onsdag, augusti 26, 2009

Ögonkontakt

I dag träffade jag återigen på en person med den märkliga egenskapen att blunda under prat. Eller vad man ska kalla det. Det händer lite då och att jag stöter på det fenomenet hos någon, men så länge som idag har nog ingen pratat och blundat samtidigt...

Jag måste erkänna, att när någon säger nåt till mig med stängda ögon, då kan jag inte lyssna. Jag undrar bara varför hon/han inte tittar på mig. Ser jag pinsam ut? Har jag en snorkråka på kinden? Kan han/hon inte koncentrera sig utan att blunda? Vad ser han/hon bakom ögonlocken?

Så idag har jag egentligen ingen aning om hur en av mina små adepter hade det på första dagen fritidshemmet... Jag var helt upptagen av att kolla hur länge människan kunde prata med stängda ögon - jag tog inte tid, men det måste nog vara rekord. Killen såg i alla fall glad och pigg ut, så det hade nog varit bra. När damen pratat färdigt, tittade hon till på mig. Och då log jag och nickade och såg ut som om jag lyssnat... (fy skäms!)

Jag kanske ska ställa mig framför spegeln och blunda och prata.... och öva. Eller testa på maken?

21 kommentarer:

em sa...

Jag trodde det var omodernt nu - för några år se'n tror jag det var modernt, då blundade alla (utom du och jag). Kanske känner sig folk djupsinniga när de blundar, vad vet jag. Förmodligen är det en modesak, precis som att alla talar nasalt eller med pressade röster för ögonblicket.
Margaretha

Annela sa...

Det verkar ju oförskämt att inte se på den man talar med.
Jag förstår att du inte lyssnade. Så irriterande!

Bloggblad sa...

em: Jaså, du tror att det är en modegrej... hm... jag tror nog inte att den som gör det ens är medveten om det.

Dialekt tror jag dock att man härmar... jag brukar plocka bort mina tjocka l när jag är bland icke-östgötar...går automatiskt.

Annela: Blyghet, kanske? Fast jag har sett även icke-blyga göra det. Jag tror inte alls meningen var att vara oförskämd. Se svar ovan.

Elisabet sa...

Jag såg det i tv häromdagen .., kanske var det i friidrotts-VM .. en man som blundade hela tiden nästan.

Hur galet som helst såg det ut.

Musikanta sa...

Var hon svenska? I vissa länder anses det inte OK att stint titta varandra i ögonen när man pratar.

Jag ska försöka träna på att blunda när jag pratar med dig nästa gång vi träffas...

Förresten slog ju den unga flickan alltid ner ögonen när hon pratade med en man förr i tiden. Fast du är ju ingen sådan förstås. Och det är ju inte förr i tiden heller.

Mirren sa...

Jag skulle nog gissa att det var ren blyghet! Jag har råkat ut för detta en gång, men det efter att mannen i fråga (i en färgaffär) först rodnade varje gång han försökte titta på mig. Sedan löste han alltså det med att blunda. Men, men, det är länge sedan nu -those were the days.

Elisabeth sa...

Å tack... för ditt härliga inlägg nu! Få skratta lite... input kallar jag det! Tack också för mycket mer...

Varm kram... ja, den kommer med mycket värme i!

Bloggblad sa...

Musikanta: så svensk, så svensk...
Pröva gärna! Det är ganska vanligt det där med blundandet, men inte SÅÅÅÅ länge.

Mirren: Hehe... jag hade en lärare på universitetet som löste sina blyghetsproblem med att rikta blicken i brösthöjd... Fasen så slibbigt det kändes att bli förhörd med blicken där...

Elisabeth: men det är sant!!! Inte bara underhållning.

Bloggullet sa...

Jag smålog när jag läste, det måste ha varit ganska komiskt. Hon kanske pratade i sömnen?

Jag hade nog frågat om hon sov.
Kram

Bloggblad sa...

Bloggullet: Jag undrade om hon skulle ha märkt om jag smugit därifrån...
Nej, jag säger inget, det är som att påpeka talfel eller att nån svarar "absolut" på allting eller så.
Jag skvallrar lite om det i min blogg i stället :)

Matildas fikarum sa...

