Det var många år och ett halvt liv som spelades upp för mig allteftersom jag bläddrade fram babytröjor à la 70-tal, stickade dukar (som jag nog aldrig använde). Jag gissar att dottern blir lika nostalgisk hon, när hon ser det här, för några minns hon nog. Sonen kan omöjligt komma ihåg den gula - som han fick i ljusblå version - för 30 år sen. Av det ljusblå och rosa längst ner till vänster, fick de varsin.
Västar, tröjor och yllekoftor à la 80-tal.... sen tog stickboomen slut, och jag la stickorna på hyllan och mönstren i en kartong... Den enda tröja jag fortfarande använder är en mörkare version av den ulliga mönstrade, andra från vänster i översta raden. Lika fin fast den snart fyller 20.
Eftersom tröjor och koftor avlöste varandra under mer än 30 år, tyckte jag inte alls att jag stickade mycket, men nu inser jag att det blev en hel del - många mönster har försvunnit spårlöst förstår jag, för jag saknar några tröjor och västar. Nu är jag på tok för lat för att ens tänka på att sticka koftor och räkna och tänka och fästa trådar.
Nu undrar jag förstås om de stickande bloggarvännerna känner igen några av sina gamla stickprojekt. (Hålla ena handen på huvudet hör tydligen till när man stickat sig en kofta...)
Förresten - jag har halva första sockan klar... hoppas att den inte blir ett UFO.
30 kommentarer:
Åh vilken nostalgi! Jag stickade många babyplagg med liknande mönster. En och annan vuxentröja har det också blivit. Mamma stickade mycket till barnen när de var små. Allt finns sparat i källaren. Jag vill/kan inte slänga något av dessa plagg. Hoppas ev blivande barnbarn får ha dem/vill ha dem en vacker dag.
Ja jag blir då nostalgisk. Stickade en del till dottern tills hon var sisådär i tioårsåldern. En del till mig själv som sällan eller aldrig blev lyckat och därför aldrig användes.
Jag gillar koftor(köpe)och har därför aldrig handen på huvudet;))
Eva: Om jag skulle ha sparat allt hade jag fått ta hit Rent hus-tanterna så de fått gräva fram mig...
Några barnplagg har jag sparat, men lilla sångfågeln sa om den vita med rött (vinrött på min version) när hon knappt kunde prata rent: Näe, vad ful... hon ville inte ens prova nåt som inte var rosagulligt. Sen dess har jag gett upp tanken om arv. Hon har haft sin mammas gamla Dirndl på sig, det är nog det enda.
Bettankax: Jag har slutat ha handen på huvudet, blev vit och lam i den... men de flesta av mina stickade tröjor använde jag i många år.
Jag tycker din blogg är så trevlig så jag vill gärna lägga till den i min lista. Hoppas att det går bra?
Och jag har aldrig stickat, annat än i slöjden. Började jag med hundra maskor, hade jag åttio efter tjugo minuter .-)
Tittar jag på bilderna kan jag känna igen en sorts sticketröja, den med polokrage, nån sådan hade jag en gång i livet.
Pv, han har minsann stickat tröjor och det är väldigt knäckande för hans flick(tant)-vän.
Tack och lov har han slutat med såna dumheter.
Ha ha, tänkte också på det där med handen på huvudet :-D
Sticka, åka slalom och skidor tillhör de saker som tyvärr räknas till f.d. Men visst är det nostalgi i dina bilder. Och det där med handen på huvudet! Haha ;)))))
P.S. Har du blivit varm om tossingarna än? D.S.
Ebba: Tack så mycket - det går naturligtvis utmärkt!
Elisabet: Slöjden ska vi inte räkna... min mamma gjorde alltid färdigt mina UFO:n då för att jag skulle få ut betygen.
Sen flyttade jag in i en studentkorridor där ett par tjejer stickade och då blev jag inspirerad. Tänkte att om dom kan, så kan jag.
Min man stickade disktrasor med tanterna på Birgittas sjukhus där han jobbade som ung. Kort karriär - både med disktrasor och tanter.
Vonkis: Visst blir det piffigt när man ser det på så många?
Liesette: Skidor (bara på längden) tillhör också mitt tidigare liv. Jag har hittat ett par köpesockor så länge...
Västen på mönstret 2:a från höger stickade jag till en fästman jag hade en gång, i fint ullgarn i beige och brunt. Det var ett himla jobb med alla mönster och jag minns att jag var så stolt när den var klar.
Det första han gjorde var att tvätta den i maskin och den filtade ihop sig till en beigebrun grytlapp.
Jag stickade aldrig mer åt honom.
Handen på huvudet för att markera de fantastiska frisyrerna :)
Ruta Ett: Den var rätt mycket pyssel med... Jag gjorde den längst ner till höger åt min man, han använde den en gång, aldrig mer. Så han fick aldrig mer nån tröja...
Linda: Jaså, är det därför... annars tänkte jag att de samarbetade med nåt deodorantmärke.
Så det är inte för att man ska se ärmisättningen då?
Jag funderar häpet över mina stickvanor på 80-talet. Undrar om de fanns egentligen? Minns bara en guernseytröja som jag stickade. Det var den första jag stickade där man gjorde ärmarna uppifrån genom att ta upp maskor runt ärmhålen och så var det kilar under ärmarna.
