Statcounter

söndag, december 13, 2009


Så var då det traditionella julbordet avätet på lokal. Och innan vi åkte fick vi en med största sannolikhet i stunden komponerad sång... hon påstår att den är från dagis, men jag tycker den påminner starkt om andra egna låtar... och varför ska man återanvända sånger när det går att göra nya? Klänningen, en Dirndl' inköptes till barnets mor sommaren -83 i Bayern. Så den är återanvänd. Blusen är dock tillköpt, den gamla var söndertvättad. Kjolen är svart med vita prickar, och förklädet rött. Men det ville unga damen inte ha på sig i dag.

Det har varit låg aktivitetet på Bloggbladsbloggen senaste veckan, och det har sina skäl. Inte för att de måste redovisas, men det är ju lite kul att det händer grejer så jag berättar ändå.

I söndags fick jag veta att texterna till det större projektet, som jag slitit med ett par månader, är okej. Jag andades ut och bestämde mig snabbt för att det inte ska skrivas mer i år för det har tagit enormt mycket tid och energi, hur roligt det än är att göra nåt som kommer att användas i lite större sammanhang än jag är van vid.

Dagen efter utandningen fick jag telefon från en kompositör som behövde texter till ett mindre projekt. Han hade fått mitt namn av en musikkonsulent... Inte tusan har jag råd att tacka nej till nåt sånt. Och med råd menar jag inte pengar, för det jag gör ger inte så mycket förrän det lyckas komma med i tv eller radio. Och det är inte så ofta... Men ändå, klart att jag tackade ja. Och så har jag alltså //:funderat och skivit och suddat och funderat och skrivit och suddat://Till slut blev jag nöjd, så nu är det ivägskickat och jag lovar mig själv att inte tacka ja till nånting mer i år...

Så här fint var det när vi åkte hem från julbordsätandet. Rondellen vid norra infarten till Nrkpg. Jag satt inte vid ratten... :) Det blir några fler bilder på Facebook sen.

19 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Å, dirndlklänning! Det hade jag när jag var liten, flera stycken till och med.

Miss Gillette sa...

Se där en bild helt i min smak! :-D Kul att det går så bra för dig!

Klimakteriehäxan sa...

Jätteroligt att du har flyt i textfabriken! klart man har noterat stilleståndet på bloggen, men ingen är ju skyldig att blogga!
Men du har Facebook också, inser jag nu! (det har jag med fast jag går aldrig in där, aldrig nånsin - hur hinner du???)

Bloggblad sa...

Ö-helena: När jag jobbade, som ung, i Bayern, var Dirdlar i alla modeller högsta mode men jag skaffade aldrig någon, tyvärr. Hade sett knäppt ut sen på lärarhögskolan... Men dottern hann med två klänningar innan hon protesterade.

Miss G: Samma bildsmak...:) Ja, tänk att en vinst kunde generera så mycket jobb... :)

K-häxan: Hm... jag hinner inte. Men facebook har inte samma "måste svara och kolla allt"-känsla som bloggen. Det jag inte fattar är hur så många har tid att göra alla fåniga tester som finns där.

ullrika sa...

oj som hon har vuxit! tror inte jag sett bild eller film sen i somras så det är såklart inte så konstigt, men iaf!

det var väldans vad massa ljus ni har i träden också. vackert! och otroligt juligt.

när det gäller texterna önskar jag såklart grattis! och hojtar, det visste jag väl :) - trots att jag inte hade en aaaning för jag måste ha missat inlägget där dessa figurerade? om de nu gjort det. på bloggen alltså?

Cicki sa...

Vad månne det bliva av denna tös. En ny textförfattare i familjen Bloggblad? Grattis till nya uppdrag. Nu tror jag du kommit in i ett stim. (kom på att det nästan blev en ordvits av det där) Jättekul för din skull, tycker jag.

