50-årspresent, och personligt och genomtänkt:)

Eleonora sa...

Efternamn ojojoj.. mycket konstrigt har jag fått heta. Mitt namn är nämligen engelskt och det gör att folk krånglar till det alldeles i onödan.

Silverhänget är mycket fint. Jag har något liknande. En brosch där ett riktigt blad blivit guldbesprutat många gånger, en specialitet som tillverkas i lärlingsstaden (för guldsmeder)Pforzheim i Tyskland.

Konserten låter lockande. Kanske kan jag locka med Amber att komma och lyssna. Men kanske blir det för mycket för henne, som har tidig morgonaktivitet.

Ha det gott!

Annika sa...

Dubbelnamn är jobbiga, så bara av den anledningen är det värt att göra sig av med det ena namnet.
Jag vet, som själv kör dubbelt officiellt. Numera kallar jag mig bara vid det namn jag fick då jag gifte mig. Orkar inte köra dubbelt längre.
Jag gillar ditt efternamn, och jag gillar verkligen den present som du fick då du fyllde 50! Jättesnyggt!!

Liv sa...

Det händer lite i ditt liv måste jag få säga. Men oftast händer det mycket i maj! Vi ses imorgon!

Bloggblad sa...

Alla: Oj, vad det har droppat in här sen sist!
Tack för era kommentarer - det är kul med namn, de betyder mer än man kan tro för bäraren.

Eleonora: Det vore kul om ni dök upp!

Liv: Lite som en ketchupflaska känns det... har knappt hunnit smälta allt.

Anders (Med en kniv) sa...

Visste inte att Bokblad faktiskt var ditt efternamn! Trodde det var ett nätalias. Vackert! Och historier bakom namn är alltid spännande. Kan inte låta bli att undra vad det var som gjorde att familjen Bäckfall bestämde sig för ett andra efternamnsbyte så snart (om dom bytte från patronymikon till borgerligt efternamn ungefär när dom flesta andra släkter gjorde det)! Vet du nånting om varför?

Bloggblad sa...

Anders: Det är bara Bloggblad som är alias... :)

Jag minns inte om jag vet det. (Kan man säga så?) För det är ju inte min släkt. Förmodligen var det lite finare med Bäckfall än Andersson eller Petterson. (Till min stora glädje hette min anmoder Britta-Cajsa Andersdotter i efternamn. Heja matriarkatet!)

Däremot vet jag att två bröder Jonsson gav sig ut i stora världen som vapensmed resp. urmakare och tog sig namnet Fogelberg 1620. Han med uren blev rätt känd, den med vapnen fick en sonsonsonsonson som satt i finkan för att han inte ville bära dylika i lumpen. Vansläktad?

Jag ska kolla om maken minns - det finns lite forskning, men jag har så mycket på närminnet att jag släpper en del gammalt.

Hanneles paradis sa...

ibland drömmer jag om att heta olsson...

Bloggblad sa...

Hannele: Det gör jag med ibland. Speciellt när jag har lust att skriva vassa insändare... och att skriva anonymt med signatur skulle inte falla mig in.

cruella sa...

Kunde min engelskalärare heta Wallenbeck-Fürstenberg så...

Bloggblad sa...

Cruella: Då får man se till att presentera sig innan man dricker nåt.. :)

Jag är numera nöjd med det enda efternamnet. Har vant mig - har ju hetat det i många fler år än jag hette mitt första.

Mifflan sa...

Nej men himmel! Om jag jobbar på bra med transkriptionerna av mina forskningsintervjuer kanske jag skulle kunna göra mig ledig till kl 18.00!

Kommer du att vara där? Skulle vara kul att säga hej på riktigt i så fall.

Mifflan sa...

Hahahaha! Det var ju förra fredagen! Där ser man hur fokuserad jag är just nu! En annan gång då :)