Livet rullar på i både nedförsbackar och uppförsd:o. Det växer så det knakar runt stugan. Knakade rejält gjorde det också häromdagen när ett par halvfallna träd föll sista biten mot marken. Vilket skådespel mitt i eftermiddagskaffet.
Solen har gassat i ett par veckor, vattentunnorna är nästan tomma. Råbocken skäller och allt är fridfullt. Såvida man inte tittar/lyssnar på nyheterna…
9 kommentarer:
Visst är det trist att låta sig informeras om vad som sker utanför den egna perfekta sfären — men säkert nödvändigt.
Margaretha
Em: tyvärr kommer vi ju inte undan. Men ett par timmar åt gången är det skönt att stänga ute allt och bara njuta av sol och blommor och hav. Vila ger ny energi. Så jag vilar och väntar in den nya energin som jag hoppas på. Har känt mig sliten ett tag.
Spännande med trädras. Var det nära där ni satt?
Visst är det skönt att ha ett andningshål där världen utanför kan försvinna för några timmar.
Så vackert foto!
Här i Mogata är det alltid väldigt fridfullt om man inte har radion på. i synnerhet nu på sommaren när förskolan är stängd.
På TV-nyheterna är det mest översvämningar - önskar en pytteliten sådan så torrt som allt är nu. Men allt ser väldigt grönt ut hos er på torpet.
Vonkis: Du kanske såg att några träd lutade i skogen bakom lusthuset. De hade fallit mot andra träd som inte orkade hålla emot längre. Det var nära, men lutade åt ett annat håll, så vi var inte rädda att få det på oss. Lät som pistolskott när det började knaka. Mäktiga krafter när det föll!
Musikanta: det har varit ovanligt grönt i sommar, det kom ju massor av regn i maj och i början av juni. Men nu börjar en del växter se lite trötta ut och gräsmattan gulnar där det är berg under. Vattnet är slut i båda regntunnorna, så nu hoppas vi på regn. Fast i måttliga mängder...
Nu när fåglarna slutat sjunga dagen lång och göken äntligen håller tyst, är det så tyst att bara min tinnitus hörs därute.
Men nu är vi hemma efter två stugdygn. Maten räcker inte längre, kylen är för liten.
Det är inte bara hos oss fåglarna tystnat alltså. Jag funderade så var koltrasten tagit vägen.
Oj det var visst länge sen jag tände ett levande ljus ... det börjar väl bli dags, förstås!
Vonkis: Det är något som jag har lärt mig under de här skogsåren. Jag trodde att fåglarna kvittrade hela sommaren. Några har nog redan lämnat landet. Jag ser trädgårdssångaren, nötväckan och sädesärlan ibland, men det är väldigt tyst.
K-häxan: Jodå, det är hög tid! Det har varit så sköna kvällar att vi suttit kvar länge i lusthuset, men först häromdagen tände jag ljus. Det mörka kommer rätt fort.
Vi tände också ljus häromdagen. Så mysigt!
Jag uppdaterar mig på svt.se varje morgon... och tänker varje morgon att det hade varit bättre att låta bli. Ibland är det rätt skönt att befinna sig i sin egen bubbla :)
Skicka en kommentar