lördag, maj 05, 2012

Semester på egen hand.

Tack vare en trogen bloggläsare sedan många år blev det möjligt att genomföra det som jag drömt om länge: att resa iväg alldeles ensam och bara göra precis vad jag har lust till i stunden. Utan kontakt på orten skulle jag faktiskt inte ha vågat. Jag har livlig fantasi när det gäller farligheter, och innan jag åkte var jag lite orolig för - ja, i stort sett det mesta. När jag räknade upp alla faror från kapade flygplan till brutna ben, påpekade maken att jag hade glömt jordbävningar... Jag kom iväg i alla fall - och trots oväder med regn och storm och luftgropar och lite lätt panik i maggropen kom jag ner på jorden och hittade med taxins GPS fram till hotellet i Portals Nous. Becksvart och blött första kvällen, men dagen därpå.... ojoj, vilken utsikt! Och faktiskt - inte en endaste farlighet hände på hela tiden. Tvärtom, allt funkade perfekt ochbättre hade resan inte kunnat bli.    
Morgon, middag och kväll - minst en timme varje gång- satt jag och bara glodde ut från balkongen. På kvällarna när det var svalt, baxade jag fram fåtöljen och tittade på havet och himlen genom de stora fönstren. Personalen hade besvär med att uttala mitt efternamn, både b och d uttalas ju med halvöppen mun på spanska, och när de med det uttalet, ihop med den inte så omfattande engelskan, försökte med mrs Vokvblejv så gick de strax över till att titulera mig Lady Marian - det kändes inte fel alls... nästan lite vanebildande...
Nu kommer bilderna inte i tidsordning, jag vet inte hur Blogger sorterar, men det spelar ju ingen roll. Löftet om att få plocka apelsiner direkt från trädet infriades på valborgsmässoaftonen hos min bloggkompis. Det var premiär för min del, jag har aldrig sett apelsinträd mer än som krukväxter. Smaken på dessa obesprutade saftiga frukterna går inte att beskriva. 
Jag fick också en liten kompis som jag gärna hade tagit med hem... Det fanns en beige liten "syster", men hon var lite mer tillbakadragen.
Hemma hos bloggvännen var vi inte precis sysslolösa. Dels hade vi massor att prata om, otroligt roligt att vi inte bara stämde via mail, utan att vi verkligen fann varandra IRL också, dels hade jag fullt sjå att gosa med den svarta skönheten. Jag blev bjuden på spanska specialiteter i tapasversion också- så gott... så gott... så gott....

