fredag, februari 05, 2010

För 31 år sen...

Det var nästan lika snö för 31 år sen som det är nu. Resan till BB var inte helt enkel, tre mil på glansis och snösträngar med gammal taskig bil... ingen Trabant även om det stod DDR på nummerplåten.
Bilden är tagen när storasyster för första gången bekantade sig med lillebror - som var en ovanligt stor baby. Hemfärd från BB och storasyster verkar redan ha tröttnat på all uppmärksamhet som nykomlingen får. Notera faderns blonda lockar - som det numera inte finns mer än minnen av... Ljusblå eller rosa kläder var inte att tänka på under 70-talet.

20 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Vilken fin bild! Jag älskar det där ansiktsuttrycket av outgrundlig visdom som vissa nyfödda kan ha, ungefär som om det bodde en mycket, mycket gammal människa i den lilla kroppen. Det låter kanske flummigt, men jag har alltid tänkt på det på det sättet.

Elisabet sa...

Ååå, jag skrattar högt för mig själv .. , mest åt den lockige mannen och så den grönklädde gossen.

Nä, på 70-talet var det ju brunt och orangefärgat. Min äldsta, född -72, hade nästan bara bruna kläder .., å, så hemskt .., och vagnen var klädd i manchester och förstås också brun, men fodret var elegant gulfärgat .-)

Annika sa...

Jättegulliga bilder!
Och tiden går bra snabbt, va?
Sjukt fort.
Sådär som din dotter kände sig kände jag mig också då jag blev storasyster...
Suck, liksom..."när ska vi lämna tillbaka bebisen, mamma?".
Sen blev det DESTO roligare.

Christina sa...

Vad kul det är att se sådana här gamla bilder ;)

Lilla storasyster som har kroknat..och så hemtrevligt det ser ut på BB på den tiden. Inte för att jag vet hur det ser ut idag, men inte har de väl tapetserade väggar eller...?
Tapeterna skulle förresten vara helt moderna idag ;)

Cicki sa...

Vilken härlig liten knubbis. Håller med det där om färgerna på sjuttiotalet. Man fick absolut inte sätta på en pojke något rosa eller rött. Det var brunt, grönt och blått som gällde. När dottern sedan föddes då frossade jag i rosa.

Vem storasyster är mamma till syns väldigt tydligt på översta bilden. Det är något med att hålla huvudet och munnen som likheten blir så tydlig....:-)

Bloggblad sa...

Ö-helena: Jag har också sett det. Fast den här bilden får mig mer att tänka på sumobrottare... han folkade till sig och blev jättesöt och lagom knubbig ganska snabbt.

Elisabet: Vagnen var förstås brun... Visst är det en härlig bild av fader som kan sköta spädbarn och syster som tröttnat.

Annika: Det var en ganska hårdhänt storasyster... Själv har jag bara en äldre bror, så jag har inte erfarenhet.

Christina: Eftervården var i Finspång, på deras gamla BB. Hur mysigt och hemtrevligt som helst, vi var som ett gäng prinsessor som blev uppassade.

Jag tycker det är lite rörande med gamla bilder - när de togs var vi ju supermoderna, endast framtiden väntade - och nu ler vi överseende åt det som var fräckt och nytt och tufft då.

Jag hade gärna haft såna tapeter hemma på den tiden, men nu - aldrig i livet.

Cicki: Nåja, rött gick väl an. Rött-blått-vit-randigt var båda barnens tröjor efter de brun-gula åren. Rosa på tjejer var kontroversiellt när dottern föddes -76, jag stickade en enda rosa tröja då och kände mig som en bakåtsträvare, allt annat var brunt, gult,orange och grönt.

Aldrig kunde jag ana att det bara skulle finnas rosa-ljusblått längre fram i tiden. Nåt annat finns kanske - svart med dödskallar har jag sett på många ungar...

Ökenråttan sa...

Ja, mycket brunt var det på 70-talet. Vår äldste hade bruna såna där små byxor som knäpps på axeln och en vit skjorta med kråskrage. Han såg ut som en liten chokladpudding med vispgrädde. Så sött!

