Nu är jag ganska pigg efter ett par dagars host och harkel. Tänker jobba i morgon, men jag ligger lågt med snöbad tills jag blir riktigt hostfri och taggtråden är borta ur halsen.
Häromveckan läste jag ett inlägg om ett kalas där allt gick på tok - men som var en dröm, skön att vakna upp ur.
För några timmar sen kändes det som om jag skulle ha velat nypa mig i armen och vakna... men det var "på rikt".
Trots host och harkel (på bättringsvägen) ville jag inte ställa in ett litet kort föredrag på 45 min som om att ta emot barn som inte kan ett enda ord svenska, inget stort sammanhang, men viktigt eftersom barnet kommer om ett par dagar och ingen av pedagogerna har vana vid helt nykomna.
Jag hade fått hjälp av min datasupport (maken) att spara bildspelet och en fin bild (som Christina på Stribergs station hjälpt mig med) på USB-minne som jag testade på min laptop så att det skulle fungera. Jodå, gick som smort! Jag hade fått löfte om att en dator skulle stå laddad och klar med sån där kanon... vad-det-nu-heter, så det fanns ingen anledning att släpa med min dator. Och det gjorde det - stod en dator redo.... men det hade funnits anledning att ta med min, för inte tusan fungerade mitt nya bildspel på ett gammalt program. (Hur många gånger har jag inte suttit och väntat på föredragshållare som inte får igång sin PowerPointpresentation?)
Inget stressad... åh, nej... bara en handfull pedagoger hade droppat in... På med stövlar och jacka och vantar... Bilfärd hem på hala gator i sakta mak i snömodd... dator avhämtas (som maken via telefon fått order om att packa ner i väskan och ställa vid dörren med sladdar och allt)... snabbt iväg - backen i och sväng som jag brukar - när det inte är snö alltså - och tjoff! så satt bilen fast i snövallen.
Handbroms i och snabb inrusning till make som iklädd endast shorts (kom nyss från badmintonspel i skolan mitt emot) rusar ut och backar med hjulen åt rätt håll, muttrandes nåt om att jag väl borde ha sett hur mycket snö det är...
Förarbyte, och iväg tillbaka till skolan ... 12 minuter senare. Och så fungerade det! Samlad och koncentrerad? hm... Men det fungerade i alla fall. Ingen drömsituation - jag tror att en av åhörarna somnade till ett par gånger, jag såg hur ögonen föll ihop... men själv var jag vaken hela tiden.
Nu däremot ska jag gå och lägga mig.
19 kommentarer:
Tur att det gick bra ändå trots allt strul. Sånt är livet, fyllt med överraskningar....:-)
Hej Marianne! Ja det var många missöden de...OCH du fixade det!!!Du tappade inte fattningen..TROTS ALLA motgångar!!
Du har nog fått det "fåna barnsben"...eftersom dina föräldrar var FA..fficerare..van att kämpa...mot motgångar o svårigheter.
Vad hette dina föräldrar? Kanske jag vet vilka dom var/är. Var ju AKTIV i Armen..på 60-70 talet själv..och man knde även till de som var äldre än en själv.
Kramen min nya bloggvän...sen nån vecka tillbaka!/Margit
Det var inte jag som somnade ! Jag tyckte det var mycket intressant. Vår chef borde också ha varit där och lyssnat.
Sitter här efter frukosten och surfar runt lite .., läser och ler.
Smajlet blir väldigt brett när jag har läst detta .-)
Nu soffan och morgontv.
Eventuella rehab-övningar - typ promenader i knädjup snö - får vara för idag.
Ajöken, sa fröken!
Cicki: Timmen innan jag åkte ner, var jag väldigt avslappnad och kände mig förberedd... och ja, det gick skapligt bra ändå. Var ju inte nån större händelse.
Margit: Jag svarade i förra inlägget, men nu har jag svarat hos dig. Jag minns hur det var att alla kände alla.
Lobban: Nej, du var så lyssnande! Det såg jag nog. Men jag ska inte avslöja här vems ögon som sakta gick ihop gång på gång.
Elisabet: För första gången tittade jag på morgonteve till frukost. Bara tanken på att gå ner till brevlådan räcker. Dessutom tror jag inte de fått iväg tidningsbuden idag.
Men nu ska jag snart pälsa på mig och forcera snön... tur att jag bara har 100 meter till jobbet.
Bra jobbat! All en här snön, den är som ett äventyr. Rätt mysigt på sätt och vis.
"iklädd endast shorts" ha ha haha, tack för dagens skratt!
Hahaha - ja förlåt att jag skrattar men nu så här i efterhand är det ju en jätterolig historia. Tur att det gick så bra som det gick och så fick du ju lära dig att det där med datorer är väldigt speciellt - och att din egen är den bästa att jobba med.
