Kyrkan lockade med Stor Artist och gospelkör. Jättefina sånger - bra ljud, verkligen njutbart. MEN - för nu kommer jag till innehållet i rubriken. Om man har som gimmick (fy, så omodernt ord känner jag nu!) att vara slarvigt klädd och okammad, tycker jag faktiskt att man ändå kan känna av var man ska ha sin spelning och visa lite respekt för den klädkod som gäller. Och med "lite" tycker jag att det räcker med att ha en T-shirt som inte har varit med i diverse kulörtvättar under X antal år, torkat ihopknycklad och sen dragits på. Jag förväntar mig inte kavaj och skjorta och kammat hår av den som inte brukar nyttja slika borgerliga tingestar, men som sagt... liiiiiiite kan man anstränga sig. Jag gissar att gaget hade räckt mer än väl till en ny T-shirt. (Bilden är lite mörk och ganska snäll mot T-shirten)
Sen är det väl bara jag som är uppfostrad att följa det andra gör när jag går på studiebesök i kyrkor där jag inte känner till vad som gäller, så att jag ställer mig upp när andra gör det etc... jag tycker att det är liiiiiiite synd att vi måste locka med Stora Artister för att fylla kyrkorna. För jag gissar att väldigt många kom just för att höra den här sångaren. Synd att inte budskapet och den sköna meditativa stämningen lockar av sig självt.
Nu har jag klagat färdigt. Typiskt tantgnäll det där om att se ut som man är uppryckt ur sängen... Det var en fin gudstjänst, mycket folk och härlig stämning. Så varför skulle jag haka upp mig på att Artisten såg ut som om han sovit i sina kläder de senaste veckorna? Han får i alla fall pluspoäng för att han inte försökte kränga skivor vid utgången.
Jag tyckte om sångerna, även om jag måste erkänna att jag inte kände igen dem... Det var rejält tryck i församlingens gospelkör, 39 damer och för dagen bara 1 man. Och himla mysigt ute i kyrkparken efteråt med massor av fikande besökare.
25 kommentarer:
Jag förväntar mig att folk i allmänhet ser hyfsade ut när de är på jobbet, inte uppklädda men hyfsade, dvs hela, rena och strukna kläder. (Jag gillar ju som bekant att stryka.)
Gospelkör ska vi lyssna på i skolan om ett tag, ska bli kul och intressant att se hur de tonåriga tacklar det.
Ja, då får jag väl sälla mig till tantfacket då... för jag kan bara hålla med dig.
Sen har jag måst rucka på mina priciper många gånger... då jag har en lillebror som visserligen spelar gudomligt (får man skriva det?), men klär sig som om han skulle på skogshuggarfest eller raggarparty. Oavsett om det är i kyrkan han spelar...!
Varm kram... och tack snälla snälla för att du läste mitt senaste inlägg. Jag vet att Mikael blev glad över stödet...
Egentligen bryr jag mig inte om hur folk klär sig. Är man "fel" klädd så faller det ju bara tillbaka på en själv - det visar hur ohyfsad eller okunnig man är. Fast nu ljuger jag - jag kan reta mig ordentligt på människor som slaviskt klär sig efter senaste mode, oavsett om de passar i det eller ej. Eller.. nej, det är en annan historia.
Margaretha
som säkert retar många med sin klädsel
Men inte ser det väl så illa ut .., eller .., ja, jag ser ändå så dåligt?
Mest undrar jag VEM den Stora Artisten är .-)
Säger som Elisabet...ser det så illa ut? Vita byxor och vit (kanske ser den bättre ut på bilden?) tröja. Han kanske tänkte på någon sorts konfirmationskläder? ;-)
Äh, huvudsaken var väl att han var där och förhoppningsvis berörde med sin sång.
Alltså om T-tröjan var skrynklig så var den säkert trendskrynklig och trendmissfärgad och då var den garanterat dyrare än en Bosskostym, fast vissa inte begriper sig på mode och inte förstår hur mycken omsorg Artisten (SH va?) lagt på sin klädsel. ;-)
Jag säger inte att det _är_ så, men det _skulle_ kunna vara så. Bäst att strunta i det yttre och se till framförandet. Ja okej, det finns såklart gränser även för mig, men jag tycker också att kläderna ser propra ut (åtminstone på bilden), och att hårmodet är som det är ... tja. Beatles, nån?
Alla: Tack för era kommentarer... och jag inser att flera av er är mycket mer toleranta till slarvig klädsel, medan jag tycker att det är respektlöst mot sina åhörare - fast SH kanske håller Konsten högre än att bry sig...
Jag förstår att jag lever efter andra principer än herrar rocksångare...
Och - ja. Det framgår inte hur urtvättad och skrynklig tröjan var. Men en i kören sa att han hade sett ännu värre ut innan han bytte till den, så... Han sjöng ju bra och drog stor publik, det är väl viktigare på det stora hela.
Miss G: Jodå, jag minns Beatlesfrisyrerna. Och vad tanterna sa. Och nu är jag där... :) (Fast hans rufsiga hår förstår jag bättre än den hemska T-shirten!)
