Det var inte bara släktingar och vänner ute på Häradskär, det var också två charmiga hundar! Nu ser de ju ganska grymma och farliga ut, men de älskar varandra och är väluppfostrade. Men de bevakar svartsjukt vem som får människoklappar och tränger sig emellan. Den svarta, som älskar att bada och simma, verkar reta den stackars vita fegisen som bara törs gå i vattnet där det är tassdjupt. Jag känner starkt för den vita fegisen, även om jag faktiskt badade rätt mycket på det djupa själv den här gången.
Vilken tur att sysslingen var ute på skäret! Här låtsasåker de båt själva.
5 kommentarer:
Nu har jag läst igenom alla dina inlägg t.o.m till ogräset. Så nu är jag uppdaterad på hur du har haft det den senaste tiden. Jag har mest målat och gjort annat än att läsa bloggar.
Eftersom jag vet att det är så jobbigt att skriva svar på alla gamla kommentarer blir det bara den här. Jag ser t.ex. att jag måste åka till Lundby och inhandla blommor till blomlådorna. Alla penséerna är vissna men jag har inte ens tagit bort dem än. Har ju haft annat för mig i helgen som du kanske ser på bloggen.
Skulle gärna åka ut i skärgården och måla - blir väl till nästa år om jag lever då och Jesus inte har kommit tillbaka. (Det senare fick jag lära mig på sistone att man på fullt allvar säger i vissa kretsar. Känner du igen det?)
Musikanta: Det är nog i pingstkyrkan man säger så, jag har mer hört: om jag lever då. Och så säger jag ofta själv, en del verkar ta för givet att de ska leva till minst 90. Hörde Sarah D F sommarprata: Jag har levt en tredjedel av mitt liv nu.... hon är drygt 30. Vad vet hon om det?
Penséer kommer igen om man klipper ner dom! Pröva. Det blir billigare.
Jag skulle så gärna vilja pröva att måla igen - har prövat några gånger och för att inte kunna det alls, tyckte jag att det blev rätt bra. Tänker varken sälja eller ställa ut!
Bibi hänger med öronen! Hon trodde du föredrog svarta hundar :o)
Resten av bloggen + fotona gillade hon stort.
Det gjorde jag också.
Kulsprutan
K-sprutan: Så charmig som Bibi är ingen annan hund! Hälsa henne det. Det var mer en känsla av sympati för den vita Selma som inte vågade pröva om hon kan simma - vilken hon förstås kan, hon är ju en labrador!
Har inte lyssnat till S.D.F men känner igen tankegången. Så många människor som utgår ifrån att livet ska räcka fram till nittio och hundra.
Nåja.
Det är väl skönt det ,-)
Själv har jag ju väntat på Liemannen sedan jag var trettio och blir lika glatt överraskad att jag får vara med så pass ...
Skicka en kommentar