tisdag, december 22, 2015

Dagen efter

I dag har jag känt av att det kostar en del energi att ladda för två julkonserter med uppvärmning och genrep först i går. (Nu ser jag att det förstås var i förrgår...). Jag åkte 14.15 och kom hem 20.30. I dag har jag viiiiilat. Kanske mest den sista stavelsen -lat är aktuell som beskrivning. 

Hur det gick? Enligt körkompisen som satt nere i kyrkan och lyssnade lät det så bra att hon var stolt över att vara med i kören. Det trodde vi inte för två övningar sen...

Nu kom visst fotona i fel ordning. Jag har inget på oss från själva konserten, ingen verkade fota då och själv var jag upptagen av sång. Men överst kom avtackningen av vår dirigent. På mellanfotot gör sig orkestern redo och vi letar upp platserna till genrepet. Nedersta bilden är från ett av fikatillfällena, det blev två pauser, mellan övning och konsert och mellan första och andra. (Ska träna mer på att få bilder i rätt ordning när jag skriver via appen.
Nu ska det lagas mat och fejas och fixas - men bara sånt som jag vill. Inget för att det bara måste göras. Ja, förutom att jag nu måste sova...annars kanske sillen blir inlagd kors och tvärs i morgon, och Janson får ansjovisen uppochned. 

9 kommentarer:

Pettas sa...

Ni har en härlig gemenskap i kören! Det lyser om alla er på bilderna!
Känner mig nästan lite avundsjuk men dock inte missunnsam, men roligt skulle det onekligen vara att vara med och sjunga.
Gjorde det förr, men så mycket annat har kommit emellan, avstånd och jobb.

Slumra sött och lägg sillen rätt när du vaknar!

Annika sa...

Ja, jag håller med Karin. Det lyser om er!
Så himla roligt alltså.
Vill också sjunga i kör, ja som din.
OCH just julsånger...mmmm....underbart.

Anonym sa...

Grattis till att det lät så bra! - fast sista fotot hade blivit perfekt om blomkrukan hade placerats mitt i rutan på handduken/duken :)

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Pettas: det är en speciell känsla just innan vi ska framträda.. Lite pirrigt och förväntansfullt.
Sillen blev så fin och bra.

Annika: nu ska jag strax öva med den andra kören. På julafton är vi bara fem...som sjunger fyrstämmigt. Det är lite mer pirrigt. Men nästa söndag, när vi har julkonsert, då är vi nio som vanligt.
Finns det ingen kör där du bor? När vi flyttade (hann bli några gånger innan maken fick fast jobb) sökte jag alltid upp en kör direkt. Jag kan nog inte leva utan körsång. Gemenskapen blir det nåt extra med, ett kravlöst sätt att umgås med många.

Kulsprutan: haha.. Det såg jag inte ens. På övningarna har det varit ganska slitsamt och ballat ur, så det var skakigt...tenorerna fick hjälp av ett par andra musiker som var med, så det löste sig. Jätteskönt, för "hela stan" kommer på den julkonserten, två fulla hus... Närmare tusen pers.

Ruta Ett sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ruta Ett sa...

Åh, jag säger bara det - körsång....mmmmmmmm......

Bloggblad sa...

Ruta ett: ja, du vet!

Elisabet. sa...

Ja, jag märker ju på pv hur roligt det är! Han är salig var gång han kommer hem efter konserter eller övningar.
God fortsättning önskar jag madame! Själv ska jag strax åka till jobbet.

Bloggblad sa...

Elisabet: det är ju bevisat vetenskapligt numera, att man faktiskt blir gladare och mår bättre av körsång. (Vilket jag har vetat genom epirisk forskning i över fyrtio år.)