Nog vet jag att första skoldagen brukar vara spännande, jag minns min egen mycket väl. För egen del har spänningen avtagit något med åren, men i dag började vår lilla sångfågel i Förskoleklass, det var mycket spännande och roligt har jag fått besked om. 
Och så kom det ett pling i inkorgen som en viss bloggmadam i Ystad brukar säga...och jag undrar förstås hur tankarna går i hennes huvud... alltså inte i bloggmadamens!
Hur det känns att flytta till ett nytt land och efter 4 veckor börja i en skola där man inte känner någon och inte förstår ett enda ord av vad som sägs... det kan jag däremot inte föreställa mig. Däremot vet jag precis hur det var i dag när 4 små syskon från Irak gjorde entré på den nyombyggda skolan snett över gatan, för jag var där!
Efter presentation i vårt rum gick vi på guidad tur - till toaletterna först och främst... Den lilla tjejen på 8 år tog mig i handen och höll den hela vägen när vi skulle gå och titta på hennes klassrum, på läraren och kamraterna, så jag gjorde nog inget skrämmande intryck. De större grabbarna behövde ingen hand att hålla i. Vi hade en tolk med, och även mamma och pappa var med under de första skälvande timmarna.
Så himla roligt jobb jag har! Jag är visserligen nästan snurrig av att hålla isär namn som jag knappt kan uttala, men jättenöjd och glad. För att de skulle förstå att jag inser hur svårt det är, lärde jag mig några arabiska ord... sab var inte så svårt - men det betyder just det! Fem-ti ska jag säga om jag undrar om flickan förstår, och fem-ett till grabbarna.
Första veckorna ska jag jobba i stort sett heltid, så om jag inte syns till i bloggvärlden har det en naturlig förklaring. Jag återkommer! (Och kan nog inte hålla mig ifrån att smyga in här och där och kolla vad ni har för er...)
Och så kom det ett pling i inkorgen som en viss bloggmadam i Ystad brukar säga...och jag undrar förstås hur tankarna går i hennes huvud... alltså inte i bloggmadamens! Hur det känns att flytta till ett nytt land och efter 4 veckor börja i en skola där man inte känner någon och inte förstår ett enda ord av vad som sägs... det kan jag däremot inte föreställa mig. Däremot vet jag precis hur det var i dag när 4 små syskon från Irak gjorde entré på den nyombyggda skolan snett över gatan, för jag var där!
Efter presentation i vårt rum gick vi på guidad tur - till toaletterna först och främst... Den lilla tjejen på 8 år tog mig i handen och höll den hela vägen när vi skulle gå och titta på hennes klassrum, på läraren och kamraterna, så jag gjorde nog inget skrämmande intryck. De större grabbarna behövde ingen hand att hålla i. Vi hade en tolk med, och även mamma och pappa var med under de första skälvande timmarna.
Så himla roligt jobb jag har! Jag är visserligen nästan snurrig av att hålla isär namn som jag knappt kan uttala, men jättenöjd och glad. För att de skulle förstå att jag inser hur svårt det är, lärde jag mig några arabiska ord... sab var inte så svårt - men det betyder just det! Fem-ti ska jag säga om jag undrar om flickan förstår, och fem-ett till grabbarna.
Första veckorna ska jag jobba i stort sett heltid, så om jag inte syns till i bloggvärlden har det en naturlig förklaring. Jag återkommer! (Och kan nog inte hålla mig ifrån att smyga in här och där och kolla vad ni har för er...)
32 kommentarer:
Ja, gäller det arabiska så har ju jag gått och läst det (svåra) språket när vi bodde i Öknen. "Maja" betyder vatten, det är ju lätt att lära sig. Men grammatiken, mina damer! Som du berättar: det är olika former om man tilltalar en kvinnlig eller en manlig varelse. Hur gör dom med transvestiter?
Essmi Bloggblad betyder Jag heter Bloggblad. Accenten på e:et. Kan vara bra att kunna.
Du har haft en spännande start och jag önskar dig lycka till i fortsättningen. Kramar
Ö-råttan: Men där är du ju! Jag har undrat var du hållit hus. Tack för språktipsen. Ska lägga på minnet - mamma kallades Maja.
Inte nog med grammatiken... det är ju olika med talspråk och skriftspråk också. Jag ska inte gå nån kurs, men det är kul att säga nåt ord här och där. Jalla jalla och ta-al habibti, har jag haft stor glädje av.
Eleonora: Tack - det känns verkligen bra. Lite tufft för en sommarslö hjärna i starten bara.