Dottern hade en drindlklänning hon fått från morfar och mamma E. Då var hon två år. Morfar skulle fylla femtio och dottern skulle vara fin i sin nya klänning. Hon var bedårande förutom att hon inte hade ett hårstrå på knoppen. Mina barn var nämligen hårlösa när de var små. Numera har de rejäla kalufser. Jag har aldrig varit så när att tejpa fast en stor rosett på hennes kala huvud, som den gången. Tur jag inte gjorde det. Hon har ju kunnat fått men för livet.....:-)

Elisabet. sa...

Läser ikapp lite .., det har varit så turbulent ett tag .., själva tillvaron alltså .., så man hinner inte med.

Men nu har jag öppnat dörren till madames hörna och har läst och tittat och ska snart gå en trappa ner och göra julgodis.

Ha det så gott Bloggblad!

Anonym sa...

Vilket fint potpurri sångfågeln fick ihop!

Första fotot hos proffsfotografen förevigade både syrran och mig i dirndl-klänningar och välkammat hår tillbakahållt med hårspänne och ett änglalikt leende. Varför tvingas vi in i d-kläder när det finns så många landsskapsdräkter från svedala som väl också görs i barnstorlek? Fast svaret på den frågan är väl egentligen ganska ointressant (eller?) om jag tänker efter. Det handlar ju bara om Sverige/Österrike 1940-tal.
Det var ju vanligt med uniformer då.....

Fast söt är hon din dotradotra! Och sjunger gör hon. Var hon "lucia" igår?

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Ullisen: Nej, jag har nog bara i förbigående nämnt att jag blivit tillfrågad om ett projekt, men innan jag visste att det skulle funka och verkligen bli nåt, ville jag inte säga mer. Men det blir!
Det andra projektet vet jag inte så mycket om, men det blir nog av det med - om han nu gillar såntexterna!

I Norrköping kostar de på ljus, ja! Och av farten blir de fler..

Det är stor skillnad i utseendet nu när framtänderna vuxit ut, uttalet blev helt annorlunda :)

Cicki: Tala inte med mig om rosetter i håret! Jag hade en stor rosett på svaj under mina första 7 år... jag HATADE rosett i håret.

Och en ny låtmakare... det vore ju jättekul!

Elisabet: Det verkar som om många har annat för sig så här års... men för vissa blir det mer turbulent. Som för dig...

K-sprutan: Den lilla är pepparkaksgumma i kväll - hon har bestämt det själv.

Jag hade ingen Dirndl som barn, däremot ärvde jag en rosa klänning med tyll och små sammetsduttar, från nån Frälsismänniska som köpt den i USA. OJOJOJ, vad fin jag var. Snacka om prinsesstuk! Jag som f.ö. bara hade fådda kläder. Ofta rätt snygga, för det var ju bättre bemedlade som gav bort kläder.

Annika sa...

Vad roligt med alla sånger som kommer! fattar att det är svårt attt tacka nej nu när det går så bra!
Jättekul!
Fin dotterdotter har du minsann också!!

Marianne sa...

Jag tror hon brås på mormor, den unga damen. Hon är ju suveränt duktig på att improvisera fram en text.

Och mormodern själv är tydligen riktigt i ropet. GRATTIS till det! Du får skvallra sedan var dina verk finns att njuta av, att det är någonting större framgår ju så det kanske är ett tv-program eller en musikal eller liknande?

Ökenråttan sa...

Så rart med dirndl! Men du - att hon inte vill ha förklät kanske jag har förklaringen till: När vår dotter var liten hade hon flera klänningar med förkläde till, från Fina Barnklädesaffären och vansinnigt söta. (Dirndl hade hon också.) Plötsligt var det stopp - inget förklä! Tills vi förstod: folk sa till henne "men vilken söt klänning." och då tänkte hon att klänningen tyckte dom var söt men förklät var det ingen som berömde. Av med det, alltså. Vad tror du om den förklaringen?