Nuförtiden har han grå klädsel; han tvättar nämligen allt i 60 grader och eftersom han har många svarta plagg blir hela garderoben så småningom - grå! Piffigt.

Evas blogg sa...

Vilka härliga bilder! Hur mkt vägde sonen? Han ser verkligen stadig ut! Men fin. Grattis till honom och till dig!

malou sa...

grattis till honom och dig! storasyster är väldigt lik sin dotter!

Bloggblad sa...

Ö-råttan: Vi hade ju FIX ganska nära periodvis, så det mesta av våra barns kläder kom därifrån. Rött med små hundar, brunt med gröna elefanter... och randigt, randigt, randigt.

Jag känner igen det där - men hos sonen går det mer åt blågrått...

Eva: Han vägde 4,7 kg. Sen hade han viktstapel och vägde 12 vid ett halvårs ålder -men eftersom jag ammade gjorde det inget. Jag gick ner en hel del...

Malou: Tack - ja, jag ser likheten på den bilden, annars tycker jag inte de är så lika, kanske för att mamman fick glasögon tidigt. SÅngfågeln är faktiskt mer lik mig på mina barnbilder. Det har hon t.o.m. sett själv och sagt att det varit hon...

Londongirl sa...

Vilka fina bilder!! Storasyster så söt och lillebror så gullig!
Bilden när hon ser på när pappa fixar med bebisen är ju verkligen ljuvlig.

Jag tycker de är fina i sina röda och gröna kläder. Men så är jag också lite allergisk mot alla ljusblå och rosa barnkläder som översvämmar klädaffärerna. Man har inga valmöjligheter.

Blev så glad när jag hittade en mjukisdress med luvtröja och sköna byxor i brunt med naturfärgad insida och kant till lilla barnbarnet. Hon med sina bruna ögon blev jättefin i den. Nästan 70-talsvarning på det. ;-)

Eleonora sa...

Din lilla sångfågel är bra lik sin mamma och babyn ser ju absolut ny ut! Jätegullig bild. Trevlig helg.

Klimakteriehäxan sa...

"Minnen för livet" är bara förnamnet på de där allra största ögonblicken!

Bloggblad sa...

Londongirl: När sångfågeln föddes upptäckte jag för första gången att det knappt fanns nåt annat är rosa och ljusblått... hade inte märkt tillbakagången. Men dottern säger att hon frossade i rosa med sin baby, därför att hon själv inte fick ha det...

Eleonora: Jag håller med - de är lika! Och trevlig helg önskar jag dig med.

K-häxan: Det är få perioder i livet som jag minns med sån exakthet som BB-veckorna (jag är så glad över att jag fick vara med om dem och långsamt vänja mig vid moderskapet utan att tänka på mat och annat - jag hade inte velat åka hem andra dagen med alla frågor och min stora osäkerhet och ovana)

Sofie B-C sa...

Åh, vilka underbara minnen. Tack för att du delade med dig av dessa! Min email är charleson09@btinternet.com. Roligt att ha kontakt!

bettankax sa...

Men så makalöst lika varandra ditt barn och barnbarn är!! Jag känner väldigt väl igen klädernas färgskala.

Bloggblad sa...

Sofie: Jepp. Mail är ivägskickat!

bettankax: Ja, våra döttrar är ju födda samma år! Men inte förrän andra bloggare kommenterade likheten, såg jag den. Jag är nog van?

I dag ringde sångfågeln och berättade att hon har fått en ny idol: Salem al Fakir!

LindaLotta sa...

Åhhh, den där storasystern är ju numera mamma till en exakt kopia av sig själv! Så lika de är!
Och grattis till er alla :)

ullisen sa...

först: jättemycket grattis!! - i efterskott iofs, men iaf!

sen: jisses sicka skojiga gamla bilder! och jo, han ser rätt stor ut. med tanke på min egen förhållandevis nyförlösta status tänker jag sånt som aj... och oj! så fina!

Marianne sa...

Tänk att de har varit så små! Och nu är storasyster själv mamma.