Jag har länge och ofta stört mig på att ungdomar i min närhet slirar på konsonanterna, som om det vore för jobbigt att orka få fram de retroflexer, frikativer och klusiler som krävs för att jag ska höra sedan jag har långsamt har fått en lätt hörselnedsättning på ena örat.
Men - sen en tid tillbaka har det hänt nåt. Lyssna på unga programledare i tv och radio, så förstår du vad jag menar! Det slår nästan gnistor om konsonanterna när de smattrar fram i en fart som får vokalerna att huka sig i slutstavelserna. De får bara vara med för att betona lite här och där. Ibland (innan jag blir så trött av smattret att jag slår av) brukar jag slå takten till - och det funkar bra med tvåtakt till detta hetsiga sätt att prata.
Jaha... tänker nog mina kära läsare - nu är hon igång och gnäller igen. Och det är helt sant. I dag kom jag det här märkliga och moderna sättet att prata inpå livet. Riktigt nära!
Mina berättartexter (till projektet i Eskilstuna) lästes in i en inspelningsstudio och jag var med om det skulle behöva ändras på något. Det enda som behövde ändras var de märkliga betoningarna som kom lite huller om buller och ibland gav mycket konstiga vinklingar. Inläsaren var en rar tjej som är i full gång med sin skådisutbildning och redan har gjort en del insatser som röst i tecknade filmer, käck och framåt, hon kommer säkert att gå långt. Där ska man prata fort, sa hon.
Många omtagningar blev det... och mycket tjat om legato, vokaler och betoning. Hon var duktig att ta regi och resultatet kommer att bli bra, ingen hör ju hur många gånger det togs om.
Språket är lite gammaldags - det beror inte på min ålder, utan på att det handlar om 1800-talet - så jag förstod att vissa av orden var nya för tjejen (som sjangdobel och cheviot), men jag blev snopen att hon inte kunde uttala ordet högtidlig som höck..., utan om och om igen sa hög-tidlig med g. "Snön hängde i stora sjok från taken", är sjok så gammalt? Och "...om föret var bra, åkte vi släde..." Vad säger man nu? Glidet? Man kan väl inte säga bra väglag när det gäller släde, eller? "Vi lekte och glammade..." (Jag hoppas att de yngre läsarna svarar!)
Ack, så ålderdomlig jag kände mig... minst som om jag var med på 1800-talet. Min mormor, som föddes 1882 och levde tills jag var 23 år, hade ett ordförråd som inte stördes av några som helst moderniteter. Eftersom jag kan höra henne i andanom är det ju nästan som om jag hade varit med när hon var ung.
Ojoj, en hel dag borta från spisen... eller, hela köket... mycket kvar att göra har jag...
35 kommentarer:
Hade tappat bort dig och din blogg men hittat den igen! Min man har haft synpunkter på unga presentatörer och deras underliga sätt att betona texten, jag misstänker att ni talar om samma sak.
Beträffande äldre uttryck så minns jag med glädje min pappas "omgjordande av mina länder" - det hör man inte ofta nuförtiden!
bästa hälsningar
Marianne Berg
Jag har lyckats klara mig så här långt genom livet utan att vet vad retroflexer, frikativer och klusiler är. Jag kanske ända klarar mitt tal någorlunda. Däremot har jag helt klart för mig vad cheviot är och naturligtvis måste man använda "föret" när det gäller slädåkning.
Ja det är mycket som har förändrats i talet. Det som stör mig mest på tv är de där sofforna där fyra-fem personer sitter och babblar i MUNNEN PÅ VARANDRA! Hur ska man höra någonting?
ab (läser du hos henne?) har också skrivit en del om just ord som unga människor inte förstår. Hon har en ung man som studerar juridik och jobbar extra i kassan som hon testar ord på. Han förstår inte en hel del ord, ord som jag tycker är helt normala. Nu kommer jag inte ihåg vilka ord det var exakt, men som sagt, helt vanliga. Jo, "lummigt", är ett exempel. Vad ska man annars säga än lummigt? Och han studerar som sagt juridik!