Tur också har du - det verkar ju som om taggtråden dragit sig tillbaka, så att du slipper inta sängläge, vilket i och för sig inte är så dumt - bara man är frisk!!
Så roligt att du känner till Lisas vackra kort. Jag tycker mycket om alla hennes motiv - romantiska i mitt tycke.
Ha det gott och hoppas att den goda hälsan håller i sig. Kram på dig.
Aldrig lita på främmande datautrustningar! Själv minns jag Bokmässan 2006 när jag skulle berätta. Förlaget hade gjort en tjusig bildpresentation och fanns på plats som teknisk support, jag var avspänd som vanligt, hehe, och så funkade inte mässans happarat. Mitt prat fick flyttas fram till sent på dan, men då var hemresan inbokad för flera av mina presumtiva åhörare och en presentation på en tid som inte står i programmet får inte många åhörare. Knappt ett dussin tror jag de var, inklusive förlagets representant.
2007 hade jag med mej ex stora bilder i blädderblocksformat som jag fäste på en ställning och bläddrade fram efter hand som jag pratade. Perfekt! Det enda som kunde ha blivit fel vore om jag skulle ha råkat knuffa omkull blädderblockställningen och är man bara nykter så ska det gå att undvika.
Miss G: Visst känns det som ett äventyr... flera av mina kollegor var mer insnöade än vanligt och kom inte... liksom flera elever. Jag skottade mig nerför trappen i morse - och när jag kom hem från skolan fick jag skotta mig uppför...
Matilda: Ja, tänk om nån gick förbi på andra sidan när jag snöbadade förra veckan - och råkade passera framsidan av huset igår... då får vi nog namn om oss som områdets knäppgökar.
Eleonora: Efteråt blir de flesta missöden ganska roliga... så jag kommer säkert att skratta åt det nångång... eller, redan.
Ö-råttan: Bevare mig väl... vilken besvikelse! KÄnns som de mardrömmar jag hade när jag hade kör - att jag glömt alla noter hemma...
Blädderblock är ju faktiskt enklare - jag brukar hålla mig till sånt jag kan, men nu hade jag gjort mig till med ett bildspel för att hålla kollegorna vakna... lyckades knappt ändå.
Ska tänka på blädderblock nästa gång... nykterheten brukar jag klara.
Bra att du känner dig litet bättre och vet att ta hand om dig. Annars kan du ju prova yoga- eller vodkametoden. Jag tror du vet vad jag menar :o)
Men för all del snöbada hellre, du som törs och är van. Och nöt litet på soffan emellanåt.
Det blir ingen kram idag - jag vill inte smittas av snoriga ungars basilusker, tack!
Kulsprutan
Du kanske får en extra nattgäst till kvällen om jag också sätter mig fast i snön med bilen. Det går inte några bussar hit till Mogata, och jag har lovat att hämta MM i S-ng. OM jag kommer iväg. Ska strax ut och försöka skotta loss bilen och snövallen framför parkeringen.
Vi hade stort nomineringsmöte på Brunnen i går kväll - inte fasen tror du att deras OH-apparat fungerade inte! Men det fanns en annan som gjorde det som väl var, så mötet kom igång efter tio minuter.
Så utomordentligt försiktigt planerat av dig att du hade din egen dator stående i högsta beredskap!
K-sprutan: Jag ska pröva ett av lägena i soffan strax... har intagit kaffe - utan vodka!
Musikanta: Oj då - men det finns ju ett fint hotell som har bättre service... Har han ingen kudde med sig till jobbet? Eller nån trevlig kollega att slagga hos?
Käre värld vilket före. skönt att det ordnade sig i alla fall.
Vonkis: Och för(e) dig med!
en historia att berätta om och om igen! underhållning för såna som mig...! å jag kan ju såklart inte låta bli att nyfikna mig över vad det var för en bild Christina hjälpt med :)
Ullisen: Fast just när det pågår och man sitter fast i snön och folk sitter och väntar är det inte så värst roande...
Hon utförde en idé jag har om hur språket är byggt... oj, det lät maffigt. Men ungefär så. Jag gjorde en snabb och slarvig skiss och hon gjorde det så att man tror sig förflyttat till Nordpolen med isberg som flyter under stjärnehimlen... Jag kan ju inte lägga ut mina idéer så här offentligt.
oj nu känner jag mig elak.. inte alls så jag menade! å tack för att du berättade om din lite "hemliga" idé.
Ullisen: Ingen fara - den är inte mer hemlig än att den ska användas i skolorna här, men bloggen blir så väldigt offentligt. Om jag får en mailadress kan du visst få titta på det tjusiga!
Skicka en kommentar