fredag, augusti 06, 2010

Tillbaka till vardagen

Så där, då är alla småinstrument bortplockade från köksbordet, mikrofonen undanlagd och sagoböckerna tillbakaställda för den här gången. I dag bör jag hinna diska också...
Det låter på alla aktiviteter och på farten som om barnbarnet är hyperaktiv, men så är det inte. Hon är bara enormt pigg på att göra nåt hela tiden - och diskutera och fundera och fråga och berätta. Jag undrar hur jag klarade att ha två små barn och samtidigt sköta hus och hem och jobb, jag hinner inget mer än att vara sällskapsdam nu...

I går åkte vi på konsert i S:t Anna med Peter Johansson, hans kusin Matilda Hansson och deras syskon/kusiner som härlig bakgrundskör och duktiga musiker från trakten. Underbart väder, medhavd räkmacka i väntan på insläpp, och så ljuvlig musik i fin kyrkomiljö. Vi fick tips från vaktmästaren var vi skulle sitta för att höra bäst, och faktiskt - ljudet var enormt bra. Varenda stavelse hördes.
Det konserttränade barnbarnet frågade bara ett par gånger under tvåtimmarskonserten om det var slut snart... men när Peter gick ner i gången och sjöng och flörtade lite med henne och gav henne high five... då försvann tröttheten! Sen när det var slut och både Peter och Matilda klatschade mot henne när de gick ut - då var lyckan fullkomlig.

Jag erkänner att jag var tårögd flera gånger under konserten. Vilka ungdomar! Så proffsigt och säkert och glädjefyllt och ... ja, jag vet inte vilka ord jag ska ta till. Jag blev bara så himla lycklig att få höra dem. Matilda är dessutom vacker som en dag och rör sig som en älva när hon sjunger. (Rörelserna studerades in noggrant av barnbarnet!) Jag hoppas att deras faster/moster som tillhör min läsekrets hälsar till dem att jag är lyrisk och glad över att de finns! Extra stolt är jag förstås att Matilda ska sjunga/agera den vuxna huvudpersonen i höst i det projekt jag jobbat hårt med under vintern. Självklart köpte vi en skiva...
När man är så nära havet så är det bäst att passa på. Det var ingen mer som tyckte, så trots att det var ljummet i vattnet och sol och bara sen eftermiddag, var det ingen mer än vi i det fina badet i Sanden.
Notera det praktiska omklädningstältet - dottern ratade det när hon var i 10-årsåldern och allt orange/brunt var töntigt. Sen har hon hånat mig för att jag envisats med att använda det själv - och nu... är det inte töntigt längre. Barnbarnet tycker att det är ett kanonbra plagg!

Nu = Full fart mot verkligheten. Avfrosta frysen.... diska... åka till sopstationen... skriva några reportage till församlingsbladet... handla... röja på skrivbordet... (det senaste står alltid sist på listan och har en tendens att glida över till nästa dags lista).

18 kommentarer:

Elisabet sa...

Alltsammans låter härligt och jag tycker att jag känner igen den där Peter ., men kanske är det för att han är lik någon i antikrundan, eller ...?

Miss Gillette sa...

Tålig liten tjej -- två timmar tror jag inte min dotter (den som är jämnårig med henne) skulle klara. Men kortare konserter är både hon och lillsyrran med på ibland och det är ju jättefint att kunna dela såna upplevelser med dem.

Badtältet ser högintressant ut! Hur är det konstruerat? Helt hopsytt längs sidorna, eller?

Bloggblad sa...

Elisabet: Han har varit med i Så ska det låta flera gånger + diverse andra stora sammanhang på Skansen m.m.

Miss G: Du vet, den här lilla har ju tänkt sig sångarkarriär...

Ja, det är ett enda stycke som är ihopsytt + ett hål med sprund för huvudet, det kantade jag bara med vanligt kantband. Hade jag gjort det nu, hade jag gjort en V-ringning och inte runt med sprund och knapp. Ännu enklare. Det mest använda plagget de senaste 30 åren. Dottern var nog ca 4 när jag sydde det.

Bloggblad sa...

Jag måste sluta med att stanna till vid datorn varje gång jag har ett ärende hit upp!!!!

Vonkis sa...

De är verkligen otroligt bra de där syskonen. Norrköpings kommun bjöd oss anställda på konserter med dem strax innan jul och det var en fröjd för både ögon och öron.

Cicki sa...

