Hur sjutton kan man komma på idén att göra ett bord med mässingbricka fastskruvad? Inte är det en kvinna som hittat på i alla fall...släpa ut bordet i köket, putsa (det sitter rätt hårt när man bara gör det vart femte år!) och blaska så gott det går. Men fint blev det. Jag kan förstå varför det kallades fattigmansguld, även om mina egna förfäder inte ens hade råd med fattigmansversionen av guld.Nåja, efter att ha haft vissa funderingar på att låta tiden sätta sin tand i de ärvda prylarna (alltså dem som inte har smugits iväg till auktionskammaren eller Återvinningen), har jag ändå putsat. Till och med kristallkronan är blank! Och nej - jag behöver inte en massa beröm, jag går omkring och jäser av självgodhet och klappar mig själv på axeln med de urtorkade nariga händerna, det räcker med det.
Jaha. Vad gör man mer en ledig dag efter att ha tröttnat på att glo på molnen? Jo, man kan ta itu med den tråkiga blusen som aldrig blev använd för att jag antingen såg ut som en gammal tant eller som en servitris, eller både och. Jag har rotat i min knapplåda (blev inspirerad när barnbarnet var här och berättade en liten saga om alla fina knappar hon hittade) och är inte helt säker på att jag kommer att använda blusen ändå, men den blev i alla fall roligare.
Som belöning för ett gott dagsverke tänker nu blogginnehavaren traska ner till stadens livspuls sommartid: kanalen, och unna sig en kula pecannötsglass... fast inte på det kända dyra stället, de har samma glass mycket billigare i kiosken bredvid, och det är ingen serveringsavgift på bryggan, men samma utsikt över båtar och folkliv.Oj, så ytligt liv.... tänker nog någon. Men att jag skulle blogga om översvämningar och brandrök -- vad hjälper det? Nej, för att höra/läsa om det kan man se på tv eller läsa tidningar.
29 kommentarer:
Jag tycker att du beskriver det svåra här och nu väldigt bra, så grattis!
Jag tror minsann jag också ska unna mig en glass idag.
Här unnas ingen glass .. jag är ingen glassfantast, - förutom Cornetto Jordgubb - och den finns garanterat inte i frysen.
I stället leker jag Syster Elisabet. PV är sjuk (döende, säger han själv .."kom hit med papper och penna så jag får skriva testamentet!" sa han ...)och jag springer upp med Alvedon och baddar visserligen inte på pannan, men kommer med några små uppmuntrande tillrop.
Hoppas din glass smakade bra!
Lena: Tack, jag vet att det ibland lyser igenom att det inte alltid är så lugnt och rofyllt som jag försöker få livet att framstå i bloggen :) Men desto skönare när enda problemet är om jag ska gå ner eller ta bilen...
Elisabet: Men kära nån! Ni som har (eller är det redan haft?) huset fullt av gäster! Hälsa till honom att vad det än är, så är det enklare att föda barn!
Knappar är kul och kan pigga upp det mesta! Även när sommaren är på väg att ta slut!
Bra sätt att pigga upp blusen! Hoppas den blir använd nu.
Det där med glass lät gott, kan man dessutom äta den i trevlig miljö så blir det väl en extra njutning.
K-häxan: Jag såg nåt liknande för ett par år sen - den "nya" blusen fick godkänt av maken.
Humlan: Ungarna i skolan tycker nog att det är kul med en färgglad vit blus, kan alltid slita på den där. Glassen smakade utmärkt! Det märks nu att semestrarna är slut för många, det kryllar inte lika mycket där nere längre, även om det fortfarande är en del turister.
Jag hade en gång en nära medarbetare med stor känsla för mode och snygga karlar. Det hände ibland när jag kom med nåt nytt på mej att hon tittade en stund och så sa hon "Råttan, den där färgen/modellen/längden GÖR INGET för dej".
Så nu frågar jag mej när jag ska sortera och kasta: "Det här plagget, GÖR det nåt för mej?" Om det inte gör det då åker det. - Plus att om jag inte trivs i ett plagg, då åker det också, oavsett hur snyggt det är!
Jag ger grejerna till Myrorna,som kommer de till nytta ändå.
Ö-råttan: Det var en bra fråga. Den ska jag anamma.
Normalt gör det inte alls ont när jag lämnar iväg kläder jag inte längre använder, tänker också så att nån annan kommer att få det. Men ibland, när jag ändå tror att jag ska använda det, är det svårt.
Vi har varit med ett helt billass till sopstationen och i morgon kommer jag att köra iväg ett till - osorterat som jag får betala för. Vad är väl 70 spänn mot att få tomt och fint i vrårna?
Bloggblad: Jag är av den klara övertygelsen om att det är knapparna som är pricken över i:et. Det har hänt att jag bytt knappar i köpta plagg och de har snofsats upp otroligt av det lilla. Din blus blev jättefin med lite färg på knapparna.
Cicki: Ja, de är viktigare än man kan tro. Jag hoppas att blusen kommer att kännas bra så att den får upprättelse efter ca 10 år på en hängare...
Vad det glänser om bordet! Det var mycket jobb det. Du har förtjänad dig lite beröm, verkligen!
