onsdag, oktober 17, 2012

Ekorrar...

I morse tittade min lille nykomne elev på bilder. Samme kille som häromveckan konstaterade att jag hade kläder på mig. Han snappar snabbt upp ord och uttryck och vem som helst kan luras att tro att han förstår dem eftersom uttalet är perfekt. Jag visade en bild och visst såg han vad det var!
-Titta! En ekorre!!!
-Har du sett en ekorre någon gång?
-Nej, jag har aldrig sett en ekorre.
En halvtimme senare nös han så att det skvätte över bordet. Jag undrade spontant:
- Är du förkyld?
- Nej, jag är allergisk mot ekorrar...

Gissa om jag älskar det här jobbet med mina små godingar som jag får lotsa genom vårt ganska krångliga språk!

12 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Ja allergierna breder ut sej ... :-D
Ekorre-varianten borde ändå vara ganska sällsynt eller vad tror du???

Bloggblad sa...

Ja, de finns visserligen i skogsparken bakom skolan, men jag tror ingen har kommit så nära att man ens har chansen att koppla ihop ev. allergi med dem.

Men vem vet, han kanske blev allergisk bara han såg ett pälsdjur?

Skämt åsido tycker jag det är ljuvligt hur han snappar upp saker som han hör andra säga, och sen säger det vid rätt tillfälle utan att säkert veta innebörden. Jag kollar ju om han vet det - och vet att det inte kommer att ta många månader alls tills han klarar sig utan hjälp.

Cicki sa...

Han verkar helt klart slagfärdig också, och finner sig snabbt.....:-)

Anonym sa...

Kul med kvicka hjärnor.
Hos både små och stora.

Kulsprutan

Annika sa...

HAHA, absolut slagfärdig, och det är inte det lättaste på ett främmande språk :-)

Bloggblad sa...

Cicki och Annika: Jag tror faktiskt att det var en slump och en sammanblandning av sånt han hört... men det blev det inte mindre roligt av.
När min dotter lurade i farmor att hon var allergisk mot hembakat och måste ha köpebröd, var det ett mycket medvetet lurendrejeri.

K-sprutan: Det underlättar verkligen! Stackars den som inte har humor och dessutom är trögtänkt...

Musikanta sa...

Han måste vara väldigt smart, killen, som vet vad allergisk betyder och dessutom kan svänga sig med det när det passar :-).

Det dröjer nog inte länge förrän han pratar lika bra som sina klasskompisar. Jag kommer ihåg Nilofar...

Bloggblad sa...

Musikanta: Om man nu råkar hamna i en familj med en klok och erfaren svensk farmor (resten av familjen känner jag inte, men förmodligen är de också kloka) så har man en himla tur som liten och från andra sidan jordklotet.
Nilofar minns jag förstås också - jag har har en hel drös med ungar som lyckats erövra språket och fått bra jobb. Det är skönt att veta.

Musikanta sa...

Jag har ett annat exempel på en av Mirrens kompisar - Bahare, som också kom till Sverige från Iran i tioårsåldern. Hon är numera fil.doktor i kemi (tror jag) och forskar i Stockholm. Mirren får rätta mig om jag har fel. Hon har gått väldigt långt inom akademin i alla fall.

Bloggblad sa...

Musikanta: Jag ser det nog mer som att de som får ett liv de trivs med, har gått långt. Det måste ju inte innebära akademiska studier... Det är för mig inget mått på lycka.

Jag har i alla fall märkt så mycket som att de som pratar mycket hemma på sitt modersmål och har ett rikt sådant, lär sig svenska otroligt mycket fortare.

Musikanta sa...

Jag tänkte mest på språket, eftersom det var det ditt inlägg handlade om. Att det var beundransvärt att kunna skriva en doktorsavhandling på ett tredje språk när man varit tvungen att lära sig två andra från barndomen...

Till syvende och sist är det ju jobben det handlar om för våra nya svenskar. Den som tillägnar sig det svenska språket snabbt har ju enormt mycket lättare att få ett arbete som de trivs med. Har aldrig sagt att det akademiska livet är något särskilt eftersträvansvärt - snarare tvärtom...

mossfolk sa...

:) Vad klockrent. Och roligt förstås med barn som snappar upp snabbt.