Statcounter

måndag, april 04, 2022

I graviditetens slutskede törs jag berätta ...

Nu ska jag visa vad som upptagit min tid och mina tankar under en ganska lång tid (tänk extra långdragen graviditet). Som med allt omvälvande i den egna tillvaron, är det förstås som en fjärt i universum för andra. I min värld är det dock stort, och det är länge sedan jag senast fick en bok utgiven. De första två kom ganska tätt, sedan stod det still i mer än 15 år. 

Det här manuset fick ligga längst ner i en datafil under många år medan jag roade mig med att skriva sångtexter och barnmusikaler och församlingsblad och annat tidskrävande. Lite jobb i skolan och körer och sånt kom emellan också. 

Och så kom då pandemin med lång och tråkig karantän. De första vårmånaderna höll jag på att städa ihjäl mig av ren tristess, men när hösten kom med tröstlöst mörka eftermiddagar, fick jag en knuff av Klimakteriehäxan att ta tag i mitt gamla manus. Sagt och gjort. Jag filade - rensade - stramade upp - och raderade lite igen, filade lite till, stramade till.

Om ett par veckor kommer den från tryckeriet. Allt har tagit mycket längre tid än vad som sagts, så 2-3 veckor har jag lärt mig att tolka som 4-6 veckor. Jag blir förstås jätteglad om någon tror sig orka igenom 350 sidor med en mycket ovanlig kärlekshistoria med många hinder på vägen. Den kommer att kosta 100:- plus porto om inte den hugade spekulanten har vägarna förbi Söderköping.

Det på sidorna är alltså flärparna fram och bak. Danskt band blir det, själv fick jag googla på vad det innebär, så nu vet jag. 


Lite senare ska jag berätta om debatten jag hade med språkgranskaren/korrekturläsaren om några detaljer. Vi hade inte riktigt samma åsikter. Det kan vara intressant att höra era, även om jag drev igenom 50% av mina. 

17 kommentarer:

Monica sa...

Intressant! Duktig du är som jobbat dig igenom detta för det kräver sin kvinna förstår jag. Frälsningsarmén fanns ju överallt och dominerade lite på många orter genom att alla tyckte att de visste vad det var. Om de ville gå på någon sångkväll istället för i Svenska kyrkan utan att vara uttalat kristna men ville ha lite av det ändå:-).

Minns flickan som kom till min klass på lågstadiet, hon bjöd hem mig och en tjej till och det var första gången vi såg lägenheten ovan armélokalen, så annorlunda mot våra hem och lite hade vi undrat om någon bodde där. Plötsligt en dag var hon borta, vi hade glatts åt att ha en tjej till i klassen men fröken sa inget. Mina föräldrar förklarade att det var så här för officerare inom rörelsen, de fick ofta flytta. Och vi barn tänkte att tur vi inte hade det så.

Bloggblad sa...

Monica: Nu känner jag ju en handfull "Monicor", jag vet inte vem av dem du är. Men tack för din kommentar. Det är precis så jag tänkt, att Frälsis var så jättestort förr, många har varit mycket intresserade när jag berättar. Alla känner någon som var med, eller har själv lärt sig spela där och gått på barnmöten eller söndagsskola.
Jag var en sån som dök upp i en klass... och försvann. Det var inget lätt liv att vara barn och flytta till nya lägenheter med tråkiga hållbara möbler i neutrala färger...

Det sättet att leva försvann på 60-talet, men då hade mina föräldrar redan hoppat av.

Äventyret framtiden sa...

Så roligt och spännande! Jag tar kontakt igen om bokförmedling till detta främmande land. Självklart vill jag läsa din bok.

Lycka till!

Bloggblad sa...

Äventyret i framtiden: Visst går det att ordna. Den kommer också att finnas som e-bok och ljudbok, men pappersbok är ju lite roligare - det tycker ju jag när det är någon jag känner som har skrivit.

Fint namn på din återuppståndna blogg!

Klimakteriehäxan sa...

Du har gjort ett strålande jobb, som du kan vara väldigt nöjd med. Många fler än jag får säkert aha-upplevelser av typen "var det verkligen så de hade det, de där frälsissoldaterna som alltid verkade så glada och nöjda!?" Hoppas många köper och läser.