Har han någonsin sett kammad ut? Men det är han inte ensam om, och där hamnar vi i en generationsfråga vad gäller frisyrer. Jag gillar honom men har inte hört honom live. Tycker som du när det gäller kläderna. Visst bör man som artist anpassa kläderna och beteendet efter lokalen och publiken.
Bettan: Staf*fan Hell*strand.
Rutan: Rufsiga frisyrer ... okej, men det var svårt att ta en bra bild (till församlingsbladet) för håret täckte halva ansiktet.
Skönt att vi är några som tycker att man anpassar sig någotsånär till var man uppträder och inför vem. Egentligen tycker jag det är lika fånigt de gånger det kommit sommarartister på tisdagskvällarna i kyrkan och uppträtt i full galaklädsel. Stämmer inte heller riktigt.
Uttrycket "Hel och ren och välkammad" håller i alla sammanhang, men det har tydligen undkommit den gode mannen, vem han nu är? "Nyborstade skor" förekom också tidigare, men den saken har nog fallit bort, för de flesta bär ju oftast gympaskor ... och skoborstning kan dom väl bara stava till.
Litet gnällvarning tycker jag nog att det låter. Huvudsaken var väl att han på ett gott sätt kunde förmedla det han skulle!
Jomen någotsånär tycker ju jag med. Men det måste finnas marginaler. Om klädkoderna blir sådär ribbingskt petiga och krångliga skymmer de ju faktiskt sikten vid själva mötet mellan människorna.
Men visst är det en svår balansakt, det förnekar jag inte. Hur ofta har man inte våndats över vad man ska ta på sig -- och sen ändå känt när man kom fram till evenemanget i fråga att man inte lyckats pricka helt rätt? Men man har ju ändå försökt så gott man kunnat.
Han är ju liksom erkänt dåligt klädd. Alltid. Så för honom är det nog mer en grej...
SEN, Bloggblad, håller jag med DIG!! Jag tycker också att man ska klä sig bättre, liksom stämma av koderna. Jag är ganska känslig för vad folk har på sig. kollar kläder och stilar (ganska kritiskt). Suckar ofta, speciellt i det här landet där jag bor där många ofta bryr sig noll...
Eleonora: Jag brukar avhålla mig från att bara gnälla, men det här är samtidigt en undran vad andra tycker. (Fast livet har ändå lärt mig att man bör känna av klädkoder om man inte är ute för att retas... och i en kyrka blir man sällan inbjuden för att reta upp folk.)
Miss G: Nej, sånt där larv om grå eller svarta strumpor om man är släkt eller ej på begravningar, det tycker jag är att gå till överdrift, men skillnaden mellan sånt peteri och en knycklig utsliten tröja som borde varit skurtrasa, den är ganska stor.
jag är ju ute en del och uppträder, och om jag kom i mina bekvämaste slitna jeans och en slapp tröja skulle det störa innehållet i det jag gör. Men det är ju jag det.. som i övrigt tycker att det kan vara urfräscht med tröja och jeans - om det är rent och fräscht.
Annika: Jag känner ju inte till honom, men nog anade jag att shopping och styling inte hör till sysselsättningarna...
Jag är mkt intresserad av kläder, men brukar bara notera om nåt sticker ut som vrålsnyggt eller helt fel och slarvigt (som här). Annars kan jag förstås i bakhuvudet notera utan att jag bryr mig, att nån har en smak som inte passar mig... men det kan ju vara vice versa - min stil kanske inte alla gillar heller...
bloggblad: Nävasjutton, säger du att tröjan var en trasa så tror jag dig ju; den ser bara så fräsch ut på bilden! Men tänk om SH tänkte att han verkligen gärna ville klä sig i helvitt (vilket jag tycker är fint) och så bara hade sin sämsta vita t-tröja ren, och hellre tog den istället för en illrosa eftersom det skulle bli en ännu mer fel färg --
Kan man tänka för att fria hellre än fälla.
Nej jag vet inte varför jag tjafsar. I grunden håller jag ju med dig -- också. Någotsånär! ;-)
Kommer du till räkmackan på bokmässan på torsdag, förresten? Du har ju lediga torsdagar så du har _ingen_ ursäkt att inte komma!
Ska du till Bokmässan?
Att det var den Store Artisten som ensam satt ner när alla andra stod upp under trosbekännelsen framgick inte riktigt tydligt av inlägget...
Man kunde nästan ana att han satt där och tänkte "de här knäppa människorna som går i kyrkan sk-r jag i, bara jag får bra betalt..."
Tänk vilken skillnad det är när man får se de unga, snygga killarna i fotbollslandslaget på TV ibland när de kommer hem från någon utlandsturnering!
Välkammade för det mesta och klädda i kostym och skjorta med slips eller blazer och udda byxor. Här tolererar man inte gamla jeans eller skrynkliga T-shirts.