Här skulle ingen komma på att säga "höck-" i början av "högtidlig". Vi säger det precis som det står.
De tecknade filmerna är en historia för sig. Jag tror att barn som konsumerar mucket sånt blir stressade. Det är ett fruktansvärt tempo och ett ganska svårt språk med många anspelningar på sådant som barn absolut inte förstår. Det är också mycket dialog som inte alltid följer handlingen så tydligt. Jag möter i mitt jobb en del barn som tittar mycket men som inte får ut något av det de ser. Jag brukar rekommendera föräldrarna att låta barnen se sagor med en berättarröst, det fungerar bättre. Sen kan man titta på sådant med dialog och som har ett känt innehåll, det kan vara ett lämpligt steg vidare.
Jag själv blir själv fullständigt utpumpad av att höra på de kommersiella kanalernas tecknade barn-TV med hysteriskt babblande och slarvigt "fyrkantigt" tecknade figurer. Det finns några undantag, men mycket är (nu tänker jag också gnälla) skräp.
Jag tänkte på något liknande en sömnig morgon med radion igång.
Först var det någon som talade mer legato och sen var det om inte stacato så åtminstone klart åtskilda stavelser.
Du får gärna förklara fonetiktermerna för mig med.
Du har helt rätt: fel betoning gör att budskapet blir svårare att ta till sig, gör att det viktiga lätt tappas bort. Och problemet är stort i etermedierna ... tidningarna tiger ju still, s a s!
Har också undrat mycket över unga programledares och andras märkliga betoningar. Kommersiella TV-kanaler är värst, och värst av alla är Karin Winther som dock har blivit bättre sen hon kom över till SVT. Annan röstcoaching kanske.
Men jag förstår inte vad du menar med högtidlig. Det måste vara dialektalt att uttala det som höcktidligt. Se gärna mitt inlägg idag om uttal, det tangerar ämnet!
Mina barn säger att jag använder ord som inte använts sedan världen var svartvit.
Just höcket tror även jag kan variera.
Men resten var ju bara vardagsmat. Så är jag också 60-talist. Ingen ungdom direkt.
Men jag vågar lova att alla mina tre ungar (16, 14 och 12) är hemma på det mesta utom cheviot. Och läser man det i en text behöver man ju bara begripa att det är ett slags tyg.
(Får jag räknamig till de yngre läsarna???) Har koll på både sjok och före. Före brukar väl de flesta ha koll på, i alla fall i vinter OS-tider. Sjok brukar det vara värre med men jag hat alltid trott att det har varit ett ord på min dialekt när eleverna inte har fattat vad jag har pratat om när jag använt det ordet. Sjok alltså.
Marianne: Ja, det var ett tag sen. Jag har så många favoriter att jag strikt läser hos dem som skriver här, finns inte en chans att hinna med fler.
Jag har hört uttrycket, fast bara i bibliska texter, var tvungen att googla på "omgjora sina länder" för att komma ihåg betydelsen. Javisst, ja! var reaktionen... (Mina föräldrar som flyttade så ofta borde ha använt uttrycket, men de gjorde de inte fast de var så bibelsprängda).
Evatina: Jag skojade lite... jag har ju läst fonetik en gång i tiden och ville bara briljera... det är de olika konsonantljuden som har olika namn efter var och hur de bildas.
Marianne i Kairo: Ja, jag läser hos Annika B, men det är alltid så krångligt att kommentera där, så du ser inte mitt namn där så ofta.
Det är dösvårt att höra när de pratar på en gång, gärna vända bort från kameran... men de kanske inte är intresserade av att nån hör - bara av att de syns? Vad vet jag?
Ingela: Jag kämpar också hårt med föräldrarna till mina invandrarbarn, att de ska se vanliga svenska program och svenska filmer som inte har en översättande berättarröst, utan riktig. Men det är en hård kamp...
Jaså, säger ni högtidlig som det står... här i trakten har jag aldrig hört det.
Cecilia N: Kan det ha varit Ring så spelar vi? Det avslutas numera kvart i 10 för ett ungdomsprogram där de har makalöst hemskt sätt att liksom pumpa fram orden. Jag stänger av efter första meningen.
