I går var barnbarnet och hennes mamma med i kyrkan och lyssnade på mormor i kyrkokören. Den lilla gillar att gå i kyrkan, sitter så stilla och tyst och lyssnar.
När vi efter maten ville ha lite godis, blev det utdelat med kyrkliga ritualer, den lilla mässade och gjorde korstecken och välsignade godisbitarna innan hon delade ut dem. Riktigt trovärdig som präst. Sen gick hon mycket högtidligt runt och tog oss i hand och sa:
- Har'usprit.
Ingen förstod, men det kändes seriöst.
- Vad säger du?
- Har'usprit!
Till slut gick det upp ett ljus - hon önskade oss "Herrens frid". Ett moment i mässan som jag inte gillar, det känns påklistrat och tvunget tycker jag. Men gissa vad jag kommer att mumla nästa gång ...
Uppdaterat: Jag fick ett tips som jag tror på, barnbarnet kopplade handhälsandet till att de spritade händerna för glatta livet på förskolan under hösten... Då blev det plötsligt logiskt: har du sprit?
25 kommentarer:
Storfniss!
Min man gillar det inte heller, men jag blir så ledsen om man inte gör så om jag är i någon annan församling.
Cecilia: Jag skulle hellre gå runt och handhälsa på varenda en före gudstjänsten, men att vända mig om och säga Guds frid till människor bara så där - och till hur många- det tar emot. En del springer runt i halva kyrkan och kramas... andra är jättegenerade och tittar bort.
Jag känner en kvinna som vägrar att alls gå på en mässa, för hon tycker så illa om det där fridandet. Och det är synd när man tvingar på folk ritualer så att de skräms bort.
Nu bjöd du på dagens skratt. Eller det kanske var barnbarnet som bjöd på det. Välsignade godisbitar har jag inte fått i påsk. Det gick bra att äta dem utan välsignelse.....:-)
Cicki: Fast de kändes faktiskt mer välsignade när de delades ut som nattvardsbröd... :) Säkert lika kalorifattiga som oblat också...
Det vore ju inte helt fel med kalorisnålt godis. Bara de inte är så smaklösa som oblaten är....:-)
Tja, det där med överdrifter ...
Jag brukar handhälsa. De som sitter i min bänk, de i bänkarna närmast farmför och bakom. Det är så pass med folk att det brukar räcka gott.
Möter jag en blick på längre håll så vinkar jag lite, storlek Ria Wägner-vinkning fast åt andra hållet.
Ganska snart drar ju musikern igång O Guds lamm så då tar ju det över.
Men om folk låter bli att komma för att det är jobbigt att hälsa så är ju inte det bra det heller.
Cicki: Kanske det räcker med att de är välsignade för att kalorierna ska försvinna?
Cecilia: När jag känner folk runtomkring är det helt okej, och när vi sitter i kören är det bara trevligt, men när det är okända människor som ser besvärade ut, då blir jag det också.
När jag hade barnkören förstod jag att det var mycket som kändes konstigt och svårt för en del föräldrar, de visste aldrig hur de skulle "göra" och satte sig närmast dörren och försökte göra sig osynliga. Prästerna numera brukar ju tala om precis vad som sker, när man ska sitta och stå etc, men det där att man inte "vet hur man ska göra" lever kvar hos många.
Hahaha....tack för ett gott skratt! I vår församling har vi ingen fridshälsning. Visst kan jag tycka det är synd men samtidigt kan det ibland bli för mycket hälsande också.
Haha, det där var rikigt kul!!
Tack för dagems morgonfniss!
Jag tycker också illa om det där fridandet. Går ju inte i kyrkan så oftra (som du vet), men det där med "the peace" tycker jag riktigt illa om. Vill inte skaka hand med folk jag inte känner. Vill inte. Asfånigt av mig, jag vet...
Eva: Konstigt, vår kh säger att det är ett påbud "uppifrån"... men efter att jag har framfört klagomål om det (har fått dem via f-bladet) så har han tonat ner det betydligt... "den som så önskar kan..."
Annika: Jag förstår dig - det är nåt påtvingat som jag inte heller gillar.
Är du heeeeeelt säker på att de inte säger "Ha'rusprit"? Du vet ju att barn hör bättre än oss "gamlingar". :)
Detta är min nuvarande blogg - http://ninalindh.blogspot.com
Nina: Nej, det KAN vara jag som hört fel... men i fortsättningen vet jag ju vad jag ska säga.
Jag ska kolla på nyligen och kryssa grönt!
Jag tycker också att det blir lite krystat ibland med dessa fridshälsningar, även om jag ju förstår tanken bakom. Ja, vad mycket märkligt har inte barn tyckt sig uppfatta av det som sagts i kyrkan.
Klarsynt jänta! Hon får vara med i min kör när hon blir lite äldre. ;-)
Evatina-beth: Jag minns att det var mycket jag inte förstod som barn, men efter att ha hört det massvis med gånger, var det som om jag inte behövde fråga, men inte vet jag om jag "visste" rätt...
Krystat är ordet! jag hälsar gärna på vanligt sätt.
Miss G: Fast ingen av oss får sjunga med när hon sjunger - hon ska alltid vara solist!
hahha, ska tänka på saken :)
Oj vad vi sktrattade åt lilla gulles fridshälsning!
Vi går ju i kyrkan då och då nuförtiden och en del saker är nyheter för oss. Att man får doppa oblaten, t.ex. När jag var liten fick man inte doppa smörgåsar eller bullar eller sånt, så det känns väldigt konstigt, tycker jag.
mormor Hannele: På spriten eller friden?
Ö-råttan: Det förnyas hela tiden, fast allt blir inte till det bättre. Många ogillar att stå i kö för att få nattvarden (inte jag) och så är det nästan alltid glutenfritt + druvsaft (det är bra!)
Fridshälsningen kan de gott skippa - men nu vet vi vad vi ska fråga...
: D
Så passande i körka!
ja, barneb är härliga och spontana!! Dom ser skaer som vi inte ser ibland...
är i eskilstuna och jobbat 1 natt av mina 2. kryper snart ner o sover...nu när andra är i full gång o jobbar...
Kram!!
Underbart och självklart på något vis :-D
Marianne: jag ska mumla samma sak på söndag...då ska jag vara kyrkvärd.
Margit: Låter jobbigt med nattjobb... det skulle jag nog inte palla med. Speciellt om jag hade så mycket gäster som du och Lasse.
Vonkis: Javisst, det är klart man frågar... fröken i skolan frågade det säkert varje dag under vintern.
Haha!
Vansinnigt roligt!!! Men vad säger kyrkopolitikerna som tydligen läser bloggen om du talar om att du ska mumla det nästa gång du hälsar på dem i kyrkan?
ab: :)
Musikanta: Jag tror faktiskt att de bara ler... Att Gud har humor, det vet jag.
Skicka en kommentar