Ja, du har ett mycket spännande jobb! Tror att jag berättade att jag köpte en kurs i arabiska bara för att känna hur det kändes med ett helt främmande språk, när jag hade arabisktalande elever. Nej, jag har inte lärt mig något, men det var inte heller riktigt meningen då, bara att få känslan och höra om man kunde identifiera ord.
Vilken tur att du och alla andra engagerade och varmhjärtade lärare finns för dessa och andra barn! Lycka till:-)
tant lila: Så ambitiös har jag inte varit, men jag har försökt lära mig någon fras.
Cruella: Roligt att du säger det! För skulle det bara varit för lönen hade jag väl kunnat vända papper nånstans... Det finns väldigt många riktigt engagerade - tyvärr hör och läser man mest om de få som inte tar jobbet på allvar.
Har ditt barnbarn flyttat utomlands? Hoppas nu att hon ska trivas på sin nya skola med alla nya kompisar. Trösten med språket är att barnen lär sig myyyycket fortare än vi gamlingar.
Så fint att flickan ville hålla dig i handen. Då har de redan förtroende för dig. Arabiska ja, ska väl se om jag kan ta tag i det där till hösten igen. Men de ord de använder i Irak är inte alls säkert att de är samma här i Egypten. Ibland är det som om det vore olika språk fastän det är olika dialekter. Maya är samma i alla fall.
Lycka till med dina nya elever!
Marianne: Nej nej - det var två olika inlägg... barnbarnet bor kvar i Linköping - de splirrans nyinflyttade irakierna är mina elever här.
Vår hemspråkslärare var tolk - hon sa att barnen hade svårt att förstå hennes syriska dialekt, så hon "fick skärpa till sig", sa hon. Föräldrarna förstod.
Tack - det känns jätteroligt, så det ska nog gå bra.
Talar irakier arabiska?
Säger man något sådant till en iranier... att han/hon talar arabiska så blir de griniga... kanske det inte är då med irakier.
Nina: De irakier jag har träffat har gjort det. Utom två som kom från Kirkuk och pratade turkmeniska.
Men iranier pratar persiska - eller farsi, och de språken är inte lika varandra.
De kanske kallar sitt språk nåt annat än arabiska hemma, men i princip är det samma språk. Precis som bosniska och serbiska.
Du har ett synnerligen viktigt jobb, inget snack om saken.
Ja, kan just tänka mig hur spännande det var både för barnbarnet och de irakiska barnen att börja skolan.
Spännande låter även ditt jobb. Verkligen! Var tolken bara med idag eller är det någon som ska vara med ett tag nu i början?
Jag har ofta tänkt den tanken hur det är för de här barnen, eftersom jag bor i en invandrartät kommun. Dessutom är det lite aktuellt för oss själva när nu två av barnbarnen bär i väg till ett annat land. Ska skriva om det när det inte gör så ont (och jag känner sådan ilska) längre.
Ja, nog har du ett roligt och givande jobb alltid. Jag förstår dock om du blir TRÖTT av det också.
OJ vad hemskt det måste vara att börja skolan och inte kunna ett ord av det språk som talas där. TUR att det finns såna som du då, bloggblad!!
Vilken härlig bild, full fart framåt!
Nu har jag läst igenom alla härliga inlägg sen sist, men avstår från att kommentera så att du slipper få mer jobb än nödvändigt. Det räcker ju med att du skriver svar på alla mina mail!
Trevligt nytt ord du har hittat på - splirrans! Lite svårt att uttala bara, annars var det fiffigt!
Funderar på att gå en kurs i mandarin - kanske man kan lära sig tio ord till förutom de tre man redan kan - goddag, adjö och tack, tack. Men det stannar nog vid en tanke.
K-häxan: Det har ingen hög status i skolvärlden, men nog sjutton känns det viktigt i såna här lägen! Och det tycker kollegorna också.
Mossfolk: Tolken är med även nästa vecka, men hon finns kvar i vårt arbetslag, så jag får tag i henne hur lätt som helst.
Cicki: Det är inte i alla länder det finns sån här service! Du får berätta mer sen.
Annika: Tack, visserligen är jag ännu mer snurrig idag, men samtidigt känner jag att jag mer än rätt för min lön....
Monica: Ja, visst ser man ett extra schwung: jag ska börja skolan - framtid! här kommer jag!!!
Musikanta: det tackar vi för! Splirrans har jag sagt och hört i många år... så det är nog inte mitt. Men ett och annat eget ord har jag i vokabulären.
Goddag, adjö och tack - det räcker långt!
Jag tycker det låter som mer än ett jobb, ett hedersuppdrag...tänk att ta hand om små knattar som inte kan kommunicera med fröken.
Duktig är du!
Jag vet iofs hur det är, när jag kom till Italien för 42 år sedan och började 6:e klass utan att kunna ett endaste ord italienska.