På kvällen fick jag ett sms med vårhälsningar från en psalmskolekompis - som var med sin make och vandrade just i den byn som jag skulle göra en utflykt till dagen efter. Vi sammanstrålade i den lilla hamnen i Soller och pratade och åt och pratade. Hemma i Sverige är det ju en bit mellan Karlskoga och Söderköping, så vi träffas inte ofta.
Bada i Medelhavet ville jag förstås - men stormen på lördagskvällen hade dragit in en massa skräp som såsade i strandkanten. Tyvärr. Lite längre ut var det grönt och blått och vackert. I hotellets pool var det rent och fint, så där simmade jag varje dag.
Det blev i alla fall en barfotapromenad just där vågorna slog in.
 Aloen blommade på altanen hos bloggvännen - liksom en massa andra härliga blommor i stora krukor.
Jag kom fram rätt sent på lördagskvällen och gick till sängs direkt, men efter att jag hade sett mig omkring i byn på söndagsförmiddagen letade jag mig fram genom branta gator till min bloggkompis som tog med mig på restaurang där jag bjöds på specialiteter från ön. Det var så gott och utsikten över havet var en extra krydda. Friterade kroketter med spenat i bechamelsås och ugnsbakade små vaddenuheter med flingsalt till förrätt... Spädgrisen till huvudrätt påminde om kyckling i konsistensen. Och så ananassorbet till efterrätt. Sa jag att det tog dryga tre timmar att ta sig igenom lunchen? 
 Det syns ju att jag inte precis lider...
 Blommorna som vällde ut från en del altaner gjorde det inte heller ont i ögonen att titta på.
Katedralen i Palma besåg jag bara utifrån. Det bär mig emot att betala en massa pengar för att trängas med turister som smygfotar och pratar. Och kyrkor har jag ändå sett många förut...
De flesta små affärer besåg jag också bara utifrån... Innan jag hade hittat fram till en "jump on jump off"-buss och fått mig en karta över staden, hade jag inte en susning om var jag var. Ganska skön känsla att gå omkring ensam och anonym och inte veta ett smack om åt vilket håll jag borde gå.
Och så avslutar jag med det jag började och avslutade varje dag med - utsikten från min balkong. Det var så tyst och skönt, nån hund som skällde i fjärran, ett och annat plan som lyfte över bukten, men i övrigt bara fridfull tystnad. Inget håll-i-gång-hotell, men för mig som ville ha lugn och ro var det perfekt. Montemar, heter denna pärla. Inte lyxigt och märkvärdigt som helgen i sviten på Radisson, men sånt är jag ändå inte van vid.
Jag har fått så många goda vänner via bloggandet, inte klokt egentligen... Tänk, jag som absolut inte ville ha en dator då när maken började berätta om vilka bra grejer som var på gång i mitten av 80-talet när han gick kurser ... Att jag hotade med att flytta om han släpade hem en dator, det har jag fått äta upp många gånger.

Till sist: Ett jättestort tack till min bloggvän som inte bara tog emot mig med öppna famnen utan också hjälpte mig att boka alltihop med hjälp av sina lokala kontakter och bjöd så storslaget på en massa god mat och tips på sevärdheter. 

35 kommentarer:

Margit sa...

Så intressant och spännade att läs och se om din resa!!!!
Så du hälsade på en Bloggvän som BOR därnere!!!
Du är en MODIG KVINNA DU; som vågade åka ENSAM, och du kom på rätt ställe också.
Trevliga bilder!!!
Ja INTE vill vi vara utan våra datorer...dom är ju ett "andningshål" på många sätt.
Kram!

Cicki sa...

Vilken härlig resa du har gjort. Jag tycker du är oerhört modig som vågar åka ensam. Jag tycker jag är rätt tuff, men att åka utomlands ensam tror jag aldrig att jag kommer våga göra.

Bloggblad sa...

Margit: Tack! Jag kände mig som sagt rätt modig och hade mycket tid för mig själv med promenader och kafésittningar. Och ja, bloggkompisen bor där sedan många år.

Cicki: När jag var ung var jag mycket tuffare och vågade resa ensam på nattåg genom Europa, men nu är jag mesigare. Kände mig alltså väldigt modig med tanke på resan - annars trivs jag bra i mitt eget sällskap, så jag är inte alls rädd för att känna mig ensam.

Musikanta sa...

Åkte själv till USA för att hälsa på min exfästman 1973 och bytte t.o.m flygplan i NY för vidarebefordran till Washington på en annan flygplats, men sen dess har jag inte åkt utomlands själv. Tufft av dig, i synnerhet som du inte hade träffat din bloggvän tidigare.

Synd att det ska vara ett sådant avstånd mellan bloggvännerna. Hade de bott lite närmare hade man säkert umgåtts väldigt ofta med varandra, eftersom man känner dem så väl genom bloggen.

Jag tycker hotellet såg ganska lyxigt ut - härligt att du fick utsikt mot havet också!

Cecilia N sa...

Häftigt!

Längst bortersta nätvännen jag irl-träffat bor i Skåne.

Evatina-beth sa...

Vilken härlig resa !!

Vonkis sa...

Du skulle kanske byta namn på bloggen till Lady Marian :-)

Det låter verkligen som härliga dagar det där, jag önskar dig många fler såna framöver.