Ang. termerna: Se ovan!
K-häxan: Jag har varit förvånad länge över att ingen tar upp det här fenomenet. Kanske nåt för Spraket i P1, eller Fredrik L-ström?
Annaa: Hon är en av dem jag syftade på! Fast jag har bara sett henne i modeprogrammen.
Jag har bott på många ställen i södra och mellersta Sverige, men har aldrig hört högtidlig där första g-et låter annat än k. Men det kanske har ändrat sig, eller är olika dialekter. Ingela skriver också om att hon säger det med g. Den här tjejen är från Sthlm.
"När världen var svartvit" - det var kul. Våra barn säger "då när allt kostade 25 öre" men det var ju samtidigt :)
Cruella: När jag var barn hade vi inte tv, utan de kvällar när mina föräldrar var hemma, satt vi och pratade vid kvällsmaten, och vi ungar tjuvlyssnade på många vuxensamtal - och förstod av kontexten vad det gällde. Den här tjejen var så smart att hon borde ha förstått att "en sjangdobel (går att stava med sch, såg jag!) kostym av finaste cheviot" borde handla om ett tyg.
Jag använder ett vuxet ordförråd i skolan, jag är helt säker på att barnen förstår vad jag säger. Men det går inte att läsa gamla böcker högt för barnen. Jag har prövat med en 50-talsdeckare som handlar just om den här staden, men jag fick ideligen göra om texten, de förstod inte ett smack - och i en klass yttrar det sig så att ungarna pysslar med annat när de inte förstår.
Jag är mäkta förvånad att vi som är födda långt tidigare klarade att läsa såna böcker utan hjälp.
Ja fel betoningar kan verkligen få det hela att bli konstigt.
Men ordet högtidligt blir jag förvånad över....aldrig hör jag någon som säger det med höck i början.
Här säger vi det som det med G i höGtidligt.
Vonkis: Helt klart platsar du i den yngre läsarskaran! I alla fall i vintras hörde jag ordet sjok ofta när det hängde snö utanför takkanterna!
Londongirl: här droppar det in innan jag hinner svara... Jaså, tänk om jag inbillat mig att fler än vi här säger höktidlig... Men ni säger väl [hökt]som motsats till [låkt] - det är för mig ungefär som med pangkaka, i stort sett omöjligt utan att ljudet ändras. (Jag har kunnat termen för det, men är inte säker på om jag minns rätt...)
Assimilation, progressiv och regressiv, va. Höck eftersom 't' är tonlöst, då färgas 'g' redan i förväg av uttalsstället/sättet.
Cruella: Det var assimilation jag tänkte på, men jag iddes inte slå upp och kolla om jag mindes rätt. Tack!
Lingvistik med ett ordentligt fonetikblock var mitt allra första universitetsämne! Jättejättekul, och tänk så ung och kunskapsinsupande jag var då. Nästan allt finns kvar:-)
Cruella: Mitt förhållande till fonetiken var inte särskilt kärleksfullt. Det ingick både när jag läste tyska och engelska (det senare i ytterligare en omgång på lärarhögskolan). Alltså tre gånger. Och jag körde första gången på alla tre - därför har jag tenterat sex gånger, och till slut lärde jag mig ett och annat... :) Men jag har glömt jättemycket...
Fonetik är jättekul! Det skulle säkert gå att gräva ner sig ordentligt i ämnet och hitta ett liv nere i fonetiklabbet i humanisthuset! Och assimilation blir det bara om man uttalar "högt" och "lågt" med kort vokalklang. Det förklarar varför vi säger olika.
Ingela: Jag tycker att det är intressant, men nej... jag skulle inte kunna gräva ner mig i det.
På en mycket bra kurs i språkhantering, som jag gick för några år sen, lärde jag mig att det inte finns talregler. Man får säga precis hur man vill - med risk för att andra tycker att man är obildad,korkad eller kreativ... men nedskrivna regler om hur man får/inte får säga, det finns det inte. Däremot skrivregler (som håller på att luckras upp en hel del).
