Statcounter

lördag, mars 12, 2011

Skenet bedrar...

När jag är ute och går, möter jag nästan alltid en farbror som jag hälsar på och byter några ord med. I dag sa han: "Du ser alltid så pigg ut!" Klart att jag blev mäkta förvånad när jag under hela promenaden hörde mina muskler skrika, böna och be: Vänd! Gå hem! Lägg oss på soffan!!!

Men det är som det är. Jag har alltid haft utseendet emot mig...

När jag var ung och trött småbarnsmamma med en segdragen luftrörskatarr och behövde läkarintyg, tog jag på mig en beige tröja för att slippa höra från läkaren hur pigg och frisk jag såg ut. Redan då hade jag märkt att alla frågar hur jag mår om jag har beige kläder.

12 kommentarer:

Vonkis sa...

"Jag har alltid haft utseendet emot mig..."
Ha ha ha, du är så himla skön :-)

Elisabet. sa...

Det där är ett elände
Själv låter jag alltid så äckligt pigg, så när jag ska sjukanmäla mig, får jag leta reda på en deppigare röst .-)

Det är sant.
Jag har t.om. berättat för min f.d. chef hur jag fick sitta och öva mig innan jag ringde .., annars skulle han aldrig tro mig.

Bloggblad sa...

Ruta ett: Fast du har kanske en annan färgskala, så du kanske ska pröva med nån annan färg?

Vonkis: Inte nog med det, jag har det med mig jämt också!

Elisabet: Jag förstår dig precis, du låter alltid glad och käck, medan jag ofta får frågan:"Väckte jag dig?"... konstigt att jag har en klarare sångröst än talröst.

Evas blogg sa...

Tack för tipset! Det är likadant för mig. Ska inhandla en beige tröja.

Nina Lindh sa...

Lägger på minnet... beige tröja och deppig röst.

Miss Gillette sa...

Vad jag skrattade åt den beige tröjan! Det är bra, domptera din omgivning du -- ingen lär göra det åt dig. ;-)

ullrika sa...

Mitt problem är att jag ser arg ut. Alltid. Förutom när jag skrattar eller ler med ögonen. För att följa ditt tips hade det kanske hjälpt med en pigg färg på tröjan då? :)

ps. jag läste om din åldersfundering. och jag tror, utan att egentligen veta eftersom jag bara är drygt halvvägs till tres, att det blir bättre efteråt. själv tyckte jag trettio var rätt jobbigt. men... det går ju liksom inte att göra nåt åt sin ålder eller åldrande kropp...
KRAMS!

Miss Gillette sa...

ullisen: Vad olika det kan vara -- jag tyckte att allt började bli bra vid trettio, och sen har det (med undantag för de ofrånkomliga svackorna) bara blivit bättre. Jag hade visserligen kul fram till trettio men saknade nog den styrsel och stadga som jag började få då.

Bloggblad sa...

Alla: Vad bra jag kan lära ut en del tricks!

ullisen & Miss G: När jag blev 30 var nog inte ålderskrisen uppfunnen, jag kände mig väldigt ung ända till 38.

Miss Gillette sa...

bloggblad: "ålderskrisen uppfunnen" -- bra fångat, jag tror det ligger mer i det där än vad det kanske skämtsamt låter som. Jag är ju nästan halvvägs mellan förti och femti nu men känner mig fortfarande valpig i en del vuxensituationer. Och inuti? Alla mina levda åldrar finns ju kvar, fast även om jag kan relatera till dagens ungdoms emotionella och existentiella liv har jag ibland förbannat svårt att fatta deras sysselsättningar. Känner man sig fortfarande ung då? Ungdomlig? *hukar för granaterna*

Men just krisen, att man nästan förväntas noja över att man lämnar en viss åldersdomän bakom sig, det är nog om inte heltigenom nytt, så åtminstone väldigt upphaussat. Det är så man kan få noja för att man _inte_ nojar vid vissa födelsedagar.

Bloggblad sa...

Miss G: Jodå, det är inte bara skämt. För när min mamma växte upp blev man vuxen vid konfirmationen, satte upp flätorna i knut och började försörja sig (och kanske ge pengarna till familjen). Jag har hört (=läst)om 20-åringar som börjar känna sig för gamla. Men det är inte konstigt eftersom allt är så ungdomsfixerat. Alla som vill bli idoler eller toppmodeller måste ju bli det före 20, sen är de passé.

När jag häromdagen läste min dagbok som jag skrev för 10 år sen, blev jag förvånad över att jag tänkte precis som jag gör idag... för 20 år sen skrev jag ingen, men förmodligen hade det låtit rätt likt. Visst har händelser förändrat en inuti genom åren, men grunden är sig väldigt lik.

Jag har ganska ofta känt av det där med att vara för gammal - men det låter så bittert så jag avstår från att blogga om det.

Miss Gillette sa...

bloggblad: Grejen är väl den att det finns vissa saker man faktiskt blir för gammal för, men så många fler som man tvärtom blir bättre på, ja rentav kvalificerar sig till över huvud taget, med stigande ålder. Det glömmer man lätt när ungdomen står där i teverutan och bullrar som de pimpade tomma tunnor den utgörs av.