Bloggblad sa...

Musikanta: Ja, utsikten var lyxig. Rent och snyggt med vänlig personal, mer behöver inte jag.
Du hade säkert trivts himla bra i sällskapet - tur att du finns inom cykelavstånd i alla fall...

Cecilia N: Och det är förstås vår gemensamma vän Cikoria?! Visst var det häftigt - kändes så exotiskt att sitta där bland palmer och kalasa.

Evatina-beth: Ja, tänk att den blev av!

Vonkis: Jag hade en tanke på det - men då skulle jag nog tappa många trogna läsare.

Vet du, jag önskar alla mina bloggvänner att få resa iväg så och få solsken och idel trevligheter!

Elisabet. sa...

Underbart .. och att resa själv skulle jag gärna göra, men då tror ju folk att man är asocial ,-)

Perfekt ändå med någon på plats, utifallatt ....

Bloggblad sa...

Elisabet: Jag är så väldigt social här hemma i de flesta sammanhang, så jag längtade faktiskt efter att få vara ifred. Bara tänka... inte anpassa mig. Det var lite som att åka på retreat. Och jag kände mig inte ett dugg ensam, det var bara att sitta och äta på restaurang kvällstid ensam som bar mig emot. Jag köpte med mig lite frukt och nötter och åt på rummet de kvällar jag inte var hos kompisen. Dagtid bryr jag mig inte om sånt.

Tankevågor sa...

Vilken härlig reseupplevelse du fick! Kan tänka mig att det var skönt att sitta på den där balkongen och njuta.
Den enda platsen jag rest ensam på är i London....men det känns inte som det räknas riktigt. Det är ju som "mitt andra hem." Tappar knappast bort mig där. :-)

// Lisbeth

Bloggblad sa...

Lisbeth: Ja, det var ljuvligt. Och tur med vädret hade jag också. Nej, ensam på ett ställe där man känner sig hemma, gills inte...

mossfolk sa...

Vilket äventyr att ge sig iväg sådär på egen hand! Men så härligt!
Och lite lustigt att ha åkt iväg sådär, men ändå träffa på en psalmskrivarkompis från Sverige.

Bloggblad sa...

mossfolk: Javisst, och en som du känner dessutom! Är det för att Karlskoga är litet, eller har du träffat henne på nåt särskilt sätt?
Helt rätt att det kändes som ett äventyr! Jag trodde knappt att det var sant när jag flög iväg.

nya tant lila sa...

Så trevligt skrivet! Det måste ha varit härligt att sitta där på balkongen! Och tänk att hitta två bloggkompisar på Mallorca! Festligt att avståndet var för långt i Sverige, men att ni träffades där i stället.

Bloggblad sa...

Tant Lila: Tack ska du ha - men det är lätt att skriva positivt om det som enbart är positivt!

Bloggkompisen bor på Mallorca sen länge, så enda möjligheten att träffa henne var att åka dit. Psalmskrivarkompisen har jag bara träffat ihop med Frostensonstiftelsen, och nu är det inte så ofta. Till hösten blir det dock en träff med allihop igen.

Att hon råkade vara just där, dit jag skulle på utflykt var ju helt fantastiskt. Förmodligen har du hört sånger av henne i kyrkan, Anita Bohl heter hon och har skrivit mängder av körsånger (texter) för både barn och vuxna.

Anonym sa...

Visst är det fantastiskt när en dröm slår in - även om det är med ´a little bit of help from your friends´, som Beatles skrev.

Bloggandet skapar vänner. Det är ju redan bevisat på andra håll, men nu får jag själv lov att instämma i det. Trots att jag ´bara´ är kommentator.