Så där hade jag en jobbarkompis som gjorde, och jag hörde aldrig på vad hon sa, bara väntade på att hon skulle öppna ögonen igen.

Klimakteriehäxan sa...

Jag hade en CHEF som ständigt satt på alla sorters möten med stängda ögon ... helt FÖRÖDANDE!!!!

Annika sa...

Märkligt det där...Kan väl knappast vara en modegrej, det låter ju helt sinnes...
jag har märkt att min underbara släkting lagt sig till med det under tiden på sjh i sommar, men jag tror att det mest beror på att hon måste koncentrera sig på vad hon säger emellanåt. Det händer bara ibland, och jag vet mig inte ha sett det förr hos henne.
Om hon fortsätter så i jul ska jag fråga henne varför, hahahaha!! För jag tycker också det är märkligt. men i hennes fall tror jag att det rör sig om koncentration, speciellt om hon är på sjukgymnastiken medan hon pratar, och hon babblar som få, tihi.
Dock, jag förstår att du inte tog till dig vad mamman sa...jag skulle också bara stå och tänka på hur länge människan blundar.

Nina sa...

Jag fungerar som du när jag träffar på en sådan människa. Vet inte vad de ser på insidan av ögonlocken.

Blir bara arg på dem som gör så. Känns som om de inte vill se den de talar med.

Bloggblad sa...

Matilda & K-häxan: jag undrar om blundarna inte har någon familjemedlem som talar om det för dem... jag får alltid höra från familjen när jag har egenheter för mig. Som att jag kliar mig i huvudet och ser ut som en apa när jag tänker.

Annika: Ja, gör det. En liten kort stund kan det väl vara ok, medan man tänker efter... men så länge att man som lyssnare börjar undra... Det var alltså "en personal" som man säger numera. Jag undrar om hon gör så mot föräldrar som undrar också.

Nina: Fast jag tror det är nåt slags blyghet. Osäkerhet. Svårt att bli arg då, men irriterande är det förvisso.

tant lila sa...

En invandrare hade man förstått för i vissa länder är det ju oerhört opassande att titta en kvinna djupt i ögonen.
Att muslimer inte tar kvinnor i hand vet ju de flesta men det där med ögonen är kanske inte så känt.
Jag tror att jag hade slutat prata om någon hade uppträtt så, så hade vederbörande fått titta för att se varför.

Vonkis sa...

*skrattar gott* Blir nog tokbra att såt framfös spegeln och träna på att blunda och prata samtidigt. *skrattar lite mer*

ullisen sa...

jag har nog aldrig mött på nån som blundar när han/hon pratar, när dom sjunger däremot :)

har det inte med koncentration eller nervositet att göra tro?

Bloggblad sa...

tant lila: Eftersom jag är kvinna har jag aldrig råkat ut för att muslimska kvinnor-eller andra - tittar mig i ögonen, och faktiskt heller aldrig att handhälsande har varit ett problem.
Det är alltså den som pratar som blundar - om nån blundar när JAG pratar, då skulle jag förstås tystna.

Vonkis: jag har inte testat än...

ullisen: Att folk blundar när de sjunger är vanligt, gissar att de ska gå in i sången på nåt sätt. Men på Fame Factory /IDOL minns jag att de har fått ovett för det. Tar bort publikkontakten.

Jag tror att den här kvinnan är rätt blyg. Säkert pinsamt att titta i ögonen då. Eftersom jag inte är blyg har jag svårt att förstå blundandet. Det skulle väl kännas ännu mer pinsamt?

bollebygdsbo sa...

Har med intresse läst inlägget och kommentarerna. ;)
Jag blundar nästan alltid när jag pratar i telefon. Jag gör det utan att egentligen tänka på det. Märker att när jag blundar kan jag bättre koncentrera mig och höra vad personen i andra änden säger.
Men när jag pratar med någon "öga mot öga" blundar jag inte. Då skulle man ju gå miste om så mycket av kroppsspråket.

Marianne sa...

Märkligt. Men jag tror jag såg någon på tv för lite sedan som blundade när hon/han svarade på en fråga.