...som man berättar om på bloggen är förstås inte hemliga längre - och dessutom vill jag minnas att jag för några år sen t.o.m. visade en bild på mina bara fötter i snön.
Nu har jag tagit steget (bokstavligt talat) lite längre ut i snön... Efter snöskottningen (okej, jag erkänner: jag orkade bara halva uppfarten) la jag mig i badkaret. Då kom tanken på Amber som vinterbadar... varför skulle jag inte kunna snöbada? Badkar funkar väl som uppvärmning lika bra som bastu?
Lite fusk med själva badandet måste det bli - men det beror enbart på att det är en välanvänd gångväg bakom huset - och insikten är totalt när häcken är avlövad. Är då min häck avhanddukad... då vet snart hela grannskapet att jag blivit tokig.
Stor handduk på. Slafs slafs nerför trappan - kontroll att ingen är i närheten - ut i snön till knähöjd - slafs på med snö på alla bara delar - snabbt upp i badkaren igen. Och sen allt i repris. Helt underbart skönt. Bildbevis? Självklart: (Fast jag hade inte kameran med ut, det räckte att handduken åkte av ändå när jag kastade upp snö på ryggen... )
Om jag skruvar ur propparna blir det mörkt... hm... det får bli nästa gång. Jag säger inte när!
Jag kanske ska nämna att jag före tjejbrusets tid var den mest frusna norbo jag träffat...
28 kommentarer:
Milda Moses! Aldrig i livet!!!Tacka vet jag vanligt gott varmt karbad och god musik och tända doftljus.
Lisette: I badrummet hade jag levande ljus och doftande olja i vattnet... snöbadet blev pricken över i:et.
Det låter kallt,men jag förstår att känslan var härlig närdu kom in igen.
Jag tycker det låter helt underbart. Något att drömma om här i England!
Två gånger i mitt liv har jag vinterbadat. Först bastu i 45 minuter, sedan ut i Evadräkten, ner för en stege och plums i iskallt vintervatten i Öresund!
Det var nu inte fråga om att ta simborgarmärket, men nog simmade jag två meter och dök under vattnet mot stegen.
Därefter var det endorfinrally i min själ och kropp i minst två dagars tid!
Modigt.... och kallt, fy 17
Blev det något endorfinrally? :-)
Vilken söt bild av dina fotspår som försvinner
ut i mörkret ;)
Jag har vinterbadat några ggr i Finland, efter bastusittningar, och det har varit härligt, men det är första ggn jag hör talas om din variant ;) Heja!
Men jösses människa hur ska detta sluta??? hur som helst blir du TVUNGEN att ge oss ett bildbevis
;-D
det KAN ju vara några helt andra fotspår du visar .............
Tufft gjort!
Snöbad efter bastu är ju en klassiker om man inte har tillgång till öppet vatten:-)
Du ska se att du snart övervinner grannblygseln och rullar dig som den värsta ponny *s*
Jamen det är ju så man gör - rullar runt i snön - när man inte har vatten att tillgå utomhus. Det gjorde vi i familjen för så där 35 år sedan - och kan du tänka dig - tom lilla jag!!
Spänstigt av dig till tusen!!!
Tack för rara uppmuntrande ord, som gav gnistan att besvara detta!
Eva: Det var ljuvligt vid brasan sen.
Sofie: Välkommen hit! Har ni inte haft snö i England? Jag ska gå in och kolla på din blogg, spännande med nya kontakter.
Elisabet: Jag har aldrig trott att jag skulle klara att vinterbada, men jag inser tjusningen i det nu. Inga öppna vatten i närheten här, men snön går bra. Kicken kom!
Marlene: Jag gjorde det för att jag ville… så mycket mod behövde jag inte. Modet skulle nog i så fall behövts för att rulla mig naken inför öppen ridå.
Qi: Jomenvisst! Det var en riktig kick, jag blev mycket piggare. Men bara för ett par timmar.
Christina: Bilden blev rätt gullig, men jag såg nog inte precis söt ut själv… Jag har bara badat sjöbastu sommartid och kastat mig i, naken på natten...
K-häxan: Det slutar nog precis så här. Spåren är SÅ äkta, du får bara mitt hedersord som bevis. Maken vägrade titta på, han bara skakade på huvudet.
Monica: Det gav mersmak – och nu har det snöat 20 cm till…
Cruella: Hehehe… vilken fin bild jag fick i huvudet! Men visst har jag hört om karlar som rullat sig i snön, det var så idén kom.