Att det sen blev så att du slog två flugor i en smäll med psalmskolekompisen som var tusentals kilometer hemifrån på samma plats på samma gång som du är litet "spooky", men bekräftar ju att vi ´benefittar´ från alla slags elektroniska kontaktmedel. Fast jag var, precis som du, väldigt emot datorer när dom först kom. Nu är jag otroligt glad att jag "lydde" mina globetrotter-syskonbarns krav, som för flera år sedan praktiskt taget tvingade mig in i Cyberspace, eftersom dom alla bor på olika kontinenter - och ingen av dom verkar veta var man köper kuvert och/eller frimärken.


Underbara foton. Känner igen mig.
Och vovvarna vill säkert också träffa dig igen :o)

Kulsprutan

mossfolk sa...

Nä så litet är inte Karlskoga :) Hon och hennes man är bekanta till mina föräldrar sedan en väldig massa år tillbaka. Jag har inte träffat dem på väldigt väldigt länge, men minns att vi var där ibland när jag var liten. De hade en hund som jag var väldigt förtjust i :) Kändes ju lite lustigt när hon plötsligt dök upp på din blogg... i ett inlägg från Mallorca dessutom.

Bloggblad sa...

K-sprutan: När jag var ute och gick i den nyutsprungna grönskan var jag verkligen närvarande i den svenska våren - men sen, när jag la mig på soffan med min gräddfärgade snugger rug över mig och blundande, då satt jag på min balkong och såg ut över Medelhavet och kände den där totallediga känslan. Drog mig till minnes härliga tapas och skratt...

Den lilla svarta hade jag gärna tagit med mig i handbagaget!

mossfolk: Aha. Då upptäcker hon nog vem du är när hon läser både här och ser din bild på fb i din kommentar. Jag förstår om du blev snopen, säkert är vi många som har gemensamma bekanta utan att veta om det.

Lena sa...

Modigt och härligt! Innan jag besökte Mallorca med jobbet(!) hade jag en helt annan bild, men numera stämmer den med dina bilder. Jag kan verkligen tänka mig att resa dit igen.

Anonym sa...

Härom dagen sjöng en av våra körer din "Så är det med Guds kärlek". Jättefin! Minns du att jag efterlyste en fastepsalm som inte genast slutar i långfredag? Vår kyrkomusiker säger att det också behövs en vigselpsalm som man kan använda på vintern. Nu fick du en utmaning till! ellem

Eleonora sa...

Vilka underbara dagar du har haft och alla utan missöden! Är man inte van att resa ensam blir det kanske ofta så att man förstorar upp allt elände som ev/om-utifall-att/skulle kunna hända. Tufft av dig att ta beslutet att resa ensam. Vilken lycka också att du och bloggvännen fann varandra även IRL.

Nu har du många fina minnen och den vackra utsikten på näthinnan. Mycket att plocka fram litet då och då.

Skönt att du är hemma igen! Kram till dig du modiga tjej!

Bloggblad sa...

Lena: Jag trodde inte att det skulle vara så enormt många turister så här års... Jag åker gärna tillbaka.

ellem: Jag minns att jag fått den förfrågan en gång, men jag kan absolut inte dra mig till minnes vem som döljer sig bakom signaturen "ellem" - det har surrat förbi många signaturer här genom åren. Skriv gärna ett mail till mitt: förnamn@efternamn.com

Jag blir jätteglad över att sångerna används!

Vigselpsalm till vintern... hm... det kanske vore nåt? Fastesånger har jag skrivit rätt många av till den kompositören som gör solosånger för hela kyrkoåret.

Eleonora: Jag känner ju att den där frihetskänslan är lite lätt vanebildande nu när jag har ett skolchema att följa... och tider att passa och mat att laga. Och jag är väldigt glad att jag vågade och inte fegade ur.

Annika sa...

Åh vad fint du har haft det.
Bilderna talar sitt tydliga språk!
Fantastiskt fint.
Bloggvännen har alltså ingen egen blogg? En trogen bloggläsare. Ja, det är guld värt.
Just dessa vänskapsband jag knutit via min blogg gör så att jag bara häpnar.
Underbart fint att ni klickade IRL, du och din läsare!!

