måndag, maj 25, 2015

Ombergs ekopark

Här kommer det utlovade reportaget från Omberg med ekoparken. (Jag förstår ju att mina kära läsare har väntat otåligt.... ;) ) Kameran lurar mig lite ibland, men jag lovar: Vättern lutar inte... Onsdagens fortbildnings- och friskvårdsdag började med fika i Borghamn. Ganska tomt på båtar, men det var inte tyst, det hördes rätt mycket ljud från "stenförädlingen" bredvid.
Vi fick ett himla intressant föredrag också, om gruvdrift i Sverige förr och nu. Inte trodde jag att det kunde vara så väldigt intressant! God lunch fick vi också innan det var dags för utflykt.

Vi började i bokskogen vid sydsluttningen. Av och på bussen många gånger!

 Bokblad i mängd! Och numera vet jag varför de och några till lövträd kallas ädellövträd...
Nästa stopp där vi fick veta en massa om hur man tänkt med skogsplantering - produktionsskog finns fortfarande, men mest är man ute efter att skapa mångfald genom att låta ekar och annan lövskog få plats. Boksly "äter" ekar lärde jag mig... de dör om man inte håller rent runt dem.

Utan den fantastiska guiden hade jag förstås inte sett fiskgjuseboet högt uppe i ett dött träd. Det fanns tre bon nära varandra och vi såg ett par fiskgjusar segla omkring och kolla läget.
En närmare titt går ju lätt utan att klättra upp personligen.
 
 
 
Det fanns fler fåglar... Vår guide hade en väska full med snidade hackspettar och två gröngölingsläktingar. Han berättade om varje sort och fäste upp en i taget. Inte en aning hade jag, om varför vissa är svarta och andra gröna.
Jag har inte sett gulsippor sedan jag var barn, då bodde vi i Motala och mor och far brukade göra utflykter till Omberg. Det fanns några kvar (ja, alltså inte från 60-talet...) även om de sjöng på vårens sista vers.

 Efter en brant och hal promenad - med flera stopp där vi fick veta en massa saker - kom vi ner till "Storpissan". Närmare vågade jag inte gå, så jag såg inte hur vattnet forsade i en stark stråle ner mot Vättern, kanske 10-12 meter rakt ner. Svårt att fånga den forsande bäcken på bild...
Gamla fallna ekar blir mums för en hel mängd insekter. Korna hjälper till att hålla liv i mångfalden på många fler sätt än jag visste om eller hade kunnat gissa . Före vår jordbrukartid sköttes detta av vilda djur.
Stora ängar av hysteriskt blommande ramslök... jag har aldrig sett den växten blomma förr. När jag såg bladen, insåg jag att jag har sett dem förr utan att veta vad det var. Nu vet jag!

 Jag behöver nog inte tala om hur gott det var med fika - som kom med bussen som tagit en rakare väg än vår ganska tuffa stig.
Inget regn fick vi på oss, bara sol. Men när vi satt i bussen hem kom regnet. Det gjorde inget, för jag hade så trevligt ihop med en dam som det visade sig att jag hade gemensamma intressen med. Gemensamma bekanta hade vi också.

Vilken fantastisk dag - men tur att de inte kommer tätt - jag var ganska rejält trött både av tuff promenad och av en mängd fakta som jag insupit. För er som undrar, kan jag berätta att det ordnades av Linköpings stift (biskopen var med + all personal på kansliet + Egendomsnämndens ledamöter och ersättare (jag t.ex.) + domkapitlets ledamöter och några till.

11 kommentarer:

Margaretha sa...

Vilken fantastisk utflykt. Den hade jag gärna följt med på. Helt underbart. Och ni fick ju se så otroligt mycket olika saker. (Lite avundsjuk .... )
Ha det bra.
Kram
Margaretha

Bloggblad sa...

Margaretha: Det förstår jag, jag hade också varit avundsjuk. Jag hade inte trott att det ens skulle bli hälften så bra. Men solsken och kunnig guide och bra föreläsare gjorde susen.

Cecilia N sa...

Jag var på en kurs på Omberg en KrHf-helg för en Herrans massa år sen. Det ser ut som att ni hade lika fint väder som vi hade.

Kontentan av min upplevelse var att man borde fara till Omberg varje år i maj.
Men se, så har det aldrig blivit igen.

Bloggblad sa...

Cecilia N: när vi flyttade till Motala startade mor och far en tradition som höll i sig i många år framöver, att tillbringa första maj på Omberg och koka potatis på gasolkök och så äta sill med gräddfil. Bökigt, men mysigt.
Många skidfärder blev det där också, både privat och med skolan eller Kyrkans ungdom.

Bortsett från besöket på Ellen Keys Strand i augusti förra året, är det 20 år sedan jag var på utflykt till Omberg senast.

Klimakteriehäxan sa...

Det där lät som en givande utflykt, verkligen!!!

Anonym sa...

Jag som har svårt att promenera långt just nu tackar för en "virtuell" utflykt i vackert väder i dina environger.

Kulsprutan

cruella sa...

Det är verkligen mycket fina trakter! Och egentligen inte så långt från Stockholm ens. Det går ju utmärkt att åka till vandrarhemmet i Borghamn och tillbringa en helg med vandring och kultur:-)

Bloggblad sa...

K-häxan: Ja, både för kropp och själ. Och för allmänbildningen.

Kulsprutan: Det är fint nu! I dag för ett år sen satt jag med dig på en fin restaurang och tittade ut över ett blågrönt Medelhav!

Cruella: Helt klart värt en utflykt! Ett ganska litet område med väldigt mycket att se. Härifrån funkar en dagstur bra, men för oss har det inte blivit av sedan vi var där med gäster från U.K. för drygt 20 år sen. Själva åker vi alltid ut mot kusten när det ska utflyktas. Extra mycket sedan vi skaffade båt, förstås!

Musikanta sa...

Jättefina bilder. Har läst inlägget tidigare men blev tydligen störd i mitt kommenterande ;-).

Kommer ihåg en utflykt till Omberg som vi gjorde när vi gick på lärarhögskolan. Jag fick ett svårt migränanfall när jag tittade på kartan i bussen (numera läser jag alldeles utmärkt när jag åker buss) och trodde jag skulle behöva gå av för att spy hela vägen. Det höll i sig hela dagen och jag trodde aldrig jag skulle komma hem "levande". Inga tabletter hade jag heller på den tiden.
Ingrid

Andra året i Hjo sa...

Tack för reportaget! Vi är redan på väg till Omberg.

Bloggblad sa...

Musikanta: Jag var med på den utflykten - vi var vid Stocklycke vandrarhem, jag har flera foton därifrån, fast jag tror inte att du fasnade på något. Jag hängde mest med Lasse G, Märta och Lisa A, så det måste ha varit första våren. Märta fick barn sen och stod över ett tag.

Andra året i Hjo: Kul! Och jag har nyss varit i dina trakter. Åt sen middag i Brandstorp i går kväll... med fin utsikt mot norra Visingsö. Ett par körkompisar har en släktgård där. Det kommer reportage...