Jag har för mig att den blev för trång, eller så var det polokragen jag inte gillade, för den "försvann". Ungefär ihop med hemifrånflyttningen antar jag. (Syrran ärvde?)
Cecilia: Du har ju verkligen kommit ifatt... och jag har tacklat av.
Det är ju bara på nån enda man ser ärmen underifrån, jag som ser på Top Model ibland, har lärt mig en och annan pose... (Fast jag brukar inte använda dem själv.)
Jag har börjat sticka på nytt. Är med i Sticka.org, underavdelning Båvenmaskan. Vi träffas en gång i månader. Underbart att träffa andra som håller på. Har dessutom tagit upp ett gammalt nöje. Att spinna garn. Håller på att lära mig att tova hattar och baskrar. Annars stickar jag med det hemspunna etrådiga garnet. Snart är min TV-sjal klar.
Ebba: Det måste vara häftig, att ha spunnit garnet själv! Så långt har jag inga planer på att komma när det gäller stickandet... För att travestera Lena Ph: "Jag skrrrrriver mina egna låtarrrr" Det får räcka!
De där randiga i nedre raden på första bilden känner jag igen. Jag hade inte stickat den själv, det var en faster om jag inte minns fel. Jag hade valt vinrött och grått, fortfarande favoritfärger.
Men jag har en trave såna där i en låda i tyg- och garnskåpet. Somligt slutfört, somligt det och dessutom använt och somligt med bak- och framstycke men inga ärmar eller nåt liknande.
Jag har också stickat den där gula! Fast i mörkblått, och det blev ingen mössa. Setet ligger i en kartong i källaren. Kanske något att ta fram, nu när gossen själv ska bli far?
Kul!
Tack för ditt inlägg! Jag har nu ändrat i texten så det blir bättre!
Hoppas du har en bra helg! Kram!
Ingela: jag har slängt allt det där som inte blev klart och aldrig kommer att bli. Var på en förläsning en gång där det togs som exempel alla de där halvfärdiga sakerna som ligger i skåpen och tar energi. Bort med det! Sagt och gjort...
Rutan: Jag är nästan förvånad att jag stickade det i ljusblått, för det var ju 70-tal och brunt och orange som gällde.
Monica: Det roliga var att det kom så många minnen från när jag använt tröjorna...
Liv: När man tänker på ordens betydelse blir det ju lite lätt bisarrt... även om man inte tänker så noga när man använder talesätt.
Du låter piggare idag - jag får se om jag blir det eller om det går utför...
Å så bekant det där känns! Det var på den gamla goda tiden, när till och med jag stickade färdigt ...
Det där med stickade dukar är fascinerande, förresten. Har flera stycken som jag fått, använder dem i princip aldrig - men kan liksom inte komma mig för med att slänga dem!
Jag stickade och stickar fortfarande mestadels utan mönster. Det får gå på en höft och brukar oftast bli hyfsat bra ändå. När jag var yngre hände det ändå att jag stickade efter mönster. Jag känner inte igen något av mönstren du fotat av, men de var av liknande 80-talsstuk.
när minst 10 år sedan jag stickat! jag sparar gamla beskrivning i ett mapp-
Jag har bara stickat dockkläder, babykläder och barnkläder upp till 4-5 års åldern. Sedan var det alldeles för mycket jobb med osäkert resultat. Nu har jag virkat filtar av alla mina restgarner, så jag har åtminstone tömt skåpen på dessa.
Ska väl ta upp stickningen av tröjan som blev för stor för C-r som nu är för liten. ETT bakstycke blev ju klart med mönstret uppochnervänt om du kommer ihåg. Om jag sätter igång nu så är den kanske klar tills den minste fyller två...
Det där med handen på huvudet har jag heller aldrig tänkt på - men det stämmer ju helt klart!
K-häxan: jag har slutat vara sentimental. Tidigare kunde jag inte slänga nåt som nån gjort, men så många broderade dukar som jag ärvt - så får de fläckade och de sladdriga ge sig.
Matilda: Det är mod! Jag skulle aldrig våga chansa på mer än muddar...
Malou: Då är nog dina mönster något mer moderna än mina...
Evatina: Bra gjort! Jag skänkte alla mina restgarner till Röda Korset när jag la ifrån mig stickorna förra omgången.
Musikanta: Minns du när vi satt vid Klarsjön och stickade och frös när barnen gick i simskola? (Utan hand på huvudet...)
Sätt fart - om inte minimirren kan ha den sen, så får väl tredje barnet ta den... det blir säkert fler.
Får lite panik av mönster så mina stickningar är mest hittepåvantar, mössor och halsdukar. Men visst känner jag igen massor! Mamma har stickat mycket genom åren och vi är fyra syskon födda mellan -64 och -76 så då kan du tänka dig..
Cruella: Och jag får lite panik om jag börjar hitta på... tror att allt blir fel då.
Jag tyckte det räckte att ha två barn att sticka till... och mig själv. Maken stickade jag bara en enda tröja till, och den använde han aldrig.
Nej, jag känner inte igen några av dem du visar. Men jag stickade mest på frihand och hittade på egna mönster.
Skicka en kommentar