Det är pianisten som knäppt bilderna - hon fotade så ivrigt att hon nästan glömde bort när det var dags... :) Men jag är SÅ tacksam för hennes hjälp, det blir mer fart i sången med bra komp - och när jag slipper att spela själv. Jag har nog med papper och OH-bilder och mikrofon.
Här är Systrarna Sisters efteråt. Det var ovanligt många som sjöng med i sångerna trots att de fick vara kvar i sina ursprungliga ganska höga tonlägen. Den här publiken är inte uppvuxen med dagens låga tonlägen... Jag behöver nog inte tala om vad jag tänker göra nu... de som följer med här vet att det blir blå soffan och molntittning och förmodligen en slummerstund. Även om jag tycker det är jättekul att göra sånt här och inte är nervös - bara allmänt laddad - så är det en urladdning i alla fall med 40 par ögon som förväntar sig nåt trevligt.
18 kommentarer:
Kul att det gick bra. Hade gärna varit där och sett och lyssnat. Jag saknade dig på jobbet. Hade varit roligt (roligare) om du hade varit här.
Lobban: Men hallå! Hinner du läsa bloggar??? Jag trodde ni jobbade för fullt!
Med tanke på dagens jobbuppgift är jag nöjd med att ha ledig dag... :)
Hur kommer det sig att tonläget har sjunkit så drastiskt? Hur länge har det varit så?
Jag har schweiziska vänner som är förskollärare och de talar om hur de med lek tvingar upp sina ungar på höga tonlägen. Är det bara i Svergige vi sjunker?
Margaretha
em: Under mina sista år som klasslärare, märkte jag att nya fyror gnällde över att jag sjöng "så högt", dvs i barns normala tonläge - för alla barn är sopraner med kortare stämband. Jag svarade att de inte skulle bry sig, min röst bara låter sån... och det tog aldrig mer än ett par veckor innan de började härma och sjöng i samma tonläge.
Numera är det hopplöst - så fort de börjar skolan har de börjat härma popstjärnor som ALLTID sjunger i pratläge. Om de inte sjunger i falsett - och jag har t.o.m. hört att man säger det när tjejer sjunger i helt normalt sopranläge med huvudklang.
Det var lättare att få barnen i min barnkör att sjunga i högt läge, för jag lekte fram det och de svalde alltihop. Mycket svårare med mellanstadiebarn som redan bestämt att de inte kan... och vill pratsjunga.
Som du förstår ligger det här ämnet mig varmt om hjärtat - men kampen är tuff. Malena Ernmans vinst gjorde i alla fall att många vågade pröva högre tonlägen. Alltid nåt!
Även om jag inte har dina kunskaper så tycker jag det här med röster är intressant - det har hänt något med talet också de sista åren. Och nu talar jag inte om dålig artikulation och slappa vokaler - alla (nåja, väldigt många) människor har pressade röster och saknar stöd. Vad 17 har hänt? Och folk som låter som läckande tramporglar när de sjunger ska vi inte tala om. Bäst jag slutar innan jag kommer riktigt i gasen.
Margaretha
Aha, var det detta du skulle iväg på :)
Så generöst av dig att bjussa på sådant här på din fritid.
Allt man gör tar energi... så ligg på soffan och titta på molnen (slumra) med gott samvete :)
I helgen var jag på utflykt till Norrtälje och där fanns Frälsis på plats på torget - det var en evighet sen jag såg dom! Sjöng "Låt mej få höra om Jeeeesus". Klart man sjöng med! En sån gammal hitlåt!
Christina: Hm... bjussar helt gör jag inte, de betalar - fast det är mest en symbolisk summa som inte alls motsvarar den tid det går åt till förberedelser och den tid som ligger över de 40 minuter som själva föredraget tar.
Nina: Jadå, så långt har jag kommit att jag inte alls har dåligt samvete när jag latar mig. Ser det som en investering för framtiden. Och dessutom kommer det ibland en och annan idé som blir nåt.
K-häxan: Jag trodde de hade slutat helt med att sjunga ute. I Nrkpg gör de inte det sen min morbror och moster dog, det var de som ledde sången och spelandet på lördagarna.
Och den sången kan jag förstås - den har t.o.m. fått äran att komma med i nya psalmboken. Fast de har moderniserat några ord (som jag alltid sjunger fel på!) Tidigare platsade den inte, inga frireligiösa klämkäcka schlagermelodier fick vara med då.
Grattis och så skönt att detta "gick vägen". Bra bilder har hon tagit lilla Musikanta och höll tonen i dina sånger gjorde hon också. Ni är verkligen systrarna Sisters!
En väl unnad och skön vila önskar jag dig och nu har vi ju helg igen så det kan kanske bli redigt av den. Kramar om igen och grattar.
Ni är så glada och fina:)
Och när kommer boken om Armén ...?
Eleonora: Det är extra kul att göra nåt ihop! Tack för kramen - skickar tillbaka en likadan!
Monica: Tack ska du ha - på långt håll ser vi rätt unga och fräscha ut... :)
Ö-råttan: Den kommer antingen när jag gjort skandal så att ett förlag tror att jag kommer att göra "en anka" i tv-sofforna, eller när jag får så mycket pengar över att jag trycker upp några till familjen.
Tack för informationen om "smäck" - när jag var barn sa jag det om brorsans tuffa mössa, jag trodde absolut att det var stockholmsslang.
Jamen, se där .., det är klart att det skulle gå bra!
Ja, glöm nu inte att meddela när du närmar dig mina regioner.
Elisabet: De små sammanhang jag uppträder i har inte råd att betala resan... :( Annars skulle jag gärna komma neråt med min show.
Kommer du ihåg den vackra kinabroschen på mitt kavajuppslag? Den finns nog numera på någon annans någonstans i Stockholm om den inte är söndertrampad.
KAMERAN igen!!! Inte nog med att den inte ville följa med hem, den gillade inte broschen heller...
Få se om jag kan hitta några fler åt oss i mina gömmor...
klart att det skulle gå bra, men det är ändå skönt att läsa om det efteråt! säkert för dig också :)
Musikanta: Nej, gick det lika illa för din... Då har du dubbel anledning att åka tillbaka!
Ullisen: Jag har lärt mig att alltid vara inställd på att det ska gå bra, men ändå... det är skönt när det är gjort.
Skicka en kommentar