måndag, mars 12, 2012

Om det som komma skall...

Har tydligen råkat svälja ett par rakblad - i alla fall känns det så - trots att jag gurglar och dricker diverse avkok tycks de vara kvar och sargar för fullt. Men, jag ska inte klaga för jag har varit frisk väldigt länge. Inte en sjukdag på säkert två år, vårsnuvan jag fick förra våren klarade jag av på påsklovet.

Nyss vaknade jag på soffan av hemska oljud och insåg att det var egna snarkningar, dags att byta läge för en stund, att sitta vid datorn är inte så betungande. Värre är det att diska, det orkar jag inte!

Rubriken indikerar att det ska hända nåt. Det ska det väl i och för sig, men nu när jag inte orkar roar mig med nåt roligare, kan jag gnälla lite över detta otyg att byta ordföljd. Varje dag hör jag det. I radio och på tv; i nyheter, soffprogram och sportd:o (alltså, sport tittar jag inte på frivilligt, men eftersom den tränger sig in överallt och ibland pågår i fyra kanaler samtidigt, så är det omöjligt att undvika den). Jag hör det även IRL på konferenser och föreläsningar.

Då pratar man (i det här fallet kan jag inte byta "man" mot "jag" för jag gör det inte!) om "det som komma skall". Jag undrar om man tror att det låter lite poetiskt? Förr vände man gärna på ordföljden i dikter (vilket seriösa diktare inte gör numera). Eller låter det mer spännande än att prata om det som skall komma?

Eller har det bara blivit en klyscha - det där som komma skall?

Jag sliter som bara den med att lära ut rätt ordföljd till mina elever, vi har små kort med ord - och lägger först DET SKA KOMMA I MORGON - sen lägger jag I MORGON-lappen först, och inte tusan tänker jag någonsin lägga SKA-lappen sist. Så det så!

En liten fotnot: Jag använder förstås ord och meningar som ligger lite närmare mina barns verklighet: Jag ska cykla i morgon - I morgon ska jag cykla etc.

Men - om det nu är så att det liksom blir lite finare med "det som komma skall", då tycker jag att vi ska vara konsekventa och byta ordföljd rakt över. Vilket land mina elever än kommer ifrån, så säger de: Jag vet inte vad ska jag göra. Så för att förenkla för alla (utom möjligen envisa typer som jag) så kan vi ju vara konsekventa.

Är jag poetisk nu? Eller modern? Eller bara galen? Läs och välj:

Jag vet inte vad jag nu göra ska. Kanske posten kommit har? Eller kanske jag hungrig är? Nej, jag läsa skall några bloggar!

23 kommentarer:

Rutan sa...

Nu gissar jag hej vilt, fast med lite underbyggnad via sökning på nätet. Dylika ålderdomliga uttryck brukar ha sin grund i en känd dikt eller en bibelvers.

Jag tycker det är lite rart att man så frekvent använder en ålderdomlig ordföljd, tack vare något skrivet för länge sedan.

Vad jag hittade var Emil Sjögren och "Det komma skall en sorgens tid" från 1887.

Jag ser det som att "komma skall" har fått en egen betydelse och står utanför grammatiska regler.

Eleonora sa...

Haha så rätt du har!

Ullah sa...

Men just det uttrycket, har det liksom inte blivit ett fast uttryck, som ett slags talesätt? Fast det är klart, om användaren talar på ett mer "vardagligt" sätt i resten av sina yttranden, kan det säkert låta som ett stilbrott. Jag måste helt enkelt höra sammanhanget innan jag kan uppröras!

Bloggblad sa...

Rutan: Jag kan vara med på att det ibland är käckt att slänga sig med gamla citat, men de ungdomar som dagligen i tv/radio pratar om det som komma skall, de har inte en aning Emil från 1887 (inte hade jag det heller!).

Klyscha...ja. Ungefär som alla som pratar om sina "nära och kära" i stället för att nån gång växla om med att säga "familj och vänner".

Gillar jag klyschor? Nej.

Eleonora: Jag gissar att du har lagt märke till det!?

Ullah: Jo, visst har det det. Men jag själv gillar inte när man lägger sig till med modefraser utan att fundera. Jag använder naturligtvis också modernare uttryck understundom (!) men då gör jag det medvetet.

Du behöver med all säkerhet inte vänta länge tills du hör det!

Ökenråttan sa...

Aha, du läsa skall några bloggar.
Det där "som komma skall" är väl ett idiomatiskt uttryck som används som ett sånt och inte till vardags om vad som helst som ska komma, om jag säjer så?

Bloggblad sa...