Inte ett enda.
Det gick, utan tolk och allt. På något konstigt sätt.
Det är spännande med andra kulturer.
Åh spännande att börja i förskoleklass :)
Vilken dag det måste ha varit!
M-katten: Det är verkligen jätteroligt! Ibland, när det kommer barn som har tungt "bagage" är det himla svårt och jobbigt, en del har hemska trauman bakom sig. Men de här barnen ger alla sex intryck av att må rätt bra.
En kollega berättade samma sak om när hon kom till Sverige och slängdes in i en klass som 7-åring. Och då är hon inte så gammal...
Linda: Man får verkligen inblick i hur andra människor har det.
Jag har fått flera bilder på den stolta sexåringen - idel leenden på alla. Plötsligt känns hon inte som en liten tjej längre...
jag håller verkligen med dig, ett otroligt härligt jobb har du! på alla plan!
min arabiska är typ noll. förutom möjligen nåt lånord jag känner till utan att veta om det?
ps. tur att du förvarnar om planerad bortavaro, så vi slipper oroas menar jag :)
Har faktiskt tänkt litet extra på dig och måste höra efter om gatugubbarna har blivit klara med sin ombyggnad? Har du fått litet tyst och fridfullt omkring dig och blev det fint?
Ha det gott nu när allt är tillbaka som vanligt igen, med skola och diverse. Kram till dig
Ullisen: Det har hänt att jag fått mail med frågor om det hänt nåt, när jag varit borta nån vecka utan att tala om det...
Eleonora: Nu är skolgården klar och även gatan. Inga störande gubbar - men eftersom jag jobbar heltid och det surrar frågor och ungar och scheman i mitt huvud är det rätt störigt ändå.
Fast bara positivt. Det är jättekul.
Skolgården är suveränt fin! Tack - och kram i retur!
Tänk ..., vilket viktigt arbete du har.
Tänk .. vad du kan betyda för oroliga småttingar!
Elisabet: Kanske därför jag är så glad trots att det surrar i huvudet - de små liven studsar emot mig när jag kommer... och bara ler och ler.
Klart att du är förlåten.;o)
Ibland har jag själv besvär med att hålla reda på alla mina alias som Bloggullet, Gladana, min e-postadress och mitt riktiga namn. Och var jag är anonym och var jag inte är det.
Kram
Imponerad...och glad för din skull. Vilket roligt jobb du har.
Ja det här är verkligen ett viktigt jobb vi har eller hur? I min skola är det ju så högt antal elever med annat ursprung än svenska så vi är så vana att de kommer utifrån världens alla hörn. Det är mer ovanligt att någon skulle flytta in från en småstad i Sverige än från Irak eller Somalia.
Nu har jag bytt uppdrag i min skola och det ska bli så spännande att se hur det går. Mer om det på bloggen längre fram.
Vilken milstolpe att hon börjat F-klass! :-)
Här har lilla barnbarnet börjat förskola (mamma o pappa ska fortsätta sina studier) och det har gått med glans. Gissa om farmor tänkte på henne hela dagen.
I grundskolan har jag märkt att många som jobbar med svenska 2 har kyrklig anknytning på något sätt, bland annat känner jag flera kyrkoherdefruar som har jobbat med denna typ av undervisning.
Har du också sett sådant?
Det är lite konstigt.
Om man ska sköta svenska 2 undervisning professionellt är det definitivt inget lätt jobb, och som du säger så har det på många håll dålig status, fast ju fler behöriga som arbetar med det desto bättre status får undervisningen naturligtvis.
Men framförallt så är det ju ett jobb som ger otroligt mycket, det är jätteintressant.
Jag började som invandrarlärare för vuxna och slutade min yrkestid som svenska 2 lärare på högstadiet. Cirkeln slöt sig.
Men, jag hade egentligen ingen ambition att lära mig arabiska, jag ville bara känna hur det kändes att försöka identifiera ord i ett så annorlunda språk.
Har du lust så titta in till mig idag. Jag har en tävling! Kram
Bloggullet: Bra.
Christina: Oj - så kul att nån blir impad... det är ju mitt jobb, så jag tänker inte så. Gillar det jättemycket.
Londongirl: Det duggar tätt med milstolpar i en viss ålder. Här börjades det i simskola också i veckan som gick.
Tant Lila: Nej, här har jag inte träffat annat än "vanliga" lärare som har sv2. Och visst är det ett roligt jobb. Jag har inte så stora behov av att ha ett statusfyllt jobb, det jag gör på fritiden fyller mina behov att vara kreativ.
Eleonora: Jag har varit där!
Skicka en kommentar