Det är väl så att man väljer att ge barnbarnen all tid man har. Vardagssysslorna hinner man med sedan. Jag kan också fundera ibland över hur man orkade förr, med barn, plugga, jobba extra, föreningsaktiv, samt sköta hus och trädgård. Allt på samma gång, i princip. Det är väl bara så att man orkar det man måste och hade bättre ork när man vara yngre. Jag sov betydligt färre timmar då än vad jag gör nu, t ex.

En liten tant sa...

Här är det fullt upp som vanligt ser jag. När du fått upp ångan i röjandet kan du åka norröver och ta mina röror också!

Jag är tillbaka i bloggland, "argare" än någonsin.

Bloggblad sa...

Vonkis: Jag funderade på när jag hörde dem första gången, och det är nästan 20 år sen, då var de väldigt unga och underhöll på en körfest. Sen har jag avnjutit dem lite då och då genom åren.

Cicki: Det KAN ha berott på att vi var yngre... och inte så bekväma.

En liten tant: Nänänänä, när jag är klar (viket jag vet att jag aldrig blir) då ska jag bara njuta.

Jättekul att du är tillbaka. Jag ska genast kolla vad du retar dig på nu!

Marianne sa...

Åh, Peter Johansson är en av de få artister jag tycker är allra, allra bäst (och kanske den enda yngre artist jag vet vem det är)! Så fantastiskt att få vara med på en konsert med honom! Jag skulle bli stolt om han gjort high five med mig också : )

Haha, jag trodde jag röjde på skrivbordet i dag när jag städade, men det syns inte! Det är lika nedkluttrat som vanligt. (Jag tycker klutter är ett bra ord, men jag är osäker på om det är svengelska eller om det är svenska. Orkar inte kolla just nu.)

Lena sa...

Det är inte ofta man blir så berörd av konserter. Härligt att ha delat det med barnbarnet. Mina döttrar pratar ofta om sådant de gjort med mormor när de var yngre.
Snarlikt badtält , men rött, sydde min mamma till mig på 60/70-talet. Jag tyckte också att det var oerhört pinsamt.

Miss Gillette sa...

bloggblad: Uppfattat: syr jag ett ska det bli med V-ringning.

Bloggblad sa...

Lena: Det är inte så ofta i sommar som jag i smyg torkat en tår...

Det är nog mer pinsamt med mammor än med mormödrar!

Jag hoppas ju att mitt barnbarn minns mig annorlunda än vad jag minns min elaka mormor som inte tyckte om barn.

Miss G: Jag hoppas på att få se en bild när det är klart. Om det blir nåt.

cruella sa...

Jag tror som Cicki att mycket handlar om att man är så fokuserad när man umgås med/passar andras ungar - ens egna är inventarier i hem och hushåll och sysslor på ett helt annat sätt.

Bloggblad sa...

Cruella: Det stämmer! Jag släpper allt jag har för händer... det gjorde jag ju inte när mina var små.

Miss Gillette sa...

bloggblad: Badomklädning är ju egentligen inget bekymmer i familjen, men jag gillar plagget ändå och lägger det på minnet för den händelse det uppstår behov av ett. Jag tänker att det kan vara bra för huttrande barn, till exempel, men mina fryser ju aldrig, eller har inte gjort det hittills. Idag tog snartsjuåringen på sig ett par tofflor frivilligt för första gången, och det var nog mest för att hon kom på att de var söta (ser ut som hundar). Hon har haft dem i säkert fyra år. Men medan vi vuxna byltar på oss till och med inomhus riktigt ångar det om de båda små.

Ändå samlar jag på olika modeller av badkappor. Kanske är det mest för att jag är så badnostalgisk och har njutit så obeskrivligt i min dar av bad i olika former. Ja -- njuter än, förstås.

dagmaraxelsson sa...

Nu har jag sett bilderna av Peter, Matilda och ditt söta barnbarn :-)

Bloggblad sa...

Miss G: Visst är det konstigt! Jag frös jämt under hela min uppväxt - ja, ända tills jag kom i tonåren del II... :) Men mina barn har varit som kaminer, och barnbarnet är ännu varmare. Fattar inte...

Dagmar: Välkommen hit!

Miss Gillette sa...

bloggblad: Och jag, jag var en fryskotte ända tills jag fick första barnet vid 36. En arbetskamrat hade berättat för mig många år tidigare att det hade hänt henne, men jag trodde henne förstås inte.

Nu har jag en hel armada av tjocka tröjor som jag aldrig använder mer och har fått kapitulera inför det faktum att nånting uppenbarligen har hänt i min kropp. Och det är den avgjort största bonusen med att ha blivit förälder.