Ö-råttan: Din slutfråga översatt till öschöttska blir: Om'än sär... mycket vanlig som tillägg efter det man tyckt/sagt.

Förr tyckte jag mig höra "det som komma skall" mest när det gällde nåt spännande man såg fram emot och var lite osäker på, nu sägs det i tid och otid.

Elisabet. sa...

Jag har garanterat använt det och jag har - lika garanterat - ingen som helst avsikt att låta poetisk ,-)

Det är mer som bara ett talesätt.
Kanske som att förstärka.

"Nu vet jag vad som komma skall", ja, för mig betyder det .., nu är det nåt mindre roligt på gång.
Kanske en rotfyllning ,-)

Jag tror att det mer ni som lär ut svenska som tänker på det här; ungefär som att jag hakar upp mig på om kunderna lägger streckkoden åt fel håll eller konsekvent LÄGGER OMKULL mjölkpaketen på bandet.

Nåja.
Nu vet jag i alla fall vad som komma skall: jag ska göra mig kaffe!

Hej å hå, från mig.

Evas blogg sa...

Jag vet också vad som komma skall: en kopp kaffe. Krya på dig och din hals.

Annika sa...

Jag har nog använt det i både tal och skrift många gånger. OCH, kommer säkert att använda det i framtiden också. Men visst har du rätt i det du skriver.
Vad som komma skall nu är frulle, och bloggläsning även här.
KRYA på dig!!!

Anonym sa...

Ojojoj - iofs är du kanske galen (?) men när det gäller ordföljden är du definitivt klok.

Komma skall är för mig att förvänta mig att hundarna kommer att skälla om det händer nåt speciellt. Det är ett av deras sätt att uttrycka sig. När det gäller det svenska språket för personer låter det löjligt.
Men herre jösses, om ni redan har tagit bort infinitivmärket ´att´ är det här ju egentligen bara petitesser.

Nu jag hungrig är - och lunchen väntar.

Sköt om halsen! Varm whisky/cognac med citron och honung brukar funka.
Och blir inte halsen bättre av det känner du dej förmodligen gladare i alla fall.

Låt resten av familjen diska och lägg dig på soffan tills du mår prima igen.
F´låt : tills du prima mår igen ska det förstås vara.

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Elisabet: Det är nog som du säger, att man blir extra uppmärksam på tokerier i den bransch man är. Jag låter konsekvent bli att rätta folk när de pratar eller skriver i bloggar och på fb. Jag är mer tolerant överlag mot folk jag känner, än mot dumheter och klyschor i tv.

Eva: Tack. Jag har legat i soffan med laptopen och somnat ifrån två olika program på svtplay... rätt skönt.

Annika: Blir väl lyxfrukost idag på din födelsedag?

K-sprutan: Jag undrar om du märker av mer när du hör/ser oss på håll, eller mindre? Gissar att det blir mer eftersom du inte har svenskan omkring dig dagligen.

Varm whisky med citron och honung... låter skumt. Men jag har alltihop hemma. Kanske nåt till kvällen?

I dag har jag verkligen vilat, känns som om dagen har stått helt still. Nästan konstigt... men skönt. Har tittat på svt-play. Jätteintressant! Underbar körsång i gårdagens gudstjänst, jag sov under allt prat och vaknade till vid sången. Som vår gamla sköldpadda gjorde på 50-talet.

nya tant lila sa...

Marianne! Det är inte lätt att vara svensklärare, det vet många av oss. Och har man jobbat med invandrare länge sitter regelverket hårt. Trots detta hör man så ofta att de till exempel säger fel ordföljd när man har släppt dem från undervisningen.
Det slår mig att man i "komma skall" ju har samma ordföljd som i tyskan. Har vi haft det i svenskan på det viset? Det är ju ett gammalt uttryck, eller är det bara något som någon har skrivit någonstans? Jag vet inte.
Jag har fullt upp med att reta mig på sin och egna! Som sagt.

Bloggblad sa...

Tant lila: Vi har våra käpphästar som får oss att snubbla till... "sin egna" stör mig inte så mycket som att många inte skiljer på sin/hans/hennes och sina/deras.

Det är ju ingen idé, för folk pratar som dom vill. Förresten kom jag på en till grej som jag måste reta mig på i ett nytt inlägg!

Cecilia N sa...

När du kom med slutmeningarna tänkte jag som Tant Lila: det här låter tyska.

Och tyska har ju varit statusspråk en gång i tiden, precis som franska och som engelska nu är. *Biter mig lite i tungan av det sista.*

Kan det vara en gammal tyskklingande formulering som har fått idiomstatus?

Bloggblad sa...

