Stickning är ett bra sätt för mig att tillåta mig att titta på tv. Jodå, jag tittar ändå, men med lite sämre samvete...Studioinspelningen med demokören blev inställd idag pga sjukdom, två stämmor är rossliga och hesa och gör sig bättre i sängen. Det spörs om det ska gå att få allt att klaffa med ledig studio och lediga sångare samtidigt... inte helt enkelt. (När det är klart återkommer jag - kanske med en bild t.o.m.)
Men - eftersom det då blev tid över, lockade jag med maken till Större Staden för att titta på nytt kök... Punkt 1 i projektet "Vi kanske måste renovera köket snart" är alltså avklarat. Vi har tittat! För 20 år sen lät vi lacka luckorna och gjorde en enklare renovering, men vitvarorna säger snart tack och adjö. Lådorna har redan gjort det...
Jag som inte gillar att ha 18937 alternativ att välja mellan, har redan bestämt vad jag vill ha. Helt eniga är vi inte, men eftersom jag spenderar mer tid vid spisen än maken, tycker jag nog att jag ska ha två röster.
Nej, nu ska jag ta mig an dagens korsord innan det blir för sent. För sent för vad? Hehehe... av lång och gedigen erfarenhet vet jag ju vad som brukar hända efter ett tiotal rutor...
33 kommentarer:
Hej , tittar in till dej via midsommar , trevlig blogg du har , jag brukar oxå sticka eller brodera framför tv känns lite onyttigt att bara se på tv hihi :Ha det bra Mvh //STINA
Har du förbjudit dig att se på tv? Jag stickar också framför tv:n, men mest för att jag tycker att det är så många radioprogram på tv, dvs som man inte behöver se utan kan höra på.
Snygga muddar allihopa.
Instämmer till fullo. Frågan är om du inte borde ha fler röster än två!
Annars får du inpränta devisen "en lydig man är en lycklig man" i honom ...
haha... gillade det där med UFO, det har jag ungefär 18937 st av
Stina: Välkommen hit! Just det - nyttig är ordet!
Ruta Ett: Se ovan. Jag känner mig så himla onyttig när jag bara sitter och glor, stickar jag känns det genast nyttigt.
Elisabet: Tack för tipset! Jag får viska det om nätterna som ett mantra... man lär sig visst rätt bra under sömn.
Marlene: Hej! Begreppt UFO har jag lärt mig av bloggare. Förr hade jag dåligt samvete om jag hade UFO:n liggande. Nu tänker jag bara: det var kul så länge det varade... och repar upp eller slänger, så tynger det inte.
Vi har kommit längre! Den lokale köksfixaren har varit här och mätt och gett några förslag på skåpinredning och mattläggaren har varit här och mätt och lämnat offert. Det drar ihop sig!!!
Ingela: Lyckliga du... Det finns på tok för många val.
Äh, måste man vara så nyttig jämt? Fina muddar, förresten.
När det gäller sådana val, så är det nog bra att tänka länge och många gånger.
UFO- det ska jag ta till mig.
Har också börjat sticka framför TV:n igen, gjorde jämt det förr. Resultatet är lite blandat, jag har väl vant mig vid att titta mer än vad jag gjorde då. Så jag glömmer mäta och sånt, får repa upp, göra om. Sonen tror på allvar att jag faktiskt inte kan sticka längre. Men det är TV:ns fel, det är svårt att kombinera två mönster och eget gehör med film. Å andra sidan räcker det dyra garnet väldigt länge. Men det är väl vår innan koftan blir klar.
Matilda: Svårt att komma ifrån det - jag är ju uppfostrad enligt tesen: Den som inte arbetar ska inte heller äta.
Jag försökte ändra på den som ung, till: Den som inte arbetar ska åtminstone äta gott, men det gick inte hem.
Lena: Jag vill alltid ha så neutralt som möjligt, valet blir enklare då, för jag tröttnar inte på det som är enkelt och neutralt. Blir alltså mycket vitt... sen kan jag klatscha till det med dukar och gardiner som är enklare att byta om jag tröttnar på dem.
Annaa M: Kofta? Oj, det skulle jag inte våga göra framför teven. Jag stickar bara raksträckor. Fast jag missar mycket av programmen för jag sitter och tänker på andra saker.
Jag är SÅ imponerad av din handaflit!!!
K-häxan: Så skönt att kunna impa på nån!!! :)
Låg nyss i soffan och tittade på molnen och tänkte på hur fruktansvärt lat jag känner mig.
kul ord iaf... tyvärr är det inte bara garn-ufon i mitt hem, därav det stora antal jag skrev ovan. Vissa Ufon tynger inte en del andra gör tyvärr... saker som man vet att man borde, vill och behöver göra... dom tynger tror jag och skapar stress. En gång, för läääääääängesen var jag noga att avsluta sånt jag påbörjat (det kan betyda avsluta även om det inte var färdigt, utan mer ett mentalt avslut) Herregud, det här blir ju ett helt inlägg. Nu slutar jag här och kanske skriver om det inne hos mej en dag. Ha en god söndag
Marlene: Ja, när det gäller andra projekt är det svårt att repa upp eller kasta det som inte är klart...