Elisabet. sa...

Nån skrev till mig och sa att mitt inlägg kanske hade setts som ett hån till alla som reser ensam.
Som inte har något val än att resa ensam.

Så var det inte alls menat!
Tvärtom!

Jag tillhör dem som ofta har rest själv och jag gör det gärna ., jag trivs bra med den biten. Men därtill är jag en veritabel huskatt som helst är på hemmaplan .., jag vill nästan aldrig åka bort när jag är ledig och skulle jag då DESSUTOM vilja åka ensam på semester .., (jag menar, pv hälsar på sin släkt tio mil bort och jag vill vara hemma), DÅ skulle jag nog betraktas som "asocial" ,-)

Om nu någon har missförstått det hela.

Det är knepigt att resa ensam. Jag minns en trevlig kvinna från Hälsingland som i Turkiet, på det lilla resmålet, hade tilldelats ett rum mer som en skrubb .., med utsikt mot en stenmur!

På nåt sätt kändes de som om hotellpersonalen såg henne som en andraklassens resenär.
Bedrövligt, var det!

Bloggblad sa...

Annika: Helt rätt, Mallorcadamen läser bara 2-3 bloggar, och har hängt med här sedan jag började för ca 7 år sen.

Jag har fått många vänner via bloggen, det är så roligt. Jag förstår inte vad jag gjorde förr innan jag hade internet. Fast... det vet jag innerst inne: Jag skötte om hemmet mycket mer noggrant än nu.

Elisabet: Jag har hört många sägas att de blivit sämre behandlade - och en f.d. kollega var sur över att det alltid var några andra resenärer som kände ansvar för henne och ville "offra" sig och liksom ta hand om henne, trots att hon inte ville bli omhändertagen.

Cecilia N sa...

Nej, den här har jag träffat via ett forum. Vår gemensamma har ju flyttat "norrut".

Bloggblad sa...

Cecilia: Tänkte inte på det... för jag tänker fortfarande på Ystad ihop med henne.

ab sa...

Vilka underbara och inspirerande bilder, och du ser så ung och glad ut!

Bloggblad sa...

ab: Tack snälla! Det värsta var att ledigheten och lättjan gav mersmak...
Faktiskt kände jag mig lätt föryngrad de där dagarna, speciellt när jag knatade på i uppförsbackarna - och glad var jag också. Hela tiden.

Men nu är jag 61 år igen och ganska trött...

Staffan och Karin sa...

Ah ha...du sa tidigare att vågorna från ditt semesterbad skulle nå vår kust. Det blev faktiskt lite skvalpigt ett tag - kanske var det just när du gick där barfota och plaskade. Det är skönt att se att du inte precis fick gå svältfödd på intryck och njutningar under din semester.Det ska va gött å leva!
Ha det bra "tillbaka i verkligheten".

Bloggblad sa...

Staffan & Karin: Ja, det där sista har jag ju förstått att ni enligt...
Det värsta är att det snabbt blev vanebildande att vara ledig. Jag får tvinga mig att gå till jobbet och sitta på konferenser.

Klimakteriehäxan sa...

Underbart att allt blev så lyckat! Mallorca är en vacker ö. Och den blir ju inte sämre av att man har en kompis parkerad där ...

ullrika sa...

Lady Marian, det låter fint det! Och så fick jag äntligen se det beryktade trädplockandet!

Jag har aldrig varit på Mallorca men hört så otroligt mycket gott om ön (och då menar jag vacker natur, trevlig befolkning etc) så jag är redigt nyfiken! "Tyvärr" missade jag hela Ibiza-svängen när jag var ung så jag kanske ska göra ön på vuxet vis i stället :)

Anonym sa...

I couldn't resist commenting. Very well written!

my web site: cellulite treatment cream