I dag var planen att åka till IKEA, en utflykt som måste planteras i god tid... chauffören, tillika bankkortsinnehavaren fick själv välja dag. När vi åkte iväg för att först lämna av sonen där han bor i Norrköping, var det bara lite snö i luften, knappt någon på vägen. Men vi hann bara till "stan", sen tjocknade det till snabbt och jag ville inte ge mig ut på E4:an längre. Maken påstår sig lida av IKEA-fobi och blev själaglad när han slapp.
Vi hade två ärenden: att köpa snurrhyllor till de två hörnskåpen i köket och att ekipera maken. Han slapp inte undan det senare, hur onödigt han än tyckte att det var. Det ligger ett stort affärscentrum alldeles i närheten av där sonen bor.
Vi brukar inte bli av med strömmen här inne i stan, hoppas att det klarar sig, och att inga träd faller över dem som är ute och kör. Bäst är nog att hålla sig inne... Snurrhyllorna får jag väl leva utan ett tag till... kanske får jag låna bankkortet om jag åker dit själv så att maken slipper? Han brukar kunna förhandla...
12 kommentarer:
Män ska inte tas med till Ikea. Eventuellt kan de ringas in när besluten är fattade och det gäller att bära ut och packa i bilen.
Nu tror jag Egon knackar på fönstret här hos oss också.
K-häxan: Håller med i princip, men vi har bara en bil och han är faktiskt bättre på att räkna ut huruvida hyllorna kommer att passa... det är han som får montera.
All övrig shopping sköter jag själv, han får absolut inte följa med om jag ska handla kläder. Allt är onödigt... "du har ju redan..."
IKEA är ett nödvändigt otyg, men ingen skulle behöva slåss med deras ´flatpack´-kartonger mot sin vilja.
Eftersom jag inte har någon känning av Egon tycker jag det är positivt och vackert med snöbilder och tackar för dem.
Här är strålsol, +15C i skuggan och jag ska nu gå och vattna blommorna på terassen :)
Kulsprutan
Vi har det omvänt här när det gäller Ikea. Maken strosar genom hela affären. Tittar på allt möjligt. Jag går till den platsen där det vi ska ha finns, hämtar det och styr bums mot kassan. Så fort som möjligt.
Han åker nog helst dit utan mig ;)
Kulsprutan: Han som inte gillar IKEA gillar i alla fall att lösa den sortens problem med att skruva ihop saker och ting, så jag behöver inte bekymra mig om det.
Vattna blommor på terassen... jag skulle gärna sitta och titta på!
mossfolk: Intressant! Möjligen att min man var lite mer intresserad på den tiden vi flyttade till större och större bostäder, då hade han faktiskt lite mer lust att fixa till hemmet. Nu tycker han att allt duger som det är...
Jag älskar att strosa omkring om jag inte är stressad, få en idé här och en annan där.
Har du inget eget bankkort?
Musikanta: Haha... klart att jag har, men jag har inte så mycket pengar på det. Jag köper bara mat (till oss) och kläder (till mig) för den lilla inkomst jag har.
Som du vet har vi inte samma bankkonton, men vi delar ändå ekonomin i stort.
Jag var första gången till Ikea i slutet av november! Följde bara med som sällskap och förstås så hittade jag nödvändigheter som jag inte visste om att jag behövde innan, men priset och också varan var för bra för att låta bli komma tomhänt ut från affären.
Här ser det likadant ut just nu, som på dina bilder. Egon drog förbi i natt men har fortfarande några svansar som slår och viftar på i knutarna. Men nu mera lekfullt.
P och jag blir alltid osams på IKEA. Det slår aldrig fel, haha!!
Men, I do like the Mothership (Som vi utlandssvennar kallar IKEA). Jag är så glad att jag har två Ikeor inom rimligt avstånd.
Egon verkar ha varit grym. Min stackars svåger, som har mkt skog i Småland, förlorade många, många träd i den stormen.
OCH du...JA, jag tycker du ska komma hit!! :-)
IKEA är väl inte jordens roligaste ställe för en man. Men jag gillar faktiskt Kamprads skapelse.
Annika: de pratar just nu om alla som blev utan ström här i länet, det var ännu värre på västkusten.
Jag har lång framförhållning, har i alla fall meddelat maken att jag tycker att det vore en bra chans att komma iväg. Han har ingen längtan att åka någonstans, och utan mål är det svårt för mig att bara sticka iväg. Tanken får växa till sig medan jag sparar i madrassen.
Andra året i Hjo: det skulle vara intressant att veta hur många av alla män som är där, har valt det frivilligt. Jag vet inte om det är trängseln eller ointresset för heminredning och prylar som är mesta orsaken.
Skicka en kommentar