Jag var en himla nitisk husmor förr, men jag har slappnat av mer och mer och gör mest sånt som jag tycker är kul och struntar i resten.
Mentala avslut är mycket viktiga!
Ja, nu var det ju inte så mycket längre ... Inga verktyg har kommit i handen än så att säga. Men jag är ganska säker på att det ska bli av åtminstone.
Hoppas att ni hittar ett kök som faller er båda i smaken! Lycka till.
Ah, ännu en bra ny uttydning av förkortningen UFO -- häromdan fick jag Unidentified Frozen Object av Jessika när jag skrev om min frysbox. Denna var ny för mig och mycket användbar även den.
Ingela: Jag är också tämligen säker nu, det svåra var att få maken (som är mer intresserad av att byta bil) att komma så här långt...
Eleonora: Det är nog där det svåra ligger... normalt har vi ganska lika smak, men konstigt nog har han många åsikter om ett ställe han inte nyttjar så mycket.
Miss G: Jag läste med förtjusning om dina djupdykningar i frysen... och noterade likheten med min egen frys.
Själv har jag ju ett par fina Bloggblads-muddar som faktiskt räddat mej. Nu är det så där ett år sen jag halkade och stukade höger handled riktigt illa och fortfarande kan jag få rejält ont i den om jag rör den i fel vinkel. Då åker muddarna på, det blir så varmt och mysigt och det onda ger sej. Tänker alltså ofta på dej, Bloggblad, med varm tacksamhet. (Ja, jag tar på båda muddarna på den onda handen för dubbel effekt!)
Ö-råttan: Så roligt att de lever och verkar fortfarande! Och att du får anledning att tänka på mig... jag hoppas vi ses på årsmötet i april!
Ojojoj - tänk om vi skulle ha SM i UFO? Jag lovar att jag hamnar HÖGT på den prislistan, om än inte i topp (man kanske kan få nån pluspoäng för att inte ha startat nya på väldigt länge???)
Jag fick ett par muddar i julklapp av min dotters väninna. Hon hade fört över ett foto på min dotter, som liten, på ett tyg och sytt fast detta på mudden. Riktigt gulligt.
Klart du ska ha två röster, varför inte tre?
Tro mej... jag gör inget längre som jag absolut inte måste eller vill, och anledningen är väl ungefär densamma som din. Ha dé
K-häxan: Ja, den självinsikten är värd pluspoäng... jag försöker ideligen att sluta med nya projekt innan jag börjat.
Eva: Det låter avancerat med foto...
Christina: Jag har redan hälsat maken att jag har fullt stöd från bloggarna - jaså, säger han bara...
Marlene: Grattis. Jag åker på en del saker via jobbet - och även via firman... men samtidigt som jag gnäller, tycker jag en del är kul att göra.
UFO!! DEN var bra!!
Det ska jag komma ihåg. Har en del UFOn själv här, hehe!!
Fattar ingenting....jag skrev en kommentar här för flera dagar sen men den kom tydligen inte in.
Ja ja ....den handlade om att vi också har hittat ett kök som vi funderar på att sätta in här....men det känns som vi nyss byggde kök. (Vi gjorde ett nytt ute på ön för tre år sen. ;-)
Du är verkligen pysslig och de där muddarna ser ut att bli så fina!
Ha en bra vecka!
Annika: men det var tyvärr inte jag som hittade på begreppet...
Londongirl: Märkliga äro bloggers vägar! Det händer mig titt som tätt.
Och nu är alla tre muddarna klara och mina händer ska få vila. Eller... jo, det är nog vila att bara trycka på tangenter.
Å så fint! Nu blev jag sugen på att börja sicka igen!
Allt gott önskar jag dig!
Kram
Viljanattleva: Att sticka är väldigt vilsamt och avstressande, monotont och enahanda och det gör det lättare att koppla av.
Kram!
Usch...du ger mig dåligt samvete! Jag har många ufo:n i garderoben och fler lär det bli!
NU har vi storhandlat och snart ska jag iväg på bandy med sonen! Ikväll får jag vila en stund!!
Förr stickade jag också mängder, det är roligt. Men med åren har axlarna börjat protestera, så den biten är nedlagd och jag tittar på tv med gott samvete ändå.
Borde inte den som tillbringar mest tid vid spisen ha envåldsbestämmanderätt och den andra bara vetorätt? Det tycker jag : )
Skicka en kommentar