måndag, september 12, 2016

Dagens gig

Nej, jag uppträdde inte i De Geerhallen, jag passerade bara...
Förr var industriområdet i Norrköpings centrum ett stängt område, men här kunde man sitta på en parksoffa och beskåda fabrikerna och det mätiga vattenfallet i Motala ström. Det gjorde jag med mamma och mormor för ungefär 60 år sen. Jag hade inte börjat skolan än, men visste att mammas äldsta syster var född 1900. När vi satt där, frågade jag när mormor gifte sig. 1907... Min hjärna börja plussa och dra ifrån, och jag förstod att det inte kunde stämma, och sa det.
- Du har räknat fel, sa mamma snabbt med så sträng röst att jag trodde henne. För jag visste ju att man inte kunde få barn innan man var gift. När man väl var det, kom det barn om man hade tur. Det tog flera år innan jag förstod att jag hade räknat rätt. Och ännu fler år innan jag fick veta att sonen på gården lockat den unga pigan...
I det här huset vävdes tyg förr i tiden. Ja, i nästan alla fabrikshus i staden, ända fram till början av 70-talet. Mostern, född -00, hann jobba på flera av dem. I början av 80-talet byggdes det här om till bostäder, och maken och jag var och kikade på dem -81. Lite sugna var vi, men ack så dyra de var... Vi väntade ett halvår och fick nys om ett nytt radhus i Söderköping, och flyttade in i det framåt jul.
Hit skulle jag. Här tillbringade min mamma all sin fritid redan från barnsben. Och det blev så småningom hennes kall. Nu är det några år sedan jag uppträdde här senast, och jag förstår att jag har åldrats, för nu finns det inte kvar någon som minns mamma från ungdomen. De första gångerna var det flera stycken som kom och berättade om henne. 
Att publiken är ålderstigen förstod jag på toaletten... Jag gissar att skylten främst gäller äldre män med darr på handen och nedsatt syn...

Jag höll min halvtimmesshow, och publiken var tillräckligt alert för att skratta på rätt ställe. Det underlättar. Ingen verkade somna heller, vilket har hänt...
Och nu lyser ett gäng rosor upp kvällen för mig. Promenaden tillbaka till bilen genom hela stan, var osannolikt varm och solig för att vara i mitten av september, men ack så njutbart. 



10 kommentarer:

Eleonora sa...

Tack Marianne för ett härligt inlägg. Din berättelse av de diskussioner ni hade där på bänken är så målande - men så har du ju också ordets gåva!

Underbart att du kan glädja så många med din show - uppskattat och trivsamt låter det och önskar att jag kunnat vara med.

Ha det gott och en god kommande helg önskar
Eleonora

Bloggblad sa...

Eleonora: tack ska du ha för vänliga ord!
Jag önskar dig också en skön helg. Det jag ska göra i morgon är något totalt nytt oxh spännande... Blir nog ett blogginlägg!

Tredje året i Hjo sa...

Ibland får barnen mycket att fundera över. I många familjer. Ett kul och tänkvrt inlägg!

Bloggblad sa...

Tredje året i Hjo: kanske är det lite lättare nu när det är så vanligt med barn i flera kullar med olika fäder. Inte så skambelagt för kvinnan och barnet, för de fäder som stack sin väg hade ju inte gjort nåt som de behövde skämmas för. Visst är det upprörande!

Klimakteriehäxan sa...

Bara att gratulera till ännu ett lyckat gig!

Bloggblad sa...

K-häxan: tackar! Du är ju också ute på den sortens uppdrag numera! Visst är det roligt!?

Vonkis sa...

Första gången jag var i Norrköping var på en kongress -98. Då var det inte fixat i industrilandskapet och stan var rätt sjavig. Kongressfesten hölls bland byggställningar och färgburkar bland det som skulle bli Arbetets museum. Det var nästan så jag valde bort Norrköping när jag kom in på lärarprogrammet i stan året efter efter den upplevelsen.

Bloggblad sa...

Vonkis: Vad bra, då fick jag veta när det var! Men De Geer-hallen invigdes nog redan -96, tror jag. Vi var med och sjöng vid en av de tre invigningskonserterna. 200 körsångare.

När jag började i Navestad, 1981, fick vi en guidad tur i industrilandskapet. Jag har inget minne av hur mycket de hade öppnat för allmänheten då. Minns bara att vi gick runt där.

Musikanta sa...

Var det ett nytt kåseri eller var det samma som tidigare? Numera är det heller ingen som kommer ihåg min pappa som de gjorde när jag var nyskild och flyttade tillbaka till Norrköping 1970. Fast då hade han nyss gått i pension. Men det är bara att acceptera att man numera är äldst av alla i hela släkten. Men fort har det gått att komma dit...

Bloggblad sa...

Musikanta: det var ett som du inte har hört, med roliga historier från skolans värld, varvat med kulturkrockar. Inga sånger.