När man ser någon som framträder riktigt illa klädd är det svårt att tänka på något annat än detta...
musikanta: Det här är intressant. Jag är inte medlem i svenska kyrkan och inte troende kristen, så jag läser följaktligen inte heller trosbekännelsen. Fast står upp gör jag ändå. Jag har inte riktigt kunnat avgöra om man det är hyckleri att försöka låta bli att sticka av från mängden eller om det är anstötligt att tydligt visa att man inte deltar i själva det gudliga.
Vad anser församligen? Hur bör man göra? Jamenar de gånger jag hamnar på gudstjänst är det oftast vid exempelvis konserter, där musiken är huvudnumret och det liksom slinker med nån liten predikan ändå (bara så att ingen undrar varför jag går i kyrkan om jag nu inte är troende).
Det hade definitivt varit värre om han låtit illa och ingen hade kommit ...
Miss G + Annela: Nix, ingen bokmässa. Ska på kurs torsd-fred.
Musikanta: Nu har jag ju inte gått så långt som till kostym och slips... någotsånär fräsch och jag hade inte ens noterat att det varit enkel t-shirt.
Miss G: För mig är det vanligt normalt folkhyfs att göra ungefär som de andra. Ställa sig upp på kalas om man hurrar... gör man ju också även om man kanske hellre hade velat sitta...
Det är många som inte läser med - eller sjunger med, men om alla andra reser sig, brukar alla utom de bensvaga åldringarna ställa sig upp. Det tycker jag man kan bjuda på - det kan kännas onödigt demonstrativt att sitta. I övrigt krävs det inte alls att man delar tron för att gå i kyrkan. Den är öppen för alla.
Själv har jag av princip- och trosskäl tackat nej till att spela mot betalning på ett torgmöte för ett parti vars åsikter jag inte delar. Men det är lite skillnad mot att gå till kyrkan som konsertlokal - det är helt okej att göra det.
K-häxan: Med ett känt namn kommer nog folk ändå.... och visst var det bra att det lät bra och att det var en fin gudstjänst, men jag har gått och funderat på det där med klädkod, så det var därför jag ville ta upp det. Var går gränsen för respekt mot kyrkorummet och åhörarna?
Jag har fått mig berättat att konfirmandledartjejer under konfirmationsgudstjänster har varit klädda som värsta sexbomberna när de vinglat fram på skyhöga klackar i procession, med minimala kjolar och urringningar som visar det mesta av skapelsen... och där finns kanske också en gräns?
Men jag tror ingen törs ta upp det ämnet, för alla är så glada när ungdomarna fortsätter, och att klaga på klädseln är himla känsligt. Jag skulle aldrig våga ta upp det...
Håller helt med om klädkoden. Men-återigen, det mest respektlösa mot kyrkan och kyrklig tradition anser jag fortfarande är de axelnakna och bararmade brudarna! I katolska kyrkor hade de förmodligen inte ens kommit in genom kyrkdörren
Staffan va? men... ehum. det var inte bara sådär att det var en såndär modern tischa då? som ska va skrynklig liksom?
i övrigt håller jag med dig till fullo och väljer att inte kalla det tantgnäll utan vanligt hederligt tyck. sådetså!
När jag gifte mig -75 hade det varit otänkbart med bara axlar. Nästan som att komma i bikini på bröllop.
I väldigt många fall används kyrkan i giftermål endast som en vacker bakgrund och för att skapa en mysig miljö. (Obs! jag sa "i väldigt många fall" - det finns säkert många som ser det djupare!)
Modetrender är starka. Kronor på brudar är också ute, slöjor ser man sällan.
Tyvärr är tydligen drömmen om ärmlöst så stark att en del inte ser hur de ser ut i stay upklänning... de ser bara sin dröm. Men drömmar måste man ju få ha...
Axelbandslösa brudar bryr jag mig inte om, bara inte fläsket väller ut över kanterna, då tänker man bara på det.
Däremot gillar jag inte när t.ex. faddrarna på ett barndop står och tuggar tuggummi...
Man har alla sina fördomar, haha!
Ja men visst är det väl skillnad på att spela i en kyrka / vid en kungamiddag / på en pub osv. Jag tycker nog att artister också ska ta viss hänsyn och anpassa sig lite. Det är också skillnad på att Madonna turnerar med en show och har ett uppträdande mot att den aktuella herren (som jag inte känner till) har en spelning i en kyrka. Sammanhanget och platsen och publiken måste betyda någonting för artisten reciprokt.
Nu är jag så trött så jag svamlar, men lite ge och ta. Det har du helt rätt i.
Musikanta: jag ser inte så många brudar live, men jag tittar förstås i tidningen... De flesta ser så gulliga och lyckliga ut att lite extra flytdynor inte märks.
Jag avskyr slentrianmässigt tuggummituggande ö.h.t. tycker att det påminner om idisslande... Men det händer ofta att jag tuggar nån minut efter maten för att fräscha upp smaken. Jag får träningsvärk i käkarna direkt, så ingen risk att det blir långa stunder.
Vi är nog rätt många som hänger upp oss på olika grejer. Vore kanske dags att ta som tema: Detta hänger jag upp mig på...
Skicka en kommentar