En fridfull jul vill alla ha, men tydligen måste den föregås av stress och jäkt och massor att göra. Jag har inte ett dugg att göra till jul, visst ska vi äta lite extra god mat, men den tar högst ett par timmar att förbereda. Julpynt? Inte mer än att jag behöver lägga en kvart på att byta några dukar och klä en pyttegran.
Överallt hör jag och läser om hur mycket det är att göra till jul - "Nej, det går inte före jul!" - "Nej, vi får vänta till efter jul!" - "Åh, vad stressigt det är inför julen!" Och i alla tidningar visar reklamen julkalas med kläder för julens fester.
Lucia är jag mycket kluven inför. Här är mitt första framträdande med Stockholms lucia i december 1951, 9 månader gammal. Totalt ostressad. Den högra lucian kom från USA, svenskättad. Att jag fick en så framstående position beror på att Stockholms lucia det året, var soldat i Frälsningsarmén.
Jag minns mina jular som heltidsarbetande med egna skolbarn som skulle på julavslutningar med kör, fotbollsklubben, scouter, skolan. Barnkören som lussade och sjöng på julkonsert (det är mina händer som syns framför kören, nerver och anspänning!) och skolans lucia som jag fick kompa och öva med. Ett år var jag med på 7 lusseföreställningar som ackompanjatör på en vecka. Så nog vet jag vad julstress är. Det kanske är därför jag inte gillar den.
Barndomens jular då, de var väl inte stressiga? Nej, inte för mig. Men med föräldrar som jobbade mer än normalt - på Frälsis hade man inga arbetstider, man var i tjänst jämt - med en mängd olika julevenemang. Mormor och moster (damen i grått på bilden, mamma till vänster) kom på besök varje jul, då skulle det vara kliniskt rent, annars ... Pappa var med på "de ensammas jul" hela julaftonen, så paketen fick vi vänta länge på. Både mor och far var helt utschade innan julefriden la sig. Då sov de.
På bilden är jag 11 år, de hade då lämnat Frälsis, men mamma hade julfester i förskolan och i söndagsskolan och med Ansgarsjuniorer - så mycket stress i december var det!
Jag var ganska ambitiös som julfixare i många år. Men nu har jag tröttnat. Jag känner det tunga arvet av julstress ända från barndomen men vägrar stressa bara för att man SKA göra så mycket till jul. Vem har bestämt det?
Men julkonserter blir det. Två nästa söndag och en i mellandagarna - kanske åker jag och lyssnar på någon också. Tända ljus och hyacinter ska jag ha. Men julstädning, nej. I januari brukar lusten återvända med ljuset och då ska jag putsa lite extra.
Behöver jag säga att jag inte tittar på julfilmer?
12 kommentarer:
Men så söt -lilla Bloggblad på första bilden!
Det låter som en väldig massa hektiska adventstider. Jag älskar adventstiden och upplever den verkligen inte intensiv eller stressig, utan snarare tvärtom.
Men va ...? Har du börjat blogga igen, Marianne! Så roligt!
mossfolk: Ja, jag ser ju själv på de få bilder som finns från den tiden, att jag var ganska söt som baby.
Med allt roligt som du gör med barnen, så förstår jag att du älskar december. Förmodligen kommer dina barn att göra det hela livet. Jag väntar bara på januari... då känns det som att börja på en ny skrivbok.
Elisabet: Jaså, du har inte märkt det? Jag har ju förstått att jag försvann från en del listor när jag gjorde ett långt avbrott och faktiskt tänkte sluta. Men ibland får jag lust att babbla av mig utan att så många läser som på facebook. Här är högst en handfull läsare. Ganska skönt. Därför gör jag ingen reklam för bloggen. Roligt att du hittade hit igen! Jag har ju läst en del "gamla" favoriter även när jag inte skrivit.
Men GUD vilken SÖT bild på dig i lucians famn!!
Helt obetalbart gullig!!
Jag är ju julgalen, dt et du. ÄLSKAR det.
Men jag börjar tidigt, just därför att jag vill kunna njuta hela december av julen. Tycker det är mysigast innan jul allting.
Jag börjar pynta 1 november.
Smyger upp julen.
Men jag har ju såååå mkt.
Marianne, föredrar bloggar framför FB vilken dag som helst. Orkar liksom inte riktigt engagera mig i FB. Föredrar en blogg ANY time of the week!! Så det är kul att du väckt din blogg igen!! För på FB orkar jag bara vistas ibland.
