Så fort den här veckan kilade förbi! De tre dagar som jag jobbar i skolan blev välfyllda, och med konferenser på sen eftermiddagstid och andra möten/kör på kvällstid så blir det inte några minuter över till bloggläsande. Ganska snabbt går det att vänja sig av med det... på gott och ont.
Den ganska klyschan: "Det blir aldrig som man tänkt sig..." stämmer utmärkt. Jag hade tänkt vila mig rejält från all kreativ verksamhet ett tag framöver, men inte tusan har jag råd att tacka nej när jag får en förfrågan från en kompositör (med hög status inom det kyrkliga musiklivet) om jag vill skriva några texter på beställning. Självklart ställer jag upp...
Sen hörde en musikförläggare av sig och var i stort sett klar med utgivning av ett par låtar som jag trodde att han hade glömt bort, han lovade att ge ut dem för nåt år sen - så jag återkommer med lite reklam om de körnoterna när de nu kommer... (Vi har inte riktigt samma tideräkning han och jag - så glädjeskutten väntar jag med tills jag sett att det blir av.)
Jag hoppas ändå att jag får nån tid över då och då för att ha lite koll på bloggarvännerna, ovanstående förklarar väl varför jag inte kommer att vara så flitig här. Men vi ses!
Och för dem som inte har facebook och redan har avnjutit en musiksnutt från släktkalaset i Motala, kommer här lite pausunderhållning. De små sysslingarna klagade på att de inte kunde texterna, men jag sa att lalalala duger då, och det tog de fasta på genom alla Taubelåtarna...(Alltså, damen i mitten körde också med lalala fast hon nog kan, musiker som hon är...)
16 kommentarer:
Men alla svenska allsångslåtar är väl såna att de innehåller 80% "rajraj"? ;-)
Intressant med tonsättaren! Inte är det väl "Hm Hm"?
Cecilia: Nej, det är Hm Hm som ska ge ut sina arr av Lindas och mina + två från Det Stora Projektet. Den andre bor i Norrköping... och är mest känd för sina flickkörer, tror jag.
Härligt med ett släktkalas med sång och musik!!!
Så hade vi alltid förr, när den äldsta generationen levde. Det var gitarr, fioler, munspel och dragspel, mandolin och något inslag av blockflöjt. Och massor med sång!
Numera träffas släkten väääldigt sällan, den äldste generationen har krympt till ett minimum, gitarr är det återstående instrumentet och sjungandet går det väl lite sådär med. Men kul är det när det blir av :)
Hurra, säjer jag bara, vad det går bra för dej! Toppen!
Det rullar på med dina musikaliska framgångar. Så roligt. Jag blir så glad för din skull.
Ang släktkalas så inser jag att jag saknar dem mycket. Det har inte varit så mycket sånt sedan farmor gick bort. Hon var den som stod för sådana saker. Nu är de flesta borta. Pappa och två av hans kusiner är numera den äldsta generationen.
Jag blir så förundrad över att du kan skriva texter på beställning. Hur bär du dig åt? För mig låter det ofattbart svårt, men jag förstår ju att du har en begåvning inom detta område. Lycka till!!
Kram Eva
Mossfolk: Det är många körsångare och kantorer i den här sidan av släkten!
Jag har, som tur är, duktiga och husliga svägerskor som ställer till med kalas. Jag tycks ha glömt hur man gör… förr tyckte jag att det var jättekul att fixa mat och ha kalas.
Ö-råttan: Ja, tänk vad det kan svänga fort! Nu hoppas jag att erbjudandena kommer i lagom takt så att jag hinner med.
Cicki: Delad glädje är dubbel glädje!
Se ovan… jag har också tappat stinget och är glad att de andra i släkten inte gjort det. I vår släkt har vi inte många äldre kvar…
Evatina-beth: Det är lättare än att sitta och hitta inspiration själv. När nån säger: skriv om dittan eller dattan, då vet jag ju var i huvudet jag ska leta, så jag brukar gå igång på beställningar.
Det kan gå väldigt fort då – men det är inte värt jag skrävlar om det… det kanske för otur med sig? Det är så mycket annat jag inte kan, fickparkera och sånt… så jag är tacksam över att jag fick det här som jag tycker är så kul.
Så roligt attt du är så eftertraktad! Grattis till det!
Ser dig på FB litet då och då så jag förstår om du inte orkar med att blogga så ofta. Så det får bli när det blir och det är alltid roligt att komma in och hälsa på hos dig.
Ha det gott och kram
bloggblad: Jag säger ungefär som du -- jag skulle aldrig kunna skriva en roman om jag själv var tvungen att bestämma innehållet. Ändå har jag skrivit snart hundra stycken. Vars innehåll jag känt till.
Skillnaden mellan oss är att du _kan_ på egen hand också, även om du tycker det ena sättet är lättare. Inga jämförelser i övrigt!
Vad kul det låter med allt! Och det där med bloggande går ju upp och ner i olika perioder :-)
Råkade bli en dubbel, såry.
Eleonora: Tack, ingen är gladare än jag… FB är mycket snabbare – jag måste ständigt logga in på nytt när jag ska skriva eller svara på bloggen, och alla skriver kortare på FB också. Enkelt med gilla-knappen!
Miss G: Ja, ibland är det enklare att liksom bli styrd.
När det gäller berättelser kan jag gå igång på nästan inget, men eftersom den bistra verkligheten är att man måste vara kändis redan för att bli utgiven, lägger jag ingen mer krut på den delen av skapandet. I den sångvärld jag tillhör, har jag fått in en lilltå…
Kreativiteten i sig är nog densamma; lusten och driften att skapa…
Vonkis: Ja, jag roar mig. Och vilar mig däremellan.
Jättekul att du får nya uppdrag, hela tiden! Vad tycker du det tyder på månntro? :-D
K-häxan: Jag är så glad så. Och tror faktiskt inte bara att det är ren tur. Har ju känt svetten rinna på tangenterna ibland...
(Men när det gäller att producera nytt törs jag inte tro på att det funkar förrän jag sett det!)
Härligt att du hela tiden får nya uppdrag! Varmt grattis till det!
Men glöm inte att andas ibland också och ta ett korsord i soffhörnan! :-)
Skicka en kommentar