On blusen blev fint den också.
Hälsningar / ela
Ela: Tack. Det var faktiskt jobbare än att putsa diskbänk...:)
Och nu har jag varit på sopstationen med det sista lasset. Känns underbart.
Det är väl härligt att man kan få läsa om trevliga saker i bland. Vi vet ju så väl att det finns så mycket elände runt omkring oss, men det blir ju inte bättre för att vi ältar det hela tiden. Nu njuter vi av livet, så gott vi kan!!!(med puts av koppar, städning och knappar)
Kram från Eva
Evatina: Jag tänkte när jag var ute och gick idag, att det är bra orättvist... här går jag och njuter och är glad och tacksam - och så dör andra i lera och lider av rök och hetta. Känns lite kluvet att tacka för att jag har det så himla bra. Döva samvetet med en summa?
Oj, men blir det så där blankt är det ju verkligen tacksamt att putsa!
Piffigt med knapparna i blusen. Och påhittigt!
Och glass finns på min plan för den här dagen. Är på sluttampen av ena sommarkursens slutuppgift och tror att glass är precis vad som behövs för att få den klar :)
Det var snyggt!
Mossfolk: min mamma samlade koppar, och hon putsade det var tredje vecka - så det blev aldrig någon skillnad. Det blir det hos mig!
Jag gillar ju det där med påhitt, jag får riktigt hålla igen ibland - för jag vet att jag lätt kan tröttna mitt i...
Samuel: Tack - välkommen hit!
Jag måste bara skriva att du har en alldeles unik förmåga att få till ett läsvärt skriv av vanliga vardagshändelser! Å det blir roligt att läsa...
Sen att kunna njuta av dagen som getts oss.. det är väl inte att leva livet ytligt. Det är ju att leva livet fullt ut... tycker jag.
Varm kram...
Hörru - ha´re bara bra dom sista dagarna - sen´ blir det allvar!
Lördagen är snart över så jag önskar dig en skön och fin söndag istället! Kram på dig.
Oj vilket bra avslut i inlägget :) Precis så är det ju :)
Elisabeth: Tack för dina vänliga ord, jag blir glad när någon tycker om att läsa det jag skriver.
Kram till dig med!
Eleonora: Tack - jag hoppas att du får sköna dagar också, även om du inte laddar för att gå till jobbet.
Christina: Ja, men det känns kluvet att nästan njuta mer av att inse hur makalöst bra vi har det - men jag kan ju inte sitta och deppa och inte njuta för att andra har ett helvete. Skicka en slant per telefon och dämpa samvetet en aning.... nästan som att spotta i havet.
Bordet är bergis inspirerat av de österländska brickborden, som det finns gott om här. Men det är meningen att de ska sitta lösa ovanpå en ställning med ben, så att man kan bära med sig allt på en gång när man serverar och dukar ut. Och putsar. Vi har två men vi har dem på väggen. Haha, nä, utan beställningen : )
Vita tråkiga blusar tycker jag är perfekt att ha under någonting annat, som en kavaj eller kofta, för att det inte ska konkurrera med det man har utanpå. Men den blev fin med knapparna. Om du inte använder den kanske du kan sälja den dyrt på Blocket!
Marianne: Det kan så vara, jag vet ju inte, vet bara att min svärfars far beställde alla möblerna, allt trä skulle vara svart... tydligen modernt år 1900.
Jag tycker att vita blusar kan vara jättefina på andra (om de inte är tråkiga som den här var) men själv känner jag mig alltid som en servitris, fast jag har aldrig varit servitris... så egentligen vet jag inte hur det känns.
Väldigt inspirerande uppiffning! Det blev hur kul som helst och du har ju glimten i ögat för att kunna bära den också.
Skrattar åt din empatiska förmåga som gör att du kan känna dig som en servitris utan att ha varit det. Du kanske var det i ett tidigare liv? :-)
Miss G: Städerska har jag varit, och hotellreceptionist. Även storköksbiträde (fast jag var ingen lyckad sådan). Men servitris... näe, aldrig. Jag har ju sett dem! Och det är väl samma sak? Alla vet ju hur lärare är - för de har sett dem!
bloggblad: Det finns några sånadär yrken, såna som alla tycker sig kunna lika bra som yrkesmänniskorna. Fan vet varför. Nej förresten -- det är inte bara fan som begriper det: ju mindre man begriper i allmänhet, desto mer tror man sig ju veta. Jag kan bli röd om öronen ibland när jag tänker på yngre upplagor av mig själv. Och jag är säkert nästan lika enerverande än idag trots att jag rimligen bör ha lärt mig mycket mer sen dess ... :-/
Miss G: Skriveriyrken hör nog också dit! Jag får ofta in material av folk som tror sig kunna skriva, och kan sitta länge och försöka reda ut det till läsbarhet.
Hördu, vi glömmer det där med allt vad vi behärskade som unga...
bloggblad: Språket är ett märkligt redskap på det sättet: _alla_ förfogar över det -- men så olika kraftfullt/verkningsfullt/ändamålsenligt det är i olika människors händer!
En bricka fastskruvad på ett bord. Jo men det
lät väl som en bra (?)
idé?
Inte?
Skicka en kommentar