Det viktigaste med julen är att alla gör precis som de själv vill.
Just att göra det som känns jul för en själv. DET är det som gäller.
Vill man slå oå stort och eller smått, det är upp till personen.
Kan verkligen uppskatta less i s more hos andra. Precis som folk kan gilla mitt pyntanden , men hemma skulle de aldrig köra som jag.
Helt OK.
Lucia, älskar det. Men det visste du redan :)
Tyckte SVTs lucia igår var så helt fantastiskt underbar och fin!
Precis så vill jag ha det!!
Annika: kul att du har hittat tillbaka hit! Jag har förstått att du känner dig mer hemma med bloggande, jag är inte så flitig som förr, men så här års har jag inte så mycket att göra, då är det kul att strosa runt bland bloggarvännerna.
Haha, du ser en aning skeptisk ut till det hela redan då men så söt. Helt underbar bild.
Och så sunt du tänker, alltså det blir en fin jul ändå. Och kanske maken går ut och köper tidningen ...
Ha en jättefin tid nu och önskar en fridfull och vacker jul till er. Från ett riktigt grått Stockholm men imorgon ska det bli ☀️.
Monica: Tack, tack! det lär i alla fall bli rätt mycket musik. Och en del julmat.
I morgon blir det nog en liten skogsvandring, det ska bli sol här också.
Jag känner flera stycken Monica, är du någon av dem, månntro? Det fanns ingen länk till någon blogg.
Så skönt att du har lagt julstressen bakom dig. Jag tycker inte heller att det är särskilt körigt numera, man får ju lägga band på sig ifall det verkar dra iväg!
Imponerande att du deltog i Luciatåg redan 1951!
Här är en annan som inte heller gillar det där med julstressen, även om jag älskar julen. Det som kommer fram, det kommer fram. Och kan sedan bli framme till långt efter jul som du vet :-)
När vi var små jobbade Den ömma moderna på sjukhemmet, varenda jul, och kom då endera hem 16 eller 17 eller så åkte hon ivög kl. 12 för att jobba kväll. Hon ansökte om semester ett år men fick bara ledigt med jour och det var värre. Å andra sidan har det gjort att vi inte har några stenhårda traditioner i familjen. Det är väl bara jag som håller på att vi ska titta på Karl-Bertil Jonssons julafton men i övrigt äter vi när vi känner för det och julklappar har öppnats både mornar, mitt på dagen och kvällar.
K-häxan: Ja, tänk! Inte visste jag då hur mätt jag skulle bli på allt vad lucia innebär.
Det är faktiskt skönt att inte behöva hänga upp sig på vad man måste. Vi har oftast firat på juldagen eftersom barnbarnets andra "äldregrupp" inte kunde tänka sig annat än det som måste vara. Eftersom vi har slutat med julklappar är det bara maten och samvaron som är viktigt, och det hänger ju inte på datum. Julstämning i kyrkan gillar jag, så jag går alltid på några julkonserter utöver dem jag sjunger i själv.
Vonkis: Ja, då vet du ... Mina föräldrar fortsatte att vara flexibla, för dem var det bra att vi firade julaftonen hos svärföräldrarna eftersom pappa extraknäckte som präst i många år efter Frälsis, och skulle upp och predika på julottan.
Haha, du är dig lik även som baby. Jag kommer ihåg när vi hade Lucia, du och jag på Ramunder. Det var riktigt trevligt att vara två minns jag. Jag la ju av med att fira jul när jag blev anställd som kantor i Mogata. Spelade på julbön, midnattsmässa eller julotta. Vi äter ju ingen speciell julmat heller så det är ungefär som vanligt. I år har jag inte ens varit på en enda julkonsert eller julgudstjänst. Jag har fått nog av Julens Sånger i mitt liv.
Trodde jag skrivit en kommentar men den kom väl bort? Jag kommer i alla ihåg vår/a gemensamma Lucior på Ramunderskolan. Du ordnade och jag spelade. Mycket uppskattat.
Vi firar ju knappt jul som du vet. Ingen julmat mer än lite grönkålsstuvning och risgrynsgröt (som bara jag äter.) Så jag var inte det minsta stressad.
Jag känner igen dig på babykortet.
Skicka en kommentar