torsdag, juni 13, 2013

Inte riktigt dags...

... trots att vi sjöng Den blomstertid redan igår (himla tur med tanke på att regnet vräker ner idag!) har inte mitt sommarlov mer än börjat på prov. Jag har varit över till skolan och städat mitt rum och gjort fint och resten av dagen tar jag kompledigt. Men på måndag ska jag dit igen och utvärdera läsåret - och sen avsluta med lunch för en annan kollega som ska gå i pension.

Det var ett stort reportage i dagens NT från vår avslutning. Det känns lite vemodigt faktiskt, ja - inte reportaget förstås, men kollegan som avtackades är den enda som är kvar från när jag började på den här skolan våren -85. Då var jag yngst bland lärarna. Nu när hon slutar är jag äldst... och det här var förhoppningsvis min sista avslutning eftersom jag tänker sluta i förtid i mars nästa år. Alltså, jag är inte vemodig över att lämna jobbet - mer över det där med tiden som rinner iväg... Amelia Adamo som predikar om hur underbart det är att bli gammal... har fel. Det är inte så jättekul. Många dörrar stängs...

Sen har jag ju varit "otrogen" mot den här skolan några gånger, har varit tvungen att flytta på mig eftersom mina invandrarbarn har gått på diverse skolor. Men jag är SÅ glad över att jag kunde komma tillbaka till den skola där jag trivts bäst och jobbat längst.

10 kommentarer:

mossfolk sa...

Det sa min pappa för en liten tid sedan... just det att när man är runt trettio då ser man fram emot pensionen och tänker på all fritid man får och hur mycket som ska göras med resor och det ena med det tredje. Det som då glöms bort är att det faktiskt finns en anledning till att man går i pension.

Härligt med skolavslutning. I år ska jag inte gå på en enda sådan. Men maken hade sin idag och gick iväg så prydligt klädd i ljusa byxor, skjorta och slips... och regnet hade vräkt ner.

Cicki sa...

Jag kan också reagera mot superlativen om att bli gammal. Visst finns det massor med fördelar, men man kan inte heller blunda för nackdelarna. Man får göra det bästa av det.

Du lär ju ändå ha fullt upp med dina musikprojekt. Då kan du gå in mer helhjärtat för det.

Anonym sa...

Jag vet inte vem som har "fel" när det gäller pension, bli gammal/ vara äldst i det här fallet (du eller Amelia.A).
Själv tror jag att lika många dörrar öppnas som dom man tycker verka stängas.
Att ändra på sig kan göra ont, som växtvärk ungefär, men det kan också innebära nya möjligheter.

Njut av sommarlovet!
Kulsprutan

Bloggblad sa...

mossfolk: jag tänker mer på att när jag kom, då var jag "en ung tjej utan erfarenhet" så jag hade inte så mycket talan. Nu är jag mer "en gammal tant som inte hänger med" ... Näe, ingen säger det, men jag känner så.

Cicki: Ja, utan mina projekt hade det varit tufft.

K-sprutan: Det går väl i perioder. Och jag har nog en trött period nu... det kan nog ändra sig efter ett par veckors ledighet med bad och båt och sol.

Vonkis sa...

Då hoppas jag på mycket bad, bår och sol för din del i sommar. För att inte tala om härliga kvällar vid kanalen :-)

Klimakteriehäxan sa...

Jo visst är det lite svårt att förlika sig med tanken på att plötsligt inte bara vara äldst - utan för gammal!

Musikanta sa...

Och många dörrar öppnas!
Ingrid, som älskar att vara pensionär...

Bloggblad sa...

Vonkis: Tack - jag hoppas detsamma för din del. Åker du norröver i sommar?

K-häxan: Jag trodde ju inte att den där "för gammal"-känslan skulle komma så plötsligt.

Musikanta: Skönt att du hann ändra dig, jag minns ju din 50-årskris och kunde inte förstå den, för själv var jag ju bara 35 då och fattade inte vad det handlade om... det var ju så himla långt kvar tills jag själv skulle fylla 50...

Elisabet. sa...

Jaha, nu först förstår jag vad du menade med inlägget om att åldras och jobbet!
Själv ser jag med glädje fram emot pensionen! Idealet vore kanske att få jobba lite när man har lust, bara för att få träffa lite folk .., ja, jag har erbjudit chefen att jag kan texta skyltar om ingen vill göra det ..., han får väl betala mig med utgånget-datum-kött ,-)

Bloggblad sa...

Elisabet: Det jag gör vid sidan om skoljobbet, kan jag ju egentligen göra hur gammal jag än blir. Men jag har noterat att stipendier och annat där någon ska satsa på en, sånt är bara till för yngre. Vem har hört talas om lovande små tanter?
Jag är inte bitter rakt igenom, för jag har ju fått en del riktigt bra kontakter. Men det är svårt att hitta stipendier för äldre...