Christina sa...

He he, man riktigt hör hur den lilla sångfågeln hittar på texten vartefter... ;) Jag satt och smajlade rejält när jag hörde henne...:D

Härligt flyt du själv har på sångtexter nu! Månne ett släktdrag?

Musikanta sa...

Om du inte har någon inspiration till någon ny text är det ju bara att säga till barnbarnet att sjunga...

Det är klart att man måste ta alla chanser som erbjuds - även om det innebär en del jobb. Annars ringer dom till någon annan...

Kul i alla fall att folk hör av sig!

Monet sa...

Kunde inte höra barnbarnssången tyvärr. Men tror att det var jättefint, en så gullig liten flicka!

Och Norrköpingsrondellen är också fin. Bodde där själv som tonåring och vet att man faktiskt smyckar staden.

tant lila sa...

Gratulerar till framgångarna med texterna, så roligt!
Och vilken fin klänning och söt flicka i den!
Vad gjorde du i Bayern?
Jag har bakat och gjort köttbullar och lite julgodis, men så fort jag tänker på städningen går jag in till datorn, så det blir många inlägg nu före jul...

Eleonora sa...

Vilket fint decemberavslut du har haft. God mat till dukat bord. Barnbarnets egen komponerade text o musik och ditt eget bidrag så där fem i 12 till en förfrågan. Starkt gjort Marianne! Och grattis även till att du blev tillfrågad. Det är väl alltid en fjäder i hatten! Ha det så gott och bra. Stor kram!

Bloggblad sa...

Annika: Det är så kul att det äntligen börjat flyta på rätt bra, så jag varken kan eller vill tacka nej. Fast jag HAR faktiskt tackat nej till en del andra evenemang.
Barnbarnet… hon är nog det finaste jag har – tillsammans med övriga familjen förstås…

Marianne: Jag hoppas ju att en och annan kreativ gen har gått i arv…
Självklart kommer jag att hojta till när det blir något av grejerna. Det stora projektet är redan i gång och ganska mycket är klart, men jag ropar ändå inte hej förrän jag sett programmet i tryck… I oktober ungefär är det premiär. Mer åt musikalhållet…

Ö-råttan: Det var premiär, så ingen hade hunnit säga nåt, men hon förknippar nog förkläde med att baka och diska – inte gå på fest. Jag hade nog reagerat som din dotter – det är noga med orden!

Christina: Som sagt, jag hoppas på släktdrag… jag rimmade hej vilt redan i den åldern och sjöng för mig själv. Hon lär inte lida brist på uppmärksamhet… 

Musikanta: Hon är mycket bestämd med att ingen får hjälpa till – utom när hon ger mig order om att kompa nåt jag aldrig hört…
Visst är det som du säger – tackar jag nej finns det alltid andra.
Monet: jaså, du har bott i Nrkpg? Synd att du inte har möjlighet till ljud… det är en helt egen komposition.

Tant lila: Tack tack – nu har jag ju gjort mitt, så nu väntar jag med spänning på resultat… det ena får jag vänta länge på, det andra (eller ”de andra” för jag har haft lite mer för mig som jag inte berättat om)
Jag sommarjobbade på vandrarhem i Bayern, Prien am Chiemsee, under två somrar -69 och -70. Jag hade en kompis där som fixade jobb åt mig.
Visst är det lätt att hamna vid datorn i st f i städskåpet…

Eleonora: Ja, lugnare än på länge eftersom jag inte ansvarat för vare sig lucia eller avslutning. Underbart! Jag njuter- och bäst är att terminen är slut för min del just i dag. Ska bara sitta av avslutningen i kyrkan på torsdag och sen käka med kollegorna.

Jag kråmade mig rejält, ska du se, när jag blev tillfrågad!

Vonkis sa...

Håller tummarna att du får skrivledigt resten av året, det är du värd. Och mycket annat också så klart :-)