Cecilia: Vara vad det vara månde... är väl också en sån? Fast inte så vanlig.

Det borde ju finnas fler i så fall? Jag kanske får skicka frågan vidare till Spraket i P1?

Du har nog helt rätt i det där med engelskan. Jag såg ett program där de intervjuade Mello-stjärnorna igår, och den ena efter den andra slängde ur sig engelska fraser - som om det vore lättare för dem att hitta i det engelska ordförrådet än i det svenska? Som om de vid pass 18 års ålder vore så bevandrade anglofiler att de liksom droppat de svenska..

Det är lika gulligt som när de säger att det är lättare att skriva sångtexter på engelska för att det finns fler ord... och just de orden kan man då så mycket bättre på ett främmande språk? Kanske är det en eloge till alla duktiga lärare?

Bloggblad sa...

Förresten så spräcktes den teorin om antal ord i min värld för länge sen - jag trodde nämligen i många år att det var så!

Musikanta sa...

Håller med Rutan att just "komma skall" är ett gammalt uttryck som åtminstone jag har växt upp med. Men jag visste inte var det kom ifrån.

HUR ska de stackars ungdomarna förstå att ordföljden är helt fel när varenda schlagertext från Jules Sylvain och framåt använder omvänd ordföljd nästan överallt?

"Han henne på gatan ser
och mot henne ler.
Hon mot honom går
och en blick han av henne får" etc. etc.

Inte gör det mig ett dugg - jag är så van! Har du ALDRIG använt denna ordföljd i någon av dina sånger är du beundransvärd!!!

Bloggblad sa...

Ingrid: Jag har förstås hört det förr, men förr i tiden sa man det inte så ofta som nu, och det var mest äldre som sa så.

Jag sjöng en del moderna låtar hos min sångfröken, och jag höll på att bli knäpp över den hemska grammatiken.

I någon av mina tidigaste sånger finns det nån enstaka omvänd ordföljd, men inte från de senaste 10 åren (vad jag kan påminna mig - kanske har nån galenskap slunkit igenom?) Jag har aldrig tyckt om när det blir så krystat.

Ökenråttan sa...

"Vad som komma skall" var absolut en signal: nu kommer nåt - roligt eller hemskt eller tråkigt - men hur som helst nåt utöver det vanliga.
Tyvärr är det ju så att språket vattnas ur mer och mer och snart kan vad som helst betyda vad som helst, om en sä' så, eller hur det hette. Fniss fniss.

Svenskan är ett rikt och vackert språk och det tycker i alla fall jag att man ska utnyttja. Inte dra till med dåliga översättningar från engelskan eller slarva bort specifika uttryck så att de mister det specifika.

Bloggblad sa...

Ö-råttan: Ja, det är nog så att det blir så schablonmässigt sagt, utan speciell innebörd när man slänger det omkring sig hur som helst.

ab sa...

Det är ett fast uttryck som överlevt i det där kylskåpet där alla gamla uttryck lever kvar, för att de har en rytm som folk lätt minns. Tycker inte alls vi behöver ta bort det, det kan gott få leva vidare till kommande generationer. Samma med nära och kära, ditt och datt, pigg och nyter, glad och lycklig. Och klockans feminina genus, väl det enda föremål vars kön finns kvar från förr!

Men invandrarbarnens felaktiga ordföljd retar mig också, så du har mitt varma stöd när du rättar dem för femtielfte gången!

Bloggblad sa...

ab: Hej!
Jag har förstått av alla kommentarer att vi har lite olika saker som vi retar oss på - vissa tänker inte alls på det som ger andra lingvistisk frossa.

Bloggblad sa...

ab: Undrar vart din senaste kommentar tog vägen - den kom till min inkorg i alla fall.

Jag är inte alls störd av alla gamla talesätt och fasta uttryck, bara när man överanvänder dem. När Carola svarade "absolut" fem gånger i en kort intervju, då är det överanvändning även om ordet kan ha sin relevans ibland.

Och när ungdomar i t.ex. Idol vill "visa hela svenska folket" hur mycket mer de har att ge, då reser jag ragg, även om jag begreppsmässigt ju tillhör det svenska folket. Men inte DET "det svenska folket", som en viljlös pöbel eller nåt.

Jag frågar min familj med jämna mellanrum om jag har några såna där irriterande uttryck för mig, och det enda de kan komma på är en överanvändning av "liksom".

Naturligtvis pratar jag annorlunda nu än på 60-talet och naturligtvis måste ett språk utvecklas liksom vi gör det, men att bara apa efter uttryck utan att fundera på vad de betyder, det gör jag inte.