tisdag, augusti 19, 2014

Blodlönnens historia

Tidigt i våras visade jag en bild på den eländigt sorgsna blodlönnen som blev kapad lite här och där, helt utan proffskunskaper, bara som en vild chansning. Länge spanade jag efter anlag till utskott... och de kom. Först så många att det gick att räkna dem vecka för vecka, och nu.... går vi till nedre bilden... 
 Nu är den finare än jag hade vågat hoppas. Den får så vacker färg framåt hösten, men var tidigare så snedväxt att den låg horisontellt mot marken. Till hälften skymd av halvdöda barrväxter.
Den uppmärksamma läsaren (jag säger det i feminin form, för jag har inte märkt av några manliga läsare) ser att penséerna är utbytta, men de klarade sig ovanligt länge.

Resten av trädgården lever i ett halvvilt tillstånd, inhägnad av höga häckar, så den får inte allmänheten se.

Elisabet i det gula huset i Halland: Apropå husmålning i gult.... Huset är inte målat i sommar. Det är dagsljuset som luras bara. Verkligheten ligger mitt emellan de olika nyanserna. Men flaggan lyckades jag få samma vinkel på ...

11 kommentarer:

mossfolk sa...

Det är fantastiskt vilken växtkraft en del växter har! Vi tyckte att vi beskar både vissa buskar och träd ganska hårt i våras... men det har visat sig var inte alls tillräckligt.

Bloggblad sa...

Buskarna runt huset lät vi skära ner för säkert 15 år sen, gubbarna hade tagit dem bara någon dm från marken och vi trodde aldrig att det skulle funka. Redan första sommaren var de i midjehöjd - nu är de nedklippta ett par gånger till och ränner iväg så det blir jättejobbigt att forsla bort riset.

Men den här lönnen såg väldigt väldigt naken ut. Inga grenar, bara en tredelad stam.

Elisabet. sa...

Intressant hur färgen växlar, men så är det väl .., ljuset gör mycket.
Vår gula färg är oerhört blek i jämförelse med er .., syrran och co framförde synpunkter på just detta .., ja, ja ..., det får gå.
Nu ska jag klicka upp bilden och titta på trädet, jag var mer inriktad på färgen :)

Rexxie sa...

När man inte vet vilket genus läsarna har kan man använda både a och e som avslutning på adjektivet.

Personligen tycker jag att a låter bäst, och jag har fått för mig att det blir vanligare och vanligare att man använder a-avslutningen.

(och nej, du har inte bara kvinnliga läsare; det är väl kanske bara så att vi andra inte kommenterar så ofta :-) )

Bloggblad sa...

Rexxie: Roligt att se dig här! Jag skrev det där lite som en pik... för jag vet att ett par stycken män läser, men ytterst sällan, om ens någonsin, kommenterar.

Jag håller med, -e som maskulinum på slutet känns lite tillgjort. I en del andra språk ska det vara maskulinum så fort det är en enda man med. Snacka om minoritetsrätt...

Anonym sa...

Det ser så välkomnande ut hos nummer 12.
Jag har också klippt ner brutalt och undrat i flera månader om jag hade tagit död på trädet ifråga, men det gick bra här med :)

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Kulsprutan: Tack, det är meningen. Mer gåvänlig trappa än när du var här, har vi också. Du får gärna komma och pröva den!

Bloggblad sa...

Elisabet: Blodlönnen får en mycket mustigare röd färg om några veckor, då ska jag lägga in en närbild. Jag har alltid älskat det trädet, så jag var rädd att vi skulle mista det och inte ha denna ljuvliga färgprakt framåt oktober.

Klimakteriehäxan sa...

Dina gröna fingrar funkar bevisligen.

ullrika sa...

Det är häftigt när buskar och träd hämtar sig från vad som borde vara helt "fel" behandling. De får ju vackrare former än väntat och det tycker jag jättemycket om!

Bloggblad sa...

K-häxan: Jag hade nog gröna fingrar för många år sen, då älskade jag att hålla på med växter både ute och inne, men intresset avtog när annat pockade på. Med blodlönnen var det mest rena turen. En arborist hade säkert gråtit över den stympningen.

Ullrika: Det blir en överraskning varje gång. Mest överraskad blev jag nog när maken körde över den f.d. blomsterrabatten med gräsklippare. Kom in och sa att "nu är den rensad" efter bara ett par minuter... Sedan dess är den grässlänt.