Det där smattrandet har jag också lagt märke till när jag lyssnar på svenska radio och tv. Det låter ungefär som om de är soldater som ger order, fast tyst, utan att skrika. Eller tränar hästar. "Nu rrrrider vi snabbbppt härrr". I mina öron låter det väldigt konstigt, och ganska otrevligt eller hätskt, hur jag nu ska uttrycka det. Eller spydigt? Det låter lite som om de har ett spydigt leende på läpparna när de pratar, även om det är en rapport från en trädgård. Ett väldigt märkligt fenomen. Det låter strängt! Ja, där har vi det. "Japp! Jahadu! Prrrrecccisss ssså! Japp! Jaja, serrru!"
Härligt, här finns insatta, då ska jag passa på att fråga. Min fonetiklärare på UU när jag läste engelska, påstod att alla säger rosbiff. Huh? sa vi. Ja sådant man äter till potatissallad, sa han. Rostbiff menar du, sa vi. Ja men ingen säger det, alla säger "rosbiff" sade fonetikläraren entusiastiskt. Vi tyckte han hade fel, jag har aldrig hört någon uttala det som "rosbiff", gör man det i någon dialekt?
matilda: Vet du, det gläder mig att det är så många som känner igen det och håller med, jag har knappt vågat gnälla över det, har tänkt att det bara är jag som är kritisk och omodern. Sturskt och spotskt är väl gamla fina ord (som de säkert inte kan själva) som passar in på det sättet att prata.
PGW: Jag själv är säker på att jag säger rossbiff, alltså inte med långt o som i ros, men nåt t hörs då rakt inte när jag säger det. Samma med röövin, inte hörs det nåt d där - men Fredrik L-ström påstår att det mer och mer kläms in ett d numera, så att man säger rödvin som det står.
NI SOM SÄGER HÖGTIDLIG med g: Jag undrar, säger ni det med långt eller kort ö?
Nä inte Ring så spelar vi. Morgon på p1 där de är olika redaktioner som byter av varandra.
Jag säger nog ö som i höck, men jag kan inte avgöra om jag säger ck eller g. Jag kanske rent av sväljer den delen och går direkt på t?
Ingela. Jag har en umu-kollega här märker jag: Fonetiken i källaren. Intressant utställning där i korridoren som jag aldrig hinner stanna vid.
Cecilia N, försök säg hö-tidlig så hör du att du ingalunda sväljer:-)
Säger du med kort 'ö' säger du antagligen också 'k', dvs den tonlösa varianten av 'g' som färgas av den tonlösa klusilen 't'.
Håller med om råssbiffen också.
Mänschan är av naturen lat, därav alla försvinnanden. Och just därför är det intressant att vi gör våld på vår natur och börjar uttala skriftspråksenligt - bara för att det ståååår så.
Långt ö. Hööögtidlig.
Spydigt låter det. Håller helt med Matilda där...
har också reggat på det då jag sett svenska program online, och då jag är hemma i sve...
Före och sjok är ord jag absolut trodde var still going strong...
Vad säger man om före numera då??? Tror inte att det är ett ord dom dött ut.
Använde ordet "skönja" nyligen bland mina svennekompisar här i DC, två av dem hade aldrig hört det förr, sa de.
HAR ingen aning om vad retroflexer, frikativer och klusiler är. HIHI!!!
Glammande är ett ord jag skulle kunna använda. Glam och stoj!
Intressant inlägg, som alltid!
I min stockholmska värld heter det höcktidligt, det är bara präster som uttalar det som det står. ;) (Kanske för att präster ofta kom från andra delar av landet?) Sjok hör också till mitt normalordförråd.
Men det är ett riktigt problem det här med att barn - och även tjugofemåringar - har tappat stora delar av svenska språket utan att, vad jag förstår, få något nytt i stället. Förändringarna går för fort. En sjuttioåring och en tioåring ska normalt förstå varandra, bortsett från ett och annat nytt slangord som sjuttioåringen kan lära sig. Det nya sättet att tala är också märkligt. Du gör en kulturinsats, Bloggblad, när du styr barn och föräldrar till bra filmer och böcker.
