En av mina favoritpromenader går mellan Gatavägen (intill E22) och väg 210 mot kusten.
Bolltorpsvägen kallas den. Mysig, tät skog som gick lätt att andas i. Lite lagom trolsk med mycket mossa. Ibland fick jag sällskap av en fjäril - ibland av ett par domherrar. En dag såg jag att det fanns avstyckning för tomter.
Det här är taget precis med tomtmarkeringen till vänster bakom ryggen. Nu är första huset bebott sedan ett år. Nästa är på gång och det tredje har det röjts för. Fem villor ska det bli. Alla fem till vänster bakom min rygg.
Jag tänkte att det nog skulle bli väldigt mörkt med så mycket skog mot söder att solen bara syns över topparna sommartid.
Men, nu är det åtgärdat. Fotot är taget på exakt samma ställe. Jag vet ju att skog ger rejäl avkastning, men jag hoppas att de fina träden blir nåt annat än reklambroschyrer.
En del träd är sparade, ser faktiskt ganska snyggt ut. Eller... såg ... för i de senaste stormarna var det flera stora tallar som inte stod pall. De stod inte tall heller... så nu finns det ett antal rotvältor.
12 kommentarer:
Det måste vara en väldigt lång promenad som du går? Måste vara svårt för barnfamiljer att bo så långt bort från ett större samhälle. Men det finns ju skolskjutsar förstås.
Musikanta: Jag går hemifrån, gamla järnvägsspåret på fälten nedanför Braberg, rakt över E22 till Gatavägen i två kilometer, svänger in mot Bolltorp - det är där de bygger, bara några hundra meter in - och går antingen förbi Bolltorp (då hämtar Per mig på 210:an vid infarten mot Bolltorp, 7,2 km, eller också går jag inte förbi slottet utan tar till höger och kommer ut på Gatavägen igen. 8 km.
Det bor en hel del barn utmed Gatavägen (gamla Norrköpingsvägen) så det finns skolskjuts, det är 5 km fram till de nya tomterna från mitt hus. Inte så jätteavlägset. Bra cykelväg.
Det där påminner mig lite om Ulf i "Löpa varg"!
K-häxan: Ja, jag har blivit otroligt mycket mer medveten om skogsskötsel, avkastning och miljöhänsyn sedan jag kom med bland "skogsgubbarna" - som har fått några nya kvinnliga invalda nu. Vi hade videomöte igår - jag längtar efter riktiga möten, även om det är mycket siffror och budgetar m.m. så är det så mycket roligare att träffas IRL.
Just Ulfs funderingar om skogen och dess skötsel gav mig en del i den boken, även om jag inte tyckte att den var så värst - jämfört med några av hennes riktigt superbra böcker.
Oj, det blev verkligen något annat när så många träd försvann. Avkastning eller inte, det ser ganska fattigt ut på bild två och tre.
Vonkis: håller med. Det var ju min favoritsträcka! Nu är det ännu fulare, för flera av de lämnade tallarna ligger med rumpan i vädret och huvudet i mossan. Nej, det finns nog ingen mossa kvar, det är mest leriga maskinspår.
I dag kom ett minne från precis för ett år sedan, när jag tog en bild på samma ställe med snötyngda granar utmed sidorna. Jag hade sett markeringar, trodde att de bara skulle glesa ut för ljus till de nya villorna, inte meja ner i stort sett allt.
Vilken fin promenadväg du har. Kan bli intressant att följa de där husen. Det kan ju också vara lite uppfriskande då tät barrskog rensas ut lite.
Bra prommisväg ändå och bra före, OM det inte för halt (vidrigt).
Vi går ungefär lika långt på våra dagliga rundor, ser jag. KUL.
:-)
Annika: Att följa husbyggena är jätteroligt. I dag tog de bort stubbar på tredje tomten. Två är öht inte röjda från skog ännu.
Tyvärr har ganska många blåst ner av de sparade träden. Det har varit två tuffa stormar med massor av vindfällen. I dag räknade jag till 20 från ett ställe där jag stannade och tittade. Sen fanns det många fler runt omkring. Förr tog de ju ner allt på ett hygge, nu verkar de i alla fall tänka till lite.
Vem vet? Kanske är hela området ett villasamhälle om några år? Det är bara 5 min med bil till Söderköping. 5 km till gatan där jag bor.
Visst förstår jag att man måste hitta nya ställen att bygga på men måste skogsavverkning vara så brutal?
Vonkis: just där tomterna finns, var det väldigt risig snårskog, när du och S gick förbi, tänkte ni kanske inte ens på att det var avstyckat och markerat, eller hade de kanske börjat röja? Men resten av skogen var så himla vacker, så där som på tv när Ernst går barfota i mossan och känner in ...
Men totalt kalhygge är det i alla fall inte, men fler stormar klarar nog inte de ensamma tallarna som finns kvar.
Jag kommer inte ihåg hur skogen såg ut, om det var avstyckat o.dyl men jag tror inte att de hade börjat röja i alla fall. Men säker är jag inte.
Vonkis: inte lätt att komma ihåg. Hade jag inte fotat vägen medan skogen fanns, hade jag säkert snart glömt hur det såg ut tidigare.
I dag gick vi en del av den sträckan på gamla järnvägen där du och S gick fel - jag är ju ofta i de trakterna, men länge sedan vi gick Östgötaleden tillbaka.
Skicka en kommentar