Eleonora: Bra, då är det en till som vet hur skönt det är. Men nu sitter jag och huttrar med muddar och en filt över axlarna… Funderar på om jag ska skotta nu eller sen… Maken gjorde en smal gång så att han fick ut bilen, men brevlådan kommer ingen åt – det var ändå ingen tidning i dag.
Härligt galet, Bloggblad! Och visst är det trädgårdsHÄCKEN du menar :o)?
Enda gången jag bastat och rullat i snön efteråt var det skare - och det skar rejält. Röda märken öfverallt. Aldrig mer!
Men förallandel, fortsätt du din upptäcksresa här i livet och lycka till!
Kulsprutan
K-sprutan: Jaja... den andra häcken är inte avlövad, den är mer pårövad...
Fy tusan för att vara naken på skare... här är idel mjuksnö. En halv meter mer än igår är det nu.
Min mormor och morfar hade bastu på sin gård...och som vi älskade att bada där på vintern. Vedeldad var den, och varm var den...
OCH då vi var varma sprang vi ut o rullade oss i snön. DET var så häftigt! Ibland var det skare och då fick vi nästan skärsår, men uT skulle vi!!!
Gud vilka härliga minnen. Nu har ingen badat vinterbastu i den bastun på mpnga år.
Jag tycker det var BRA gjort av dig att rulla dig i snön och sen hoppa i badkaret. Skulle själv testa det, men vi har ju ingen snö.
Vad jag minns behövdes det inte någon sjöbastu innan du slängde dig naken i havet.Och det var ändå några år före tjejbrusets tid.
Annika: Du får spara det till nästa vinterbesök over here!
Lobban: OJojoj, det där nattliga badet med sjungande hästar ska vi nog inte dra upp här... förresten, du låg väl och sov, så du minns väl inte?
Tack för dina uppmuntrande ord!
Eleonora: Det var nog det lilla, men vi får hjälpas åt att hålla ångan uppe i den här kylan... tur att den inte når våra bloggarhjärtan.
Men vad härligt!! :-) Jag brukar gå ut barfota i snön på takterrassen och fixa men talgbollarna där som jag har hängt upp till fåglarna. Nu blir jag sugen på att göra som du.
Mitt badkar ligger precis vägg i vägg med takterrassen så det är ju nära att hoppa in i badet därifrån.:-)
Där ute är det massor av snö nu....
NU satt du griller i huvudet på mig. Detta måste nog göras.
Gulliga du. Tack för din fina berättelse om hur ni tog avsked av kollegan och hur fint ett avslut kan vara.
Jag har piggat på mig en hel del och inte minst tack vare alla gulliga kommentarer jag har fått. Men ibland blir man ju deppig - det händer alla förr eller senare. Men när man - som jag - talar om det och kan få så gott pep talk - ja då blir man glad igen och kravlar sig upp ur gropen.
Det gäller nu att gilla läget och det gör jag faktiskt. Tack raring för att du bryr dig. Kramar!!
Londongirl: Rapport emotses!
Eleonora: Delad glädje dubbel glädje, delad sorg halv sorg, heter det ju. Själv är jag lite småfalsk, för jag skriver bara om trevligheter, inte nåt om livets avigsidor som jag också stöter på ibland.
Det är himla bra att du kan dela med dig och få lite peptalk. Bara att nån läser och bryr sig känns bra.
Jag är så glad över att mitt enda bekymmer idag är om jag kan ta en promenad i kylan. Helt underbart att inte ha mer än så att fundera över. Jag njuter så länge det ligger på den nivån.
Har också morgonvinterbadat ute på landet när jag var solo. Men det var efter några kvällar med en hel del rödvin...
Då kändes det underbart efteråt! Men så varm känner jag mig aldrig nuförtiden, haha!
Huvvaligen så kallt det där verkar.
Kommer ihåg en sommar när jag tillbringade en vecka på Bommersvik. Samtidigt som vi var även en grupp kulturella exilkineser där. Vi badade bastu några gånger ihop och alla utom jag hoppade titt som tätt ner i sjön. Detta ledde till att kineserna gav mig namnet torr anka, tydligen är anka ett fegt djur, det var i alla fall förklaringen kineserna gav mig...
Musikanta: Synd att du nog inte hade kameran med då...
Vonkis: Det var skönt! Men i kväll har jag inte lust!
Torr anka - kanske skulle vara ett bra bloggnamn?
:-)
Nej hu så hemskt! Jag har aldrig provat och kommer aldrig att prova, hur skönt det än är. Det blir en njutning jag gärna låter andra ha ensamrätt på!
Skicka en kommentar