Jag tror det är det slarviga och spydiga sättet att tala som gör att jag inte kan se svenska bygg- och heminredningsprogram. Jag ser bara brittiska. I svenska program tycks allt handla om programledaren själv, man lägger aldrig riktigt märke till vad det egentligen talas om.
PGW: Jag testade den helt ovetande maken och bokstaverade rostbiff och frågade vad jag sa... med öronen på helspänn. Jag hörde t-et faktiskt, aningens men ändå.
Cecilia: Ibland räcker det att man ens tänker bokstaven så blir det en färgning av den.
Cruella: Du kan verkligen det här! Heja! Jag säger helt klart råssbiff även om makens t hördes.
Matilda: Jag tror nog att det kommer att heta hööögtidlig om några år, eftersom det tycks gå åt det bokstavstrogna.
Annika: Det är nog en himla skillnad om man bara säger ett lösryckt ord utan kontext. Så gör jag bara när jag ska vara elak och bevisa för en del elever som tror sig inte behöva sv-undervisning längre... då tar jag till lösryckta ord av typen: grensle, gavel, tröskel, mungipa... ingen av dem klarar det. Fast en del kanske gör det i ett sammanhang.
(Alltså, elak är jag väl inte, men många tror att deras ytflyt är all svenska som finns att lära sig.)
Tack Annika för dina vänliga ord.
ab: Jag svara bara: Amen! Vi är inne på samma linje helt och hållet. Och just byggprogrammen har jag stört mig på länge, i början fattade jag inte riktigt vad det var som kändes fel med pratet.
Jag säljer liksom hela svenskpaketet på mitt jobb... har fått många att gå och titta på valborgsmässoeld och midsommarstång o.dyl. Sen lägger jag mig extra vinn om att använda hela språket. När jag skriver i datorn får jag ofta grönfärgat "ålderdomligt" av Word.
Matlagningsprogram à la Gordon R kan vara rätt hetsiga även på engelska, men annars föredrar jag det. Simon & Tomas har ett helt annat sätt att prata (mina storfavoriter!)
Himla intressant läsning, både inlägg och kommentarer. Högtidligt : långt ö och g. Fonetik är /var roligt, men jag har nog förpassat det mesta på vinden.
Att lyssna på hur människor pratar är roligt, men jag tror inte att det är så många ungdomar som reflekterar över uttal och ord. Tyvärr.
Lena: Tack - jag märker att språkfrågor intresserar mina läsare, och det är ju inte så konstigt; kaka söker maka etc.
Det har väl alltid varit så att ungdomar gjort revolt bl.a. genom sitt språk, jag minns så väl på 60-talet när mor och far inte alls hängde med i våra nya uttryck. fast jag minns inte exakt vilka de var, bara att de klagade.
Ungdomar nuförtiden har ju mängder med uttryck som det är svårt att hänga med i med alla sms-förkortningar som man t.o.m. säger... "lol" etc.
Vem var det av de gamle tänkarna som tyckte att det inte var nån ordning på ungdomarna redan då, för 2000 år sen? Platon eller Sokrates... och det verkar hålla i sig.
Och jag säger som Ingela: högtidligt, med tydligt g.
Om det nu spelar någon roll .-)
I tv-reklamen (jag skrev om det idag) säger kvinnan Maaarabou, med a:et som a i mat.
Iofs säger man ju mager och mara också .., med samma a .., så vi kanske har uttalat det helt tokigt i alla tider?
På din fråga Bloggblad, om hur vi uttalar ö:et i högtidlig, svarar jag: precis som i högrest.
Elisabet: Som jag skrev nån annanstans här, så finns det ju inte talregler, man kan säga hur man vill, men det är himla intressant att vi säger så olika.
Jag förstår precis med exemplet högrest - när jag testat med långt ö har det blivit FÖR långt.
Jag hajar alltid till när folk säger passi'v och akti'v - det är samma grej, säkert är det hälften av befolkningen som säger a'ktiv och pa'ssiv (som jag), men vad är fel och vad är rätt??? Spela' roll, då? (För att leka ung för en stund...)
Skicka en kommentar