Elisabet. sa...

Grattis Marianne! Djupt imponerad (utan att ha läst den, men jag är förvissad om att den är br) och fint omslag också! Tack för tipset!

Bloggblad sa...

K-häxan: Tack! Du har ju del i det eftersom du gav mig rejäl peppning att faktiskt börja riva i manuset.
Jag har ju märkt att varje gång jag pratar om min uppväxt i Frälsis, så känner folk någon där eller har varit med på ett hörn själva. Men det finns inte många romaner som bygger på hur det verkligen var. Jag har sett en gammal film (tror den hette "Simnon syndaren")och en musikal "Guys and dolls" (som inte stämde mycket) och så har jag fått tag i en inifrån-roman, men den var såååå tråkig.

Elisabet: Tack! När jag gör mer reklam för den på facebook, när jag har fått hem den, kan du tipsa dina vänner i Dikanäs... mycket handlar om trakterna därikring.

Elisabet. sa...

Marianne, jag köper gärna ett exemplar och dina böcker borde ju läggas ut på något offentligt ställe - för inköp - i Dikanäs. Tyvärr är ju min bekantskapskrets i just D-näs mest kusiner, som är såå mycket än jag själv, men jag ska göra allt vad jag kan.

Bloggblad sa...

Elisabet: Det gläder mig att höra! Jag ska lägga undan ett ex till dig när de kommer!
Jag har en kontakt i Umeå - som i sin tur har kontakt med en mängd olika "nyttiga" personer. Hon har lovat att ge mig adresser så att jag kan kontakta - men eftersom jag är en total okändis behöver jag mycket draghjälp. Jag har också tänkt skicka ett ex till någon tidning i trakten. Berättelserna "inifrån" hur de tog hand om de finska flyktingarna och hur pappa och hans bror var ute på äventyr när de tog sig till små ställen i väglöst land, intresserar säkert många.

Det är som ett riktigt spännande äventyr alltihop det här. Jag har både våndats och sett fram emot att boken kommer... Nu känns det bara ett roligt pirrande.

mossfolk sa...

Wow, så spännande! Jag hade ingen aning om att du höll på att skriva en roman.
Den ser jag fram emot att läsa så småningom. Läser du ljudboken själv?

Bloggblad sa...

mossfolk: Det är inte alls många som har vetat om det. Tur det, för sedan jag började prata om det för någon månad sen, har det varit ständiga frågor: hur går det med boken? När kommer den?

Det har tagit nästan 10 månader, mycket längre tid än det var sagt. Men nu har den gått till tryckeriet och ska läsas in. Nej, jag läser inte själv. De har egna inläsare - vill jag ha en superkändis får jag lägga en massa pengar extra på det, vilket jag inte tänker göra. Men inläst blir den. Kommer att ligga på Nextory m.fl. ställen också.

Elisabet. sa...

Lägg undan två, så kan jag skicka till min moster Gunhild i Dikanäs och be henne sprida ryktet om boken!

Bloggblad sa...

Elisabet: Gulle dej! Det gör jag så gärna. Hoppas att den kommer efter tidsschemat, jag har väntat länge nog.

Musikanta sa...

Jättefint omslag - och väldigt fin bild på dig. Kul att vara vän med en riktig författare! Du är den första. Ska bli spännande att läsa boken så småningom.

Bloggblad sa...

Musikanta: och jag känner en riktig konstnär! De första två böckerna kom ut för länge sen, men jag brukar inte kalla mig vare sig författare eller poet.
I morgon hoppas jag att få se Swedish grace när vi är i Sthlm över dagen.

Vonkis sa...

Hörde jag releasefest? ;-)

Skämt å sido. Det ska bli så roligt att lära boken och extra roligt att den blir inläst också. Jag följer en frälsningssoldat på twitter och har tänkt att han nog gärna skulle vilja läsa boken. Nu kan han det!

Bloggblad sa...

Vonkis: Jodå, så fort jag har fått boken, ska jag ta tag i det där med releasfest - du blir naturligtvis informerad!

Så roligt att du kan tipsa om boken till hugade spekulanter! Om det är en ung soldat, känner han förmodligen bara till hur det var via gamla berättelser.